Kärlekens bröd (1953)

Media (2 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Arne Mattsson 100 år – för tapperhet i film"

Originaltitel	Kärlekens bröd
Svensk premiärtitel	Kärlekens bröd
Distributionstitel	Kärlekens bröd (Norge)

Regi	Arne Mattsson
Manus	Volodja Semitjov
Produktionsledare	Lennart Landheim
Foto	Sven Thermænius
Musik	Sven Sköld (originalmusik)
Arkitekt	Jan Boleslaw (som Jan Tschiftschis)
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Olle Bohlin
Scripta	Ingrid Wallin
Inspicient	Gunnar Lundin
B-foto	Max Wilén
Stillbildsfoto	Max Wilén
Musikarrangör	Sven Sköld Peter Koschke
Rekvisita	Harry Ström
Kläder	Bertha Sånnell
Smink	Eric Whiten
B-ljud	Olle Nyqvist Per Borgbäck
Mixning	Bengt Runsten
Förtexter	Alva Lundin

Folke Sundquist	fången, sovjetsoldat
Georg Rydeberg	Ledin, gruppchef
Nils Hallberg	Tom, soldat
Lennart Lindberg	berättaren, soldat
Erik Hell	"utkastaren", soldat
Yngve Nordwall	prästen
Sissi Kaiser	Lunnaja (Månkvinnan), fångens hustru
Dagny Lind	utkastarens mor
-	Ej krediterade:
Jan Boleslaw (som Jan Tschiftschis)	sovjetisk kulspruteskytt
Mary Sandberg	kulspruteskyttens medhjälpare

Produktionsbolag	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Laboratorium	FilmTeknik AB

Till en ensam äldre kvinna i en stad kommer Berättaren för att bekräfta vad hon redan vet men inte vill acceptera: att hennes son är död. Han har stupat i kriget under föga heroiska omständigheter, och budbäraren söker en utväg, ett sätt att skona modern från den plågsamma sanningen. I minnet tänker han tillbaka på tiden vid fronten.

Fyra svenska frivilliga soldater är inneslutna i en trång korsu. Framför dem ligger fronten med fientliga posteringar och patruller, bakom dem fiendens minfält. Hoppet att komma tillbaka till de egna linjerna minskar för var dag. Lik av stupade, "mörka av kölden och hårda som gjutjärn", bildar makabra orienteringspunkter i vinterlandskapet. Ett stycke bort ligger en nedbränd rysk by.

Två av männen i korsun, Berättaren och Tom, ger sig en månljus natt ut på rekognoscering. Plötsligt blir de varse en soldat från andra sidan pulsande i snön, vapenlös. Han vänder sig mot månen och talar med poetiska ord om en kvinna som han en gång innerligt älskat. När de skildes tog de löfte av varandra att vid varje fullt månvarv mötas över tid och rum i månens yta. Berättaren tolkar hans ord: Soldaten har givit sig av från sitt förband för att söka kvinnan; nu ber han henne sjunga om "kärlekens bröd".

Från skogen hörs en kvinnosång. Gripna av det märkliga skådespelet håller sig svenskarna stilla och avstår från att döda fienden. De lämnar honom nedgrävd i snön, säkra på att den svåra kölden kommer att kräva sin tribut före gryningen. Det mystiska föremålet för hans kärlek döper de till "Lunnaja" -- månkvinnan.

Men Utkastaren, den ensamma kvinnans son och en av de fyra i korsun, finner soldaten vid liv och tar honom till fånga. Han gör det för att för de andra visa sin duglighet och få upplysningar om minfältet. Berättaren och Tom tiger om sin hemlighet och är beredda att hjälpa fången i dennes sökande efter Lunnaja. Han anförtror dem i gengäld sitt livsöde.

Fattig och utsvulten kom han till den närbelägna byn. I den torftiga bykyrkan, knappt mer än ett skjul, stal han nattvardsbrödet -- prosforan -- från altaret för att stilla sin hunger, men överraskades av kvinnan, som kommit för att bedja efter sin mans begravning. Hos henne möter han den omedelbara och villkorslösa kärleken, och han känner sig pånyttfödd. Brödet, som han överlämnat till henne, behåller hon som en kärlekspant. Efter en tid av stor lycka beslutar de att gifta sig.

Samma dag bröllopsfesten äger rum bryter kriget ut. Befolkningen mobiliseras till landets försvar; byn evakueras och bränns. Innan de älskande skiljs lovar de att tala med varandra genom månen.

