Jag är nyfiken - gul (1967)

Media (1 st)

Lena Nyman och Börje Ahlstedt har sex framför slottet och i en ek och i en sjö i exportsuccé där Nyman intervjuar främlingar om klassamhället, frågar Palme om utjämningspolitiken och har en säck märkt "Socialdemokratins dåliga samvete".

"Filmpubliken ska luras att tro att jag och Lena är ett par… Konstnärer älskar maskspel."

I filmens första bild är Vilgot Sjöman och Lena Nyman på väg ner i en hiss, och hon kelar med hans slips och tjatar om en snabbis. En dam som väntat på hissen suckar trött. "Håller ni på med era filmer…"

Paret i hissen är med i en film om en film de är med i. Och improviserad är den också. Sjömans beskyddare "magister Bergman" avskydde att improvisera, men nu hade hans elev slutat skolan. 

Regissören skisserade en ramhandling, och så fick roller och scener växa fram i samarbete med skådespelarna. Något inspelningsmanus hade man inte. Producenten Göran Lindgren gav Sjöman fria händer så länge han inte bröt mot lagen. Den ursprungliga filmen var både gul och blå och två och en halv timme lång.

Ett av målen var att spränga "blyghetsvallen".  I konventionella kärleksscener såg "lakansvirtuoserna" till att sängkläderna dolde det man inte tordes visa. I Sjömans 491 hade man fått tejpa på Nyman en bit gasväv för att hon inte skulle se helt naken ut mellan tagningarna. Den här gången behövdes ingen tejp.

Sjöman byggde sin nya film runt Nyman. Hennes nakenscener skulle bli världsberömda, men hon var tjugotvå och tyckte hon var tjock. Det tyckte flera manliga kritiker också. En skrev att "Lena Nyman […] besitter en rondör och oskuld och anatomisk näpenhet som gör att samlagsscenerna roar snarare än rivs."

Nyfiken-filmerna blev en världssensation, och klipptes eller förbjöds i de flesta länder. I USA beslagtogs de i tullen och släpptes först ett år senare, efter en rättegång. Under tiden hade distributören gett ut en bok med manuset och de förbjudna bilderna, och när filmerna äntligen fick visas blev de den dittills största publikframgången för utländsk film på den amerikanska marknaden.

Man kan undra om politiken gjorde dem otåliga, alla de där amerikanerna. Nyman och Börje Ahlstedt har visserligen sex i en ek och i en sjö och framför högvakten och på en äng och på en trasmatta och på en trasmatta igen, men i enrummaren där pappan sover i kökssoffan och pissar i vasken har hon fyllt sitt rum (där de också har sex) med lådor med viktiga dokument, band och tidningsklipp. Religionslådan är rätt tom, men i manslådan har hon tjugotre ifyllda kort.

Hon är inte alls lika upptagen av Ahlstedt, nummer tjugofyra, som av sin vetenskapliga undersökning. Hon går runt med en bandspelare och frågar alla hon kan leta upp vad de tycker om det svenska klassamhället. Hon får Spanien-resenärer på Arlanda att tappa fotfästet, och hon frågar Palme om det känns melankoliskt att vi trots att vi har haft en socialdemokratisk regering i trettio år har så lite utjämning i Sverige. Hon har en stor svart säck med texten "Socialdemokratins dåliga samvete".

Intervjuerna är makalösa. De flesta svarar som får, och Lena Nyman bara frågar på. Men ingen scen är roligare än den när hon för att visa att hennes pappa sover djupt skriker "Pappa det är INBÖRDESKRIG I SPANIEN! Det är KRAVALLER I ÅDALEN, de har skjutit en massa människor! Det är STORSTREJK!" rätt i örat på honom där han ligger på sin kökssoffa. Inte vaknar han.

