Karsten Wedel

Media (1 st)

Svensk regissör. Född Karsten Gunnar Wedel i Köpenhamn.

-

Karsten Wedel har gjort en rad uppmärksammade kort- och dokumentärfilmer och två långfilmer. Han växte upp i Malmö och Göteborg i ett konstnärshem, och det var inte självklart vilken bana han skulle välja. Efter studenten arbetade han som reklamman, men tröttnade och for till Paris och hamnade så småningom i Köpenhamn där han blev assistent till dokumentärfilmaren Theodor Christensen. 1957 anställdes han som produktionsledare och regissör av beställningsfilm på Svensk Filmindustri.

Debuten kom 1962 med en kortfilm, konstnärsporträttet Bror Hjorth, om Wedels gudfar. I filmen håller Hjorth något som kan uppfattas som en lång monolog kring vilken Wedel bygger sina bilder. Filmen fick mycket beröm och visades på biograf som förfilm till Vilgot Sjömans Älskarinnan.

1963 gjorde han den likaledes prisade Atomernas vintergata som var beställd av Svenska Institutet för att sprida goodwill framför allt i USA. I filmen konstateras att en stor del av alla grundämnen upptäcktes av svenska forskare. Till Expo 67, världsutställningen i Montreal 1967, gjorde han Montreal 67, en film om Sverige med animationer av Per Åhlin.

På eget initiativ påbörjade han 1968 en långfilm om Monica Zetterlund. Bengt Forslund som då arbetade på SF skulle producera och Göran Tunström skrev ett grundmanus. Tanken var att beskriva Monica Zetterlund som människa och berätta om hennes livssyn. Inspelningen påbörjades men filmen slutfördes aldrig.

1979 kom den första långfilmen Jag är Maria. Den handlar om 11-åriga Maria som flyttar från sin mamma till mammans kusin i en mindre stad. Där träffar hon Jon, en luggsliten figur som visar sig måla fantastiska tavlor men Maria förbjuds att träffa honom. När man upptäcker kvaliteten i hans tavlor blir det en uppståndelse som han inte orkar med. Bara Maria kan få honom lugn och hon hjälper så småningom honom att till ett nytt boende på ett hem. Filmen vann en Guldbagge för bästa manliga huvudroll (Peter Lindgren) och fick ett flertal andra priser. Den visades på en av SF:s minsta biografer men gick inte länge trots goda recensioner. Vid den tiden hade dock Filminstitutets Bio 16-distribution till landets kommuner kommit igång och Jag är Maria var den mest uthyrda i filmen i 102 veckor.

Wedels andra långfilm Bulan kom 1990 och är en komedi med allvarliga undertoner om Nisse (Tomas von Brömssen), en familjefar som lever ett ordnat liv omgiven av statusprylar. En dag går han in i en lyktstolpe, svimmar av och vaknar upp totalt förvandlad - till sitt rätta jag. Det finns inte längre något som hindrar honom från att göra exakt det han vill, vilket leder till konflikter med omgivningen. Filmen visades vid Göteborgs filmfestival, men inte förrän ett år senare fick den Stockholmspremiär på biograf. Den fick goda recensioner och sågs som ett mycket personligt lovtal till den fria, skapande fantasin.

Han deltog även i filmdebatten i början av 1980-talet och framhöll bl.a. att om Filminstitutet satsade på kvalitetsfilm så måste distributörerna ta sitt ansvar och se till att filmerna nådde publiken.

Karsten Wedel är en mångfacetterad filmskapare som inte låter sig inringas i någon speciell genre. Han har sammantaget gjort ett 50-tal filmer. De handlar om vitt skilda ämnen som stadsplanering (Som ringar på vattnet, 1965), bostadsförhållanden (A Place to Live, 1966), ungdomsproblem (Långt ifrån nära, 1970), miljöförstöring (Är det lönsamt att överleva, 1972), svensk järnhantering (Stål, 1965) och granskning av välfärdsstaten (Sverige, 1976). Därtill kommer många välrenommerade porträttfilmer om bl.a. Hjort Anders, Vilgot Sjöman, Bo Widerberg och Ruben Nilsson, samt den av Jan Troell fotograferade Svea Bjurling..

Marika Junström (2014)