Innehållsförteckning

Grundfakta

Beskrivning

Svensk manusförfattare (filmer 1935-1940). Född Stina Lindberg i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Död i Sankt Görans församling, Stockholm. Gift med författaren Hjalmar Bergman (1883-1931). Syster till regissören Per Lindberg.-Stina Bergmans mest aktiva tid inom filmbranschen inföll under åren 1940-1947 då hon var chef för manuskriptavdelningen på Svensk Filmindustri, men långt dessförinnan kom hon i kontakt med filmen genom sin make, författaren och dramatikern Hjalmar Bergman (1883-1931). Han hade ett nära samarbete med framför allt...

Visa hela beskrivningen


Relaterat

Beskrivning

Svensk manusförfattare (filmer 1935-1940). Född Stina Lindberg i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Död i Sankt Görans församling, Stockholm. Gift med författaren Hjalmar Bergman (1883-1931). Syster till regissören Per Lindberg.

-

Stina Bergmans mest aktiva tid inom filmbranschen inföll under åren 1940-1947 då hon var chef för manuskriptavdelningen på Svensk Filmindustri, men långt dessförinnan kom hon i kontakt med filmen genom sin make, författaren och dramatikern Hjalmar Bergman (1883-1931). Han hade ett nära samarbete med framför allt Victor Sjöström under åren 1919-1924, men också med Stinas bror Per Lindberg (Norrtullsligan, 1923), John W. Brunius (Karl XII, 1925), Karin Swanström (bl.a. Flickan i frack, 1926) samt Gösta Ekman (En perfekt gentleman, 1927).

Stinas och Pers föräldrar, August och Augusta Lindberg var bägge skådespelare. August Lindberg ansågs vara sin tids främste Shakespeare-tolkare och var även framgångsrik som regissör och teaterchef. Per Lindberg följde fadern i spåren under 1920- och 1930-talen men kom också, tack vare systern, att signera några uppmärksammade filmer. Teatervärlden kom alltså att stå Stina nära ända sedan barndomen och sedan hon vid 20 års ålder gift sig med Hjalmar Bergman fördjupades kontakten än mera. Stina kom inte att bli någon vanlig hemmafru. Paret fick inga barn och Hjalmar hade flera homosexuella relationer vid sidan om, men en mer lojal konstnärshustru är nog svår att finna. Hon blev hans alltiallo, hushållerska, sekreterare och konstnärliga förvaltare livet ut.

Hennes betydelse för makens karriär ska därför inte underskattas och även om hon under Hjalmars livstid inte var aktivt delaktig i manuskriptarbetena så var hon hans trogna stödperson och första kritiker. Efter makens bortgång inledde hon så ett samarbete med Gustaf Molander och tillsammans skrev de manuskripten till hans filmatiseringar av två av Hjalmar Bergmans pjäser: Swedenhielms (1935) och Dollar (1938). Detta blev lyckosamt och nu tog Stina även kontakt med sin bror och lockade honom tillbaka till filmen efter 15 års frånvaro. Tillsammans skrev de på raken manuskripten till tre andra filmatiseringar av litterära verk, Gubben kommer (1938) efter Gösta Gustaf-Janson, Gläd dig i din ungdom (1939) efter Vilhelm Moberg, och - inte oväntat - en ljudfilmsversion av Hans Nåds testamente, (1940), efter makens roman som Victor Sjöström filmatiserat redan 1919. Den hade hon redan bearbetat för radioteatern och Vasateatern på 1930-talet - också de i broderns regi.

Alla dessa filmer producerades av SF där Karin Svanström var produktionschef och som Stina lärt känna redan på 1920-talet. Under andra världskriget uppstod det ett behov att lägga om 1930-talets produktion av komedier till mer seriösa hjulspår. Stina Bergman accepterar 1940 Swanströms erbjudande att bli chef för en nyinrättad manuskriptavdelning.

Eventuellt var Stina Bergman den första som kan betraktas ha fungerat som manager för en författare och i och med anställandet vid SF blev hon den svenska filmbranschens första anställda lektör och dramaturg med uppgift att läsa insända filmmanuskript och litteratur lämplig för filmatisering samt att vara rådgivare vid utarbetandet av scenarierna. Hon torde också vara den första som skrivit en bok i detta ämne. "Några ord om hur man skriver en film" kom ut 1942.

När såväl Karin Swanström som SF-chefen Olof Andersson fick gå i samband med att Carl-Anders Dymling blev SF-chef 1942 fick Bergman stanna. Henne hade den litterärt bevandrade Dymling respekt för och tillsammans gick de på bl.a. Studentteatern för att eventuellt hitta nya förmågor. En dag ser de Strindbergs "Kaspers fet-tisdag" i regi av en ung Ingmar Bergman. "Nästa dag blev jag kallad till Stina", skriver Ingmar Bergman i "Laterna magica" och berättar vidare att han fick helårsanställning samt att han "arbetade under Stina Bergmans kompetenta och moderliga ledning."

Resten är historia.

Bengt Forslund (2015)

Insatser

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?