Kritikerna var eniga om att Sjömans film var unik i svensk films historia, och att Lena Nymans insats var avgörande. "Filmen hade knappast kunnat bli vad den är utan den fantastiska insats Lena Nyman gör", skrev Mauritz Edström i Dagens Nyheter. "Hennes till synes hämningslösa utspel, friskhet och vitalitet fungerar oavbrutet som ett tändstift."

Carl-Henrik Svenstedt skrev i Svenska Dagbladet: "Sjömans film är en aktiv politisk handling […] en stöt mot hjärtat av vår ljumhet och neutralitet. […] Han polemiserar mer än han frågar, provocerar mer än han argumenterar. Han har gjort en agitationsfilm […] inför de två hot vi har att välja mellan 1968: en borgerlig valseger, som bryter en politisk utveckling, och en ny snål socialdemokratisk seger, som låter kompromissandan lunka vidare. […]"

 Nina Widerberg (2016)

 

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Sex, lögner och otillfredsställda kvinnor"

Läs mer om denna film i vår artikel "Nyfiken – gul och blå"

Originaltitel	Jag är nyfiken - en film i gult
Svensk premiärtitel	Jag är nyfiken - gul
Internationell titel	I Am Curious (Yellow)
Distributionstitel	Ich bin neugierig (gelb) (Västtyskland) Yo soy curiosa (Spanien) Jeg er nysgerrig (Danmark) Io sono curiosa (Italien)
Inspelningstitel	Jag är nyfiken Tvåhundranittioåtta (298)

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman
Produktionschef	Göran Lindgren
Produktionsledare	Lena Malmsjö
Foto	Peter Wester
Musik	Bengt Ernryd
Klippning	Wic' Kjellin
Ljudtekniker	Tage Sjöborg
Scripta	Marianne Axelsson (som Marianne Johnson)
Inspelningsledare	Raymond Lundberg
Inspicient	Bengt Palmers
B-foto	Andreas Bellis
Stillbildsfoto	Kenneth Skogsberg Walter Hirsch
Negativklippning	Barbro Lidell
Musikarrangör	Bengt Ernryd
B-ljud	Christer Östberg Thomas Holéwa
Grafisk form	Bengt Serenander (ej krediterad)
Affischdesign	Bengt Serenander (ej krediterad)

Lena Nyman	Lena, teaterelev
Börje Ahlstedt	Börje, hennes pojkvän / kronprins Carl Gustaf
Peter Lindgren	Rune, Lenas pappa
Chris Wahlström	Runes kvinna
Marie Göranzon	Marie, Börjes fru
Magnus Nilsson	Magnus, Lenas vän
Ulla Lyttkens	Ulla, Lenas väninna
Holger Löwenadler	kungen
Martin Luther King	Martin Luther King, medborgarrättskämpe
Jevgenij Jevtusjenko (som Evgenij Evtusenko)	Jevgenij Jevtusjenko, rysk poet
Vilgot Sjöman	Vilgot Sjöman, regissör
Olof Palme	Olof Palme, kommunikationsminister
Lisbet Palme	Olof Palmes fru
Mårten Palme	Råttan
Anders Ek	övningsledare i icke-våldsförsvar
Bertil Norström	Evert Svensson, verkmästare
Öllegård Wellton	tolk
Bo Holmström	reporter
Sven Wollter	kapten
Maria Scherer	teaterelev
Lars Hansson	slottsvakt
Robert Carleson	en antikärnvapendemonstrant
Dora Söderberg (som Dora Carlsten)	damen i hissen

Produktionsbolag	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Metronome Distribution Sverige AB	2008
Laboratorium	AB Film-Labor



Regissören Vilgot Sjöman, 42 år, och teatereleven Lena Nyman, 22, har beslutat att göra ett kalejdoskop av det samtida svenska samhället. Parallellt med arbetet har de inlett ett förhållande. Tillsammans med vännerna Magnus och Ulla och utrustad med bandspelare börjar Lena ställa obekväma frågor till folk i olika yrken och miljöer om deras syn på klassamhället, löneklyftorna, kvinnans ställning och möjligheterna till en eventuell demokratisering. Svaren vittnar, med några undantag, om aningslöshet, likgiltighet, defaitism och ovilja.