Stämningen i korsun blir alltmer pressad. En kväll hör männen en kvinna sjunga på andra sidan. Tom tror att det är en taktisk fint, avsedd att sänka motståndarens beredskap före ett eldöverfall. Fången är övertygad om att det är Lunnaja och försöker ta sig ut men blir nedslagen av ledaren Ledin. Snart börjar den ryska elden spela över nejden. Dess mål tycks dock vara den nedbrända byn.

Utkastaren ger sig av på egen hand i riktning mot sången. I närheten av en fientlig grupp med hästar och slädar överraskar han Lunnaja, slår omkull henne, förgriper sig på henne och dödar henne med bajonetten.

Återkommen till korsun berättar Utkastaren hånfullt och skrytsamt om sin bedrift, hur han hämnats de stupade kamraterna genom att i all tysthet sticka ned kvinnan. Fången förstår att den döda är Lunnaja. Alla tvivel undanröjs då utkastaren tar fram det blodfläckade bröd hans bajonett träffade vid första hugget.

Under eldgivningen har en av fiendens hästar slitit sig och blivit träffad. Den ligger skrikande ute i ingenmansland. Tom, den känsligaste av svenskarna, griper sin kulsprutepistol och rusar ut. Åsidosättande sin egen och de andras säkerhet tar han sig fram till hästen och gör slut på djurets lidande med en salva. Berättaren och Ledin gör sig beredda att ge honom eldunderstöd. Upprätt återvänder han till korsun. Alldeles intill värnet träffas han av eld från en fientlig kulsprutepost och stupar.

Nere i korsun har under tiden ett annat drama utspelats. Berättaren och Ledin finner Utkastaren ensam med en bajonett i bröstet. Fången är borta. Ledin beordrar omedelbar evakuering av posteringen. Nu har man den förrymdes skidspår att följa genom minfältet.

Hos den ensamma modern tycker sig Berättaren ha funnit en försonande lösning: "Ni får inte tro att han dog förgäves", säger han. "Genom hans död, så blev alla vi hans kamrater räddade. Han befriade oss allihop. Det var vad han gjorde."

Censurnummer	82965
Datum	1953-09-25
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2480 meter
Kommentar	Filmen efter stämplingen nedklippt med 30 m i akt 5 av producenten, godkänt 23.10.1953. Granskningskopians aktlängder: 530-410-530-520-490 = 2480 meter - 91 minuter. Visningskopiornas aktlängder: 530-410-530-520-460 = 2450 meter - 90 minuter. Aktlängder: 530, 410, 530, 520, 490.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2450 meter
Längd i minuter	90 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"En främmande fågel i vår tid av hårdkokthet och intellektuell kyla", skrev en mycket imponerad Robin Hood i StT och syftade på de "romantiska" inslagen, "mänsklig mjukhet och svärmisk tro på det vackra i livet".

Med undantag av Nils Beyer (MT) ville kritikerna se filmen som Arne Mattssons bästa, inte publiktillvänd men sällsynt kraftfull på det artistiska planet. För bildernas lyster i mörk tristess fick fotografen Sven Thermænius beröm, och skådespelarna ansågs förtjänstfullt ha genomfört sina ovanliga roller, det gällde inte minst rysktalande Folke Sundquist, stumt debuterande Sissi Kaiser och Nils Hallberg -- en soldat med "för krigsbruk livsfarlig mänsklighet" (Expr).

"Främst är det till sist som artistiskt genomkomponerat bildverk, regissörens och fotografens tillsammans, som Kärlekens bröd blir en anmärkningsvärd och minnesvärd film", skrev Lill i SvD och fortsatte: "Hade den dessutom haft en lyckligare avvägd rytm och icke pendlat mellan släpighet och hackighet hade den kunnat bli ett mästerverk. Aldrig en film för massan -- tyvärr -- men en dyrbar gåva åt de få."

Om den förnämliga regin talade bl a Filmson (AB): "Rent tekniskt är filmen Mattssons definitiva mästarbrev. Även om man skulle vilja komma med lite dvärgalåt över en viss överarbetning: en väl beskäftig anhopning av slående symboler som är Mattssons stora svaghet såsom mängden av kors och liknande. En del bilder är också lite väl medvetet arrangerade så att de svär mot fabelns enkla och rena klarhet." Dock konstaterade recensenten att "inte sen Hellström-Molanders En natt har man sett en så stramt behärs!kad, artistiskt helgjuten svensk film".

I AT beskrev Per-Olof Wredlund filmen som "det märkligaste svenska filmverket sedan Fröken Julie, oerhört intressant ur formella synpunkter men samtidigt med ett moget innehåll". "Det är en angelägenhet att rekommendera filmen till en fordringsfull publik. (-) Formellt sett är filmen mästerlig. Till bild!stil och komposition är den olik vad man brukar se ifråga om svensk film -- bilderna har en visuell kraft och ett egenvärde av mindre vanligt slag."

Staffan Tjerneld (Expr), vanligen sparsam med lov!ord i sin värdering av svensk film, var denna gång generös: "Detta är en av de mycket få konstnärligt h e l a filmer, som inspelats i Sverige på senare år. En film med något så sällsynt som ett eget språk och en egen verklighet. Arne Mattsson har regisserat flera filmer förut. De har varit välgjorda och hederliga. Här framstår Mattsson plötsligt som en konstnär som förmår lösa filmen ur dess medfödda jordbundenhet, som kan ge den de skilda plan att spela på och de övertoner som ett fullgott konstnärligt uttrycksmedel aldrig kan undvara." Efter en hyllning till arbetslaget bakom produktionen deklarerade Tjerneld att han mötte deras första verk "med glädje, tacksamhet och gripenhet".

Ny Dags G Claësson godtog helhjärtat filmens pacifistiska tendens, innesluten i kärleksbudskapet, och var mycket hovsam i sin kritik av de politiska anspelningarna: "Det sägs aldrig i filmen, att det är vinterkriget som bildar ramen. Men miljön är omiss!kännlig: svenska och sovjetiska uniformer bärs, det talas ryska och svenska. Men som framgår av det föregående förekommer ingen propaganda för folkhat. Det enda man har att anmärka är att några scener -- mobiliseringsscenen, lägerscenen med liken i trädgrenarna och nedskjutningen av korsusoldaten som avlivar en sårad häst -- antyder en smula mer brutalitet på den 'andra' sidan. Men man skall lägga märke till att den som uttrycker filmens budskap, fången, kommer därifrån. Det är han som lockar fram det mänskliga hos korsusoldaterna".

Mauritz Edström (Arbetaren) menade att filmen ibland kom farligt nära ett alltför patetiskt tonläge och att manusförfattaren borde visat mindre litterär pietet mot romanens ramhandling: "Visserligen innehåller dess slut en ironisk nyckelreplik (-) (den som ger soldatens död en alldeles falsk heroisering) men den räcker inte för att motivera denna ram. Som med sitt stela maskliknande spel hamnar alldeles på sidan om filmen i övrigt."

I MT imponerades Nils Beyer av Mattssons artistiska envetenhet, men tyckte att handlingen byggde "på två motiv som inte har det bittersta med varandra att göra". Det ena var kärlekens levandegörande kraft, det andra "lögnen om en hjältes död". I det senare fallet tyckte kritikern att budskapet var oklart: "Det kunde ha gjorts något av detta, om filmen vetat vad den ville, och om inte Lennart Lindberg och Dagny Lind instruerats i något slags förlegat stumspel från Extas-tiden [Extase, samproduktion inspelad i Prag 1933! med tunghäfta och ändlöst gloende."

Kommentar Svensk filmografi

Peder Sjögren (1905-1966), journalist, författare, dramatiker, prövade först att måla i Italien, gav upp och slog sig ned som hönsfarmare i Spanien. Han deltog på regeringssidan i spanska inbördeskriget (1936-1939), sårades och återvände till Sverige. Från kriget skrev han reportage i Dagens Nyheter, samlade och utgivna 1937 under titeln "Bar barbar". Vid Sovjetunionens angrepp på Finland i samband med andra världskrigets utbrott anmälde han sig som frivillig och deltog i finska vinterkriget 1939-1940. Sina krigserfarenheter förvaltade han litterärt i romanen "Kärlekens bröd", utgiven på Medéns förlag i Stockholm 1945, samt i två noveller i samlingen "Bikten" 1954. Romanens titel syftade på den grekisk-ortodoxa kyrkans nattvardsbröd, prosforan, ett runt syrat bröd försett med en stämpel. I stämpeln är de grekiska begynnelsebokstäverna för uttrycket "Jesus Kristus Segraren" inskrivna kring ett kors.

Efter den exempellösa framgången med Hon dansade en sommar (1951) önskade producenten Nordisk Tonefilm i någon form visa regissören Arne Mattsson sin uppskattning. Han erbjöds att välja och genomföra ett filmprojekt utan hänsyn till dess marknadsmässiga aspekter. Valet av Peder Sjögrens krigsskildring var djärvt, inte minst emedan romanens kvalitet främst låg i stilen med dess skiftande stämningslägen och i berättarjagets reflektioner över kriget, kärleken, modet, slumpen och döden.

