Min store tjocke far (1992)

Media (1 st)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Min store tjocke far
Svensk premiärtitel	Min store tjocke far
Samproduktionstitel	Min store tjukke far (Norge)
Distributionstitel	Mein grosser starker Vater (Tyskland) Mein grosser dicker Vater (tv-titel i Tyskland)

Regi	Kjell-Åke Andersson
Manus	Magnus Nilsson Kjell-Åke Andersson
Idé	Magnus Nilsson (byggd på novell och pjäs med samma titel)
Producent	Bert Sundberg Anders Granström
Produktionsledare	Carolina Häggström Maritha Norstedt
Foto	Per Källberg
Scenograf	Stig Boquist Birgitta Brensén
Klippning	Susanne Linnman
Ljudtekniker	Wille Peterson-Berger
Regiassistent	Bengt Widell Michael Hjorth
Scripta	Marianne Axelsson (som Marianne Johnson)
Inspelningsassistent	Anna Johansson Teresia Varga Annika Ahlström Amanda Johansson
Rollsättare	Nina F. Grünfeld (som Nina Grünfeld) Lars Lindström
Produktionsekonom	Pontus Kylberg
Produktionssekreterare	Saara Werner
Efterarbetsansvarig	Lasse Lundberg
B-foto	Anders Dahlberg
Stillbildsfoto	Joakim Strömholm
Elektriker	Kent Högberg Lars-Göran "Labbe" Nygren Göran Hillar Martin Bergenström
Passare	Bo Andersson (som Bosse Andersson)
Ljussättare	Peter Retzlaff
Negativklippning	Marianne Andersson
Orkesterledare	Bjarne Löwdin (körledare)
Sångare	Trosakören (körsångare)
Musiker	Göran Martling (piano)
Snickare	Olle Isaksson Jan Eriksson Daniel Miles Björn Wrange
Dekormålare	Bengt Svedberg
Rekvisita	Mido Lindholm
Attributör	Mats Wolgers Rickard Molin
Kläder	Malin Bergendal
Smink	Maria Strid
Chaufför	Håkan Linder Kristian Hoberstorfer Fredrik Appelgren
Klädassistent	Heidi Larsen
Klippassistent	Fredrik Alneng (som Fredrik Abrahamsen)
Ljudläggning	Wille Peterson-Berger Jean-Frédéric Axelsson Peter Holthausen
Synkläggning	Lotta Wallin
Mixning	Per Carleson
Övrig medarbetare	Lisette Boman (barnpassare) Fanny Risberg (barnpassare) Nina Brensén (barnpassare) Pia Wallin Anna Bergström Anna Gustin Lotta Wallin Nina Carlsson
Tack till	familjen Avrén Anders von Stockenström

Rolf Lassgård	Fritz Algot "Tjaffo" Nilsson
Nick Börjlind	Osvald Nilsson
Ann Petrén	Victoria Nilsson
Gunilla Röör	Birgitta
Halvar Björk	Sundén, skådespelare
Lena Strömdahl	mostern
Jimmy Almström	Läppen
Krister Henriksson	Bertil
Yvonne Schaloske	Puddingen
Bertil Norström	Erik Davidsson
Wallis Grahn	Rut Davidsson
Tomas Norström	prästen
Leif Andrée	Hogga
Lasse Petterson	Edvin Algot Friberg
Sture Hovstadius	kyrkovaktmästaren
Donald Högberg	konduktören
Tomas von Brömssen	kyparen på Stadshotellet
Magnus Nilsson	baskerförsedd gäst på Stadshotellet

Produktionsbolag	MovieMakers Sweden AB
	Omega Film & Television AB		för
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sandrew Film & Teater AB
	Nordisk Film & TV Fond
	Omega Film & Television AB
	Mefistofilm A/S
	Sveriges Television AB TV2
	Nordisk Film & TV Fond		med stöd av
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film AB
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2023
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Metronome Distribution Sverige AB	2008
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet
Mixning	Studio Lagnö AB
	FilmMixarna AB
Sales	SF Studios		enl tillägg dat 2022-09-10 till samproduktionsavtal dnr sfi-2022-1840-5
Övrigt bolag	AB Optical Vision		(optisk printer)

Det är högsommar 1959. En Volvo PV 444 färdas på en grusväg genom landskapet. I bilens baksäte sitter den elvaårige Osvald iförd IFK Norrköpings klubbdräkt. I framsätet sitter föräldrarna med vilka han ska tillbringa sommarlovet hos moster, på hennes blivande man Bertils gård på landet.