I kalejdoskopet uppträder den ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko, Martin Luther King och kommunikationsministern i den socialdemokratiska regeringen Olof Palme med familj. Palme uttalar att Sverige i sin sociala utveckling distanserat andra nationer men att det mesta arbetet återstår när det gäller att förverkliga det klasslösa samhället. Lena tar intryck av Martin Luther Kings icke-våldsbudskap och intervjuar värnpliktiga om deras inställning till vapenvägran och passivt motstånd. Då hon upptäcker de värnpliktigas okunnighet ordnar hon tillsammans med Ulla och Magnus en gatu- demonstration mot militärtjänsten. Alla sina erfarenheter och kunskaper sorterar Lena in i ett arkiv kallat "Nymans Institut". Vad socialdemokraterna försummat stoppar hon i en svart säck med påskriften "Socialdemokratins dåliga samvete". På Arlanda flygplats utfrågar Lena Spanienturister om deras förhållande till general Francos fascistiska diktatur. Turisterna vägrar att ta ställning.

Sedan föräldrarnas skilsmässa delar Lena våning med sin far som arbetar i en ramaffär. På 30-talet for han till Spanien för att under inbördeskriget delta i försvaret av republiken mot Francos trupper, men återvände till Sverige redan efter tre veckor. Detta svek kan Lena inte förlåta honom och hon räknar dagarna från hans hemkomst. Fadern dricker för mycket och måste låna pengar av Börje, en ung herrekiperingsexpedit som tar lätt på livet.

Börje har ett barn tillsammans med Marie men äktenskapets frihetsinskränkningar lockar honom inte. Lena inleder ett kärleksförhållande med Börje, hennes 24:e enligt kartoteket. Då hon får reda på att Börje ljugit för henne om Marie och barnet flyr hon till Småland för att finna sig själv i natu- rens närhet. På programmet står yoga och asketisk livsföring. Men Börje kommer efter. Det till en början lyckliga erotiska samspelet mellan dem fräts snart sönder av skillnaden i livsattityd och når ett definitivt slut då Lena uppdagar att Börje håller på att lägga sig till med ytterligare en flicka.

Lenas hat mot mansvärlden kommer fram i en dröm: hon inringar hela Rumskulla fotbollslag i skogen, skjuter ned Börje och kastrerar honom. Hennes tro på pacifismen har lidit nederla- g. Besviken återvänder hon till Stockholm där hon efter ett uppträde med fadern förstör hela sitt arkiv. Hon och Börje tvingas uppsöka en sjukhusklinik för att bli befriade från skabb, det sista bittra minnet av deras förbindelse. Regissören Vilgot får tillbaka nyckeln till sin våning av teatereleven Lena. Han har börjat intressera sig för en annan elev. Lena och Börje har i stället funnit varandra i privatlivet.

Texten reviderad 2011-02-04

Censurnummer	105996
Datum	1967-10-06
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3315 meter
Kommentar	Aktindelning: 515-580-640-715-415-450 = 3315 m.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3315 meter
Längd i minuter	121 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Att Vilgot Sjömans film var en utmaning mot den svenska fol- khemstanken och innebar något unikt i svensk films historia, därom var kritikerna ense. Samstämmighet rådde också ifråga om skådespelerskan Lena Nymans avgörande roll i sammanhang- et. "Filmen hade knappast kunnat bli vad den är utan den fantastiska insats Lena Nyman gör", skrev Mauritz Edström i Dagens Nyheter och fortsatte: "Hennes till synes hämningslösa utspel, friskhet och vitalitet fungerar oavbrutet som ett tändstift."

Beträffande regissörens förmåga att hålla samman bitarna i sitt kalejdoskop och balansera dem mot varandra på ett konstnärligt tillfredställande sätt rådde emellertid delade meningar.

Jurgen Schildt (AB) noterade att Sjöman kommit med "någonting nytt och länge efterlyst: en bild av landet vi bor i, en kringblick på svenskhetens förträngningar, livsmönster och attityder mot världen". Men hade regissören lyckats? Schildt svarade både ja och nej: "Det värdefulla och effektiva i Sjömans film är bl a dess övervägande hederlighet, dess väx- elspel mellan vrede och undran, frågetecken och förbannel- se." Men helhetsintrycket var inte överväldigande, tyckte Schildt. Filmen upprepade sig i sin senare hälft och Sjöman siktade på för mycket på en gång utan att träffa rätt. Kritikern fann inte något chockerande eller nydanande i kärleks- skildringen "antagligen därför att Lena Nyman (-) besitter en rondör och oskuld och anatomisk näpenhet som gör att samlagsscenerna roar snarare än rivs".

Lasse Bergström (Expr) såg en pessimistisk film där "friheten är en cirkel dikterad av kedjans längd". Den konstnärliga balansen ville kritikern tillsvidare "strunta i": "Det viktiga med den gula filmen är inte att den är intrikat och artistiskt effektfull utan att den river, bränns och irriterar. Och att den inte alls nöjer sig med att bildhåna det idylliska folk den frågar och vill väcka."

Inte heller Mauritz Edström (DN) ansåg att filmen behövde någon "konstnärlighetsskylt som legitimation": "Sjömans film är en aktiv politisk handling just nu och här på den svenska arenan, en stöt mot hjärtat av vår ljumhet och neutralitet. Sjöman gör ett vänsterradikalt ställningstagande, till lika delar ilsket, skamlöst och kvickt. Han polemiserar mer än han frågar, provocerar mer än han argumenterar. Han har gjo- rt en agitationsfilm (agitera - uppvigla) inför de två hot vi har att välja mellan 1968: en borgerlig valseger, som bryter en politisk utveckling, och en ny snål socialdemokra- tisk seger, som låter kompromissandan lunka vidare. Den är i bästa mening en valfilm utanför partierna, som främst ger sig på socialdemokraternas dåliga samvete - det förkrympta jämlikhetskravet."

Carl Henrik Svenstedt (SvD) var medveten om att "Sjömans opus 5" var unikt i Sverige och att filmen formellt och pro- duktionsmässigt innebar "en revolution tillräckligt betydande för att tåla diskussion" och "färgsätta vår filmdebatt i åtskillig tid framåt". Sjöman fick beröm för sin villighet att pröva alla infall och utnyttja den samtida internationella filmens alla stilgrepp men samtidigt tyckte kritikern att detta skedde på ett osmält sätt: "Svagheten ligger i att så många av greppen verkar tillägnade och osmälta. Planlösheten bakom intervjufrågorna blir ibland besvärande trots Lena Nymans påhittighet och fräckhet. Det provokativa utspelet av öppna kärleksscener vänds efter hand trots den lätta tonen, mot sitt syfte och blir en egenartat torr handledning i sexualkunskap. Genom sin demonstrativa saklighet berövar Sjöman kärleken den poesi och "inre fantasi" som räddar en fysisk akt undan gymnastikövningarnas monotoni."

Kommentar Svensk filmografi

Med utgångspunkt i en av Vilgot Sjöman skisserad ramhandling byggdes filmens roller och scener ut i samarbete med de med- verkande. Något inspelningsmanuskript förelåg således ej. Sedan Sjöman avgivit en ramberättelse till producenten Göran Lindgren gav denne regissören fria händer att utforma innehållet dock med hänsyn taget till vad som lagligen var möjligt. Inspelningen pågick under produktionsnumret "298" juni-- augusti 1966 samt en och en halv månad runt årsskiftet 1966 - 1967.

Förutom i Stockholm och Strömsund gjordes bl a upptagningar i Rumskulla mellan Eksjö och Vimmerby, en trakt som Sjöman var väl förtrogen med. I nämnda trakt (Kville) växte den ek från vikingatiden som kom att härbärgera huvudrollsinnehavarna under en kärleksakt i filmen. Eken blev därefter ett omtyckt turistmål.

