Innehållsförteckning

  • Visningar
  • Musikstycken
  • Utmärkelser
  • Relaterade filmer
  • Ämnesord
Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Exil - en mors berättelse
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk

Medverkande

Jörgen Kjell
tjänsteman på Invandrarverket

Monica Ohlsson
invandrarlärare

Handling

Filmen börjar en vintrig marsdag 1986 hos några flyktingar i Gävle. De har just fått brev från modern, Chela, i El Salvador. Hon berättar hur hon flera gånger trakasserats av militären...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna var överlag mycket positiva till Mikael Wiströms film.Hanserik Hjertén, DN: "Filmrapporterna om hur flyktingar måste lämna sitt hemland för att leva i det främmande...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Medverkande

- Medverkande:
Graciela Benavides-Romero
Romulo Benavides-Cerufino
Cherstin Hansson flyktingassistent
Jörgen Kjell tjänsteman på Invandrarverket
Monica Ohlsson invandrarlärare

Bolag

Handling

Filmen börjar en vintrig marsdag 1986 hos några flyktingar i Gävle. De har just fått brev från modern, Chela, i El Salvador. Hon berättar hur hon flera gånger trakasserats av militären eftersom en son, Rogelio, varit gerillamedlem (nu stupad) och en dotter, Rosa Elena, också är aktiv. Hon är rädd och vill komma till sina barn i Sverige. Flyktingassistenten drar ärendet för Invandrarverket, men där är man oförstående.

I San Salvador går Chela i sitt hus, där hon bedriver bageri. Hon fortsätter verksamheten men får hjälp med försäljningen eftersom hon inte vågar gå ut för myndigheterna. Hon vill lämna landet, men det går inte pappan med på, inte så länge han har en dotter kvar i El Salvador. I huset står barnens rum kvar, de flesta som när de lämnade dem.

Chela fick en dikt av Rogelio kort före hans död. Den är skriven av Khalil Gibran och lyder: Dina barn är inte dina barn/De är söner och döttrar/av Livets längtan efter sig självt...

I Sverige försöker barnen anpassa sig till det nya landet, men betonar att Sverige inte är ett paradis för dem, de har kommit för att de vill överleva. Skräcken för militärer har ersatts av rädsla för radioaktivitet i mjölk, bakterier och annat. En av döttrarna, Carmen, var gravid vid ankomsten till Sverige och föder en son.

Småningom får modern inresetillstånd till Sverige. Återföreningen blir känsloladdad. Modern blir svårt chockad när hon får veta att dottern fött ett barn, "el Suequito" ("den lille svensken"), som uppkallats efter den stupade morbrodern Rogelio. Chela får problem med anpassningen till Sverige och passiviteten efter att ha drivit eget företag i hemlandet. Flyktingarna försöker hålla kampen levande bl a genom demonstrationer mot USAs politik i Centralamerika.

I San Salvador får fadern i familjen, som försöker hålla sin verkstad igång, meddelande om att dottern Rosa Elena dödats av en mina. Sorgen och smärtan är svår, för honom, kamraterna i gerillan, modern och syskonen i Sverige.

Censur / granskning

Censurnummer 128262
Datum 1989-02-28
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 756 meter
Kommentar Aktlängder: 334-422 m.


Tekniska fakta

Bildformat Vidfilm
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 756 meter
Längd i minuter 69 min
Akter 2 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var överlag mycket positiva till Mikael Wiströms film.

Hanserik Hjertén, DN: "Filmrapporterna om hur flyktingar måste lämna sitt hemland för att leva i det främmande landet Sverige och hur de slits mellan dem båda kommer allt tätare.

Den starkaste hittills är utan tvivel Mikael Wiströms Exil - en mors berättelse. Efter den lätt arrangerade verklighetsskildringen i Brev till paradiset övergår här Wiström till den rena dokumentären.

Men det livnära som var styrkan i den förra filmen återkommer med mångfaldigad och närmast bedövande kraft. Ty här kretsar kameran kring själva smärtnerven hos dem som lever mitt uppe i de sydamerikanska diktaturernas fasor och förlorar söner och döttrar till en kamp de kanske inte ens förstår. (-)

Denna Chela är en underbart frodig kraftknöl ur folkdjupet, och det är framför allt hennes oförblommerade känsloliv som gör Exil till en så stark och levande film. (-)

Efteråt upplever man Exil som en enda ögonblicksbild, fångad vid roten av vår tids plåga och vanvett. Att kalla den gripande är att ta till i underkant. (-)

Men låt ändå exillandet Sverige titta (-). Att fördriva Sjöboandan är naturligtvis omöjligt, dumheten har sitt eget urberg.

Men många andra kommer äntligen att få ett hum om hur världen som trängt in på våra knutar ser ut. Det bör Mikael Wiström och hans team ha tack för."

Maria Rudberg, Arbetet: "Växlingen mellan de två världarna är väl genomförda utan att bli övertydliga. Desto tydligare framstår kärnan, att människor är människor överallt "fast vi inte är svenskar", som en dotter säger. (-)

På köpet bidrar Exil till en förståelse på djupet av vad det är att vara flykting."

Bo E Björkström, GT: "Det räcker nämligen inte att säga att det här är en bra film. Det är en oerhört gripande, ja skakande skildring av en salvadoransk familjs öde, dess splittring och dess flykt till Sverige, ett land som bokstavligt och bildligt ligger en värld från deras egen. (-)

Det är en strålande dokumentärfilm från en osedvanligt grym verklighet."

