Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Smärtgränsen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1983-09-16

Medverkande

Lars Normell
överläkare vid Danderyds rehabiliteringsklinik

Gertrud Fridh
medverkar i en svart-vit Filmskolefilm

Om filmen

Hjärtskärande dokumentär där regissörens älskade stuvas undan på mentalsjukhus efter en bilolycka, men långsamt börjar minnas igen. Smärtgränsen höjdes till skyarna och fick...

Visa hela texten

Handling

Jean och Agneta träffades på filmskolan i Stockholm 1972 och byggde upp en gemensam tillvaro. Jean, fransman, hade kommit till Sverige i samband med studentoroligheterna i Frankrike 1968. I...

Visa hela handlingen

Press

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Smärtgränsen är gjord i kärlek och av vrede - en vrede som inte enbart riktas mot vårdapparaten utan lika mycket inåt och mot åskådaren. Den väcker oro och...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Hjärtskärande dokumentär där regissörens älskade stuvas undan på mentalsjukhus efter en bilolycka, men långsamt börjar minnas igen. Smärtgränsen höjdes till skyarna och fick priser världen över.

Agneta Elers-Jarleman står framför en vägg och tittar rakt in i kameran. Hon berättar om hur hon såg sin hjärnskadade pojkvän första gången efter bilolyckan. Det hon minns blir outhärdligt, och hon börjar gråta så att hon inte kan få fram orden. Hon vänder ryggen mot kameran för att samla sig och kunna fortsätta. Kameran väntar tills hon ser in i den igen.

Vi slipper se det hon berättar om, de bilderna finns inte. Men det som hände sen har hon dokumenterat, utan att någonsin vända bort kameran. Filmens mest gripande scen är den där hon till slut berättar för Jean om sin egen framtid, och han långsamt inser vad det är hon säger.

Jean kan bara göra ljud, har svårt att förstå tal, är halvt förlamad och förlorar synen – så han placeras på en demensavdelning på ett mentalsjukhus. Det är en ohygglig sanning, säger en överläkare, att man inte försöker rehabilitera så svårt skadade människor.

Men Agneta hjälper Jean att börja minnas. I en sekvens går han runt i rummen där de bott tillsammans och känner leende på alla saker. Hon visar foton han tagit, och när hon för hans fingrar runt konturerna på motiven skrattar han och nickar. Tillbaka bland de dementa åldringarna på mentalsjukhuset sliter han skrikande upp mattan under ett bord i dagrummet. En tålig sköterska flyttar lugnt undan blomvasen innan bordet välter.

Med minnena kommer orden. På väggen ovanför sin sjukhussäng har Jean skrivit JAG. När han pratar med Agneta gör han ljud och gester, och textar enstaka ord på ett stort block. Om han inte förstår vad hon säger så skriver hon också på papperet, med hans finger. Han skrattar när hon skojar, och börjar skoja själv. När han inte storgråter.

Jean är fotograf, och när han plötsligt en dag hör ljudet av kameran och Agneta säger att de filmar, gör han med ett upprymt leende ett tecken för att filma. Han sätter två fingrar under ögonen, samma tecken som han använder när han vill säga att han ser. Eller att han såg. Eller att han vill se. Jean har ett gnyende ljud han gör om och om igen. Det kunde vara ”Jag vill, jag vill, jag vill”. Sista gången vi ser honom skriver han glädjestrålande ord och namn på en vit vägg. Han ritar ett hjärta med ett J och ett A. Och så skriver han, med stora versaler, JEAN-PAUL, GODARD och LA CHINOISE. Skådespelaren Jean-Paul Belmondo och regissören som gjort filmen Kinesiskan. Och när Agneta frågar vad filmen han vill göra ska heta, skriver han BLINDA.

Filmen fick översvallande recensioner. Gunilla Boëthius skrev så här i Aftonbladet: ”Smärtgränsen är en film som ställer oss inför ett oerhört lidande men på ett mänskligt och genomarbetat sätt. Vad filmen djupast handlar om är att en skadad och sjuk människa i vårt samhälle inte har något värde. Jean anses för skadad för rehabilitering och göms undan på mentalsjukhuset. Vännerna besöker honom inte och Agnetas envisa kärlek anses underlig och överdriven. Det är denna människosyn som plågar Agneta allra mest och hela filmen är en upprörd protest mot den: dels genom att vi som åskådare kommer Jean så nära och ser rikedomen i hans skadade personlighet, dels genom styrkan i kärleken mellan honom och Agneta. Smärtgränsen är en ovanlig kärleksfilm.”

Smärtgränsen fick Guldbaggen för bästa film, tidskriften Chaplins filmpris, Prix Italia som bästa dokumentär, dokumentärpriset pris vid kvinnofilmfestivalen i Sceaux och en rad andra priser.

