Intervju med Peter Grönlund

En artikel av
Martin Ohlsson, redaktör Svensk Filmdatabas
Goliat. Foto: Triart

Hallå där….Peter Grönlund vars Goliat går upp på de svenska biograferna den 5 oktober. Hur är känslan inför premiären?

Det känns spännande att få möta sin publik, och skönt att få sjösätta en film man burit med sig så länge.

I musikvärlden pratas det ofta om den svåra uppföljningsskivan till en succé, har du på grund av alla framgångar med Tjuvheder känt en extra press på dig att leverera?

Nu i efterhand, ja, men inte under själva arbetet med filmen. Ingmar Bergman sa att det är viktigt att vara igång med sin kommande film redan innan den förra är klar för att inte hamna i någon form av låsning, och så gjorde jag också. Jag hade börjat jobba med Goliat och hade uppslag till en berättelse redan innan Tjuvheder var färdig.

Vad fick dig att vilja berätta denna historia?

Själva grundidén med relationen mellan en far och en son där pappan ska in på anstalt fick jag för 10 år sedan. Sedan har jag byggt en berättelse kring det och där har nya idéer kommit i olika sjok.

Du har nu gjort två filmer som båda skildrar personer som befinner sig i samhällets skuggsida, vad är det som lockar dig med att berätta historier från den världen?

Det är i grunden ett politiskt och socialt engagemang. Jag känner en stor sympati för människor som hamnat i utkanten av samhället. Dessutom är det väldigt dramatiskt tacksamt att skildra personer i sådana miljöer, överlevnadskampen blir som ett extrakt av människan.

I samband med Tjuvheder hyllades du mycket för att din skildring av människorna kändes väldigt trovärdig. Jag vet att du bland annat jobbat på Situation Stockholm men känner du ändå att du behöver använda dig av bollplank för att få rätt ton och dialog?

Nej, jag känner mig komfortabel med den biten. Är väldigt intresserad av språk och jobbar otroligt mycket med dialogen och detaljer, just detaljerna är dessutom det som gör att jag hittar lusten i berättelsen. Språket i sådana miljöer är lite av en dold kodex som dels befäster tillhörigheten inom gruppen och dels fungerar som ett skydd mot allmänheten, ett slags rövarspråk.

Filmen är förlagd till Östergötland, fanns det någon specifik orsak till det?

Vi valde mellan flera olika regioner men sedan klev Norrköpings Filmfond in med stöd och när vi också hittade bra miljöer i regionen så blev det Östergötland. Sedan tycker jag att östgötskan är fin ihop med dessa hårda och karga miljöer, det blir liksom en fin musikalitet av det. Dessutom är jag trött på skildringar av gangstermiljö i Stockholm och känner ett intresse för blinda fläckar på kartan som lämnats vind för våg.

Du har i en här filmen nästan uteslutande använt dig av amatörskådespelare, varför?

Jag tycker att socialrealismen är i behov av den autenticitet som människor som själva bär på sådana erfarenheter kan bidra med. De gestaltar fiktiva figurer baserade på varianter av sig själva och på vittnesmål de bär med sig. Jag tror inte att det hade funkat med professionella skådespelare.

Hur gick rollsättningen till?

Pauline Hansson finkammade gatumiljöer och härbärgen i Östergötland och spred där ett kontaktnät för att nå ut till folk. Sedan hade vi även öppna casting-sessioner och Pauline har nog varit på varenda skola i hela Östergötland, så det var en väldigt lång castingperiod.

Hur skiljer det sig att jobba med amatörer respektive proffs?

Det skiljer sig egentligen inte speciellt mycket. Jag jobbar alltid väldigt individpassat i min regi, både traditionellt och icke-traditionellt och det gör jag oavsett om det är med proffs eller amatörer.

Hur ser den närmaste framtiden ut för Peter Grönlund?

Jag ska regissera en sex timmar lång tv-serie baserad på en litterär förlaga med start i januari. Mer än så kan jag tyvärr inte avslöja.

Men kan du i alla fall säga om det kommer likna Tjuvheder och Goliat ?

Nej, det blir något helt annat men med vissa beröringspunkter till det jag tidigare gjort.

Peter Grönlund listar fem svenska favoritfilmer