Anita Ekberg

Media (6 st)

Svensk skådespelare (filmroller 1951-2002). Född Kerstin Anita Marianne Ekberg i Malmö.

-

Anita Ekberg växte upp i östra Malmö på vad som skulle bli en av de mer kända gatuadresserna i världen (Östra Fäladsvägen), återgiven i de flesta av de otaliga artiklar som skrivits om henne, liksom det triviala faktum att hon i likhet med de flesta barn hade slätstrukna betyg i skolan. Hon genomgick hushållsskola och uppträdde som nummerflicka vid Hippodromrevyn 1949, där hon utsågs till Miss Hipp och arbetade därefter som resemannekäng och fotomodell. 1951 blev hon först ordentligt uppmärksammad genom att hon via uttagningstävlan i Malmö blev Miss Sverige sedan hon blivit "upptäckt på gatan" av en journalist från Vecko-Revyn som var arrangör. Som Miss Sverige blev hon deltagare i Miss Universum-tävlingen som ägde rum i USA och i likhet med de andra misskandidaterna fick hon elevkontrakt hos Universal samt en mindre statistroll i en Abbott och Costello-film. Kontraktet bröts snart med den påstådda anledningen att hon skulle ha haft en romans med Tyrone Power.

Även om hon inte vann tävlingen fick hon erbjudande om flera filmengagemang och fick ytterligare en del mindre roller innan hon så småningom gavs lite större uppgifter. Det var delvis en följd av en skicklig publicitetskampanj kring henne, som tagit fasta på hennes kombination av sex-appeal och starka personliga utstrålning. Hon blev med andra ord likt samtida som Brigitte Bardot förvandlad till en sex-ikon. 1956 fick hon Golden Globe-priset som mest lovande nykomling. Hon ansågs dock oberäknelig och besvärlig, mest på grund av oviljan att anpassa sig till systemet och i början av 1960-talet överflyttade hon sin verksamhet till Europa där rollen i Fellinis La dolce vita (Det ljuva livet, 1960) markerade ett nytt genombrott som för alltid präglat den gängse bilden av henne. Badscenen i Fontana di Trevi har blivit en av filmhistoriens mest citerade bilder.

Den följande filmkarriären har gått både mer upp och ner med deltagande i alltför många obskyra filmer. Somliga ligger på kalkonnivå som The Gold of the Amazon Women (Amasonkvinnornas guld, 1979). Något filmande i hemlandet Sverige har det knappast blivit förutom en omskriven reklamfilm 1996 för en större klädkedja. En tilltänkt medverkan i Bo Widerbergs Kärlek 65 blev aldrig av efter en mycket omskriven kontrovers mellan henne och regissören. Förhållandet Anita Ekberg och svenska medier är dock ett kapitel för sig. Det hela tog sin början 1954 med en beryktad artikel i Se av Rune Moberg som uppmanade henne att resa hem igen från USA. Den fortsatta uppmärksamheten i svenska medier kom att i mycket präglas av rena infamiteter typ Bo Strömstedts epitet från 1959 om henne som "vår andes bröstton i världen".

Själv ansåg hon att hon aldrig haft några pretentioner på att bli skådespelare. Förhållandet blev inte bättre av att hon vid sina fåtaliga hemlandsbesök pratade på en bruten amerikansksvenska, vilket ytterligare bestyrkte den negativa bilden. I början av 1970-talet kunde hon i den svenska pressen beskrivas som en avflagnad och avdankad f.d. storhet som levde ensam, glömd, överviktig och desillusionerad. När hon var gäst hos Hagge Geigert i tv 1982, ett framträdande som delvis blev till en försoning med svenska medier, flagnade dock något av den divamyt som byggts kring henne. Att hon var en myt i sig själv är dock obestridligt. Att vara Anita Ekberg var hennes mest krävande roll sades det och man kan även säga att hon i åtminstone ett speciellt avseende var för stor för Sverige.

Hon var gift med skådespelarna Anthony Steel och Rik (Rick) van Nutter (eg. Friedrich Nuttenheim) och var även under en tid förlovad med skådespelaren Rod Taylor.

P O Qvist (2004), redigerad 2015