Osvalds stora intresse är fotboll och när de kommit fram till gården springer han direkt ut och leker med sin boll i trädgården. Pappa Tjaffo, lovar att han ska "skotta på honom" i sommar. Men för att orka med detta inser han att han själv måste träna. Hans lite udda träningsmetod går ut på att binda ett rep runt midjan som han sedan kopplar till gårdens traktor. Osvald kör sedan runt med traktorn i bygden med sin flåsande store tjocke pappa i släptåg.

Tjaffo har en dröm om att bilda en kör med vilken han ska framföra en argentinsk mässa. Han samlar en dag bygdens invånare i kyrkan för att inviga dem i idén, men möts med viss skepsis. De börjar trots allt att repetera. Målet är att mässan ska framföras i höst då Osvald fyller år och Bertil och mostern ska gifta sig.

En natt drar Tjaffo med sig Osvald ut i den ljusa sommarnatten. Han vill visa honom ett "ställe", ett litet torp, som han lovar att Osvald ska få. Nu ägs det av traktens greve, men Tjaffo ska minsann prata med honom om saken.

Far och son beger sig en dag in till staden. I stadshotellets restaurang, under förtäring av ett antal groggar, inviger Tjaffo sin son i den ädla konsten att fånga "puddingar". Samtidigt har just en "pudding" väckt hans intresse från andra sidan lokalen. Med orden "tala inte om för mamma att jag småtuggat lite med en pudding", lämnar han Osvald ensam vid bordet och tar med "puddingen" till ett hotellrum. Lite senare är han för full och trött för att orka köra hem Osvald, uppgiften faller i stället på "puddingen".

När han väl kommit hem tar mamma bilen och åker tillbaka till stadshotellet för att hämta sin man. Osvald blir arg. Han tycker att mamma ska lämna pappa i fred. På hotellet ligger Tjaffo och är ångerfull, medan mamman är arg och besviken. Man förstår att detta inte är första gången hon blir sviken.

Tiden går och kören övar inför uppförandet av mässan. Osvalds mamma är ledsen för att hon tycker att Osvald undviker henne, trots hennes många kärleksförklaringar till honom.

En kväll är det dans i Folkets Park. Osvald och Tjaffo lunkar tillsammans hem efter dansen genom en äng. Tjaffo dricker ur sin fickplunta, men i stället för att erkänna sitt alkoholproblem inför Osvald skyller han på blåsor i munnen. I hagen ligger det en sovande häst. Tjaffo insisterar på att Osvald ska lägga sig vid hästen för att vila, för "varje gång du grips av oro, vila mot en häst - det är paradiset", anförtror han sin son. Dagarna går och Tjaffo fortsätter att besöka "puddingen" samtidigt som hans alkoholproblem blir mer och mer uppenbara. Till slut bli han tvungen att åka in på ett alkoholisthem. Osvald känner sig sviken och övergiven.

En dag börjar en ung tjej, Birgitta, arbeta på gården. Hon ska stanna fram till bröllopet. Osvald blir genast lite förälskad i Birgitta och hon blir den vän Osvald behöver nu när Tjaffo är borta. Innan sommaren är slut besöker mamma och Osvald Tjaffo på hemmet. Han lovar att komma hem till Osvalds födelsedag.

Det blir höst och Osvald ska återigen besöka gården efter en tid i staden. Mamman ska åka några dagar senare för hon måste först "vila" sig en tid. Som ressällskap på tåget har Osvald i stället Sundén, en försupen skådespelare som övar in rollen som Willy Loman i En handelsresandes död. Sundén somnar snart på sin plats i kupén och sista biten av tågresan åker Osvald fastklamrad under tåget, inspirerad av en historia om hur Bertil kom till bygden en gång i tiden. Han flydde då undan kriget genom att gömma sig under ett tåg och när han inte orkade hålla i sig längre släppte han taget. Han befann sig då i Hölö, där han stannade.

