Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Bröderna Mozart
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1986-02-21

Medverkande

Etienne Glaser
Walter, regissör

Philip Zandén
Flemming, repetitör

Henry Bronett
Fritz, scenograf

Loa Falkman
Eskil/don Juan

Agneta Ekmanner
Marian/donna Elvira

Lena T. Hansson
Ia/donna Anna

Visa alla medverkande

Om filmen

Galen fars om regissör som bryter mot operans inövade rutiner och later när han sätter upp Mozarts Don Juan. Den anarkistiskt lekfulla Suzanne Osten vann en guldbagge...

Visa hela texten

Handling

Filmens sammanhållande handling är en uppsättning av operan "Don Giovanni", komponerad av Wolfgang Amadus Mozart. Regissören Walter har helt nya idéer om hur den ska framföras. Han vill...

Visa hela handlingen

Press

Bröderna Mozart fick ett på många håll lysande mottagande i den svenska pressen. Det talades om den i termer av ett nödvändigt ljus i det svenska filmmörkret.Hanserik Hjertén,...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Galen fars om regissör som bryter mot operans inövade rutiner och later när han sätter upp Mozarts Don Juan. Den anarkistiskt lekfulla Suzanne Osten vann en guldbagge för bästa regi.

Efter den mörka debuten Mamma (1982), om den förhindrade filmaren Gerd Osten, överraskade Suzanne Osten med en lekfull operakomedi som sin andra film. Men frågan är om inte Bröderna Mozart är en fundamentalt ostensk tilldragelse, överraskande inte så mycket för sin karaktär som för sina rikt varierade kvaliteter.

I händelsernas hopplösa centrum står regissören Walter (Etienne Glaser) som vill öppna upp operans värld, komma bort från tradition och konvention, men hela tiden stöter på patrull i vad han upplever som en djupt konservativ arbetsmiljö. Ämnet känns typiskt för Osten, som genom hela sitt konstnärskap velat rucka på publikens och de medverkandes föreställningar.

Att hon här valde operan före teatern berodde kanske på en vilja att distansera sig en smula, men nog ännu mer på att hierarkin i operans värld är tydligare. I alla är det intrycket man får av Bröderna Mozart. Särskilt orkesterns individer förfasas över regissörens metod; på jobbet befinner de sig som musiker, inte människor. De undanber sig alla andra skapande uppgifter och beskriver den nya arbetsplatsen som "en filial till After Dark". Regissören jobbar i ständig motvind.

Men Walter är bara delvis Ostens alter ego. Han är samtidigt den kvinnliga blickens lek med det manliga konstnärsgeniet, utmärkt bland annat genom bakomfilmsteamets beundrande kamera (en ung Amanda Ooms i underhållande roll), inför vilken även regissören tycks plötsligt medveten om en större offentlighet, eller genom hans sätt att som Don Juan själv bejaka erotiken för att manipulera eller förföra sångare och aktörer.

I denna djupt auktoritära miljö av människor som längtar efter att betyda något gör inte minst Lena T Hansson ett paradnummer som den underbart neurotiska donna Anna, ovanligt medgörlig och behagsjuk. Men sångpedagogen är inte sen att träda in till hennes försvar: "han vill offra din röst på teaterkladdets altare", utled på att regissören hela tiden vill smutsa ner och stöka till.

Det är inte alltid lika roligt, men ofta. Osten lånar från Milos Formans Taking off, hon inspireras av Fellinis förmåga att med passion "låtsas föreställa" och hon slår i dörrarna som bitvis Bröderna Marx, de sistnämnda även ansvariga för titeln.

Som så ofta hos Osten handlar det om konsten att våga leka, att bejaka tillvaron i stället för att låta sig anpassas och stänga ute sitt jag. Hon balanserar hela tiden på rätt sida ledarskapslingot. På ett djupare plan är det den nyanserade fördomsfriheten som utgör Ostens storhet. Samtidigt som hon demaskerar konstens besvärliga människor, later och hierarkier, utforskar hon genuint det konstnärliga uttrycket. Samtidigt som hon verkar postmodernistiskt och utpräglat feministiskt vet hon att ta in och värdera även den förhärskande kulturen. Sett ur ett nutidsperspektiv är det alltför ovanligt.

Medan Etienne Glaser fick nöja sig med en nominering i regissörsrollen, skåpade Suzanne Osten ut självaste Mai Zetterling (Amorosa) och Bo Widerberg (Ormens väg på hälleberget) och vann en guldbagge för bästa regi.