Det preliminära filmmaterialet klipptes först till en film på ca 2,5 timme med beteckningen "Jag är nyfiken". Därefter omredigerades materialet till två filmer, en gul och en blå version. "Jag är nyfiken - blå" (1968/4) hade premiär 11.3.1968.

Vid censurgranskningen av "Jag är nyfiken - gul" beslöt Statens Biografbyrå att Filmgranskningsrådet skulle höras ifrå- ga om sammanlagt sex scener. Rådet rekommenderade oklippt distribution till vuxen publik, vilket två av biografbyråns censorer accepterade. Den tredje, byråns direktör, Erik Skoglund, reserverade sig. Biografbyråns beslut att frisläppa filmen vidgade väsentligen uttrycksfriheten i film i Sverige ifråga om återgivandet av politiska och sexuella handlingar. Censurförbud och klipp drabbade filmen i en rad länder. Före 1970 visades den i komplett version bara i Sverige, Danmark och USA.

Filmen föranledde flera opinionsyttringar, bl a angreps Olof Palme (då utnämnd till ecklesiastikminister) av tre borgerliga riksdagsmän för sin medverkan. Ett sedlighetsåtal avvisades dock av berörda myndigheter. Två andra åtal ledde till fällande dom mot Sandrews. I det ena fallet tilldömdes författaren till sången "Denne Gud, han är vår Fader", Egon Zandelin, skadestånd emedan sången utnyttjats som bakgrundsmusik till samlagsscenen i Kville-eken. I det andra erhöll en intervjuad Spanienresenär gottgörelse för den smälek och det psykiska lidande han drabbats av med anledning att sitt framträdande. I USA beslagtogs filmen till en början av tullen. Bokförlaget Grove Press, som distribuerade den, lät trycka scenariot med över 250 illustrationer, varibland samtliga sexscener. Genom beslut i appellationsdomstol frisläpptes filmen efter drygt ett år och blev den dittills största publikframgången för utländsk film på den amerikanska marknaden trots att den förblev förbjuden i 18 stater och endast distribuerades i 10. Under de följande åren steg bruttointäkterna i USA till cirka 50 miljoner kronor, av vilka såväl Sandrews som Vilgot Sjöman erhöll procentuella andelar. Vid sidan av Ingmar Bergmans "Tystnaden" (1963/12) torde ingen svensk film ha rönt större internationell uppmärksamhet. I Sverige hade 1975 sålts över 1,3 miljoner biljetter till filmen.

Svenska Filminstitutets jury tilldelade 1968 Lena Nyman priset "Guldbaggen" för hennes insats. Vid juryns kvalitetsbedömning erhöll filmen 1,4 poäng (delad 4:e plats med "Badarna" (1968/8) av sammanlagt 10) vilket innebar ett bidrag på 332.865 kronor. Tidskriften Chaplins priser 1967 gick bl a till Göran Lindgren för en "djärv och vidsynt produktionspo- litik" samt till Lena Nyman och Vilgot Sjöman. Slutligen tilldelade Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet Vilgot Sjöman ett nyinstiftat vandringspris - "Gummiudden" - "för den brist på erektion han ådagalagt i sin skildring av det svenska samhället och samlaget" i filmen.

Vilgot Sjöman skildrade filmens tillkomst i "Jag var nyfiken - Dagbok med mig själv", utgiven i samarbete med Filminstitutet på PAN/Norstedts förlag, Stockholm 1967, översatt bl a till franska, danska och norska. Grove Press, Inc., New York, publicerade scenariot (efter den färdiga filmen) till såväl den gula som den blå versionen ("I am Curious /Blue/"), 1970. Den förra innehöll ett referat av rättegången i USA. Rättegången skildrades även i Vilgot Sjömans bok "Surdegen", PAN, Stockholm 1969.

