Intervju Madeleine Martin

En artikel av
Martin Ohlsson, redaktör Svensk Filmdatabas
Breaking Surface (Madeleine Martin till vänster)

Hallå där…Madeleine Martin som spelar en av huvudrollerna i täta Breaking Surface som idag går upp på biografer runtom i landet. Hur går tankarna inför premiären?

Jag känner mig tacksam. Jag är så glad att Joachim (Hedén, filmens regissör, reds. anmärkning) och Julia (Gebauer, filmens producent, reds. anmärkning) trodde på mig, och att jag fick förtroendet att dra min rollfigur Tuva åt det håll jag ville. Jag tycker att vi har gjort en jävligt bra film som jag hoppas folk ser på bio. Den är gjord för en stor duk med fett ljud och med riktigt bra filmmusik!

Berätta lite kort om filmen för våra läsare?

Den handlar ett syskonpar som ska ut och vinterdyka tillsammans när en olycka sker och de tvingas hålla varandra vid liv på 30 meters djup. Det är en thriller med mycket spänning, action och högt tempo.

Du säger att du fick dra Tuva åt det håll ville, kan du berätta mer om det?

Det var viktigt för mig att ta vara på relationsdramat och inte bara göra actionscener. Filmen handlar lika mycket om två systrar som försöker bryta ytan med varandra och laga sin trasiga relation som faktisk överlevnad efter en olycka. Jag ville att publiken skulle förstå henne och varför hon och Ida (filmens andra huvudperson, spelad av Moa Gammel Ginsburg, reds. anmärkning) inte når varandra. Jag tog reda på hur Moa ville göra Ida och drog Tuva så långt jag kunde åt andra hållet. Tuva är explosiv och skämtar mycket för att försöka nå sin syster med hjälp av humor. Det går sådär. Haha!

Hur gick det till när du fick rollen?

Jag fick ett samtal från regissören och träffade honom därefter på ett möte. Jag var imponerad över hur förberedd och påläst han var och blev hooked på idén direkt. Jag minns att Joachim redan i det stadiet hade tänkt på allt. Han hade till och med pärmar med bilder av hur han ville att det skulle se ut. Jag tror på 90% förarbete när man jobbar med film och visste direkt att jag ville göra det. Sedan fick jag provdyka och göra fystester, jag var livrädd men spelade lugn. Jag klarade mig ok och fick därefter rollen.

Stora delar av filmen, inte minst de scener som du är med i, utspelar sig under vatten. Hur såg dina förberedelser ut?

Vi hade flera veckors dykträning och flera läkarbesök den första tiden, man vet aldrig hur kroppen reagerar med trycket och mängden dagar under vattnet. Jag tränade en hel del och mediterade mycket, gottade ner mig i Tuva och trivdes med att hon flyttade in i min kropp. Jag gillade henne direkt.

Hur var det att jobba med Joachim Hedén som regissör?

Underbart! Joachim vet exakt vad han vill berätta, men hade samtidigt lugnet och tålamodet att lyssna när jag och Moa hela tiden la oss i dialog och annat. Det var verkligen ett kreativt stim där vem som helst fick komma med förslag, och det är så mycket bättre att arbeta så. Bäst förslag vinner. Det gör att fler hjärnor kan jobba samtidigt och det blir viktigt på en helt annan nivå för alla involverade. Det tar jag med mig!

Hur såg din relation till dykning ut tidigare och har inspelningen av denna film gett mersmak för dykning även på fritiden?

Jag är en ganska dålig simmare och har en enorm respekt för vatten. Jag tror inte det blir så mycket dykning framöver. Haha!

I stort sett vilar hela Breaking Surface på dina och Moas axlar, hur känns det att ha så stort ansvar?

Det var såklart en stor press. Jag har ifrågasatt mig själv och min förmåga mycket under den här processen. Det är något speciellt med att göra en thriller. Vi var ofta tvungna att enbart med hjälp av rösterna, eftersom maskerna täcker fejset, hålla intresset och tempot uppe utan att gripas av för mycket panik för då blir det ointressant efter ett tag.  Det var viktigt att vi inte blev offer. Det hoppas jag vi har lyckats med

Hur var det att jobba så tight med Moa?

Toppen! Det var väldigt lätt. Vi gav båda allt vi hade, Moa välkomnade mig med öppna armar och sen var det så hela inspelningen och det är fortfarande så. Underbart!

Kände ni varandra sedan tidigare?

Nej, men vi har bott grannar faktiskt. Vi brukade ropa till varandra att ”vi måste ta en öl snart” sen hann vi aldrig det men världen är liten och här är vi.

Du har efter genombrottet i Snabba cash-filmerna snabbt etablerat dig med en rad roller i både film och TV. Nu i vår är du även aktuell i en huvudroll i ”Pitbull” på Uppsala stadsteater. Kan du berätta lite mer om detta?

Jag har längtat till teatern länge men fick aldrig göra audition så jag tröttnade och tänkte: okej jag söker scenskolan en gång. Jag kom in på första försöker i Stockholm och gick ut förra våren. Teatern är där man stämmer sitt instrument och där man frodas, om man har turen att hamna i en bra produktion med en driven regissör och bra skådespelare. Jag älskar att repa, men gillar inte att spela. ”Pitbull” är otrolig att få göra, vår regissör Affe Ashkar är ett geni, och mina kollegor pushar mig till att alltid prova nya saker, alltid vara mitt bästa! Peshang Rad, David Rangborg och Shirin Golchin är otroliga! Ljus och ljud är också de bästa vi har i branschen. Killarna från Labyrint (hiphop-grupp från Gottsunda, reds. anmärkning) gör musiken, hur lyxigt är inte det? Så det kommer bli en föreställning utöver det vanliga, modern och filmisk. Den får man inte missa!

Du säger att du älskar att repa, men inte spela. Vill du utveckla det?

Det handlar om att jag egentligen lider av en enorm scenskräck. Jag svettas, mår illa och får stresseksem. Jag är mer intresserad av att forma karaktären och lösa problemen som uppstår med allt från karaktärens drivkraft till vilken musik man ska använda i en entré. När det är klart är det inte lika roligt. I filmens värld däremot, där löser man problem på plats hela tiden, och man gör inte samma sak lika många gånger. Jag känner mig mer hemma med film, och njuter av den processen.

På tal om Snabba cash så läste jag i en intervju att du redan på den tiden exempelvis besvärades av oförskämda människor på tunnelbanan som stirrade och pekade på dig. Hur upplever du hela uppmärksamhetsgrejen nu när du är ännu mer etablerad och känd?

Jag skojade i den intervjun och det blåstes upp. Det är ingenting jag märker av.

Jag noterar på IMDb att du finns i rollistan på en kommande amerikansk film som heter Tomorrow’s Taken, kan du berätta lite mer om det projektet?

Åh, det kan jag tyvärr inte. Men snart!

Finns det rent allmänt planer på en internationell karriär eller är det inget du funderar på?

Jo, absolut. Det måste dock inte vara i USA. Jag vill jobba med människor som brinner, var det är någonstans spelar mindre roll.

Avslutningsvis, vad väntar närmast för dig, förutom då engagemanget i Uppsala?

Jag tränar inför nästa projekt, dansar balett. Vi får se hur det går, haha! Sedan kommer en serie på SVT i höst som heter Amningsrummet som jag tror kommer bli jäkligt bra!

(publicerad februari 2020)

Tre filmer

Nedan listas tre filmer som Madeleine Martin tidigare medverkat i.

Läs mer