Manusförfattaren Volodja (Vladimir) Semitjov, medarbetare i Mattsson-filmerna När kärleken kom till byn (1950), Hon dansade en sommar ovan och Hård klang (1952), sökte lösa det litterära trohetsproblemet genom att låta "Berättaren" svara mot romanens "jag". Stora offer gjordes likväl på dramatiseringens altare. Sjögrens tro på en förhärskande slump som ytterst styrande individernas liv och död tunnades ut och ersattes med en halv seger för det goda: fångens hämnd på Utkastaren - oklart gestaltad i filmen - och hans slutliga flykt, två motiv utan täckning i romanen.

Semitjov hade givit scenariot en närmast allegorisk form utan fastare historisk förankring; det omtalades aldrig var kriget ägde rum. Mattsson gjorde vid inspelningen vissa tidsbundna markeringar mot den stalinistiska sovjetstaten (se Ny Dags recension). Dessa inslag föranledde den sovjetiska delegationen vid festivalen i Cannes våren 1954, ledd av regissören Grigorij Aleksandrov, att protestera hos festivalledningen och hota att resa hem om filmen inte avfördes från juryns bedömning. En freds- och räddningsaktion organiserades snabbt av Nordisk Tonefilms ledning. Vid förhandlingar på platsen lyckades man i viss utsträckning blidka Sovjetdelegationen, bl.a. med löftet att ta bort de anstötliga scenerna vid återkomsten till Sverige, något som aldrig verkställdes. Den sovjetiska aktionen medförde eventuellt att den svenska filmen gick miste om ett pris. Finska censuren reagerade känsligt och förbjöd filmen, medan den skall ha visats i Sovjet efter Stalinepoken.

Inspelningen startade i början av mars 1953 och slutfördes under första hälften av maj. Exteriörer togs i den svenska fjällvärlden (Jämtland-Härjedalen); i Dalarna hittade man en lämplig "rysk" by.

Publiken svek detta experiment i konstnärlig kvalitet, men verket räknas i dag till den svenska filmkonstens klassiker.

Ytterligare en av Sjögrens romaner filmades på 1960-talet. Då rörde det sig om den 1944 utgivna sjömansskildringen Svarta palmkronor (1968). Lars-Magnus Lindgren svarade denna gång för regin.

Originaltitel	Kärlekens bröd (Roman)
Författare	Peder Sjögren

			(från början av mars till mitten av maj)	1953-03	1953-05
Svenska AB Nordisk Tonefilms ateljéer	Stockholm	Sverige
Film AB Imagos ateljéer	Stocksund	Sverige
Funäsdalen	Härjedalen	Sverige
Hede	Härjedalen	Sverige
Sånfjället	Härjedalen	Sverige
Klövsjö	Bergs kommun	Sverige
Ore	Dalarna	Sverige
Villingsbergs skjutfält	Karlskoga	Sverige
Järvafältet	Stockholm	Sverige
Domkyrkokvarteren	Uppsala	Sverige

Sverigepremiär	1953-10-23	Grand	Stockholm	Sverige	90 min
Urpremiär	1953-10-23	Grand	Stockholm	Sverige	90 min
TV-visning	1965-11-26	TV		Sverige	87 min
	1975-10-10	TV1		Sverige	87 min
	1987-05-03	TV2		Sverige	87 min
	1999-11-03	SVT1		Sverige	87 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-11-04
	2014-11-11

Originaltitel	Kavaljersvisa från Värmland
Textförfattare	Sten Selander	(delvis)
Sångare	kör	(manskör)

Originaltitel	Chevaliers de la table ronde
Sångare	Nils Hallberg

Originaltitel	Sången om kärlekens bröd
Textförfattare	Volodja Semitjov

Originaltitel	Gimn Sovetskogo Sojuza/Sojuz nerušimyj respublik svobodnych
Kompositör	Aleksandr V. Aleksandrov	(1939)
Textförfattare	Sergej V. Michalkov	(rysk text 1943)
	Gabriel' Urekljan	(rysk text 1943)
	Ralf Parland	(svensk text)

Artillerield

Bivack

Bröllop

Bunker/finsk korsu

Dans

Dröm/erotisk

Finska vinterkriget 1939-1940

Flyganfall

Folkseder/ryska

Folkvisor

Fredspredikan

Fånge

Krig

Krigsfångar

Militär

Mord

Naturlyrik

Pacifism

Religion/Grekisk-Ortodoxa Kyrkan

Ryssar

Uppsala/Domkyrkokvarteren

Visa

Våldtäkter

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2450

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2840

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2840

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KÄRLEKENS BRÖD
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	GöstaX Åberg

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KÄRLEKENS BRÖD
Affischdesign	[?] Holmström

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KÄRLEKENS BRÖD
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kärlekens bröd. Scenario.
Omfång	107 s. Miljölista (5 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kärlekens bröd.
Omfång	109 s. Miljölista (5 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Flera språk