Exteriörscener tagna bl a i Stockholm, Rumskulla och Kville

Sverigepremiär	1967-10-09	Cinema	Stockholm	Sverige	121 min
	1967-10-09	Maxim	Stockholm	Sverige	121 min
	1967-10-09	Victoria	Stockholm	Sverige	121 min
Urpremiär	1967-10-09	Cinema	Stockholm	Sverige	121 min
	1967-10-09	Maxim	Stockholm	Sverige	121 min
	1967-10-09	Victoria	Stockholm	Sverige	121 min
TV-visning	1992-04-25	TV3		Sverige	116 min
	1995-12-22	TV4		Sverige	116 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2003-11-07
	2004-06-04					Finns någon enstaka tunn repa.
TV-visning	2006-04-16	SVT2		Sverige	116 min
Dvd-release	2008-10-01			Sverige
TV-visning	2011-02-17	SVT2		Sverige
Cinemateksvisning	2016-11-19	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2016-11-19
TV-visning	2018-11-19	SVT1		Sverige
	2019-09-30	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-01-20	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Guldbagge	Stockholm	1968	Bästa skådespelerska	Lena Nyman	(för roller i båda Nyfiken-filmerna)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1968			(bidrag om 332 865,51 kr)
Chaplin-priset	Stockholm	1967		Lena Nyman
	Stockholm	1967		Vilgot Sjöman

Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Jag är nyfiken - gul (1967)
Shortcuts från Sandrews (1999)		Jag är nyfiken - gul (1967)
Palme (2012)		Jag är nyfiken - gul (1967)

Antimilitarism

Censuråtgärder

Debattfilm

Erotisk film

Fascism

Filmdebatter

Föräldrar och barn

General Franco

Glesbygd

Intervjuer

Kassafilm

Klassamhället

Kungahuset

Könsroller

Medborgarrättskämpar

Metafilm

Pacifism

Politisk film

Provies

Reportageinslag

Samhällskritik

Skabb

Småland

Spanska inbördeskriget 1936-1939

Svenskt samhälle: 1966

Träd/ekar

Ungdomsrevolten

Yoga

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm
Längd i meter	30

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3321

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3309

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3104

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3306

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3320

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Ej typbestämt material

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Separat visningsljud
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Separat visningsljud
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm

Typ	Videomaster

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	JAG heter Lena Nyman och ÄR NYFIKEN - GUL En film av Vilgot Sjöman
Tryckeri	Tryckeri AB Småland

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Vilgot Sjömans JAG ÄR NYFIKEN - GUL med Lena Nyman
Tryckeri	AB Offsettryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	JEG ER NYSGERRIG Jag är nyfiken - gul

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Io sono curiosa

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Yellow. Vilgot Sjömans' I am curious. English dialogue list.
Omfång	86 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är nyfiken.
Omfång	66 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Vilgot Sjömans Jag är nyfiken / gul. Svensk dialoglista.
Omfång	90 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Ich bin neugierig.
Omfång	132 s. + 8 s. kommentarer till översättningarna till tyska.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vilgot Sjöman: Jag är nyfiken. Kompletterande manuskript. Oktober-november 1966.
Omfång	48 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	I am curious yellow by Vilgot Sjöman. List of English subtitles.
Omfång	64 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	43 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	I am curious. Yo soy curiosa.
Omfång	74 s.
Språk	Spanska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Trailertext på Jag är nyfiken - gul.
Omfång	2 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Manustitel	Textändringar.

Typ	Dialoglista
Manustitel	Vilgots Sjömans Jag är nyfiken Gul. Svensk dialoglista.
Omfång	91 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Yellow. Vilgot Sjömans' I am curious. English dialogue list.
Omfång	86 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag är nyfiken.
Omfång	66 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Vilgot Sjömans Jag är nyfiken / gul. Svensk dialoglista.
Omfång	90 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	I am curious yellow by Vilgot Sjöman. List of English subtitles.
Omfång	64 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	10
Bakombild papper	2
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264