Per Oscarsson

Media (191 st)

Svensk skådespelare (filmroller från 1944), regissör. Född Per Oscar Heinrich Oscarsson i Kungsholms församling, Stockholm. Död i Bjärka, Västergötland. Äktenskap med bl.a. skådespelaren Gerd Hegnell och skådespelaren Kia Östling.

-

Per Oscarsson var byggmästarson och bestämde sig i gymnasiet för att välja skådespelarbanan. En diktläsningskurs ledd av Manne Grünberger, dit han lockats av en kamrat, fungerade som inspiration och efter några lektioner hos Gösta Terserus kom han in vid Dramatens elevskola 1944. Efter examen 1947 fick han året därefter sitt stora genombrott i uppsättningen av Stig Dagermans pjäs "Skuggan av Mart". Efter Dramatenåren följde en mycket omskriven tid vid Göteborgs stadsteater 1953-1959, där han 1953 gjorde en uppmärksammad "Hamlet" som blev än mer omskriven då han lämnade teatern mitt i spelperioden och företog en fotvandring till Paris. Kring 1960 uppstod en kris i hans skådespelarliv vilket resulterade i boken "Nattens färger", där han skriver om teatern, skräcken och rädslan.

1966 gjorde han skandal då han klädde av sig i TV-programmet Hylands hörna och gav en sexuallektion inför den perplexe programledaren. Från 1970-talet och framåt var hans skådespelarverksamhet överhuvudtaget sparsam. I stället ägnade han sig åt att etablera sig som kycklinguppfödare. 1982 gjorde han ett framträdande på Komediteatern med "Hughie" och 1989 gjorde han något av scencomeback på Angereds teater i "En handelsresandes död". Han var dock flitigt verksam inom film och TV, vilket också inkluderar en viss internationell karriär som bl.a. innehåller ett porträtt som fanatisk jesuitpräst i The Last Valley / Den sista dalen (James Clavell, 1971). 1966 gjorde han en av sina större roller i Sult / Svält (Henning Carlsen) vilket gav honom det stora skådespelarpriset i Cannes, en Guldbagge 1967 samt Danmarks förnämsta filmpris Bodilstatyetten. 1970 påbörjade han ett eget filmprojekt, Ebon Lundin, om en särling som säger upp sig från sitt verkstadsjobb. Efter många motigheter och vädjanden bl.a. från Vilgot Sjöman kunde filmen färdigställas och få premiär 1973. 1980 regisserade Oscarsson sin andra långfilm, den skandalomsusade Sverige åt svenskarna. Filmen producerades av Mats Helge Olsson och utspelar sig under 1400-talet med Oscarsson i inte mindre än fyra olika roller. Den fick ett högst blandat mottagande och överskred sin budget med miljontals kronor.

En sammanhållande linje i Oscarssons skådespelarkonst är förmågan att skapa karaktärer som många gånger är självförbrännande och komplicerade personligheter. Få har kunnat förmedla den ömma, poetiska, och ibland anarkistiska galenskap som finns hos många av hans rollgestalter. Man kan peka på filmroller som Vaxdockan (1962), Oss emellan (1969) eller den tidigare nämnda Ebon Lundin. Likväl har han också gjort stabila och mer rotfasta typer som kriminalkommissarie Jörgensen i flera populära kriminalserier för TV, från Polisen som vägrade ge upp (1984) och framåt. Men även i dessa fall framskymtar ibland en aning galenskap. En orsak till att han blivit så uppskattad av publiken kan vara att han mitt i den svenska medelnormaliteten fungerar som en säkerhetsventil genom att bryta mot den. 1994 medverkade Oscarsson i Rumle Hammerichs Kan du vissla Johanna?, baserad på Ulf Starks bok med samma namn. Kortfilmen har sedan premiären ofta visats på TV i samband med julafton. Bland Oscarssons sista skådespelarinsatser märks rollen som Holger Palmgren i filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-trilogi.

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-01