Hennes succé försämrades inte av den allmänna kräftgången i svensk film under 1980-talet. Britta Svensson i Expressen var en av flera som såg ett ovanligt, lysande genombrott. "Man lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. Sånt här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och Jantelagen får råda."

Jon Asp (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Röstregi
Scripta
Produktionsassistent
Pressinformation
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Videooperatör
Ljussättare
Negativklippning
Musikarrangör
Orkester
Dirigent
Instrumentalist
Musiktekniker
Dekormålare
Rekvisita
Kläder
Smink
Byggledare
Klädassistent
Ljudläggning
Synkläggning
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Etienne Glaser Walter, regissör
Philip Zandén Flemming, repetitör
Henry Bronett Fritz, scenograf
Loa Falkman Eskil/don Juan
Agneta Ekmanner Marian/donna Elvira (sång: Elisabeth Erikson)
Lena T. Hansson Ia/donna Anna (sång: Iwa Sörenson)
Helge Skoog Olof/don Ottavio (sång: Gösta Zachrisson)
Grith Fjeldemose Therés/Zerlina
Rune Zetterström Lennart/Leporello
Niklas Ek Georg/guvernören, donna Annas far (sång: Rune Zetterström)
Krister St. Hill Ulf/Mazetto
Gudrun Henricsson Ottilia, sångpedagog
Malin Ek Malla, växeltelefonisten
Anders Clason teaterchefen
Amanda Ooms Susan, medlem av videoteamet
Björn Kjellman Håkan, medlem av videoteamet
Iwar Wiklander teaterns tekniske chef
Lars Hansson scenarbetare
Lars Wiik scenarbetare
Saara Salminen städare
M.A. Numminen städare
Pedro Hietanen städare
Ann Petrén arg dam
Okko Kamu dirigent
Ana-Yrsa Falenius oboist
Henric Holmberg violinist, fackrepresentant
Björn Gedda kontrabasist
Nils Gredeby klarinettist
Inga Sarri klarinettist
Bo Samuelson Hjalmar, hornist
Marian Gräns hornist
Iwa Boman flöjtist
Vladimir Puhony fagottist
Lottie Ejebrant violinist
Kristof Kovács violinist
Inga Landgré journalisten
Gerd Andersson dansare
Lars Bethke dansare
Jenny Tyllström Walters ena dotter
Frida Hasselvall Walters andra dotter
Gerd Hegnell garderobiären
Berit Bohm kördam
Elisabeth Erikson kördam
Doris Fallquist kördam
Gunilla Söderström kördam
Iwa Sörenson kördam
Roger Andersson körherre
Lars-Gunnar Axelsson körherre
David Matscheck körherre
Anders Wallgren körherre
Elisabeth Erikson donna Elviras sångröst
Iwa Sörenson donna Annas sångröst
Gösta Zachrisson don Ottavios sångröst
Rune Zetterström guvernörens sångröst
- Ej krediterade:
Leif Matteson journalist
Michael Falk journalist
Henry Lundström journalist
David Grossman journalist
Torbjörn Wahlstedt journalist

Bolag

Produktionsbolag Crescendo Film AB (för)
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1986
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1986
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1996
Distributör i Sverige (hyrvideo) Sandrews Video AB 1987
Distributör i Sverige (köpvideo) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1996
Distributör i Sverige (inst. video) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1986
Distributör i Sverige (DVD) Studio S Entertainment 2015
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Filmens sammanhållande handling är en uppsättning av operan "Don Giovanni", komponerad av Wolfgang Amadus Mozart. Regissören Walter har helt nya idéer om hur den ska framföras. Han vill att hela operan ska utspelas på en kyrkogård, och börja med slutet, där inte Donna Annas far utan Don Giovanni själv blir dödad. Fortsättningen ska sedan vara Don Giovannis dröm i dödsögonblicket. Han vill göra hela föreställningen som ett drömspel, utan logik och sammanhang. Scenen ska ha en öppen vattenfylld grav i mitten. Vid ett tillfälle ska Don Ottavio bada i gyttja.

Walters synsätt och arbetsmetoder uppväcker först ett undrande motstånd, sedan revolt och slutligen raseri på alla nivåer: bland sångarna, inom orkestern, från den fackliga representanten, bland den tekniska personalen, ja ända ut till garderobiärerna. De stående argumenten är "Det här skulle inte Mozart tycka om", "det här gillar inte publiken", "så här brukar vi inte göra". Walters tal om att spränga alla konventioner faller på hälleberget, men han driver igenom sin vilja.

