Exil - en mors berättelse (1989)

Media (1 st)

Originaltitel	Exil - en mors berättelse
Svensk premiärtitel	Exil - en mors berättelse

Regi	Mikael Wiström
Manus	Mikael Wiström
Idé	Mikael Wiström
Producent	Mikael Wiström
Foto	Göran Gester Lars Palmgren (El Salvador) Peter Östlund Michael Rosengren
Musik	Gunnar Edander
Klippning	Göran Gester Mikael Wiström
Research	Lars Palmgren (El Salvador) Cherstin Hansson (Gävle)
Negativklippning	Sonya Önneberg
Musiker	Eva Möller (gitarr)
Översättare	Margareta Gladh
Tack till	Björn Arvas Anders Birkeland Nidia Díaz (FMLA) Anders Kompass (UD)

-	Medverkande:
Graciela Benavides-Romero
Romulo Benavides-Cerufino
Cherstin Hansson	flyktingassistent
Jörgen Kjell	tjänsteman på Invandrarverket
Monica Ohlsson	invandrarlärare

Produktionsbolag	Månharen Film & TV		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB Kanal 1
Produktionsstöd	Garantinämnden för kort- och barnfilm
	Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet, Invandrarverket
	Du har inte valt något bolag.
Distributör i Sverige (16 mm)	Folkets Bio AB
Laboratorium	Sveriges Television AB
Mixning	Studio Lagnö AB

Filmen börjar en vintrig marsdag 1986 hos några flyktingar i Gävle. De har just fått brev från modern, Chela, i El Salvador. Hon berättar hur hon flera gånger trakasserats av militären eftersom en son, Rogelio, varit gerillamedlem (nu stupad) och en dotter, Rosa Elena, också är aktiv. Hon är rädd och vill komma till sina barn i Sverige. Flyktingassistenten drar ärendet för Invandrarverket, men där är man oförstående.

I San Salvador går Chela i sitt hus, där hon bedriver bageri. Hon fortsätter verksamheten men får hjälp med försäljningen eftersom hon inte vågar gå ut för myndigheterna. Hon vill lämna landet, men det går inte pappan med på, inte så länge han har en dotter kvar i El Salvador. I huset står barnens rum kvar, de flesta som när de lämnade dem.

Chela fick en dikt av Rogelio kort före hans död. Den är skriven av Khalil Gibran och lyder: Dina barn är inte dina barn/De är söner och döttrar/av Livets längtan efter sig självt...

I Sverige försöker barnen anpassa sig till det nya landet, men betonar att Sverige inte är ett paradis för dem, de har kommit för att de vill överleva. Skräcken för militärer har ersatts av rädsla för radioaktivitet i mjölk, bakterier och annat. En av döttrarna, Carmen, var gravid vid ankomsten till Sverige och föder en son.

Småningom får modern inresetillstånd till Sverige. Återföreningen blir känsloladdad. Modern blir svårt chockad när hon får veta att dottern fött ett barn, "el Suequito" ("den lille svensken"), som uppkallats efter den stupade morbrodern Rogelio. Chela får problem med anpassningen till Sverige och passiviteten efter att ha drivit eget företag i hemlandet. Flyktingarna försöker hålla kampen levande bl a genom demonstrationer mot USAs politik i Centralamerika.

I San Salvador får fadern i familjen, som försöker hålla sin verkstad igång, meddelande om att dottern Rosa Elena dödats av en mina. Sorgen och smärtan är svår, för honom, kamraterna i gerillan, modern och syskonen i Sverige.

Censurnummer	128262
Datum	1989-02-28
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	756 meter
Kommentar	Aktlängder: 334-422 m.

Bildformat	Vidfilm
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	756 meter
Längd i minuter	69 min
Akter	2 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var överlag mycket positiva till Mikael Wiströms film.

Hanserik Hjertén, DN: "Filmrapporterna om hur flyktingar måste lämna sitt hemland för att leva i det främmande landet Sverige och hur de slits mellan dem båda kommer allt tätare.

Den starkaste hittills är utan tvivel Mikael Wiströms Exil - en mors berättelse. Efter den lätt arrangerade verklighetsskildringen i Brev till paradiset övergår här Wiström till den rena dokumentären.

Men det livnära som var styrkan i den förra filmen återkommer med mångfaldigad och närmast bedövande kraft. Ty här kretsar kameran kring själva smärtnerven hos dem som lever mitt uppe i de sydamerikanska diktaturernas fasor och förlorar söner och döttrar till en kamp de kanske inte ens förstår. (-)

Denna Chela är en underbart frodig kraftknöl ur folkdjupet, och det är framför allt hennes oförblommerade känsloliv som gör Exil till en så stark och levande film. (-)

Efteråt upplever man Exil som en enda ögonblicksbild, fångad vid roten av vår tids plåga och vanvett. Att kalla den gripande är att ta till i underkant. (-)

Men låt ändå exillandet Sverige titta (-). Att fördriva Sjöboandan är naturligtvis omöjligt, dumheten har sitt eget urberg.

Men många andra kommer äntligen att få ett hum om hur världen som trängt in på våra knutar ser ut. Det bör Mikael Wiström och hans team ha tack för."

Maria Rudberg, Arbetet: "Växlingen mellan de två världarna är väl genomförda utan att bli övertydliga. Desto tydligare framstår kärnan, att människor är människor överallt "fast vi inte är svenskar", som en dotter säger. (-)

På köpet bidrar Exil till en förståelse på djupet av vad det är att vara flykting."