Tjaffo rymmer från behandlingshemmet och återvänder i hemlighet till gården, bara Osvald och Birgitta vet om att han, full och eländig, gömmer sig i ladan. Men han stannar inte länge utan återvänder snart in till staden och stadshotellet.

På Osvalds tolvårsdag återvänder han igen, dock mycket berusad. Osvald blir väldigt besviken på honom då han inte har med sig någon present. Återigen har pappan svikit honom.

Samma dag är det dags för bröllopet mellan fastern och Bertil. De övar ceremonin i ladugården innan det är dags att bege sig till kyrkan. Bröllopet sker till den argentinska mässan. Medan Osvald står och sjunger ser han sin pappa åka förbi utanför kyrkan på traktorn. Osvald förstår att han är på väg till greven för att göra upp om "stället". Efter bröllopet reser Birgitta.

Ensam går Osvald tillbaka in i den tomma kyrkan. Men där inne sitter nu hans pappa som överlämnar nyckeln till Osvalds "ställe". I traktorn på vägen hem från kyrkan planerar de framtiden på torpet.

Censurnummer	131725
Datum	1992-11-18
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2808 meter
Kommentar	Aktlängder: 556-573-572-567-540 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2808 meter
Längd i minuter	102 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick överlag ett gott mottagande med omdömen som "originell", "poetisk" och "löftesrik". Fellini och tjeckiska 60-talsfilmer var referenser som nämndes. Samtidigt gavs skådespelarna mycket beröm för sina goda insatser.

Sven E Olsson, Arbetet: "Dialogen är ett stundom lyckat möte mellan bondsk komik och det absurda nonsens som ska dölja inre tomrum. Enskilda scener balanserar på ett likartat sätt mellan den vemodsögda vardagsintimiteten i tjeckisk 60-talsfilm och det felliniskt upptågsrika hos, exempelvis, Emir Kusturica. Den på samma gång stolliga, men just där självfallna, repetitionen av ett bröllop i en gödselångande ladugård är just en sådan där sekvens som är osvenskt frodig till stilblandningen.

Det vore orättvist att vid en summering av filmens tillgångar utesluta Per Källberg (foto) eller exaktheten i det minimerade spelet hos Nick Börjlind och den mer maxade precisionen hos Rolf Lassgård. (-)

Kanske låter nu allt detta som om Kjell-Åke Andersson åstadkommit det där extraordinärt utomordentliga som vi kritiker älskar att kalla för mästerverk.

Riktigt så långt har han inte hunnit från fiaskot Friends ännu. Hans nya film har sina longörer, sina övertydligheter. Och kanske borde den ha petat lite längre ner också i de varande sår som de tre huvudpersonerna länge tycks ha skavt i varandra.

Men i sina bästa stunder - och de är rätt många - är detta en av de mest löftesrika svenska filminsatserna på länge."

Eva af Geijerstam, DN: "Man kan spekulera i det väldiga svenska filmintresset just nu för förhållandet mellan fäder och söner. I Min store tjocke far skymtar försöket att inte bara komma till rätta med sin egen far och uppväxt - som här genom ursprunget i författaren Magnus Nilssons egen barndom - utan också att förmedla brinnande magiska eller poetiskt mörka stråk i folkhemsidyllen. (-)

I sina lyckliga ögonblick förenar också Min store tjocke far som film originalitet med fantasi, den mänskliga komedin med dess tragedi, just som hos Rolf Lassgårds figur. Med det är ändå som om det låg en distanserande hinna över alltsammans. Även om Per Källbergs foto är fetare och mörkare än till exempel svenska filmsomrars främste lyriker Jörgen Perssons, saknas ändå den riktigt fysiska närvaron. Trots att replikerna och scenerna många gånger har en komisk eller poetisk lyster fungerar de som ett slags romantiskt och sentimentalt skydd mot de smärtsammare sidorna av Osvalds omvälvande sommar. Kanske får unge Nick Börjlind i den rollen inte förändras tillräckligt. Kanske borde Ann Petréns utmärkt gestaltade 'ledsna' mamma ägnats större omsorger.

Men det finns ändå tillräckligt mycket hoppfullhet och originalitet hos Min store tjocke far för att vinna aha! och uppskattning: nära, nästan, men inte riktigt förverkligat - just som i pappa Tjaffos projekt att låta en liten svensk sommarkyrka genomljuda av en latinamerikansk katolsk mässa i annorlunda och ovan takt."

Bernt Eklund, Expr: "Rolf Lassgård är storartad som manisk manipulatör och svettig svikare, Nick Börjlind är allvarsamt återhållen som pojke med besvärliga hemförhållanden. Vid deras sida glänser många stora skådespelarinsatser i små roller.

Det är roligt och tragiskt och Per Källbergs bilder andas hela tiden 50-tal.

Men helheten når inte de enskilda scenernas nivå. De stora, tjocka känslorna kväver nästan varandra. Och det lyckliga slutet står där till sist som en hägring.

Hela filmen blir likt Osvald utlämnad åt en snäll och väldig katastrof. Den försöker envetet se det bra i det dåliga - utan att riktigt våga låtsas om vreden och rädslan."

Sverker Andréason, GP: "Magnus Nilsson har tidigare skrivit en pjäs med samma titel som filmen, men Kjell-Åke Anderssons film känns som ett eget verk. Skildringen har kvar mycket av det som utmärker Nilsson som scendramatiker - blandningen av barnsligt och burleskt, de branta kasten i känslor och stämningar. Samtidigt visar Andersson hur fint detta förhöjda berättande fungerar som filmspråk. Det blir en fläkt av Fellini i den svenska sommarhagen, en närhet till det fantastiska. (-)

Berättelsen är visserligen ojämn, efter den första halvtimmen går den ibland i stå - det är som om författare och regissör har problem att utveckla historien här - men i det höstliga slutet lyfter den på nytt. Ljudet är tyvärr också ojämnt, även om jag spetsar öronen kan jag inte uppfatta alla repliker.

Men det svänger och skimrar om bilderna."

Annika Gustafsson, SDS: "Rolf Lassgård har en märkvärdig förmåga att ge illusion åt gestaltens komplicerade blandning av styrka och skyddslöshet. Samspelet med Nick Börjlind hör också till det minnesvärda. Pojkens blick utsäger länge trofasthet med den där lilla, lilla aningen skepsis i botten. Det är ett styvt gjort barnporträtt som vittnar om känslig och lyhörd regi.

Med sitt personliga tonfall, de ibland tvära kasten mellan en överrumplande galenskap och djup tragik samt ett ständigt angeläget ämne blir Min store tjocke far en film som både blickar bakåt och framåt. Man utläser ett visst släktskap med till exempel Lasse Hallströms Mitt liv som hund och Agneta Fagerström-Olssons Seppan. Samtidigt debuterar en erkänd och driven dramatiker på ett lyckat sätt som manusförfattare. Magnus Nilsson hör till de mest spelade på svenska scener vid sidan av Norén och Staffan Göthe. Och Kjell-Åke Andersson infriar gamla löften som fanns före misslyckandet med Friends. Med den här filmens erkännande i ryggen vågar han kanske vara ännu mer djupborrande nästa gång."

Anna Ångström, SvD: "Det har blivit en skådespelarnas film, med Rolf Lassgård som lysande fixpunkt. Han är Tjaffo, Osvalds älskade far, som trots goda föresatser och storvulna projekt gång på gång sviker sig själv och sin omgivning. I ena stunden är han full av livskraft, i nästa vek och ångestriden. Trösten är musik, kvinnor - och sprit. (-)

Min store tjocke far är varken uppgörelse eller analys, snarare ett pussel av minnesbilder med olika valörer. En del övergångar blir tyvärr obegripliga. Men man kan glädja sig åt en rad dråpliga och ömsinta snabbporträtt vid sidan av huvudpersonerna: Gunilla Röörs sympatiska Birgitta, Halvar Björks försupne skådespelare som citerar ur En handelsresandes död, Tomas Norströms empatiske präst, Bertil Norströms sjungande bonde.

Det räcker ganska långt."

Maaret Koskinen, Chaplin: "Vill man uttrycka det cyniskt handlar filmen om den obegripliga tolerans som omger vuxna män, som man, med ett välfunnet uttryck från en Ingmar Bergman-film, kan kalla 'barn med vuxna genitalier': toleransen från omgivningen i stort, från mer eller mindre självutplånande hustrur som torkar och släpar och baxar samt inte minst från barn med ofattlig tilltro och förmåga att förlåta - barn som senare i livet, utifrån egna livskriser, till och med förmår empatera med den som svek.

Den andra, mindre cyniskt och mer snusförnuftigt beskrivna sidan av saken är att det naturligtvis är så det måste vara, om mänskligheten inte för evigt ska frysa fast i ett infantilt och neurotiskt förhållande till det förflutna. Och inte minst, om berättelser av Magnus Nilssons slag ska komma till. (-)

I övrigt är det uppenbart att regissören Kjell-Åke Anderssons berättarideal ligger i den milda absurdismen hos till exempel Jiri Menzel (Min lilla by) eller den tidige Milos Formans filmer: sinnet för det som ligger i skarvarna, i det till synes händelselösa - i den periferi som i själva verket är lika med berättelsens centrum.

Visserligen är det inte alltid som Andersson har lyckats förvalta den absurdism som Nilssons manus med råge lämnar utrymme för. Men stundtals har han fått in några klockrena fullträffar. Här finns till exempel ett återkommande visuellt motiv, i form av ett fågelperspektiv. Så till exempel när fadern en kväll drar iväg med Osvald på en äng för att, med alkoholistens många fantasifulla omskrivningar, 'skölja munnen', och får syn på en vilande häst. Han insisterar nu på att pojken ska lägga sig ned bredvid hästen, för, som han uttrycker det, 'Varje gång du grips av oro, vila mot en häst - det är paradiset'. (-)

Vad övrigt är, är en god portion nostalgi (där man måste framhålla Per Källbergs foto): PV:n, de dammiga sommarvägarna, Folkets Parks upplysta dansbanerundel bland björkarna i sommarnattens halvdunkel. Eller en stilla dansom på höskullen mellan far och son, med ljuset strilande genom ladans glesa brädor: drömmare med fötterna i den svenska myllan.

Det är nog mest denna svenskhet som stannar kvar, denna bild av sommaren och barndomen som det evigt hotade paradiset, särskilt från alla andra tider och alla andra platser: ett barns tilltro mot alla odds, om att en far ska bli stor, att han, om så bara för ett ögonblick, ska förmå rycka sig själv från sig själv - växa ikapp sig själv, sin litenhet till trots."

Kommentar Svensk filmografi

För filmens självbiografiska manus står författaren, dramatikern och skådespelaren Magnus Nilsson (f 1947). Han hade tidigare bl a skrivit pjäserna Guds djärvaste ängel och Knäckebröd och hovmästarsås. 1987 skrev han en kortare novell om sin barndom som fick namnet "Min store tjocke far". Den vidareutvecklades till en pjäs med samma titel, som uruppfördes 1988 av Unga Riks i regi av Finn Poulsen. Pjäsen spelades även under hösten 1992 för utsålda hus på en teater i Odense, där den blev en stor framgång hos både publik och kritiker.

Filmmanuset till Min store tjocke far är en självständig version av pjäsen, med helt ny dialog och helt nya scener. Den 16 maj 1991, samma dag som filmmanuset låg färdigt, drabbades Magnus Nilsson av en hjärnblödning. Han återhämtade sig dock och har fortsatt sitt författarskap.