Mitt i detta kaos försiggår de vanliga teaterintrigerna med ömsom smicker, ömsom gräl och baktaleri för att tillkämpa sig fördelar.

En ung tjej, Susanna, följer med videokamera Walters arbete. Hon blir fascinerad, kanske förälskad i honom, men når honom aldrig. Walter som privatperson visar sig vara motsatsen till de ideal han ger uttryck för i sitt regiarbete: Där handlar allt om erotik, att erotisera texten och framförandet, att få fram känslor och locka fram människan bakom skalet. Själv verkar han hela tiden vara på flykt från sina känslor och värjer sig med automatiskt framslungade intellektuella resonemang.

Intellektuellt kan han föreställa sig den längtan och övergivenhet Mozarts barn känner. I en scen vill han att Mozarts barn ska gå omkring och viskande faderns namn leta efter honom - men när hans egna barn hojtar på honom från scenen hyssjar han ned dem och ber dem vara tysta och vänta, han har inte tid.

Vid ett flertal tillfällen tonar Mozart själv fram för hans inre vision, ömsom bejakande det han ser, ömsom ledsen och bedrövad. Vid ett tillfälle förenas de i en kyss. Likheter växer fram mellan Walter, repetitören Flemming och scenografen Fritz. I en farsartad scen där Walter försöker fly från den kärlekskranka receptionisten Malla rusar de tre in och ut genom dörrar och byter hattar så att man till slut inte vet vem som är vem.

En speciell position intar operachefen, som, suveränt svävande över verkligheten, slänger uttalanden omkring sig på en rotvälska av svenska, franska och engelska.

Ur detta närmast surrealistiska kaos växer så småningom en föreställning fram. Skådespelare och musiker tar alltmer till sig Walters metoder och idéer. I filmens slut är succén ett faktum, varvid den tidigare motsträvige Don Ottavio i en intervju uttalar att de egentligen skött sig helt själva, och förverkligat sina egna idéer. Walter har mest varit med som en administratör.

I den allmänna yran glöms Walter bort och kameran lämnar honom flytande på rygg i vattenbassängen på den nu övergivna scenen.

Censur / granskning

Censurnummer 125987
Datum 1986-02-07
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 2997 meter
Kommentar Aktlängder: 556-558-543-522-558-260 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2997 meter
Längd i minuter 109 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Bröderna Mozart fick ett på många håll lysande mottagande i den svenska pressen. Det talades om den i termer av ett nödvändigt ljus i det svenska filmmörkret.

Hanserik Hjertén, DN: "Det finns ett gråväder i svensk film som behöver lysas upp av fantasins solar, galenskaper och fyrverkerier. Suzanne Ostens Bröderna Mozart fyller förvisso en bit av det behovet.

Fast något överraskad blir man ju. Den Osten som debuterade med den sorgset självbiografiska och lite kantiga Mamma kastar sig här oförskräckt ut i ett muntert och lätt surrealistiskt virtuosnummer vars make sällan skådats på våra breddgrader.

Det kunde slutat illa för virtuosnummer är inget för orutinerade. Men Osten håller förbluffande skickligt ihop detta sällsamma operaäventyr om en scenrevoltör som ställer alla begrepp på huvudet när han skall sätta upp Mozarts 'Don Juan'."

Britta Svensson, Expr: "Detta kommer ni inte att tro.

Att denna seriösa Suzanne Osten, som filmdebuterade för några år sen med Mamma, en riktigt pretentiös och tråkig film, i dag gör ett lysande genombrott som den mest spirituella filmregissör det här landet har frambringat.

Man lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. Sånt här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och Jantelagen får råda.

Suzanne Osten gör det ändå, med en frejdighet och fantasi som överraskar.

Hon har korsat Bröderna Marx med gamle Wolfgang Amadeus, och fått fram hybriden Bröderna Mozart.

Deras framfart skildras med en kombination av burlesk och mänsklig humor, Fellini & Forman, ungefär."

