Poker (1951)

Media (31 st)

Originaltitel	Poker
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Bernhard
Manus	Gösta Bernhard
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Centrumateljéerna
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1951-11-12

Medverkande

Stig Järrel
Sture Axel Alkryd, kallad Spindeln, pokerhaj

Ingrid Backlin
Elsa Bergström

Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant)
Sven Bergström, bensinstationsföreståndare, Elsas man

Arne Källerud
"Rövarn", pokerspelare, Alkryds kompanjon

Lars Ekborg
Pelle Axelsson, fabriksarbetare, Elsas bror

Margaretha Löwler
Ingalill, Pelles fästmö

Visa fler

Handling

Sven Bergström, föreståndare för en bensinmack på Norr Mälarstrand i Stockholm, står åtalad för mord, alternativt dråp, på en ökänd professionell pokerspelare kallad "Rövarn"....

Visa hela handlingen

Press

Gösta Bernhards inhopp på socialreportagets och folkhälsokampanjens områden fick ett övervägande positivt mottagande även om invändningar restes mot detaljer i filmen. Tre...

Visa all press

Sven Bergström, föreståndare för en bensinmack på Norr Mälarstrand i Stockholm, står åtalad för mord, alternativt dråp, på en ökänd professionell pokerspelare kallad "Rövarn".

Rättegången pågår. I återblickar får vi se Svens liv fram till tidpunkten för våldshandlingen.

Sven försvaras i rätten av advokaten Wilkers, som känner familjen Bergström väl. Hustrun Elsa går hos honom och städar. Wilkers hävdar att Sven, utan att vara medveten om de allvarliga följderna, ofrivilligt dragits in i pokerspelet.

Advokaten vet vad han talar om; han har själv fallit offer för speldjävulen och tillbringat åtskilliga nätter kring spelbord i den högre societeten, där han förlorat stora summor på poker. Inte ens vid det tillfälle då hans havande fru förts in till sjukhus för väntad nedkomst förmår advokaten lägga ned korten. Barnet dör vid födelsen och hustrun vägrar därefter att träffa honom.

Sven har hamnat i pokerträsket tack vare sin unge svåger, verkstadsarbetaren Pelle Axelsson. Före katastrofen levde Sven ett lyckligt familjeliv med Elsa och dottern Lillemor. Pelle har råkat i klorna på pokerhajen Alkryd och skuldsatt sig.

Alkryd och hans medhjälpare Rövarn reser på pokerturnéer genom landet och ägnar sig särskilt åt att skinna arbetare på industriorter när det är dags för avlöning. De bägge kumpanerna har samtränat sig i falskspel och brukar låta nybörjare vinna.

Under en kräftskiva hos Bergströms, i vilken Pelle och hans fästmö Ingalill deltar, föreslår Pelle att man skall spela poker. För Ingalill är det första gången. Hon gör bort sig och Pelle kan inte behärska sin irritation. Redan samma kväll lämnar han henne och sommarstugan.

Sven lovar Ingalill att försöka åstadkomma en försoning. Han söker upp Pelle i pokergänget, där denne nu tillbringar sin mesta fritid. Trots varningar från en äldre jobbare -- Trovik -- som fått sitt liv ödelagt av spelet, övertar Sven sin svågers kort och vinner oväntat. Snart sitter han lika hårt fast i Alkryds nät som Pelle. Han försummar familjen och arbetet, ljuger för sin fru om var han befinner sig och tömmer sin och dotterns sparbanksböcker på besparingar.

Dödstrött efter en spelnatt kommer Pelle till verkstaden. Han fastnar med handen i maskinen och förs svårt skadad till sjukhus. Läkarna tvingas amputera armen. Efter den händelsen lägger Pelle av pokerspelet.

En kväll i Långholmsparken råkar Alkryd och Rövarn i bråk om delningen av vinsterna. Sven blir indragen och slås medvetslös. Då han kvicknar till ligger Rövarn skjuten i backen och Sven har mordvapnet i handen. Han häktas. Vid rättegången åberopar Alkryd ett vattentätt alibi som han skaffat sig genom att flytta visarna på sin hyresvärdinnas klocka.

Trovik misstänker emellertid att allt inte står rätt till. Han vaktar på Alkryd och infångar honom, efter en dramatisk jakt över Söder, på Katarinahissens gångbro. Inför hotet att bli nedkastad erkänner sig Alkryd skyldig till dråpet på kumpanen just som polisen anländer.

Sven frikänns och återvänder luttrad till familjen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Gösta Bernhards inhopp på socialreportagets och folkhälsokampanjens områden fick ett övervägande positivt mottagande även om invändningar restes mot detaljer i filmen.