Martin Andersson, SDS: "Mikael Wiström närmar sig ämnet på en mycket mänsklig nivå. Han berättar inte i första hand om kriget och vad som föranlett det utan förtäljer främst om den vanliga människans utsatthet, rädsla och exil. Genom att följa familjen ger Wiström oss tillfälle att ta del av ett folks oerhörda sorger och glädjeämnen och får oss att förstå det som egentligen borde vara en självklarhet, även för fascistiska bönder på Österlen, att de flyktingar som sökt sig till Sverige ingalunda har kommit till detta självryggdunkande land för sitt höga nöjes skull, utan av nöd."

Jens Peterson, AB: "Exil är en dokumentärfilm, och kanske är det därför som den känns så bedövande stark i vissa scener. Den hjälplösa gråten, den obeskrivbara smärtan... när det är ordlösa människor som ska formulera sig blir det mer talande än vilket skådespeleri som helst. (-)

Mikael Wiström är konsekvent i skildringen av Sverige som en människofientlig plats, precis som El Salvador. Det finns inte många varma eller vackra bilder i Exil; kontrasterna är två olika sorters torftighet."

Bernt Eklund, Expr.: "Exil är en lika enkel som genial idé omsatt till bra film. (-)

Wiström och Gester har stigit in i flyktingfamiljen och ger oss den närbild vi behöver för att rätt förstå invandrarfrågorna. Mamma Chela är gripande "stjärna" i detta dramatiska och känsloladdade drama om en dramatisk och känsloladdad verklighet."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Nåväl, Exil är en ambitiös film som ger en mångsidig belysning av det som titeln står för. Och den gör det inte så förutsägbart som man möjligtvis kan tro i starten när barnen i Sverige kontaktar svenska myndigheter för att få mamman till Gävle. (-)

Det som i Wiströms förra film, Brev till paradiset, verkade splittrande, nämligen växlandet av spelplats - från Sverige till El Salvador - blir här en tillgång. Här är det på ett helt annat sätt motiverat. Utan pekpinnars hjälp ser vi många av exilens problem, och växlingarna är genomförda så att varje ny El Salvador-sekvens tillför helheten något. I möten med familjemedlemmarna på hemmaplan - inte minst med pappan som väljer att bli kvar och till sist ensam - skymtar också de bakomliggande politiska skeendena: exilens orsaker."

Kommentar Svensk filmografi

Mikael Wiström (f 1950), som tagit upp mansvärlden i dokumentärfilmen Närkampen (1985/9), tröttnade på denna och ville visa kvinnornas värld. Han kom i kontakt med den salvadoranska familjen genom en flyktingassistent i Gävle. "Det viktiga är att lära känna familjen", säger Wiström (DN 1989-04-09). "Det tar tid. (-). Därför blir tiden regissören. (-) Film och TV påverkar människors verklighetsuppfattning. I TV är allt så putsat och fint. Det går väl bra i nyheterna, men om allting vi ser på TV ger oss samma budskap om hur en människa är, kommer vi till slut inte att känna oss som riktiga människor. Eftersom vi har finnar och risigt hår, det har de aldrig på TV. Därför är det viktigt att man slåss mot den här typen av människoskildring.

Mikael Wiström hävdar att den kulturpolitik som bedrivs i dag bara betraktar litteratur och teater som den verkliga kulturen.

- Det är ett mycket förlegat sätt att se på kultur. Det är från bildmediet vi idag får våra influenser."

I SvD gick våren 1989 en serie kallad "Det nya Sverige". I ett avsnitt samtalade Catarina Baldo med etnologen Karl-Olov Arnstberg med utgångspunkt från Exil.

"- Den svensk som inte blir avundsjuk när han ser en film som Exil, han borde se den en gång till. Och bli avundsjuk," sade Arnstberg bl a (SvD 18.4.1989). Vidare: "- Svarar man nej på frågan om alla kulturer är heliga, så öppnar man vägen för förtryck. (-) Det finns nämligen tre begrepp (-) som är centrala för vår identitet (och de gäller oavsett om vi kommer från andra sidan jorden eller inte): språket, könsrollerna och synen på barnen. (-)

- Det mångkulturella samhället är här för att stanna, det måste vi försöka vänja oss vid." I en annan artikel på samma sida citerar Catarina Baldo kulturantropologen Kaj Århem, som samma år (1989) gett ut boken "Det mångkulturella Sverige": "Det första steget mot en sådan kulturförståelse är att acceptera att all handling och alla kulturella yttringar har en kommunikativ aspekt. (-) Om vi accepterar detta perspektiv öppnar sig bildligt talat nya världar för oss. Vi upptäcker att de mest jordnära rutiner och alldagliga företeelser har en symbolisk dimension."

Somliga hade dock svårt att acceptera det mångkulturella samhället. I samband med premiären på Exil hade Folkets Bio planerat temakvällar och debatter. En kväll med titeln "Vad händer i svensk flyktingpolitik?" fick ställas in sedan en av deltagarna, juristen Jesús Alcalá, mordhotats.

Visningar

Urpremiär 1989-03-03 Folkets Bio Stockholm Sverige 68 min
1989-03-03 Hagabion Göteborg Sverige 68 min
Annan visning 1989-11-18 Folkets Bio Stockholm Sverige 67 min (Filmens Dag)
1989-11-19 Filmstaden 6 Stockholm Sverige 67 min (Filmens Dag)

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel EXIL - EN MORS BERÄTTELSE


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?