Sven E Olsson, Arbetet: "En film om skapandets bitvis motsägelsefulla pendling mellan lust och vånda. Om det utifrån sett så befriande komiska i alla de aggressioner varmed filmens aktörer, scenarbetare, musikanter och, inte minst, byråkrater söker skyla såväl sig själva som sina gruppintressen när Etienne Glasers regissör ställer helt oväntade krav på dem och på Mozarts Don Juan . (-) Allt detta - samt häftig situationskomik, roliga kollisioner mellan aktörernas vanliga framtoning och denna något gyttjeplaskiga, en hel del självironi kring livets allians med spelet, aktiverande blinkningar och så förstås den gudomliga musiken. (-) Osten har vässat sina uttryck ytterligare sedan Mamma. Finurliga bildkompositioner. Ett härligt korsdrag mellan dessa människor och viljor, frampiskat av både en känslig och tuff klippning. En spänstig mix mellan närhet och perspektiv, mellan Don Juan och fars. Aktörer med både nyanser och tryck. Bröderna Mozart lirar över ett stort och fint register. Den gör mig upprymd och uppspelt."

Carl-Erik Nordberg, Vi: "Nyligen råkade jag läsa om Huizingas fascinerande bok 'Den lekande människan'. När jag sedan gick och såg Suzanne Ostens nya film var det nästan som att uppleva hur hans vision blir muntert och mustigt iscensatt på vita duken. Ty handlar inte denna bångstyriga historia om operaregissören Walters hejdlösa lust att nytolka Mozarts Don Juan hela tiden om leken som oemotståndlig och aldrig sinande inspirationskälla? (-) Det blir en oavbruten lek med hisnande infall och svindlande upptåg. Men leken är allvarlig. Döden kastar sin skugga över "handlingen" som alltså bör utspelas på en kyrkogård. (-) I stort sett har hon lyckats ganska överdådigt med att leka fram sin operarepetition."

Örjan Roth-Lindberg, Chaplin: "Att Bröderna Mozart äger ett visst släkttycke med de tidiga bröderna Marx (-) beror förmodligen på att filmerna, trots alla genremässiga olikheter, har samma källor, den burleska komedin, som i alla slags brokiga förklädnader, från antik till nutid, kretsar kring två ämnen - sexualitet och förgänglighet.

Men filmen visar också på ett annat slags förbrödring; konstnärens valfrändskap med andra skapande, långt tillbaka, Walters äventyrliga samliv med Mozart och deras gemensamma medarbetare - sångare, musiker, scenarbetare. Och samtidigt handlar det om filmen som görs av hundra andra filmer - av spegelbröderna Marx, Chaplin, Lubitsch, Buñuel, Tati, Scola ¿ och ur detta spel av reflexer framgår som något nytt och originellt. (-)

Men på ännu ett plan, kanske det viktigaste, handlar det - i många scener - helt enkelt om musikens makt. Här blir Bröderna Mozart för mig en särskilt märklig film. Både klassisk fars och melodram betydde i hög grad musikteater och liksom i dem blandas här det komiska med den starka känslan, det gripande, i musiken. Det sker i några fint genomförda scener (kanske i sin genre de bästa sånginslag jag upplevt i någon film); den första med Don Juans aria framförd av Loa Falkman, de andra två är Zerlinas aria till den svartsjuke brudgummen Mazetto, 'tröstarian', först som musikalisk skiss, sedan i en genomlyst tolkning, båda av Grith Fjeldmose."

Några avvikande röster fanns det dock i hyllningskören.

Jurgen Schildt, AB: "Bröderna Mozart är en förmodat skojig sak som gör mig tämligen gravallvarlig. Den är trasig i stället för hopmonterad, nojsig i stället för spirituell, osorterad i stället för lättviktig. Det bekymmersamma i själva företaget är att klyftan mellan föresatserna och resultatet är cirka 2 kilometer. Och att Suzanne Ostens ingivelser blåser bort i det korsdrag hon själv frammanar.

Staben av medverkande, fruktar jag, får det väsentligaste utbytet. Ingen skugga på den. Men som målgrupp betraktad torde den ha sin klart markerade begränsning."

Kaj Schueler, SvD: "Bröderna Mozart är full av väl regisserade och tyglade infall. Walters blickar in i kameran, ja mot publiken, de intensiva närbilderna, den associativa berättartekniken där man inte alltid ser i bild vad man gör eller anar. För att inte tala om överflödet och generositeten i scenografi och mask. Här sparas inte på krut.

Efter denna katalogaria av lovord kan det dock vara på sin plats med smärre invändningar. Tempot är i början och slutet av filmen välgörande högt, scen- och bildväxlingarna snabba och ibland verklighetstroget röriga. Det gäller att hänga med. Ungefär i mitten börjar dock filmen svaja. Några scener känns utdragna och de komiska effekterna upprepas i onödan.

Skådespeleriet är en njutning. Det är, tyvärr, inte alltför ofta man ser en film bäras upp av så många fina enskilda skådespelarprestationer som gjuts samman till ett utomordentligt ensemblespel - det gäller såväl proffsen som de medverkande amatörerna i Bröderna Mozart.

Suzanne Osten är förvisso känd för sin förmåga att locka fram nya sidor hos skådespelarna. Men vem hade tänkt sig Malin Ek som fullfjädrad komedienne? Egentligen är det synd att nämna namn. Här ser vi många välbekanta ansikten från teater- och operavärlden som plötsligt ter sig uppfriskande obekanta.

Bröderna Mozart är en film om konstens - ja för att inte säga livets - villkor och dess ständiga behov av förnyelse. Således ett provocerande pekfinger åt alla de konstnärliga institutioner där förstelning och rutiner styr. Det är skönt att några som vet vågar visa det och gör det med glimten i ögat."

Sven-Erik Torhell, SDS: "Och först där, lite på avstånd från Suzanne Ostens och Walters eruptiva skaparlust besinnar man sig och funderar vad alla dessa lösslitna intrigtrådar och kringvirvlande gestalter leder fram till. Om inte det som är Ostens teatrala och än så länge filmiska styrka, ordens laddningar, skådespelarnas ansikts- och kroppsuttryck, överlagras av så mycket hektiska sammanklippanden och febriga montagesekvenser att inget blir kvar av bestående insikt (om exempelvis skapandets villkor) eller av upplevd känsla (av exempelvis erotik eller dödens närhet). (-) Att, som Walter säger i filmens början, tystnaden är lika viktig som den talade repliken eller sjungna frasen verkar vara en insikt svår att förankra i Suzanne Ostens rastlösa konstnärstemperament eller kanske bara omöjlig att göra trolig i en kaotisk farskarusell som Bröderna Mozart."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen spelades in i Stockholm sommaren 1985. I filmens förarbete ingick en undersökning bland den tilltänkta publiken, uppdelad i tre kategorier: 1) en operaälskande grupp mellan 30 och 58 år, väl hemmastadd i miljön, 2) en grupp gymnasister som aldrig vare sig hört eller sett opera, och 3) en udda grupp mellan 25 och 47 år, med ringa erfarenhet av opera. De mest skiftande yrkeskategorier fanns representerade. Vid tre tillfällen fick dessa grupper avge synpunkter på opera i största allmänhet, men ställdes också inför filmens handling. De fick också vid två tillfällen ta del av den färdiga filmen, kommentera den och komma med titelförslag. Ett sådant "remissförfarande" är något sällsynt, närmast unikt i svensk film.

Ett något mer annorlunda grepp på filmens tema än vad som kom fram i dagskritiken togs av Lena Katarina Swanberg i Expressen, som i en debattartikel 15.8.1986 menade att filmen var ett uttryck för en trend i tiden att beundra starka ledare:

"Susanne Ostens film Bröderna Mozart kunde passa utmärkt bland övriga instruktionsfilmer om modernt ledarskap. (-) I den filmen finns det bara två personer som har goda, varma ögon och det är de båda starka ledargestalterna regissören och dirigenten. Alla andra har förvirrade, hatiska, olyckliga och sökande ögon (-). Här har vi alltså i filmen en grupp tänkande människor. Musiker, sångare, skådespelare och scenografer som alla har yrkeskunskap, alla har livserfarenhet och samtliga har idéer om hur de bäst utövar sitt yrke. Så kommer regissören med sin övertalningsförmåga, sitt duperande leende, sin övertygelse. Han bryter ned deras självkänsla, han får dem att utföra handlingar som de nyss fann förnedrande, han får dem kort sagt att dansa efter sin pipa och när de äntligen gör precis som de är tillsagda blir det ett lyckligt slut. Människorna säger då till dem som frågar att de hela tiden har gjort precis som de själva har velat. De vet alltså inte ens själva om att de har drivits till underkastelse. (-) Aldrig har jag sett ledarskapet så tydligt idoliserat och kollektivets individer så förlöjligade. Om det är så att konsten faktiskt speglar ett lands tankevärld och rent av föregriper en samhällsutveckling genom sitt känsliga tolkande av ordlösa stämningar vågar man nästan inte tänka på de närmaste årens utveckling av den politiska debatten (-) Det är ledaren det är synd om. Tänk vad han får slåss mot alla dumskallar innan de fattar att allt vad de trott på var fel! Tänk vad lyckliga idioter blir när ledaren äntligen får dem att lyda order! (-)

Det håller på att växa fram en oerhört stark tro på ett auktoritärt ledarskap i Sverige. Jag har därför en dålig smak i munnen när jag lämnar biografen med dess applåderande intellektuella publik och jag tänker att det var faktiskt precis den här filmen Olof Palme såg minuterna innan han mördades."

I utländsk press fick Bröderna Mozart god kritik. Franska Le Monde skrev: "Detta är inte filmopera utan verklig film, där man åtrår och hatar, där man snubblar på felplacerad rekvisita, där himmel och jord hela tiden är nära att braka samman." - "Kvick, slagfärdig, intelligent och stundtals enormt rolig", hette det i New York Times.

Inspelning

Sverige 1985-06-17 1985-08-05
Filmhuset Stockholm (ateljé)
Kungliga teatern Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 1986-02-21 Grand 1 Stockholm Sverige 109 min
TV-visning 1988-03-10 TV2 Sverige 105 min
1992-12-28 TV2 Sverige 105 min
2006-10-09 SVT1 Sverige 105 min
Urpremiär 1986-02-21 Grand 1 Stockholm Sverige 109 min
Videorelease 1996-10 Sverige 105 min
TV-visning 2008-05-26 SVT1 Sverige 105 min
Dvd-release 2003-11-12 Sverige
2015-05-18 Sverige (utgiven i samlingen "det bästa av Suzanne Osten - Film, feminism och galenskap")

Musikstycken

Originaltitel Don Giovanni
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart (1787)
Textförfattare Lorenzo Da Ponte (italiensk text 1787)
Carl Gustaf Nordforss (svensk text 1813)
Erik Lindegren (svensk text 1961)
Wilhelm Bauck (svensk text 1856)


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1987 Bästa regi Suzanne Osten
Guldbaggenominerad Stockholm 1987 Bästa skådespelare Etienne Glaser
Festivalpris Créteil 1987 Lena T. Hansson (skådespelarpris för 3 roller /även i Amorosa och Ester/)
Créteil 1987 (publikjuryns 1:a pris + 10 000 fr)
Figueira da Foz 1987 (silverplakett i spelfilmsklassen)
Guldbaggenominerad Bästa film

Ämnesord

DK Komedi
DK Musik

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2988


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2982


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ CRI-negativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2997


Typ CRI-negativ
Bredd 35 mm


Typ Internegativ
Bredd 16 mm


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DVD


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2997


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2997


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Videokopia digital
Bredd DVCAM (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd DVCAM (PAL)


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Videokopia analog
Bredd Betacam SP (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BRÖDERNA MOZART hemsk rolig vacker
Tryckeri Borgströms
Affischdesign Christer Themptander


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Operaregissören! (arbetsnamn.) Synopsis: Etienne Glaser, Suzanne Osten. Manus: Niklas Rådström.
Omfång 155 s. Förord (1 s.) miljöbeskrivning (1 s.) och rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Alla talar om publiken. En komedi i operamiljö... . Ett manusutkast: Etienne Glaser, Suzanne Osten.
Omfång 85 s. Handlingsbeskrivning (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Alla talar om Mozart. Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten, Niklas Rådström. "Arbetsmanus".
Omfång 155 s. Förord (1 s.) miljöbeskrivning (1 s.) och rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång 49 s. + 2 s. engelska texter.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Les frères Mozart. Sous-titres: Anna-Lena Bouchet.
Omfång 37 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång 49 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång 49 s. + 1 s. trailer.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The brothers Mozart (eng. subtitles).
Omfång 41 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Les frères Mozart.
Omfång 44 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel The brothers Mozart.
Omfång 51 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Les frères Mozart.
Omfång 57 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel The brothers Mozart.
Omfång 66 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 10
Färg papper 13
Bakombild papper 1
Dia 9
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Övrigt tryck
Språk Svenska


Typ Program folio
Språk Svenska


Typ Övrigt tryck
Språk Svenska


Typ Övrigt tryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?