Regissören Kjell-Åke Andersson (f 1949) hade tidigare gjort ett tiotal filmer för Sveriges Television bl a som fotograf och manusförfattare tillsammans med regissören Kjell Sundvall. Samarbetet dem emellan resulterade bl a i TV-filmerna Vi hade i alla fall tur med vädret (1980), Jackpot (1980; Prix Italia-vinnare 1981), De unga örnarna (1982) och Oldsmobile (1982). 1983 gjorde Andersson och Sundvall biograffilmen Lyckans ost (1983/20). Hans första egna produktion som regissör och fotograf blev dokumentärfilmen Bristningsgränsen (1987), om gruvstrejken i England. Därefter följde TV-filmen Bumerang. 1988 debuterade Kjell-Åke Andersson som långfilmsregissör med filmen Friends (1988/10) efter en pjäs av den japanske författaren Kobo Abe.

Huvudrollsinnehavaren Rolf Lassgård fick sitt genombrott som filmskådespelare med rollen som Tjaffo och guldbaggebelönades för sin prestation. Han etablerade sig senare framför allt som polis i svensk film, bl a genom rollen som Gunvald Larsson i sex filmatiseringar av Maj Sjöwalls och Per Wahlöös brottsromaner.

När filmen visades i Norge rönte filmen mycket stor uppskattning i den norska pressen.

Vid de nordiska filmdagarna i Lübeck 1993 fick filmen ett delat förstapris på 25.000 D-mark. Juryn motiverade utmärkelsen med att de ville belöna en film som "med ett självständigt och kreativt språk speglar samhället och både estetiskt och innehållsligt öppnar nya perspektiv".

Filmen bytte under produktionen producent. Den förste producenten, Omega Film, släppte projektet till MovieMakers.

Tomas von Brömssen gör en liten statistroll som en något disträ kypare på ett stadshotell. Även manusförfattaren Magnus Nilsson agerar statist i samma scen, som baskerförsedd gäst.

Av de svenska filmer som hade premiär under hösten och vintern 1992-93 handlade hela fyra stycken om relationen mellan far och son: Söndagsbarn (1992/13) av Daniel Bergman, Dockpojken (1993/6) av Hilda Hellwig, Morfars resa (1993/2) av Staffan Lamm och Min store tjocke far. Detta uppmärksammades i en artikel av Ingrid Hagman i Chaplin (nr 241/1992), där hon gjorde följande analys: "Samtliga filmer berättar om pappor som är frånvarande, antingen kroppsligen eller själsligen, och om sönernas stumma längtan efter dem. Om små pojkar som tidigt lär sig tygla sin kärlek, tiga om sin längtan, svälja sin sorg.

Sammantaget utgör de fyra filmerna ett slags sorgeskrift över mansrollens livsfientliga begränsningar - men det faktum att söner över huvud taget formulerar sin känslor inför pappor är förstås ett löfte i sig. Ty genomgående är också oförmågan till kommunikation mellan männen i familjerna. Det är säkert ingen slump att samtliga filmer har sparsam dialog.

Från grekerna, över Shakespeare och framåt är historien full av uppgörelser mellan män och pojkar. Fäder som ställer hårda krav och utsätter barnet för svåra prov för att utröna om det kan bemästra sin (kvinnliga) rädsla. Samtidigt förkroppsligar fadern/mannen samhällsnormerna och traditionen, och blir ett hinder för den nya generationens försök att bryta ny mark. Därför måste fadern besegras - och godkänna sonens maktövertagande.

I höstens fyra filmer finns stråk av detta klassiskt manliga: hur ska jag duga i pappas ögon? Men långt starkare hörs frågan: Pappa, vem är du? Och i förlängningen - vem är du i mig?"

				1991-09-30	1991-11-08
		Sverige		1991-07-08	1991-08-17
Runtuna kyrka	Södermanland

Festivalvisning	1992-11		Stockholm	Sverige		Stockholm Film Festival
Sverigepremiär	1992-11-23	Olympia	Stockholm	Sverige	102 min
TV-visning	1996-03-13	SVT2		Sverige	98 min
	1998-04-08	SVT2		Sverige	98 min
	1998-08-28	SVT1		Sverige	98 min
	1999-12-04	TV4		Sverige	98 min
	2001-04-30	TV4		Sverige	98 min
Dvd-release	2008-03-26			Sverige

Originaltitel	Misa Criolla. Kyrie
Kompositör	Ariel Ramírez	(1964)
Sångare	Nick Börjlind
	Trosakören