Nina Widerberg (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

- Medverkande:
Jean Montgrenier
Agneta Elers-Jarleman
Lars Normell överläkare vid Danderyds rehabiliteringsklinik
Jörgen Herlofson läkare
Helena Samuelsson terapeut
Gertrud Fridh medverkar i en svart-vit Filmskolefilm

Bolag

Produktionsbolag Sveriges Television AB TV1
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
SAFTRA Film HB
Joa-Film
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1983
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Distributör i Sverige (inst. video) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1983
Laboratorium Sveriges Television Filmlaboratoriet
Mixning FilmMixarna AB

Handling

Jean och Agneta träffades på filmskolan i Stockholm 1972 och byggde upp en gemensam tillvaro. Jean, fransman, hade kommit till Sverige i samband med studentoroligheterna i Frankrike 1968. I Frankrike hade han främst ägnat sig åt foto och åt att måla. Han hade, liksom Agneta, ambitionen att filma, att berätta om världen.

1977 skadades Jean allvarligt vid en bilolycka, låg medvetslös en lång tid. Han hade fått svåra hjärnskador; bland annat hade hans förmåga att förstå och föra tal djupt skadats. Vid olyckan hade hans ansikte krossats och synen förstörts och han var förlamad i höger sida. Hans fall ansågs som hopplöst och han överfördes till en avdelning för senildementa på ett mentalsjukhus i Stockholm.

Filmen skildrar Agnetas och Jeans gemensamma liv efter olyckan, en skildring av två människor vid en vändpunkt i tillvaron.

Men filmen är också en skildring av hur Jean med Agnetas hjälp återerövrar en del av sina förlorade uttrycksmöjligheter.

Censur / granskning

Censurnummer 124213
Datum 1983-08-30
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 866 meter


Censurnummer 124213
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2161 meter
Kommentar Aktindelning: 578-567-562-454 = 2161 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Optisk mono
Färgtyp Färg
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 866 meter
Längd i minuter 80 min
Akter 2 rullar
Dialogspråk


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Smärtgränsen är gjord i kärlek och av vrede - en vrede som inte enbart riktas mot vårdapparaten utan lika mycket inåt och mot åskådaren. Den väcker oro och egna frågor. Oro över att livet plötsligt kan gå som för Jean och Agneta. Frågor om hur man själv skulle reagera försatt i en liknande situation. Frågor om kärlekens bärkraft, om människoengagemang och livsrädsla.

Smärtgränsen är en naken film, där Agneta på ett förbluffande levande och motsägelsefullt livgivande sätt lyckas beskriva det svåra. Utan att bli privat, utan att exploatera Jean. (-) [Smärtgränsen] tycks mig också vara ett meddelande från Jean och en dikt om det svåra i att gå in i tystnaden och mörkret och ändå förbli en människa i egna och andras ögon."

Gunilla Boëthius, AB: "Smärtgränsen är en film som ställer oss inför ett oerhört lidande men på ett mänskligt och genomarbetat sätt.

Vad filmen djupast handlar om är att en skadad och sjuk människa i vårt samhälle inte har något värde. Jean anses för skadad för rehabilitering och göms undan på mentalsjukhuset. Vännerna besöker honom inte och Agnetas envisa kärlek anses underlig och överdriven. Det är denna människosyn som plågar Agneta allra mest och hela filmen är en upprörd protest mot den: dels genom att vi som åskådare kommer Jean så nära och ser rikedomen i hans skadade personlighet, dels genom styrkan i kärleken mellan honom och Agneta. Smärtgränsen är en ovanlig kärleksfilm."

Maaret Koskinen, DN: "Filmens styrka ligger i att den går in i en tystnad, in i en värld som inte räknas och att den gör det med en sådan varsamhet. (-) Filmen rör sig i en sorts cirkelrörelse långsamt inåt, där återkommande bilder för varje gång, likt ett träds årsringar, lägger något nytt till vår kunskap och vår förståelse av Jean. Innehåll och form kompletterar så varandra: Jeans gradvisa uppvaknande blir också vårt."

Nina Lekander, Expr: "I flera scener står Agneta rakt upp och berättar; sakligt och känsligt, starkt och förkrossande smärtsamt. Och i takt med filmandet utvecklas Jean. Han åstadkommer själv den oerhört gripande slutscenen:

I ett rum klätt med vitt papper berättar Jean genom att rita och skriva om sitt liv och sina minnen. Han formar det olyckliga slutet till ett lyckligt, han formar svaghet till styrka och är inte längre levande död.

För övrigt tycker jag att Smärtgränsen borde vara obligatorisk för alla medicinstuderande, beslutsfattare och byråkrater."

Hans Schiller i SvD fann också filmen innebära en skarp kritik av ett "samhälle som beskär individens frihet med lagar och förordningar som ibland har ett löjets skimmer över sig, men som överlåter det mesta på den enskilda människan när hon verkligen behöver hjälp och stöd. På det sättet initierar Smärtgränsen också en diskussion om beskyddarsamhällets verkliga ansikte."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Det är ett dokumentärt infernodrama som vi instinktivt vill värja oss mot. Men Agneta Elers-Jarleman tvingar oss att se och höra. Redan i en av inledningsscenerna står hon ensam, och bekänner naket sina chockupplevelser från det första mötet med Jean efter olyckan. Naturligtvis rymmer detta plågsamt nära tilltal en fara. Risken är stor att känslobikten blir ett slags exhibitionistisk självterapi. Den kan stänga in filmen i enrum och göra den alltför privat.

Men i stället vidgas perspektivet. Dörren slås upp mot det samhälle som ytterst bestämmer Jeans öde. Inför den blinda och gnyende Jean sitter anstaltsläkaren bakom sitt mäktiga skrivbord. Kameran fångar in hans glasögons tjocka linser så att de symboliskt berövar honom hans blick. Beklagande konstaterar han: tyvärr är våra rehabiliteringsresurser för små... vi måste prioritera... vi styrs av politikerna. Agneta stammar, snyftar, argumenterar, vädjar, protesterar.

I välfärdslandet värnar vi om människovärdet med så vackert humana fraser medan vi förfasar oss över diktaturstaternas barbariska förnedring av individen. Men vad filmen om Jean kanske främst vill är att diskutera denna vakthållning. Taxeras inte i grund och botten 'människovärdet' i pengar? Om 'människovärdet' kostar för mycket - vad händer då med samhällsmoralen? Och när slutar den enskildes rimliga ansvar? Var går gränsen - smärtgränsen - för vår möjliga inlevelse?

Sådana livsviktiga frågor slungar oss bioduken rakt i ansiktet. Det är en upprörd och upprörande film som borde väcka engagerad debatt. En sådan skulle verkligen behövas i egotripparnas och 'självförverkligandets' gyllene åttiotal."

Kommentar Svensk filmografi

Regissören Agneta Elers-Jarleman (f 1948) hade för TV gjort Kärlek genom ett fönster, Det är din boll, Jim (båda 1978) och dokumentären En dag i Stockholm (1980). Smärtgränsen var hennes debut som biograffilmsregissör. Med Astrid Lindgren-filmatiseringen Peter och Petra (1989/25) gjorde hon sin andra långfilm. Hennes verksamhet har på 90-talet alltmer koncentrerats kring television och teater, där hon gjort flera uppmärksammade produktioner.

I ett brev 27.4.1994 berättar Agneta Elers-Jarleman att Jean Montgrenier (f 1945) nu bor hos sina föräldrar i Saint-Etienne i Frankrike. "Hans tillstånd är 'stabilare', han är socialare, mer utåtriktad, skriver och förstår bättre".

Smärtgränsen, som visats vid många festivaler och andra manifestationer utomlands, har uppmärksammats med många priser, bl a med Guldbaggen som bästa film 1984 och tidskriften Chaplins filmpris. Vidare fick den Prix Italia som bästa dokumentär 1985 och likaså pris som bästa dokumentärfilm vid kvinnofilmfestivalen i Sceaux, Frankrike, 1984.

Inspelning

Sverige 1981-06 1982

Visningar

Sverigepremiär 1983-09-16 Filmstaden 6 Stockholm Sverige 79 min
1983-09-16 Folkets Bio Stockholm Sverige 79 min
TV-visning 1985-08-19 TV1 Sverige 76 min
1985-12-29 TV1 Sverige 76 min
1998-07-22 SVT2 Sverige 76 min
Urpremiär 1983-09-16 Filmstaden 6 Stockholm Sverige 79 min
1983-09-16 Folkets Bio Stockholm Sverige 79 min
Annan visning 1986-04-06 Bio Mauritz Stockholm Sverige 78 min

Musikstycken

Originaltitel La Marseillaise
Kompositör Claude Joseph Rouget de Lisle (1792)
Textförfattare Claude Joseph Rouget de Lisle (fransk text 1792)
Edvard Fredin (svensk text 1889)


Utmärkelser

Festivalpris Stockholm 1992 (2:a plats; Filmfest för handikapp)
Guldbagge Stockholm 1985 Bästa film
Festivalpris San Remo 1985 (juryns hedersomnämnande)
Montreal 1985 (publikens pris; Film des femmes)
Prix Italia 1985 (bästa dokumentär)
Chaplin-priset Stockholm 1984 Agneta Elers-Jarleman (bästa film)
Prix Spécial du Jury (juryns specialpris) Sceaux 1984 (festival för kvinnofilmer)

Ämnesord

DK Dokumentärfilm
DK Handikapp
DK Sjukhus
DK Sociala och politiska förhållanden

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2161


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2162


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2162


Typ CRI-negativ
Bredd 35 mm


Typ Internegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Slutmix


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Manuskript till en debatt- och dokumentärfilm av Agneta Elers-Jarleman.
Omfång 10 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista.
Omfång 21 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista.
Omfång 13 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista.
Omfång 21 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The breaking point. Beyond sorrow, beyond pain.
Omfång 64 s. + 2 s. kompletteringar och ändringar.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel English dialogue list. The Breaking Point.
Omfång 31 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel English dialgue list. Beyond sorrow, beyond pain.
Omfång 27 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel English subtitle list. Beyond sorrow, beyond pain.
Omfång 31 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 14
Färg papper 10
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Ljudtyp Ljud
Färgtyp Färg
Bredd DCP
Längd i minuter 80 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?