Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Hotet
Filmtyp Långfilm
Kategori Dokumentär
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1987-04-03

Handling

Filmen inleds av texter:Text: "Lördagen den 26 april kom våren till Sverige. Samma dag exploderade i Tjernobyl ett av Europas alla kärnkraftverk. Det var därifrån de ljumma...

Visa hela handlingen

Press

De flesta pressröster var starkt berörda av Stefan Jarls budskap men också imponerade av filmens utförande.Hanserik Hjertén, DN: "Tjernobylolyckan fick [Stefan Jarl] att kasta om...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Klippning
Ljudtekniker
Inspelningsledare
B-foto
Fotoassistent
Ljussättare
Optisk printer
Musikarrangör
Instrumentalist
Musiktekniker
Mixning
Övrig medarbetare
Speaker

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag Stefan Jarl Filmproduktion AB
Filmfotograferna AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB 1987
Distributör i Sverige (16 mm) Föreningen FilmCentrum
Distributör i Sverige (DCP) Folkets Bio AB 2017
Distributör i Sverige (köpvideo) Stefan Jarl Filmproduktion AB 1995
Laboratorium FilmTeknik AB
Mixning FilmMixarna AB
Förtext Animagica Film & Video AB

Handling

Filmen inleds av texter:

Text: "Lördagen den 26 april kom våren till Sverige. Samma dag exploderade i Tjernobyl ett av Europas alla kärnkraftverk. Det var därifrån de ljumma vårvindarna blåste mot Skandinavien. Sverige drabbades mer än något annat land av det radioaktiva giftet."

Text: "Jag befann mig då i Norrland för att spela in en film. Men jag fick ändra mina planer. Den här filmen, som jag gjorde istället, trodde jag aldrig att jag skulle tvingas göra."

Därefter följer förtexterna och en tredje text: "Till mina barn".

Bilder av den lappländska naturen och den samiska vardagen interfolieras av reflektioner och funderingar av sameparet Lars Jon Allas och Lillemor Baer i Talma sameby. En berättarröst förmedlar Stefan Jarls kommentarer.

Närbild av uggla. Solen går i moln.

Berättarröst: Den första snön har fallit, isarna har just lagt sig. En lång vinter väntar. Vi befinner oss så långt uppe i Sverige som det går att komma."

Panorering över fjällmassiv. Klipp till framrusande tåg och landsvägen till Norge.

Berättaren: "Här är Europas största vildmark." Renhjord, lodjur och fjällvidder i bild.

Helikopter i silhuett mot kvällshimlen med dinglande renkadaver.

Hemma hos same som sjunger en klagosång. Solnedgång. Vi ser gamla fotografier av samer i sina dräkter.

Lars Jon i halvbild: "Man ska inte störa naturen, lärde man sig som barn. Annars blev man till sten. Så formas man. Man får inte skapa oreda i naturen, inte leva i överflöd och lyx.

Det syns inte att samer bott här så länge. Naturen är orörd. Vi har den till låns."

Berättaren: "Snart är det dags att flytta ner till skogslandet där betet är bättre under vinterhalvåret."

Lillemor bakar tunnbröd. Hon garvar skinn med björkbark.

Helikopter med djurkadaver.

Lars Jon: "Det är en helt annan stämning när man kommer in i området. Att det är på väg mot slutet. Fast man vill ju inte tro det."

Helikopter landar djurkadaver i stora högar.

Det är dags för årets kalvmärkning och vi får se hur samer på terränggående motorcyklar driver renhjorden in i en cireklrund inhägnad, där kalvarna infångas med lasso och snittas i öronen. Små barn, även flickor, tränar lassokast.

Lars Jon: "Vi tror ju på naturen. Och kärnkraft är onaturligt.

Behöver man så mycket energi? Det är lyxkonsumtion i stort.

Vi har ingen elström, inga vägar. Varför ska vi behöva drabbas av den stora världens utveckling? Helt oskyldiga människor.

Man ska ta hänsyn först till djuret, sen dig själv, sen döda ting. Det är det gamla samiska värderingssättet. Hänsyn till djuret är det grundläggande. Cesium i renlaven gör att vi handlar mot renen, mot naturen.

Så ändras värderingssättet, från att se djuret som djur till se det som en produktiv vara. Då jobbar man mot naturen. Och då går det åt helskotta på en gång.

Hårt arbete är inte ett arbete. Det är ett liv. Vårt levnadssätt."

Renhjord på fjället i silhuett. Vi hör en jojk på ljudbandet.

Det är september och skördetid. Rentjurarna - sarvarna - ska slaktas. Folk kommer i bilar från när och fjärran till Talmas grannby norrut. Vinsten med renen ska hämtas in. Männen har ett hårt jobb med sarvarna som stretar emot inför slakten, som även övervaras av barn och kvinnor.

Lillemor: "Utom rennäringen finns det inga alternativ. Visst har det funnits nödår, men då har man fått klara sig på jakt och fiske." Nu finns inte heller det kvar. Allt är besmittat. "Nu måste man till stan."

"Domänverket, Vattenfall, skogsbolagen har ju gjort intrång - men det är en process. Detta med kärnkraften är en ögonblicklig händelse."

Berättaren: "Det är nu det definitiva beskedet når oss. Det radioaktiva molnet av cesium, strontium och plutonium har också nått fram hit. Vid första slakten tvingas man kassera 87 procent. Vid sista slakten kasseras allt.

Renen - basen för samekulturen - har förvandlats till radioaktivt avfall."

Sjö mot snöklädd bergssida. Motorcyklar, snöskotrar och andra maskiner täckta av snö. Inaktivitet.

Lillemor och hennes mor tillverkar konstfärdigt skor och stövlar av skinn.

Lillemor berättar om höstfisket tillsammans med modern året innan. Kanske var det sista gången. Höstfisket är nu bara minnen.

Flera helikoptrar i luften.

Berättaren: "Myndigheterna ställer helikoptrar till förfogande. 'Slakta vad ni förmår innan den radioaktiva halten stiger', lyder beskedet."

Helikoptrarna driver in renhjordarna i inhägnader, där djuren nödslaktas, och lyfter med last av sammanbuntade renkadaver.

Berättaren: "Samerna klarar sig inte utan, och vi, vi andra, klarar oss inte utan vildmarken. Utan föreställningen om det orörda, om harmoni, om jämvikten som vi förlagt till vildmarken, blir inte vårt hem, hitom vildmarken, beboeligt."

Helikopter med hängande kadaver.

Berättaren: "Ett enda moln från ett av Europas alla kärnkraftverk. Allt är besudlat. Överallt där du sätter din fot. In i minsta vrå. I varje cell finns det radioaktiva spillet lagrat."

Fjäll med måne.

Berättaren: "Det finns inga platser mer som är orörda. Det finns inte längre någon vildmark."

En same sjunger en visa med refrängen "Jag byter gärna neonljus mot norrskenets brand..."

Censur / granskning

Censurnummer 126741
Datum 1987-03-25
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 1953 meter
Kommentar Aktlängder: 424-528-459-532 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 1953 meter
Längd i minuter 71 min
Akter 4 rullar
Dialogspråk


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta pressröster var starkt berörda av Stefan Jarls budskap men också imponerade av filmens utförande.

Hanserik Hjertén, DN: "Tjernobylolyckan fick [Stefan Jarl] att kasta om sina [film]planer, för hos denne man går angelägenheten före bekvämligheten. Han reste till Talma sameby för att berätta om det som hänt.

Och det har han gjort med ett konkret mästerskap som överträffar det mesta han presterat. Han dyker inte ner i några vetenskapliga utläggningar, mal inga debatter, skyr abstrakta domedagspredikningar som pesten.

