Trolösa (2000)

Media (1 st)

Smärtsamma tillbakablickar i intensivt kammarspel där skuldtyngd regissör döpt efter manusförfattaren Bergman sitter i hans arbetsrum på Fårö och intervjuar älskarinnan han för många år sedan övergav om vad som hände. Lena Endre fick en Guldbagge.

När Liv Ullmann introducerar sin film Trolösa på filmfestivalen i Toronto, berättar hon att familjen bott där när hon var liten och att hon dagen innan försökt hitta huset utan att ha någon adress. Hon tänkte att Gud kanske skulle hjälpa henne.

– God didn't show me anything.

Publiken skrattar. De vet att Gud inte visade Bergman någonting heller.

Gud tiger och någon förlåtelse blir det inte. I alla fall inte i Bergmans manus. Ullmann vet att man aldrig får röra ett ord av det han skrivit, så hon låter en rollfigur göra en gest i stället, en gest som förändrar allting.

Det finns två Bergman i filmen, säger hon. Den äldre sitter i filmens manusförfattares arbetsrum på Fårö och spelas av Erland Josephson, och den yngre David görs av Krister Henriksson. När Ullmann insisterade på att den äldre mannen var manusförfattaren själv, förnekade han det bestämt.
– Men han heter ju Bergman!
– Ja, jag kunde inte hitta på något annat namn…

Oavsett vad rollfiguren heter så överensstämmer fiktionen – historien om regissören som får sin väns hustru att lämna man och barn och sedan överger henne för en annan – med ett av Ingmar Bergmans egna svek. I scenen som slutar med gesten berättar den yngre mannen för den äldre om hur han plågas av det han gjort, om att han inte kan förlåta sig själv. Den äldre Bergman sitter vid sitt skrivbord, när en kvinna uppenbarar sig. Lena Endre spelar ett minne, eller kanske en drömd gestalt, i grå t-shirt, vida grå träningsbyxor och platta grå skor. Den gamle lirkar historien ur henne, och Ullmann växlar mellan kronologiska tillbakablickar och intervjun i arbetsrummet.

I en hjärtskärande scen berättar Endres rollfigur för sitt barn att de inte ska bo tillsammans längre. Det är en av de största skådespelarprestationer Ullmann sett, säger hon. Endre fick applåder av hela teamet för den första tagningen, men regissören ville att hon skulle göra det en gång till. Skådespelerskan låg i skilsmässa under inspelningen, och skulle tänka på bilden av den dotterns smala flickrygg när hon går sin väg. En bild regissören sa att Endre skulle minnas så länge hon levde.

"Ingen form av vanligt misslyckande, varken sjukdom eller ruin eller motgång i yrket ger så grymt och djupt eko i det undermedvetna som en skilsmässa. Den vidrör direkt all ångests ursprung och väcker den till liv. Med ett enda hugg tränger den så djupt som livet överhuvudtaget når."
– Dramatikern Botho Strauss citerad i filmens inledning.

Ingmar Bergman visste vad han talade om. Hans första hustru var dansaren och koreografen Else Fischer, och han var gift och hade fyra barn med regissören Ellen Bergman när han 1949 försvann till Paris med journalisten och översättaren Gun Grut. De gifte sig och fick en son, och efter sju år lämnade han henne. Senare gifte han sig med pianisten Käbi Laretei, som blev mor till hans åttonde barn. Bergmans sista hustru Ingrid Bergman hade fött hans sjunde barn medan hon var gift med Jan-Carl von Rosen. Sitt nionde och sista barn fick han med skådespelerskan, regissören och författaren Liv Ullmann.

Bergman har skrivit en ångestfylld berättelse om svek, skuld, skam och död. Men han hade kul de gånger han dök upp på inspelningen, berättade Ullmann på filmfestivalen i Berlin. Han gömde sig fnissande i en säng där Lena Endre skulle krypa ner, men kunde inte hålla sig utan skrattade så att täcket gick i vågor redan när hon stod på tröskeln.

