Mimmo Wåhlander

Skådespelerska (film- och tv-roller 1960-1987). Född i Linköping, död i Kungsholms församling, Stockholm. Mor till skådespelaren Sven Ahlström (f. 1966).

Hon började med amatörteater hos Lilla Teatern i Lund och blev samtidigt upptäckt som fotomodell och mannekäng. Hon var 1955-1958  elev vid Malmös stadsteaters elevskola och fick genast som premiärelev 1957 sitt genombrott i Anne Franks dagbok på denna scen. En kritiker menade då att hon med denna roll tog ett definitivt steg från elevstadiet till skådespelerska och att man hade mycket att vänta sig av henne i framtiden.

Under de följande åren uppträdde hon i alla möjliga roller som t.ex. Ariel i Stormen och i Vilhelm Mobergs Domaren som gav henne författarens eget stipendium. Alldeles i början av 1960-talet hade hon ett par större filmroller som förtryckt direktörsdotter i Goda vänner trogna grannar och som incesthotad portvaktdotter i Pärlemor (1961).

1964 kom hon till Stockholms stadsteater och samtidigt knöts hon till tv-teatern där hon gjorde sitt största och främsta framträdande som Tintomara i Drottningens juvelsmycke (1967). Från 1970-talet var hon i huvudsak frilans och tidvis var hon tvungen att försörja sig med arbete inom sjukvården. I viss mån kom hennes rollrepertoar att begränsas genom hennes vackra utstrålning och ”trolska rådjursögon” som kom väl till plats i roller som den överjordiskt sköna Tintomara etc. men som blev något hinder i vägen för mer robusta roller. Hon uttryckte också sin trötthet över detta och att hon kommit att bedömas efter detta. Först senare fick hon några tv-roller som bröt mot detta mönster bl.a. som predikanten Helena Ekblom som hamnade på dårhus i Predikare-Lena (1976) och som den mordiska modern Anna Månsdotter i Richard Hoberts nyversion av Yngsjömordet (1986).

P O Qvist (2004)