I stället använder han några människor, renarna och landskapet. Av dessa enkla element fogar han samman en inåtvänt vibrerande bild av en kultur vid avgrunden.

En lappgubbe sjunger. En man berättar om lappbarnens uppfostran till respekt för djuren och naturen.En kvinna talar om att hon kanske fiskade för sista gången med sin mor i höstas.

Vi ser fantastiska bilder av renarnas rike. En hjord cirklar runt i en inhägnad långt borta som en väldig strömvirvel. Hornkronor strömmar förbi som en vandrande skog på fjället.

Per Källbergs foto glömmer man inte i brådrasket. Skönare vyer av fjällvärlden ser man sällan. Ändå finns inget turistmässigt i dem. Varje syn, varje rörelse, varje spel av ljus och skugga ingår i en mänsklig angelägenhet."

Sven-E Lindberg, GP: "Hotet (eller Uhkkádus som titeln lyder på samiska) är en dokumentär om hur kärnkraftshaveriet i Tjernobyl grep in i samernas vardag och tillvaro. Om hur rennäringen, som i århundraden utgjort ryggraden i samernas kultur, över en natt förvandlades till hantering av värdelöst radioaktivt avfall och om hur samernas räddningsplankor under år av nöd, jakten och fisket, samtidigt slogs ut för oöverskådlig framtid.

Men Hotet är mer än bara en skildring av katastrofens konsekvenser och det cyniska spelet med gränsvärden. Filmen handlar också om andra värden som är hotade och där kärnkraften bara är ett av många hot. Och den handlar ytterst om den ömtåliga balans mellan människa, djur och natur som är grunden för hela vår existens.

Rent filmiskt övertygar Stefan Jarl än en gång. Hans bilder (eller snarare fotografen Per Källbergs bilder) är ofta starkt känsloladdade, det finns en stark symbolisk bärkraft i det mesta och kasten är tvära. Vidunderligt sköna landskap ställs mot intima skildringar av samisk vardag, storslagna vyer över karga fjällområden mot närbilder av förtvivlade människor.

Och det finns scener som verkligen etsar sig fast på näthinnan. Som när en helikopter smattrar in över den sköna men besmittade vildmarken med avfallsklassade renkadaver hängande under. Det är en skräckbild av obalansen som länge, länge kommer att sitta kvar i medvetandet.

Ulf Dagebys musik till Hotet är av det där slaget att den aldrig sticker ut utan mer känns som en organisk del av filmen, skickligt ihopflätad med klipparen Anette Lykke Lundbergs rytm så att det oftast är omöjligt att säga var de naturliga ljuden slutar och musiken tar vid."

Margareta Norlin, Chaplin: "Trots dramatiken och tragiken i förloppet är Hotet en lågmäld film. Det är som om sorgen förmått Stefan Jarl att överge det snabba bildberättandet och den associativa klipptekniken från tidigare filmer för ett rakare, allvarligare berättande. Musiken är sparsam, kommentaren likaså. I långa stillsamma sekvenser får några människor berätta rakt in i kameran om sin förvirring och hjälplöshet, samtidigt som vi får en oromantisk men sinnlig skildring i bild av en vardag, som förmodligen aldrig går att återerövra. Aldrig har Stefan Jarl varit bättre."

Annika Gustafsson, SDS: "Inom svensk film är Stefan Jarl unik. Ingen annan har hans förmåga att ge sitt upprörda och lidelsefulla engagemang en sådan avklarnad och samtidigt slagkraftig konstnärlig form. Det må gälla narkotikans förstörelse som i Ett anständigt liv, miljögifternas faror som i Naturens hämnd eller som här kärnkraftsutsläppets konsekvenser för en hel kultur. (-)

Stefan Jarl och Per Källberg frammanar tragedin genom återkommande bilder på stora renhjordar som med sitt karaktäristiska dån, klapprande hovar och ledardjurens pinglande skällor rusar fram över de tomma vidderna likt vilsna varelser utan hem. Sen nödslaktas de och hängs i klasar under helikoptrarna vilka myndigheterna ställt till förfogande för att frakta bort avfallet. Filmen fångar i den sista frysta sekvensen en atmosfär lika förfärande overklig som om jorden skulle anfallas av krigare från yttre rymden.

Naturens hämnd har drag av agitation. Där finns en ilska, en frenesi, men samtidigt en vilja till och ett hopp om förändring. Några liknande, positiva, tongångar ryms inte i Hotet. I stället talar den stilla vreden och sorgen. Nu är det oåterkalleligen för sent."

Karin Monié, AB: "Det lappländska vildmarkslandskapet har i sig en skönhet som slår knockout på betraktaren. Så har det exploaterats intill utnötningens gräns av all världens fotografer och filmare. Alla exotismsökare som dokumenterat renslaktens blodsångande dramatik inte att förglömma. Här finns den estetiska effekten redan i oredigerade fakta.

Naturligtvis kan man inte lasta Stefan Jarl för detta sakernas förhållande. Men man kan fråga sig om han inte kunnat göra något mycket mer av sitt ämne än han gjort. Han har i hela filmen - med några få undantag - sugit sig fast vid den lättvunna skönheten. Bara i närbilderna av Lillemor Baer och i helikoptern med dinglande döda renkroppar spränger Jarl på allvar den estetiska schablontröjan och man förnimmer tragedins hela existentiella vidd. Lillemor Baers behärskade förtvivlan och frågande ögon säger mer än alla svepande, sköna landskap, alla vilt rusande renhjordar tillsammans."

Maria Rudberg, Arbetet: "[Utöver bilder av helikoptrar med makaber last av hopbuntade renar] består filmen främst av två saker - en förfärlig massa prat och en förfärlig massa bilder av renmärkning och renslakt. (-)

Slaktscenerna är inget för känsliga magar. Slakten och märkningen av renarna skildras så ingående att filmen riskerar att kantra till något helt annat. Den riktiga tyngden saknas i budskapet.

Visst är det lovvärt att skildra kärnkraftshotet från det mänskliga, praktiska planet, utan torra siffror och procent. Men det känns som om Jarl haft lite för bråttom.

Hotet är inte lika imponerande som hans tidigare produktioner, trots det angelägna ämnet. Tyvärr är den snarare långtråkig."

Keith Keller, Variety: "With this hard-hitting docu (-) Stefan Jarl engages in a bit of emotional blackmail by saying a whole nation of Last European Wilderness people (-) is having its way of life doomed to extinction (-).

Jarl studiously avoids burdening his docu with facts and figures such as these: no more than the 75,000 head out of a reindeer population of 300,000 were killed, which means the same number that would have been killed for normal profit to Laps and Sweden's supermarkets anyway, and the government paid the set price of the season for each animal killed.

More unmentioned facts: no scientific claims have been made for slaughtering reindeer since it was admitted, a short time after the government-imposed killings, the fall-out contamination of the region has never been near the danger point.

Nevertheless, Jarl was morally indignant enough to dash through the making of a scare docu that mixes very gory shots of ordinary for-profit reindeer slaughter indiscriminately with the government-decreed killings, latter mostly visualized via shots of helicopters lifting into the air and carrying away untidy bundles of animals with their antlers sticking out."

Kommentar Svensk filmografi

Strax efter Tjernobyl-olyckan i april 1986 befann sig Stefan Jarl (f 1941) i Lappland. Han var där för att göra en spelfilm: "- Allt var klappat och klart. Jag hade pengar och allting ordnat för en spelfilm, eftersom jag tyckte att jag inte bara kan hålla på med dokumentärfilm. En kille som filmen handlar om var same och det var därför vi åkte upp på en slags rekognosceringsfilmning. Och så hände det här med Tjernobyl...