Bo E Björkström, GT: "Det räcker nämligen inte att säga att det här är en bra film. Det är en oerhört gripande, ja skakande skildring av en salvadoransk familjs öde, dess splittring och dess flykt till Sverige, ett land som bokstavligt och bildligt ligger en värld från deras egen. (-)

Det är en strålande dokumentärfilm från en osedvanligt grym verklighet."

Martin Andersson, SDS: "Mikael Wiström närmar sig ämnet på en mycket mänsklig nivå. Han berättar inte i första hand om kriget och vad som föranlett det utan förtäljer främst om den vanliga människans utsatthet, rädsla och exil. Genom att följa familjen ger Wiström oss tillfälle att ta del av ett folks oerhörda sorger och glädjeämnen och får oss att förstå det som egentligen borde vara en självklarhet, även för fascistiska bönder på Österlen, att de flyktingar som sökt sig till Sverige ingalunda har kommit till detta självryggdunkande land för sitt höga nöjes skull, utan av nöd."

Jens Peterson, AB: "Exil är en dokumentärfilm, och kanske är det därför som den känns så bedövande stark i vissa scener. Den hjälplösa gråten, den obeskrivbara smärtan... när det är ordlösa människor som ska formulera sig blir det mer talande än vilket skådespeleri som helst. (-)

Mikael Wiström är konsekvent i skildringen av Sverige som en människofientlig plats, precis som El Salvador. Det finns inte många varma eller vackra bilder i Exil; kontrasterna är två olika sorters torftighet."

Bernt Eklund, Expr.: "Exil är en lika enkel som genial idé omsatt till bra film. (-)

Wiström och Gester har stigit in i flyktingfamiljen och ger oss den närbild vi behöver för att rätt förstå invandrarfrågorna. Mamma Chela är gripande "stjärna" i detta dramatiska och känsloladdade drama om en dramatisk och känsloladdad verklighet."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Nåväl, Exil är en ambitiös film som ger en mångsidig belysning av det som titeln står för. Och den gör det inte så förutsägbart som man möjligtvis kan tro i starten när barnen i Sverige kontaktar svenska myndigheter för att få mamman till Gävle. (-)

Det som i Wiströms förra film, Brev till paradiset, verkade splittrande, nämligen växlandet av spelplats - från Sverige till El Salvador - blir här en tillgång. Här är det på ett helt annat sätt motiverat. Utan pekpinnars hjälp ser vi många av exilens problem, och växlingarna är genomförda så att varje ny El Salvador-sekvens tillför helheten något. I möten med familjemedlemmarna på hemmaplan - inte minst med pappan som väljer att bli kvar och till sist ensam - skymtar också de bakomliggande politiska skeendena: exilens orsaker."

Kommentar Svensk filmografi

Mikael Wiström (f 1950), som tagit upp mansvärlden i dokumentärfilmen Närkampen (1985/9), tröttnade på denna och ville visa kvinnornas värld. Han kom i kontakt med den salvadoranska familjen genom en flyktingassistent i Gävle. "Det viktiga är att lära känna familjen", säger Wiström (DN 1989-04-09). "Det tar tid. (-). Därför blir tiden regissören. (-) Film och TV påverkar människors verklighetsuppfattning. I TV är allt så putsat och fint. Det går väl bra i nyheterna, men om allting vi ser på TV ger oss samma budskap om hur en människa är, kommer vi till slut inte att känna oss som riktiga människor. Eftersom vi har finnar och risigt hår, det har de aldrig på TV. Därför är det viktigt att man slåss mot den här typen av människoskildring.

Mikael Wiström hävdar att den kulturpolitik som bedrivs i dag bara betraktar litteratur och teater som den verkliga kulturen.

- Det är ett mycket förlegat sätt att se på kultur. Det är från bildmediet vi idag får våra influenser."

I SvD gick våren 1989 en serie kallad "Det nya Sverige". I ett avsnitt samtalade Catarina Baldo med etnologen Karl-Olov Arnstberg med utgångspunkt från Exil.

"- Den svensk som inte blir avundsjuk när han ser en film som Exil, han borde se den en gång till. Och bli avundsjuk," sade Arnstberg bl a (SvD 18.4.1989). Vidare: "- Svarar man nej på frågan om alla kulturer är heliga, så öppnar man vägen för förtryck. (-) Det finns nämligen tre begrepp (-) som är centrala för vår identitet (och de gäller oavsett om vi kommer från andra sidan jorden eller inte): språket, könsrollerna och synen på barnen. (-)

- Det mångkulturella samhället är här för att stanna, det måste vi försöka vänja oss vid." I en annan artikel på samma sida citerar Catarina Baldo kulturantropologen Kaj Århem, som samma år (1989) gett ut boken "Det mångkulturella Sverige": "Det första steget mot en sådan kulturförståelse är att acceptera att all handling och alla kulturella yttringar har en kommunikativ aspekt. (-) Om vi accepterar detta perspektiv öppnar sig bildligt talat nya världar för oss. Vi upptäcker att de mest jordnära rutiner och alldagliga företeelser har en symbolisk dimension."

Somliga hade dock svårt att acceptera det mångkulturella samhället. I samband med premiären på Exil hade Folkets Bio planerat temakvällar och debatter. En kväll med titeln "Vad händer i svensk flyktingpolitik?" fick ställas in sedan en av deltagarna, juristen Jesús Alcalá, mordhotats.

Urpremiär	1989-03-03	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	68 min
	1989-03-03	Hagabion	Göteborg	Sverige	68 min
Annan visning	1989-11-18	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	67 min	(Filmens Dag)
	1989-11-19	Filmstaden 6	Stockholm	Sverige	67 min	(Filmens Dag)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	EXIL - EN MORS BERÄTTELSE

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska