Breakfast Club (1985)

En numera klassisk ungdomsfilm om en grupp elever, tre pojkar och två flickor, som tillbringar en lördag med kvarsittning i en amerikansk skola. Händelserna utspelas mot en bakgrund av tandställningar, otillräckliga prestationsmotiv och gryende sexualitet hos ungdomar i det amerikanska samhället.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Den unga ensemblens spel är lysande och vore det inte för slutet skulle jag peta dit ett plustecken till. Tonåringarnas avslutande bekännelsestund ger en fingervisning om en rätt dyster framtid för deras gemenskap; tre av fem tror att veckan efter är de alla lika främmande för varandra igen.

Vilket i alla fall jag tycker rimmar ganska illa med det väldigt Hollywoodlyckliga slutet." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Och ändå är detta långt ifrån en dålig film. Märkligt nog växer den allteftersom, främst tack vare de slagkraftigt utmejslade karaktärerna -- något som amerikansk ungdomsfilm av den ambitiösare sorten alltid varit bra på. Som t ex den svartklädda tjejen som inte nyttjar många ord men i gengäld går omkring och släpar på sina ägodelar, alltid beredd att rymma hemifrån.

Det är med lätt förvåning man konstaterar att denna enkla igenkänningsestetik faktiskt fungerar, och att John Hughes -- som skrivit manus och regisserat -- lyckats väja för de värsta förenklingarna. Åtminstone satt förhandspubliken, som till största delen bestod av skollediga ungdomr, knäpptysta t o m under de känslofyllda minuterna.

Och det är väl ett lika gott betyg på en ungdomsfilm som något." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Det är en bra uppläggning, prövad många gånger förr, bland annat i Nigel Williams utmärkta pjäs "Klassfiender" som blev en mycket stark film av Peter Stein. John Hughes "Breakfast Club" är pop-corn-versionen av den filmen. Det brutala kriget i skolan har blivit råkurr och discodans.

Ty enligt gammal dålig amerikansk tradition vågar Hughes inte dra problemen till sin spets. När det hettar till mellan ungdomarna, när hatet blixtrar öppet och det inte finns någon försoning, slätas allt över med ett skämt eller av rockmusik. En stark och bra dialog fuskas bort, utmärkt spel av framför allt Anthony Michael Hall och Judd Nelson förklenas. Sådant är att underkänna publiken, att inte tro den om att klara den nakna sanningen.

Och till sist knyts allt ihop fullständigt osannolikt till något rosaromantiskt -- den amerikanska drömmen igen.

Det är bara tröttsamt." Anders Ahlberg i Expressen

"Vad Hughes varit ute efter är ett kammarspel för amerikanska tonåringar och även om konstruktionen gått hem i USA är det inte säkert att jämnåriga svenskar ställer upp på Hughes bevisföring, sociala och känslomässiga vinklingar samt moraliska slutknorr. För en som passerat tonåren känns Breakfast Club varken upplyftande eller upplysande, bara förutsägbar och förenklad." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se