Originaltitel	Konsert, piano, orkester, nr 5, op. 73, Ess-dur
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1809)
Instrumentalist	Göran Martling	(piano)

Originaltitel	Ungarische Tänze. Nr 5, fiss-moll
Kompositör	Johannes Brahms	(1869)
Instrumentalist	Göran Martling	(piano)

Originaltitel	De fyra årstiderna. L'autonno (Hösten)
Kompositör	Antonio Vivaldi
Instrumentalist	Göran Martling	(piano)

Originaltitel	Konsert, piano, orkester, nr 5, K. 175, D-dur
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1773)
Instrumentalist	Göran Martling	(piano)

Originaltitel	Take the "A" Train
Kompositör	Billy Strayhorn	(1941)
Textförfattare	Billy Strayhorn	(1941)

Originaltitel	En stilla flirt
Kompositör	Jules Sylvain	(1933)
Textförfattare	Gösta Stevens	(1933)
	Edith Øberg	(norsk text 1933)

Originaltitel	Solen står upp
Kompositör	E. Mattling

Originaltitel	Calle Schewens vals
Kompositör	Evert Taube	(1931)
Textförfattare	Evert Taube	(1931)

Originaltitel	Vals i Furusund
Kompositör	Evert Taube	(1947)
Textförfattare	Evert Taube	(1947)

Festivalpris	Rouen	1994		Rolf Lassgård	(bästa skådespelare)
Norddeutscher Rundfunk	Lûbeck	1993			(t.m. 'Och han sa adjö' /Litauen/)
Festivalpris	Aspen	1993
	Giffoni	1993		Nick Börjlind	(specialpris för sin roll)
Guldbagge	Stockholm	1993	Bästa skådespelare	Rolf Lassgård
Guldbaggenominerad	Stockholm	1993	Bästa film
	Stockholm	1993	Bästa regi	Kjell-Åke Andersson
	Stockholm	1993	Bästa manuskript	Kjell-Åke Andersson
	Stockholm	1993	Bästa manuskript	Magnus Nilsson

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2808

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2808

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2808

Typ	I-band
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Min pappa är helt vanlig, men det är bara jag som förstår det. MIN STORE TJOCKE FAR
Affischdesign	Ohlsson & Co

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Min pappa är helt vanlig, men det är bara jag som förstår det. MIN STORE TJOCKE FAR
Affischdesign	Ohlsson & Co

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min strore tjocke far av Magnus Nilsson. Mörkö i juni 1988.
Omfång	121 s. + 1 s. musikförteckning.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far av Magnus Nilsson.
Omfång	94 s. Handskriven introduktion (3 s.) ingår
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	61 s. Brev från författaren (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Filmmanus av Magnus Nilsson och Kjell-Åke Andersson. Version 6. 910529.
Omfång	160 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Synopsis
Omfång	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Min store tjocke far
Omfång	40 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	My great big daddy. 1992-11-11.
Omfång	43 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Av Magnus Nilsson bearbetning Kjell-Åke Andersson.
Omfång	165 s. + 1 s. introduktion.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Av Magnus Nilsson, Kjell-Åke Andersson. 2:a version. Jan. 1990.
Omfång	157 s. + 1 s. introduktion.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far av Magnus Nilsson, Kjell-Åke Andersson. 4:e version. Sept-90.
Omfång	157 s. + 1 s. introduktion.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far av Magnus Nilsson. Stockholm i maj 1989.
Omfång	222 s. + 2 s. introduktion.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Filmmanus av Magnus Nilsson och Kjell-Åke Andersson. Version 6. 910529.
Omfång	Ca. 200 s. + 300 s. + 300 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Filmmanus av Magnus Nilsson och Kjell-Åke Andersson. Version 6 910529.
Omfång	Ca. 150 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Min store tjocke far. Filmmanus av Magnus Nilsson och Kjell-Åke Andersson. Version 6. 910529.
Omfång	159 s. + 48 s. miljölista, teamlista, shooting schedule mm.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	7
Färg papper	15
Bakombild papper	2
Dia	4
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Spanska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Koreanska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	103 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes