Änglamark, folktro och det förgiftade samhället – svenska miljöfilmer
Karin Svensson, kulturjournalist och filmkritiker
Hur är miljötemat representerat i den svenska filmhistorien? Karin Svensson tar en närmare titt.
Det var 2019 års minst överraskande nyhet: att klimataktivisten Greta Thunberg är huvudperson i en kommande dokumentärfilm. Hennes resa från ensam skolstrejkare till världsberömd miljöikon har allt som en filmskapare kan önska sig – de personliga svårigheterna som vänds i triumf, den tveeggade uppmärksamheten från beundrarskaror och nättroll, flickan med flätorna som läxar upp de höga herrarna. Regissören Nathan Grossman hade sannolikt inga svårigheter att pitcha idén till Greta vs klimatet, där han följer med henne på färden.
Vi befinner oss i en flodvåg av miljömedvetet filmskapande. Runt om i världen anordnas filmfestivaler med namn som Eco Film Fest (London) och Planet in Focus (Toronto), och Hollywood löper amok med bombastiska berättelser om extremväder och postapokalyptisk misär. I Sverige avhandlas miljöhotet i lågmäld sci-fi för både vuxna och barn. I Aniara (Pella Kågerman och Hugo Lilja, 2019) lämnar mänskligheten ett jordklot där ingen kan bo, med stormande hav och brunbrända landmassor, för ett torftigt liv i rymden. I Ensamma i rymden (Ted Kjellsson, 2018) stjäl en rymdingenjör ett rymdskepp för att rädda sina barn undan den förestående katastrofen.
Men filmer med miljöbudskap är inget nytt fenomen, och allra minst i Sverige. Det sena 1800-talets naturromantik och vurmen för folktro satte prägel på de tidiga svenska filmerna. I nyrestaurerade Sången om den eldröda blomman (1919) skildrar Mauritz Stiller naturens omistliga skönhet med samma glöd som en Greenpeaceaktivist. När vi första gången möter bondsonen Olof Koskela får han glädjefnatt i en skogsdunge, pratar om lyckan i att vara i den förtrollade naturen (”som i ett slott”), och när grannflickan Annikki dyker upp i dungen får hon vara hans skogsrå.
När han sedan möter Kyllikki, lika stolt ”som den vildskummande forsen” är hans öde beseglat, men det inser han inte – inte förrän han konfronteras med stadens smuts och sjaskighet och prompt återvänder till byn, och till skogen.
Liknande kärleksförklaringar till naturen och kritik av modernitetens framfart finns att hitta i hela den svenska filmhistorien, från Victor Sjöströms Terje Vigen (1917) och Gustaf Edgrens Driver dagg faller regn (1946), fram till 2000-talsfilmer som Man tänker sitt (Henrik Hellström och Fredrik Wenzel, 2009) och Faro (Fredrik Edfeldt, 2013). Kopplingen till folktro är särskilt tydlig i filmer som Trollsommar (Hans Dahlberg, 1980), där en trollfamilj i Dalaskogarna sätter käppar i hjulet för skogsavverkningen, och Gräns (Ali Abbasi, 2018), där trollet Eva väljer djurens sällskap framför människornas.
Den mer tydligt politiska miljöfilmen fick sin storhetstid på 1970- och 1980-talen. I Grisjakten (1970) utforskade Jonas Cornell hur den själlösa byråkratin kan förgifta samhället, i berättelsen om tjänstemannen som får i uppdrag att utrota alla grisar på Gotland. I Deadline (Stellan Olsson, 1971) skildras konsekvenserna av ett giftangrepp på idylliska badorten Mölle. Stefan Jarl rasade över människans övergrepp på landskapet i essäfilmen Naturens hämnd (1983) och i Tong Tana – en resa till Borneos inre (Jan Röed och Fredrik von Krusenstjerna, 1989) fick vi möta människorna som drabbas hårdast när regnskogen skövlas.
Men det går också att göra rolig film om miljöhotet. Tage Danielsson tacklade turism som miljöförstöring i Äppelkriget (1971), där landsbygdskommunen Änglamark skulle förvandlas till asfalterat semesterparadis under parollen ”att göra forntidsbygd till framtidsbygd” (exemplifierat med en domarring där stenarna har förvandlats till enarmade banditer). Men det blir inte så lätt som kommunstyrelsen har tänkt sig, när miljöaktivisterna tar hjälp av både näcken och skogsrået. Segern firas med en picknick i det gröna, ackompanjerad av Evert Taube.
Och frågan är vad som är mest effektivt, om man verkligen vill inspirera publiken till handling: att skrämmas med hotet om världens undergång eller frälsa med vackra bilder på det som är i fara. En forskningsstudie från 2018 visar att barn som vistas mycket i naturen, som har fått förundras över fågelbon och myrstackar, var mer benägna än andra barn att växa upp till miljöengagerade vuxna. Mauritz Stiller visste vad han sysslade med när han gjorde Olof Koskela till trädkramare.
(publicerad i september 2019)
Den svenska miljöfilmen i siffror
Svenska miljöfilmer – ett urval i kronologisk ordning
Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas
-
Den åldrade före detta sjömannen Terjes prövningar och liv vid och i det stormande havet.
-
Filmen spelades till stora delar in utanför studio, i verkliga miljöer. Naturen i filmen spelar en avgörande roll, inte minst bidrar återgivningen av ljuset i sommarnätterna till filmens lyriska stämningar, och scenen där Lars Hanson i huvudrollen balanserar på en timmerstock nedför den brusande forsen har blivit klassisk.
-
Bygderomantiskt drama som utspelar sig i 1800-talets Hälsingland. Forsen har en central roll med en alltid närvarande fara för drunkning.
-
Hans Alfredson spelar byråchef Lennart Siljeberg som får i uppdrag att utrota alla grisar på Gotland.
-
Miljöskräckis där den idylliska stranden vid Mölle drabbas av biologiskt stridsmedel efter en explosion.
-
Änglamark, den sista visa Evert Taube gav ut under sin livstid, bär fram Tage Danielssons politisk förankrade miljökomedi. Danielsson fick Guldbagge för Bästa regi, Monica Zetterlund för Bästa skådespelerska och filmen fick Högsta kvalitetspoäng.
-
En familj får närkontakt med troll ute på landet. De lär känna trollets familj och sen också flera andra väsen i skogen. Dessutom får de upp ögonen för skogsavverkningens betydelse.
-
Mästeranimatören Per Åhlin förvandlar Shakespeares ”Stormen” till en kamp mot miljöförstöring, i denna dubbelt Guldbaggebelönade film (förutom Åhlin prisades kompositören Björn Isfält). Med kapten Julgransfots lastfartyg kommer de onda vapenfabrikörerna Slug och Slagg till ön Melonia, världens sista lilla oas av grönska. De vill exploatera Melonias rikedomar men möter kvalificerat motstånd från trollkarlen Prospero, hans dotter Miranda och albatrossen Ariel, som bestämmer sig för att rädda slavbarnen på kapitalisternas hemö – den smutsiga Plutonia.
-
Sagogröt, korruption och kokt vildsvin blandas i dokumentär om regnskogsskövlingen i Borneo där Bruno Manser, en ung schweizare valt ett nytt liv för att kämpa för naturen.
-
Samma år som Al Gore förklarade klimatkrisen med Powerpoint i filmen ”En obekväm sanning” gjorde svenska trion Michael Stenberg, Linus Torell och Johan Söderberg denna betydligt punkigare dokumentär om den globala miljöförstöringens följder. Med en estetik som för tankarna till MTV och SVT-programmet ”Kobra” blandar filmen tunga expertintervjuer och skrämmande fakta (”antalet naturkatastrofer har fyrdubblats de senaste 40 åren”) med berättelser om de platser och människor som drabbats hårdast av vår ohållbara livsstils konsekvenser.
-
Man behöver inte åka till Afrikas savanner för att göra sevärd och gripande naturfilm – det räcker faktiskt att gå ut i trädgården. I ”Ljusår” skildrar naturfilmaren Mikael Kristersson sin egen villaträdgård, ur kålfjärilens, koltrastens, talgoxens och getingens synvinkel. Inspirationen kommer från filmskapare som Fellini och Tarkovskij snarare än från traditionell naturfilm, och människan har en naturlig plats i hans filmer (”jag har försökt vända på perspektiven, så att vi blir en art bland andra arter”, som regissören själv uttryckt det).
-
David möter Goliat i denna dokumentär av Fredrik Gertten, där tolv arbetare i Nicaragua tar hjälp av den amerikanske advokaten Juan Domínguez för att stämma bananjätten Dole Food Company. Företaget ska ha använt ett förbjudet bekämpningsmedel som har gjort arbetarna sterila. ”Detta är en rättsthriller i dokumentärform, med samma spänning och höga odds som en bestseller av John Grisham”, skrev SVT:s recensent Göran Everdahl om filmen, som fick en uppföljare (”Big Boys Gone Bananas!”) om det rättsliga efterspelet när Dole stämde filmskaparna.
-
Om Henry David Thoreau låtit Walden utspela sig i Falkenberg kanske det skulle sett ut så här. Fredrik Wenzels foto och Enok Enokssons musik bidrog till höga betyg och omnämnanden som ”sanslöst vackert”.
-
Drama där mordefterlyst pappa flyr med sin dotter i skogen. Filmen gav Matti Bye en Guldbagge för Bästa originalmusik.
-
Festivalkramad internationell prisvinnare med gränsöverskridande skogssex och identitetssökande troll.
-
Dystopisk arthouse sci-fi där transportskeppet Aniara fraktar människor till mars när jorden ödelagts av miljöförstöring. Baserad på Harry Martinsons 103 sånger långa epos med samma namn. En av tre nominerade filmer till Sveriges Osarsbidrag 2019 i kategorin Best International Feature Film.
-
Rymdäventyr där två syskon och en vänlig utomjording söker ett bättre liv på annan plats än jorden.