- Situationen blev mycket underlig. Ska jag stå och göra en spelfilm bland människor som kanske blir av med sin egen framtid? Vad ska jag säga till mina barn när de sedan frågar: gjorde ni uppror mot kärnkraften? Skulle jag svara: Nej, jag stod i Norrland och gjorde en spelfilm så jag hann inte. När jag kom på mig själv med att tänka så där blev jag generad och sade att det inte går att komma runt Tjernobyl. Jag har alltid låtit mig styras av verkligheten så spelfilmen fick skjutas på framtiden.

- Att det var Tjernobyl är en tillfällighet. I Hotet är jag också noga med att säga att det bara är ett av alla världens kärnkraftverk som har exploderat. Det kunde lika gärna ha varit Barsebäck eller Oskarshamn. (-)

- Efter Tjernobyl är samernas värld inte längre som förut. All exploatering av sameland i form av kalhyggen och älvutbyggnad kan nu ske i skymundan av Tjernobyl. Därför måste man ta itu med kärnkraften och Tjernobyl först. Tjernobyl i Hotet kan alltså ses som en symbol för den exploatering som samerna blivit utsatta för under århundradenas lopp.

- Jag har provat olika saker i mina filmer. Nu ville jag gå tillbaka och göra en väldigt hederlig och enkel dokumentärfilm. Den här enkelheten vänder sig dels mot dagens tillkrånglade dokumentärfilmer och dels menar jag att enkelheten skulle öka styrkan i det samerna berättar.

- Jag gör film om verkligheten för att förändra verkligheten och jag är helt övertygad om att jag har rätt i de filmer jag gjort. I mina filmer framför jag en åsikt om verkligheten. När det gäller Hotet är jag av den åsikten att så länge vi har en teknik som kärnkraften som vi inte behärskar så är det åt helvete. (-)

- Jag har mina egna regler när det gäller film. Men dem torgför jag inte för de är helt omoderna. De är helt ute. På ett sätt vet jag också att min tid är ute, men det bryr jag mig inte om." (Intervju av Ignas Scheynius i Nya Wermlands-Tidningen 1987-04-16)

Hotet blev ingen framgång på de svenska biograferna. Däremot rönte den i utlandet stor uppskattning. Den inbjöds till Berlinfestivalen i februari 1987, där den visades inom ramen för Internationales Forum des jungen Films, och tilldelades en rad priser vid olika filmfestivaler, bl a i Aurillac, Frankrike, Santarém, Portugal, och vid Festival dei Popoli i Florens.

Den mest prestigefyllda utmärkelsen, en dokumentärfilmens motsvarighet till Oscar, tilldelades Jarl för Hotet av International Documentary Association i november 1987 i Los Angeles. Dessutom hedrades filmen genom att i oktober 1988 visas tillsammans med andra "outstanding documentaries of the previous year" av Motion Picture Arts and Sciences Foundation i Los Angeles.

Inspelning

Norrland Sverige 1986-05 1987-01

Visningar

Sverigepremiär 1987-04-03 Hagabion Göteborg Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Göteborg Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Luleå Sverige 71 min
1987-04-03 Cinema Stockholm Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Sundsvall Sverige 71 min
Urpremiär 1987-04-03 Hagabion Göteborg Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Göteborg Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Luleå Sverige 71 min
1987-04-03 Cinema Stockholm Sverige 71 min
1987-04-03 Sandrew Sundsvall Sverige 71 min
Videorelease 1995-05 Sverige 71 min
Annan visning 1987-10-02 Folkets Bio Stockholm Sverige 72 min (Filmens Dag)

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Utmärkelser

Pris Los Angeles 1987 (International Documentary Associations pris till bästa dokumentär)

Ämnesord

Dokumentärfilm
Kärnkraftverk
Renskötsel
Samer
Tjernobyl

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 1953


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm
Längd i meter 1953


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HOTET Uhkkádus En film av Stefan Jarl
Tryckeri Arne Tryckare AB


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Hotet.
Omfång 11 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 3
Färg papper 10
Dia 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?