En enad svensk kritikerkår prisade Lena Endre, som fick en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. "I många avseenden är det hon som bär filmen", skrev Astrid Söderberg-Widding i Svenska Dagbladet. "Ändå – det som mer än något annat dröjer sig kvar på näthinnan hos mig är Erland Josephsons ansikte, orörligt stilla och samtidigt liksom vibrerande av uppmärksamhet, hans intensiva blick som fixerar samtalspartnern, som om själva hans liv berodde av hennes nästa ord."

Nina Widerberg (2019)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Hör mer om denna film i vår podd "Svenska filmminnen"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Trolösa
Svensk premiärtitel	Trolösa
Internationell titel	Faithless
Distributionstitel	Infiel (Spanien) Troløs (Danmark) Wiarołomni (Polen) Nevěra (Tjeckien)

Regi	Liv Ullmann
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Elisabeth Liljeqvist
Projektledare	Kaj Larsen
Foto	Jörgen Persson
Scenograf	Göran Wassberg
Klippning	Sylvia Ingemarsdotter (som Sylvia Ingemarsson)
Ljudtekniker	Bengt Wallman Gunnar Landström
Regiassistent	Gunnlaugur Jónasson
Scripta	Lotta Gummesson
Verkställande producent	Maria Curman
Inspelningsledare	Roland Lindmark
Inspelningsassistent	Anneli Oscarsson
Rollsättare	Maria Kiisk
Produktionssekreterare	Karin Brodahl-Persson
Filmkonsulent	Mats Arehn (Svenska Filminstitutet)
B-foto	Calle Von Sydow Persson (som Calle Persson)
C-foto	Lars Gustavsson
Stillbildsfoto	Joakim Strömholm
Foto, andrateam	Arne Carlsson
Elektriker	Lars Stålberg Bengt-Inge Hertzman Tommy Andersson
Passare	Adrian Wester (som Adrian Wester-Harkins)
Ljussättare	Sten Lindberg
Musikproducent	Jan B. Larsson
Scenografiassistent	Åsa Persson Per Eriksson
Snickare	Jan Eriksson Lars-Göran Kask Anders Olin Jerker Malmsten
Dekormålare	Teddy Holm (dekormålarbas)
Rekvisita	Jan-Erik Savela (som Janke Savela)
Attributör	Rasmus Rasmusson
Tapetserare	Karin Sheppard
Kläder	Inger Pehrsson
Maskör	Cecilia Drott (som Cecilia Drott-Norlén) Elisabeth Ekman
Chaufför	Per Eriksson
Byggledare	Love Malmsten
Klädassistent	Inger Eiserwall
Klippassistent	Ise Wentzel
Synkläggning	Nadja Glans
Tramp	Lars Klettner
Mixning	Gábor Pasztor
Övrig medarbetare	Einar Björge Berit Calderon (studiovärdinna) Hjalmar Palmgren (producent efterbearbetning)

Lena Endre	Marianne
Erland Josephson	Bergman
Krister Henriksson	David
Thomas Hanzon	Markus
Michelle Gylemo	Isabelle, 9 år
Juni Dahr	Margareta
Philip Zandén	Martin Goldman
Thérèse Brunnander	Petra Holst
Marie Richardson	Anna Berg
Stina Ekblad	Eva
Johan Rabaeus	Johan
Jan-Olof Strandberg	Axel
Björn Granath	Gustav
Gertrud Stenung	Martha

Produktionsbolag	Sveriges Television AB
Samproduktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
	SF Norge A/S
	Oy Yleisradio Ab
	Radiotelevisione Italiana
	Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF)
Produktionsstöd	Nordisk Film & TV Fond
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	2000

"Ingen form av vanligt misslyckande, varken sjukdom eller ruin eller motgång i yrket ger så grymt och djupt eko i det undermedvetna som en skilsmässa. Den vidrör direkt all ångests ursprung och väcker den till liv. Med ett enda hugg tränger den så djupt som livet överhuvudtaget når."

Botho Strauss

På speldosa hörs en melodi ur Mozarts "Trollflöjten".

Den gamle regissören Bergman sitter i sitt hus vid en långsträckt, öde strand. Han är sysselsatt med manusförfattande. Ur sitt förflutna manar han fram en kvinna, Marianne Vogler, som tar gestalt inför hans ögon. På hennes begäran beskriver han henne: Hon är tilldragande; hon slutade scenskolan för sjutton år sedan och arbetar som skådespelerska; hon är uppskattad som aktris och har ett bra ansikte som duger till både drama och komedi; sedan elva år är hon gift med Markus, som är dirigent med internationellt renommé; de har en nioårig dotter, Isabelle. Isabelle är Markus barn i hög grad. De har en särskild relation.

"Berätta om David", ber Bergman. Och Marianne berättar: David och Markus arbetade gärna med opera. David förde regi, och Markus dirigerade. David har varit gift för andra gången. Han umgicks i familjen. David och Markus var riktiga vänner.

"Beskriv David", uppmanar Bergman Marianne, som fortsätter: Han var 40 år, begåvad, oberäknelig, snäll, omtänksam, hänsynslös om han blev trängd, pedantiskt noga och omsorgsfull i sitt yrke, slarvig i privatlivet, han hade få vänner och många fiender. Jag spelade i Ostrovskijs "Bruden utan hemgift" som David regisserat. Han drack för mycket och förberedde nu "Drömspelet". Vi var arbetskamrater och kände ett slags syskonskap.

Så börjar historien. Mariannes berättelse interfolieras av Bergmans frågor.

Efter sista föreställningen av "Bruden" möts David och Marianne, som bjuder hem honom på middag. Markus vistas i utlandet. Dottern Isabelle somnar efter att ha fått en godnattsaga. Efter middagen sitter de och pratar över ett glas vin. Plötsligt säger David: "Skulle du vilja älska med mig?" Marianne blir bestört men också en aning road: "Snälla, lilla David..." Efter en stund medger hon att han kan få ligga i sängen bredvid henne, hon ska hålla honom i handen. På natten vaknar hon och ser honom sovande nära sig. Hon attraheras av honom.

De besöker tillsammans Thielska galleriet, där David ber Marianne om förlåtelse för sitt "egendomliga förslag härom kvällen. Jag kanske borde gå i analys. Jag saknar varje naturlig relation till verkligheten." Marianne svarar med att kyssa honom. "Det här är allvarligt, fan så allvarligt", säger David och varnar henne: "Jag släpar på ett livsfiasko. Jag är klumpig och krånglig, litar inte på någon människa. Ingen är så taskig som jag." Men Marianne berörs inte av hans självkarakteristik: "Så här roligt och fantastiskt kan livet faktiskt bli."

I efterhand, gentemot Bergman, gör hon reflektionen: "Vad var det för galenskap som drabbade mig!"

Marianne har tilldelats ett tre veckors stipendium för att studera teater i Paris och planerar vistelsen tillsammans med David, som under den aktuella tiden gör sig ärende dit. I själva verket iscensätter de det äktenskapsbrott som snart ska äga rum. Markus anar uppenbarligen ingenting. Att de båda kommer att träffas i Paris har hans välsignelse. Under Mariannes Parisvistelse är han på konsertturné i utlandet. Isabelle bor hos sin mormor.

I Paris har Marianne och David en underbar tid tillsammans. De älskar, äter fantastiska middagar och gör utflykter tillsammans. David får i present en speldosa som spelar en melodi ur "Trollflöjten". Snart blir dock Marianne på det klara med att det innanför David finns en annan människa som hon inte känner. Vid en utflykt ber David henne berätta om hennes tidigare älskare. Han noterar lidelsefritt vad hon aningslöst bekänner, men på kvällen bryter ett helvete lös. I oresonlig svartsjuka överöser han henne på hotellrummet med hugg och slag. Efter utbrottet är de båda förstummade, hon rasande och han ångerfull. Sedan börjar de se det komiska i situationen och brister ut i skratt. Marianne: "Vi sjönk allt djupare in i varann."

Inför hemresan uppstår en konflikt. Hur ska det här fortsätta? Marianne vill inte förlora David, men vill i övrigt att allt ska vara som vanligt. Hon vågar inte säga det, men David förstår: "Du vill ha allt och mig på köpet."

Hemma i Stockholm ställer David krav på henne: "Jag kan inte leva så här. Det är förödmjukande. Jag vill ha klarhet och sanning." Marianne ställer sig avvisande.

David har problem med aktörerna i "Drömspelet". De är missnöjda med honom och han med dem. Vid en av repetitionerna närvarar Marianne, som sedan söker upp honom på hans rum i teatern. De försonas och hemma hos honom har de aggressivt sex. Marianne: "Det var som en dröm där det man fruktar mest händer gång på gång."

Inte utan konflikter inrättar de sig. De träffas i fortsättningen ett par gånger i veckan och har sex med varandra. David växer in i Marianne, som hon uttrycker det. Hon är rädd: "Jag lever med två män. Det går utmärkt. Om jag inte var så moraliskt indoktrinerad."

Strax därefter börjar tragedin. Markus kommer på dem i Davids bostad. Förnedring, gråt och förläget skratt. Markus säger att han kände till förhållandet redan före Paris. Han säger sig ha blivit tagen men ville avvakta, låta passionen brinna ut. Nu, säger han, måste saken ha sin gång, och, tillägger han, det kommer att göra ont. Sedan han gått, slår Marianne besinningslöst in på David.

Efter några dagar har Marianne ett samtal med Isabelle. Det var plågsamt, säger hon, Isabelles ansikte var fullständigt uttryckslöst, blankt. Isabelle frågar om hon kan få bo hos David och mig. Nej, sa jag, det är alldeles för trångt. Isabelle lämnar rummet.

Efteråt önskar Marianne att allt hon yttrat var osagt: "I detta ögonblick tar Isabelles liv en oförutsebar riktning och det var jag som bar skulden."

Nu utbryter en juridisk strid om vårdnaden av Isabelle, eftersom Markus vägrar delad vårdnad. Socialförvaltningen gör en utredning där man som negativt konstaterar att David aldrig haft kontakt med barnen i sina tidigare äktenskap och att Marianne vid flera tillfällen "långtidsparkerat" Isabelle hos sin mamma, som för övrigt berättat att Isabella förändrats. Hon har nu ofta mardrömmar och har svårt att koncentrera sig i skolan.

Sommaren har kommit. Marianne är gravid med Davids barn. Det känner hon som positivt, men hennes advokat råder henne att hålla graviditeten utanför rätten. Det står nu också klart att socialförvaltningen rekommenderar Markus som ensam vårdnadshavare av Isabelle, sedan denne deklarerat att han avstår från alla internationella uppdrag bara för att hålla sig hemma.

En kväll vid tiotiden hör Markus av sig per telefon till Marianne. Han är trött på konflikten och säger sig ha en lösning. De avtalar en träff klockan sju på kvällen nästa dag. David, svartsjuk och misstänksam, förbjuder henne att träffa honom ensam, men hon framhärdar.

Hon träffar Markus och efter en tafflig omfamning kommer han med sitt förslag till lösning: "Om du låter mig knulla dig, får du vårdnaden." Jag sjönk neråt, säger Marianne, jag kunde inte svara.

Marianne kommer hem från träffen halv två på natten. David som väntat på henne i fönstret frågar om hon är nöjd med samtalet. Ja, svarar hon, jag fick vårdnaden. Men hennes kroppsspråk antyder skuld. Hon döljer skötet med händerna. Och David borrar vidare: "Jag vill att du ska ta av dig trosorna. Har du spermafläckar i trosorna?" Till slut bekänner hon att hon legat med Markus. Då skulle hon få vårdnaden. "Tänkte du inte på vårt barn, som ni skändade!" skriker David.

David har nu infunnit sig hos Bergman "När jag tänker tillbaka på hur jag bar mig åt, känner jag skam. Det finns inget annat ord. Det var inte hon som bedrog mig, det var jag som bedrog henne i det viktigaste ögonblicket i vårt liv. När hon behövde mig som mest." Han fortsätter: "Jag dömdes till ett straff som utplånade min skuld men som fortsatte eftersom Marianne är borta." Marianne drunknade.

Bergman skriker tyst och vrider sig i sin stol vid skrivbordet. Marianne: "David och jag försökte reparera vårt samliv, men glädjen var borta. Jag gjorde abort." - "Stackars Marianne!" säger Bergman.

Efter en tid begår Markus självmord i sitt hem. En fru Danelius som hittat honom livlös hade alarmerat ambulans och följt honom till sjukhuset.

Marianne söker upp fru Danelius som förklarar att hon känt honom sedan länge och att hon haft ett förhållande med Markus under hela hans äktenskap med Marianne. Hon säger också att Markus känt till Mariannes och Davids förhållande redan före Parisresan.

I ett efterlämnat brev, som fru Danelius läser upp, skriver Markus att han avtalat att dö med Isabelle, men att hon sedan inte infunnit sig, av rädsla. Isabelle blev tagen från mig, skriver han, och här står jag tomhänt. Egentligen är jag redan död.

Under en följande filminspelning har David varit otrogen med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, vilket gör Marianne både rasande och aggressiv. Den närvarande Isabelle döljer sitt ansikte i händerna.

"Vi blev vänner för livet, fast noggrant åtskilda", säger Marianne. Bergman tar avsked av henne: "Tack för hjälpen."

- Vi ses väl nån gång.

- Det blir ensamt utan dig.

- Det var vänligt sagt.

- God natt.

Bergman tar fram speldosan som spelar melodin ur "Trollflöjten". Han vandrar i skymningen längs den vidsträckta, öde stranden.

Censurnummer	136925
Datum	2000-06-05
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	4221 meter
Kommentar	Aktlängder: 430-485-394-389-508-559-429-491-536

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Sverigepremiär	2000-09-15	Filmstaden	Göteborg	Sverige	154 min
	2000-09-15	Filmstaden	Malmö	Sverige	154 min
	2000-09-15	Filmstaden Söder	Stockholm	Sverige	154 min
	2000-09-15	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	154 min	(samt ytterligare 17 platser)
TV-visning	2003-10-18	SVT2		Sverige	148 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-04-18					Valda delar visas i samband med minneskväll för Erland Josephson.
TV-visning	2014-01-08	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning	2015-04-02	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2015-04-02
TV-visning	2018-10-13	SVT2		Sverige
	2018-10-14	SVT1		Sverige
	2020-06-08	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-08-04	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Guldbagge	Stockholm	2001	Bästa skådespelerska	Lena Endre
Festivalpris	Ghent	2000			(juryns specialpris, Belgien)
	Ghent	2000			(juryns specialpris)
	Lûbeck	2000			(Östersjöpriset)

Trailers 1999-2001 (8) (2000)

Trolösa (2000)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4215

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4211

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4204

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4221

Typ	Lågkontrastkopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Separat visningsljud
Bärare	DTS-skiva

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Trolösa. Partitur för ett bildmedium. Av Ingmar Bergman. Andra versionen.
Omfång	124 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The faithless. Ingmar Bergman. Swedish television. Transelated by Joan Tate, 1998/9.
Omfång	94 s.
Språk	Engelska

Omfång	94 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	9
Bakombild papper	1
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	154 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264