Himlaspelet (1942)

Media (67 st)

Rune Lindström spelar själv huvudrollen i filmatiseringen av sitt omåttligt populära bygdespel om dalkarlen som ger sig iväg för att ställa Vår Herre till svars för sin fästmös död, men snart lockas av vägen.

Himlaspelet bygger på huvudrollsinnehavaren Rune Lindströms bygdespel "Ett spel om en väg som till Himla bär". Teologistudenten Lindström, som gav upp efter Gamla Testamentet, skrev pjäsen 1941. Inspirationen fick han när han samlade material till en uppsats i folklivsforskning, ett arbete om folkliga trosföreställningar. 

Efter en praktfull premiär i Leksand visades bygdespelet med stor framgång i Uppsala, där regissören Alf Sjöberg satt i publiken. Pjäsen togs till Dramaten, där den under julhelgen drog sexton fulla salonger. ”I två och en kvarts timme sitter publiken fjättrad, ömsom rörd och gripen, ömsom road”, skrev Erik Hjalmar Linder i Svenska Morgonbladet. Till nästa julhelg togs pjäsen upp på nationalscenen igen, och Wive Film köpte filmrättigheterna till succén.

Himlaspelet regisserades av Alf Sjöberg, som senare skulle göra Hets, Bara en mor och Fröken Julie. Sjöberg var från 1929 till sin död 1980 regissör vid Dramaten. Som skådespelare hade han arbetat med Olof Molander och Per Lindberg, och tagit starka intryck av deras nyskapande regikonst. Lindströms pjäs utgick från naivistiska dalmålningar, och Leif Furhammar har i sin bok "Filmen i Sverige" skrivit om hur väl texten passade Sjöbergs idéer om stilisering. Han håller Himlaspelet för den emotionellt tillgängligaste och varmaste av regissörens filmer, och Gösta Rooslings foto för beredskapsårens vackraste. Rune Lindströms insats beskriver han som en av de originellaste rollskapelserna i svensk filmhistoria.

Även vid filmens premiär prisades fotot, liksom Lindströms spel. Men flera kritiker saknade pjäsens enkla spontanitet, och ansåg filmen överarbetad. 

I Afton-Tidningen skrev Stig Ahlgren "Filmen överflödar av tavlor som äro en lisa och en fest för ögat. Men det egendomliga inträffar att dalmålningarnas enkelt ritade figurer och miljöer i verklighetsskärpa överträffar de levande bilderna i Himlaspelet och samtidigt också eggar fantasien mera. Man föreställer sig att en knappare och mera okonstlad bildstil lättare skulle ha öppnat dörrarna för det troskyldiga innehållet. Nu vill man säga, att Himlaspelet är artistiskt överarbetat."

Oscar Rydqvist i Dagens Nyheter var av samma mening: "Om själva det yttre regiarbetet och fotot betydde allt, vore man hågad att säga att Himlaspelet är den bästa svenska filmen hittills. Knappast ens under den mångomskrivna s k storhetstiden […] skapades bilder av sådan skönhet […] [Men] Sjöberg är fortfarande för spekulativ, hur starkt han än i sitt förord i programmet framhåller att han önskar att man måtte betrakta hans film som 'ett anspråkslöst ting, avsett till besinning och andakt och ingenting annat'. […] Hans artisteri är intellektuellt, men när det gäller att skapa film av ett så i grund och botten okomplicerat verk som Himlaspelet hade det varit lyckligt om regissören något mera betänkt den gamla regeln att det bara förvillar att tänka för mycket. "

Om Rune Lindström skrev i samma kritiker: "Han är en strålande naturskådespelare, oemotståndlig i sin unga skaparglädje, men annars har han undergått en påtaglig förvandling sen man första gången såg honom som Mats. Det förefaller högst troligt att en sakkunskap som är större än min på detta område skall konstatera att den religiösa undertonen i Lindströms tolkning inte längre är lika framträdande som tidigare. Så har hans Mats i stället nu fått ett starkt släkttycke med en annan ung herre: Peer Gynt."

Nina Widerberg (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Himlaspelet
Svensk premiärtitel	Himlaspelet
Distributionstitel	Et Spil om en Vej, der som til Himlen gaar (Danmark) Himmelspillet (Danmark) Veien til himmelen (Norge) Tie, joka Taivaaseen vie (Finland) Himmelsspiel (Västtyskland) Das Himmelsspiel (Schweiz) The Heavenly Play (USA) Le chemin du ciel (Frankrike) The Road to Heaven (Storbritannien) A estrada que conduz ao céu (Portugal)

Regi	Alf Sjöberg
Manus	Rune Lindström Alf Sjöberg
Producent	S.A.G. Swenson Carl Anderson
Produktionschef	S.A.G. Swenson
Produktionsledare	Arthur Spjuth
Foto	Gösta Roosling
Musik	Bror Axel Söderlundh (som Lille Bror Söderlundh)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson Bengt Runsten
Regiassistent	Gösta Folke (förste regiassistent) Herman Ahlsell (andre regiassistent)
Scripta	Vanja Dahlgren
Inspelningsledare	Per Önner
Inspicient	Helge Sahlin Tor Borong (vinterbilderna)
B-foto	Gunnar Westfelt Gunnar Fischer Arne Lagercrantz (vinterbilderna)
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Bror Axel Söderlundh (som Lille Bror Söderlundh)
Orkesterledare	Gunnar Johansson
Kläder	Gunnar Gelbort (garderobiär)
Smink	Nils Nittel Marik Vos (som Marie-Anne Lundh) Sture Höglund Börje Lundh Arne Lundh
Frisyrer	Nils Nittel Marik Vos (som Marie-Anne Lundh) Sture Höglund Börje Lundh Arne Lundh
B-ljud	Sven Hansen Bengt Runsten
Förtexter	Rune Lindström
Övrig medarbetare	Stig Söderlund (dalmålningarna)

Rune Lindström	Mats Ersson
Eivor Landström	Marit Knutsdotter
Anders Henrikson	Vår Herre
Holger Löwenadler	kung Salomo
Gudrun Brost	Salomos frilla
Emil Fjellström	Gammel-Jerk, skomakare
Arnold Sjöstrand	Juvas Anders, kurbitsmålare
Nils Gustafsson	den blinde vid vägen
Hugo Björne	profeten Elias
Torsten Winge	Jonas
Erik Hell	Jon Persson
Åke Claesson	profeten Jeremias
Björn Berglund	Josef, snickare
Inga-Lilly Forsström	Jungru Maria
Lisskulla Jobs	bondkvinnan
Anita Björk	Anna, Garp Jespers dotter
-	Ej krediterade:
Frithiof Hedvall	profeten Jesajas
Gunnar Sjöberg	Herrens ängel
Nils Ingels	prästen i predikstolen
Berta Hall	Jon Perssons hustru
Anders Nyström	Per, Jon Perssons son, vallpojke
G.T. Wallén	farfadern
Tekla Sjöblom	Mats mor
Harry Ahlin	Garp Jesper Ivarsson
Carl Deurell	lagmannen
Josua Bengtson	kyrkoherden, en tolvman i rätten
Torsten Lilliecrona	Rackarn
Ernst Brunman	värdshusvärden
Henrik Schildt	soldaternas ledare
Frans Oscar Öberg	prosten
Gösta Folke	komministern
Anders Lindberg	Mats Erssons kusk
Börje Mellvig	ringaren i klockstapeln
Harald Wehlnor	en tolvman i rätten
John Elfström	en av Salomos män
Wiktor "Kulörten" Andersson	dubbar Holger Löwenadlers sång i "Kung Salomos visa"
-	Ej identifierade:
Helga Brofeldt	en gumma
John Ericsson	en bonde

Produktionsbolag	AB Wivefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Wivefilm	1942
Distributör i Sverige (16 mm)	AB Wivefilm	1944
	Kyrkliga Filmbyrån	1946
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	AB Kinocentralen

Filmen har sin utgångspunkt i en rad dalmålningar som är uttryck för en naiv och folklig tro. Här är Dalarna med Leksand och Siljansbygden världens och livets medelpunkt. Så ser det heliga landet ut! Himlen är en blommande sommaräng och Jerusalem liknar precis den stora staden Falun.

Ur dalmålningarna löser sig berättelsen om den unge Mats Ersson. Han är trolovad med Marit och de skall gifta sig til våren. Men pesten ("soten") kommer över bygden och bönderna anklagar Marit för häxeri. Hon flyr till Mats men bönderna hinner upp henne och hon döms till bålet.

Men innan domen verkställs, är Marit död. Likväl, levande eller död, blir hon bränd.

Mats Ersson beslutar då att vandra upp till Vår Herre och fråga honom hur han kunde tillåta att Marit falskeligen blev anklagad för häxeri och bränd på bål.

Vägen till himlen visar sig vara lång och Mats blir ofta trött. Han möter först profeten Elias, som han känner igen från bilden hemma på sovrumsväggen. I profetens vagn, "så blänkande ny", far han till en fäbod, där de heliga männen Jonas, Jeremias och Jesaias bor. De bistår honom med kläder och mat, och förtröstansfullt vandrar Mats vidare.

Men vägen är besvärlig. Många faror lurar på honom. På själva julafton räddas han från att förfrysa ute i snöstormen av ett par som rider förbi. Det är timmermannen Josef, som med sin trolovade Maria söker ett härbärge, där hon kan föda. Tillsammans når de en by, där julfirandet är i full gång och ingen bryr sig om dem eller vill släppa in dem. Mats ger sig ut att leta husrum åt dem men glömmer allt, när han träffar Gammel-Jerk.

Gammel-Jerk är fan själv och han lockar Mats med sig till Kung Salomos gästabud i Jerusalem. Där dricker Mats sig berusad och dansar med kungens frilla, som frestar honom svårt och lockar honom med sig därifrån.

Mats kommer allt längre och längre bort från den väg, som bär till himlen. Han hittar en kopparfyndighet, bryter den, blir en rik man och jagar bort dess rätte ägare. Han gifter sig med den unga Anna, dotter till en storbonde, men hon dör snart av sorg över sitt öde.

På gamla dagar vänder Mats åter till sin hemsocken. Han är rik som ett troll men inte lycklig. Han skänker sockenkyrkan en altartavla och bjuder till stort gästabud. Men nu är också slutet nära. Gammel-Jerk kommer för att hämta honom i sin kärra.

Men Mats ber om uppskov. Det skall han få, om han kan hitta någon som lägger ett gott ord för honom. Det blir slutligen Maria som gör det, om han ångrar sig. Lugn somnar Mats in . . .

När han vaknar, är han åter den unge flinke Mats Ersson. Över den blommande sommarängen kommer Vår Herre honom till mötes.

-- Hade du inte ett ärende till mig? frågar Vår Herre.

Så ser Mats sig om, och står han inte som förr utanför sin fars gård och Marit väntar på honom vid grinden.

Censurnummer	65226
Datum	1944-10-10
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1172 meter
Kommentar	Aktlängder: 230-225-225-220-272 = 1172 m. Aktlängder: 230, 225, 225, 220, 272.

Censurnummer	65226
Datum	1942-12-18
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2908 meter
Kommentar	Aktlängder: 570-560-558-550-670 = 2908 m. I antalet kopior ingår åtminstone 4 stycken 16 mm-kopior. Bolaget lät förkorta filmen med 11 meter i akt 5, vilket godkändes av biografbyrån 1942-12-23. Aktlängder: 570-560-558-550-659 = 2897 m - 106 minuter. Aktlängder: 570, 560, 558, 550, 670.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2908 meter
Längd i minuter	106 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms recensenter var inte så eniga i sin bedömning, som kanske varit att vänta. Visserligen kallade några Himlaspelet för "en märklig film" och visserligen berömde alla den debuterande långfilmsfotografen Gösta Rooslings bilder för dess skönhet och poetiska lyster, men meningarna i högsta grad delade.

I AB skrev Filmson att den bakom filmen liggande pjäsen "verkade i all sin enkelhet mycket starkare än detta i och för sig imponerande filmverk". Han fortsatte: "Man saknar lyriken i filmen -- den bildlyrik som Roosling trollat fram är inte av det omedelbara och naiva slag som möter en i dalmålningarna och i scenversionen."

O R-t utvecklar i DN samma tankegångar i en utförlig analys: "Om själva det yttre regiarbetet och fotot betydde allt, vore man hågad säga att Himlaspelet är den bästa svenska filmen hittills. Knappast ens under den mångomskrivna s k storhetstiden, vilken nu blir märkvärdigare för vart år som går, skapades bilder av sådan skönhet och så filmiska kvaliteter som Alf Sjöberg och Gösta Roosling här i sina lyckligaste ögonblick åstadkommit. Sjöberg är i denna stund -- utan all jämförelse -- den svenska filmens största artist. I alla hans filmer har funnits scener som ingen annan av de nu verksamma svenska filmregissörerna kan göra honom efter, men få har varit så överlägset komponerade som här. Det är ledsamt att ovanpå dessa oförbehållsamma ord komma med den vanliga reservationen när det gäller Alf Sjöberg som filmregissör, men även den här gången har han tyvärr inte haft tillräcklig känsla för den inre l i n j e n i filmen. Sjöberg är fortfarande för spekulativ, hur starkt han än i sitt förord i programmet framhåller att han önskar att man måtte betrakta hans film som 'ett anspråkslöst ting, avsett till besinning och andakt och ingenting annat'. (-)

Hans artisteri är intellektuellt, men när det gäller att skapa film av ett så i grund och botten okomplicerat verk som Himlaspelet hade det varit lyckligt om regissören något mera betänkt den gamla regeln att det bara förvillar att tänka för mycket. Rune Lindströms spel är ett spontant diktverk -- annars hade det väl över huvud taget inte varit dikt -- men filmversionen saknar spontanitet. Det är ett verk av en tankebyggare som är artist. Däri ligger både dess styrka och dess svaghet: det är utomordentligt fascinerande, men det griper en inte, det blir inte 'ett anspråkslöst ting'.

Jo, i ett avsnitt både grips och fängslas man av filmen. Det är i den nydiktning där man får vara med om hur den stackars Marit Knutsdotter anklagas för trolldom när soten kommit till byn. Där blir berättelsen stark och levande film, en mäktigare scenföljd har inte skapats av en svensk filmregissör sedan Sjöström och Stiller gjorde sina oförglömliga mästerverk. Men när sedan Mats ger sig ut på 'den väg som till himla bär' för att ställa Vår Herre till ansvar blir filmen snart diffus och osäker om sina mål och medel. Det finns alltjämt bildsekvenser -- som t ex den där de hundratals slädarna över den frusna sjön kör upp mot kung Salomos Jerusalem, vilket inte är något annat än det i fjärran hägrande Falun. Men teaterstyckets enkla självklarhet går förlorad, d i k t e n tappas bort."

Till sist erkänner dock O R-t: "Trots de reservationer som ovan anförts var det en av de senaste årens intressantaste svenska biokvällar."

Larz i StT: "En stramare, mer konsekvent genomförd stilisering hade säkert varit bättre. Paradoxalt nog är det amatörskådespelaren Rune Lindström som blir mest verkningsfull av alla i den stora ensemblen, just därför att han konsekvent stiliserat typen; han rör sig som en docka, gör samma troskyldigt kantiga intryck som just en figur på en dalmålning. På det sättet betonar han styckets karaktär av dröm och dikt. (-) När Sjöberg sätter den sidan till, finns det ingen i svensk film som gör mer suggestiva och kräset artistiska sceneffekter. (-)

Småanmärkningarna väger lätt. Till hela sin stämning och sin halt är Himlaspelet kanske det bästa och vackraste julprogram som Röda Kvarn någonsin visat. Det gör gott i själen."

Även andra recensenter påpekar likheterna med i första hand Ibsens "Peer Gynt". Flera ställer sig även tvekande inför att pjäsens dialog, som är på vers, förvandlats till torr och tråkig normalprosa, "skomakarprosa", som O R-t t o m kallar den i DN. I Arbetaren skriver Manor att filmen nästan helt saknar "den förtrollande naivitet, som gav stycket dess styrka".

I AT hade den ordinarie filmrecensenten Stig Almqvist för dagen ersatts av kulturkritikern Stig Ahlgren och denne skrev på sitt vanliga ironiska, underfundiga sätt: "Himlaspelet är en skimrande bildföljd, som ingenstädes kunde gjorts skönare. Regissören Alf Sjöberg och fotografen Gösta Roosling har diktat en ny verklighet. De har tillsammans en makalös bildfantasi. Tillhopa vet de ofantligt mycket om belysningar, objektiv, valörer, komposition.

Det vet mycket, mycket mer än vad de gamla kurbitsmålarna visste om måleriets möjligheter. Och de underlåter inte att visa det. Filmen överflödar av tavlor som äro en lisa och en fest för ögat. Men det egendomliga inträffar att dalmålningarnas enkelt ritade figurer och miljöer i verklighetsskärpa överträffar de levande bilderna i Himlaspelet och samtidigt också eggar fantasien mera.

Man föreställer sig att en knappare och mera okonstlad bildstil lättare skulle ha öppnat dörrarna för det troskyldiga innehållet. Nu vill man säga, att Himlaspelet är artistiskt överarbetat. Det ger ögonen för mycket och själen för litet.

Antagligen har icke den skicklige Sjöberg den rätta barnsligheten, ej heller humor, för att göra dalmålningar på film."

Bland skådespelarna dominerade i filmen liksom vid de dittillsvarande teaterföreställningarna pjäsens författare och huvudrollsinnehavare, Rune Lindström. Alla recensenter var ense om att berömma honom. I DN skrev O R-t "Även för den som sett honom på scenen i rollen är han en upplevelse. Han är en strålande naturskådespelare, oemotståndlig i sin unga skaparglädje, men annars har han undergått en påtaglig förvandling sen man första gången såg honom som Mats. Det förefaller högst troligt att en sakkunskap som är större än min på detta område skall konstatera att den religiösa undertonen i Lindströms tolkning inte längre är lika framträdande som tidigare. Så har hans Mats i stället nu fått ett starkt släkttycke med en annan ung herre: Peer Gynt. Ständigt erinras man om honom; den Mats som vandrar över Dalarnas vägar och kullar för att brottas med Vår Herre skulle med ännu större fördel kunna vara den käcke gut som tar nappatag med Böjgen."

Axon skrev i NDA om honom: "Det står som en gloria kring honom, han fyller i all sin yttre oansenlighet upp hela duken, fördunklande alla andra, och det förefaller som om han skulle kunna förändra sig, hur han önskade. Han är en rörande lilldräng i mollskinnsbyxor, som drömmer om sitt nya tak och sin Marit, en vilsekommen stackars mas på vägen som till Himla bär, en brutal, maktlysten gubbe som den rike mannen, vilken hamnat långt från Himlavägen, och han blir åter lilldrängen Mats, då han vaknar på den blommande ängen hos Gud Fader. Allt framställer Rune Lindström med samma bravur och säkra känsla, och ur ögonen brinner en eld, konstens äkta.

De andra bli små bredvid honom."

Kommentar Svensk filmografi

Rune Lindström (1916--1973) hade tagit en fil kand-examen och låg i Uppsala och läste till präst. Det gick långsamt och tog emot. Hans tankar svävade kring sagor och sägner från hembygden i Dalarna och de naiva kurbitsmålarnas frodigt berättande, starkt sti!liserade dalmålningar. En vårvinterkväll 1941 hade han en pjäs klar, "Ett spel om en väg som till Himla bär", och läste upp den för några kamrater i Uppsala, bland dem Gösta Folke, som då sysslade med studentteater men senare skulle bli teaterchef i bl a Malmö. I Gösta Folkes regi och med författaren i huvudrollen fick pjäsen ett halvår senare sin urpremiär i Leksands folkpark Paradplatsen söndagen den 3 augusti 1941 som ett led i ett studentting, som Västmanlands-Dala nation i Uppsala höll i Siljansnäs. Skådespelarna var alla amatörer, de flesta medlemmar i föreningen Leksandsamatörerna, som brukade spela lokalrevyer, men även studenter från Uppsala deltog liksom lokala spelmän och dansare, totalt 70--80 personer. Dekoren hade Rune Lindström själv gjort.

Efter premiären framfördes pjäsen ytterligare några kvällar i Leksand, och i slutet av oktober 1941 kom hela ensemblen till Uppsala och spelade fem kvällar i universitetsaulan. Då hade ensemblen förstärkts med uppsaliensiska folkdansare. Vid alla föreställningarna var aulan fullsatt till bristningsgränsen. Framgången var bedövande.

Dagen efter annandag jul 1941 inledde ensemblen ett gästspel på Dramatiska teatern i Stockholm som varade till och med trettondagen 1942 med sexton fullsatta hus. Till påsken och julen 1942 återkom man för nya, lika framgångsrika gästspel.

Filmrätten inköptes av Wive Film strax efter det att gästspelet på Dramaten avslutats och Rune Lindström åtog sig samtidigt att utarbeta en filmsynopsis på ämnet. Senare fick han i uppdrag att tillsammans med Alf Sjöberg utarbeta filmmanuskriptet samtidigt som denne engagerades som regissör.

Inspelningen av filmen ägde rum i två etapper. De sista dagarna i mars och första dagarna i april 1942 togs vinterbilderna vid Leksand och Sjugare by i Dalarna, bl a den vilda slädfärden till Salomos gästabud. Sommarexteriörerna bl a Lövbergets fäbodar i Dalarna och interiörerna i ateljé togs under senare delen av juni, hela juli och första hälften av augusti med bl a platstagningar i Leksands kyrka.

Utom Rune Lindström, som i filmen spelade Mats, och Gösta Folke, som var regiassistent vid inspelningen, medverkade endast en enda från pjäsens urpremiär, Nils Gustafsson, sedermera kyrkoherde i Västerfärnebo. Han hade tidigare erfarenheter av revy och teater, hade i pjäsen spelat Vår Herre och fortsatte med det i många år framåt, när pjäsen efterhand började regelbundet uppföras varje sommar i Sammilsdalen i Leksand. I filmen spelade han den blinde.

Filmen fick sin inofficiella urpremiär vid en välgörenhetsföreställning till förmån för bl a Kronprinsessans gåvokommitté lördagen den 19 december 1942 på Röda Kvarn i Stockholm, och vid det tillfället framförde Rune Lindström och Eivor Landström en av den förre för ändamålet skriven Prolog (avtryckt i SF-nyheter nr 38/1942).

Rune Lindström framförde även prologen, nu ensam, vid den med Stockholmspremiären samtida premiären på filmen i Fagersta (Folkets Hus), författarens hemort.

Filmen kortades med ca 100 m i omedelbar anslutning till premiären. Härvid försvann bl a Lille Bror Söderlundhs "Kung Salomos visa" ur filmen.

Filmkritikern Lasse Bergström har i sin essä "Maskspel med ödets avsikter" i antologin "Skott i mörkret", Stockholm 1956, analyserat Himlaspelet i förhållande till andra filmer av Alf Sjöberg. Själv har Alf Sjöberg kommenterat filmen i Gunnar Lundin/Jan Olsson, "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, sid 38--44. Filmen är även belyst i Gunnar Lundin, "Filmregi Alf Sjöberg", Lund 1979, sid 44--50. Norsk Filminstitutt gav i november 1966 ut en särskild "Filmorientering" (nr 105) om filmen, författad av Andreas Borch Sandsdalen.

Filmen har utanför Sverige visats i ett stort antal länder under bl a följande titlar: Et Spil om en Vej, der til Himlen gaar (Danmark, 1943), Himmelspillet (Danmark, 1950), Veien til Himmelen (Norge, 1943), Tie, joka Taivaaseen vie (Finland, 1943), Das Himmelsspiel (Schweiz, 1944), The Heavenly Play (USA, 1944), Le Chemin du Ciel (Frankrike, 1947), The Road to Heaven (England, 1948) och A Estrada que Conduz ao Céu (Portugal).

Originaltitel	Ett spel om en väg som till Himla bär (Pjäs)
Författare	Rune Lindström

				1942-06-11	1942-08-13
			(vinterbilder exteriört)	1942-03-28	1942-04-03
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Heden	Leksand	Sverige
Sjugare by	Leksand	Sverige
Lövberg	Sollerön	Sverige
Plintsberg	Leksand	Sverige
Skeberg	Leksand	Sverige
Sätra	Leksand	Sverige
Tällberg	Leksand	Sverige
Yxbodarna	Leksand	Sverige
Siljans is	Leksand	Sverige
Kärlingberget	Leksand	Sverige
Leksands kyrka	Leksand	Sverige

Annan visning	1942-12-19	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	106 min	(välgörenhetsföreställning)
Sverigepremiär	1942-12-21	Folkets Hus	Fagersta	Sverige	106 min
	1942-12-21	Scania	Malmö	Sverige	106 min
	1942-12-21	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	106 min
Urpremiär	1942-12-21	Folkets Hus	Fagersta	Sverige	106 min
	1942-12-21	Scania	Malmö	Sverige	106 min
	1942-12-21	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	106 min
Annan visning	1947			Polen
	1961			Polen		(endast filmstudios)
TV-visning	1961-12-25			Sverige	102 min
	1996-12-14	SVT2		Sverige	102 min
	1999-05-22	SVT2		Sverige	102 min

Originaltitel	I himmelen, i himmelen
Textförfattare	Laurentius Laurinus d.ä.	(1622)
Sångare	kör

Originaltitel	Orgelpreludium

Originaltitel	Gånglåt från Mockfjärd

Originaltitel	När juldagsmorgon glimmar
Textförfattare	Abel Burckhardt	(tysk text 1845)
	-	(okänd svensk översättare 1851)

Originaltitel	Nu är det jul igen ...
Arrangör	Martin Willert

Originaltitel	Stille Nacht, heilige Nacht!
Kompositör	Franz Gruber	(1818)
Textförfattare	Joseph Mohr	(1818)
	Oscar Mannström	(svensk text 1915)
Arrangör	Mats Bergström

Originaltitel	Hosianna, Davids son
Kompositör	Abbé Vogler	(omkring 1795)
Sångare	kör

Originaltitel	Marias vaggvisa
Kompositör	Lille Bror Söderlundh
Textförfattare	Rune Lindström
Sångare	Inga-Lilly Forsström

Originaltitel	Kung Salomos visa
Kompositör	Lille Bror Söderlundh
Textförfattare	Rune Lindström
Sångare	Wiktor "Kulörten" Andersson	(dubbar Holger Löwenadler)

Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Himlaspelet (1942)
Himlaspelet [trailer] (1942)	Trailer till	Himlaspelet (1942)

Blind

Bonde

Dalarna

Dalmålningar

Elias/profeten

Fan

Häxbränningar

Häxor

Josef och Maria

Jungfru Maria

Kurbitsmålare

Legendspel

Leksand

Moralitet

Profet

Salomo

Siljansbygden

Tingsrätt

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm
Längd i meter	25

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2904

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2864

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2897

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2897

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2897

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Kopia
Affischdesign	GöstaX Åberg

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	ET SPIL ON VEJ-SOM TIL HIMLEN GAAR
Tryckeri	Nornotryk

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Museiföremål
Omfång	Stop i trä, användes i filmen "Himlaspelet" 1943

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	The road to heaven. Title list for England.
Omfång	26 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The road to heaven.
Omfång	16 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Road to Heaven
Omfång	16 s.
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ett spel om en väg som till himla bär.
Omfång	140 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	The road that leads to heaven.
Omfång	4 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ett spel om en väg som till himla bär.
Omfång	140 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Himlaspelet.
Omfång	17 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The play of heaven. Dialogues.
Omfång	13 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ett spel om en väg som till himla bär.
Omfång	140 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Portugisiska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Norska

Längd i minuter	107 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264