Tre kritiker, Helge Åkerhielm i MT, Harry Schein i BLM och Zack i SvD, dömde dock i huvudsak ut filmen. Skådespelarna fick godkänt, Stig Järrel speciella omnämnanden för sin "sliskigt leende, oändligt osympatiske pokerhaj och falskspelare" (StT), och Magnus Kesster förklarades ha fått "något av sitt livs roll" i sin "hårdhänta uppgörelse med pokerhajen" (AB).

"Mycket har ordats i pressen", skrev signaturen Lbk (DN), "om den sorgliga -- man kan gott säga asociala -- tidsföreteelse som heter pokerspel, detta förgiftande och förförande hasardspel om pengar, som kanske ej ens är egna. Att revydirektören och författaren Gösta Bernhard plötsligt, i samråd med Stig Järrel, tagit upp ämnet till allvarlig och patetisk behandling (-) kom en att baxna, så skämtsam som Casinos chef eljest är (-)."

Men, tyckte recensenten, "i stort sett har Gösta Bernhard gått väl i land med sitt tydligen ärliga försök att belysa pokerproblemet allsidigt i såväl s k fina kretsar som -- och framför allt -- ibland s k enkelt folk. (-) Poker är mest ett slags reportagefilm, och för den goda sakens skull önskar man den framgång landet över."

Movie i StT tyckte att ämnet var aktuellt och brännbart och "ett tacksamt stoff för en svensk filmthriller" men hade vissa invändningar mot filmen: "Helt har inte Gösta Bernhard lyckats. I filmens första hälft berättas allt mycket episodvis, med bakomröster och återblickar. Tyvärr. Återblickar kan man ha nöje av, om de görs raffinerat. (-) Det är inte många regissörer som kan klara det problemet på rätt sätt. Det är ofantligt svårt. Men mot slutet överraskar Gösta Bernhard. Jakten på mördaren är effektfull, även om man känner igen åtskilligt från bl a engelsk film (-), men det drar i alla händelser ihop sig till en mycket rafflande klimax på hissbron."

SvDs Zack tyckte det var tråkigt att inte helhjärtat kunna rekommendera en film med så angeläget ärende och en så påtaglig strävan att inom en "moraliserande ram försöka skapa ett trovärdigt rollgalleri och en trovärdig handling": "Som så många andra upplysningsfilmer har den svårt att i sig smälta samman de pedagogiska, de psykologiska och de berättande momenten. Man hade behövt ett starkt manuskript som tvingat ihop de olika beståndsdelarna till ett helt. Nu är Poker alltför löst rapsodisk, intrigen har ingen bärkraft och flyter ryckigt fram genom återblickar. Tempot är långsamt och spelet på sina händer tämligen oinspirerat. Man efterlyser fantasi, intensitet och nyanseringsförmåga i regi och manuskript. Men ändå visar Gösta Bernhard på sina ställen att han har förmåga att skapa god film. Måtte han nästa gång få ett riktigt bra underlag (-)."

Harry Schein, en i 50-talets författarkretsar känd pokeramatör, fann varken inspiration, vilja eller förmåga i Bernhards verk: "Det är en billig film i ordets båda bemärkelser. När den vill fästa uppmärksamheten på pokerspelet som socialt problem och samhällsfara är den lika övertygande som när en nybörjare bjuder sina sista spårvagnspengar på ett par i treor."

Kommentar Svensk filmografi

Pokerspelandet i anslutning till arbetsplatserna antog vid 40-talets slut en sådan omfattning att LO drog igång en kampanj mot verksamheten. Många professionella spelare åkte landet runt och tjänade stora summor: förlorarna och deras familjer drabbades ej sällan av misär. I Stockholm höll pokergängen vid tjänlig väderlek bl a till i de större parkområderna på Söder och ute vid Kaknäs på Djurgården.

Filmen Poker ingick ej i någon organiserad kampanj. Den var ett av Stig Järrel inspirerat, privat initiativ. Skådespelaren hade vid denna tid rykte om sig att vara en "passionerad" pokerman.

Inspelningen ägde rum i oktober-november 1950, delvis på autentiska pokerplatser i Stockholm. Vid tagningen av den dramatiska sekvensen på Katarinahissens gångbro ingrep Gösta Bernhard och Stig Järrel för att hindra en desperat invandrare från att kasta sig ned. Järrel var i filmscenen för säkerhets skull försedd med ett rep om midjan för att inte trilla över räcket under striden med Magnus Kesster. MT:s kritiker Helge Åkerhielm var dock inte imponerad av dramatiken; han tyckte att regissören med föga framgång "försökte leka Orson Welles". (Information till denna uppslagspost från Gösta Bernhard.)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se