Fallgropen : En kärleksthriller (1989)

Media (1 st)

Originaltitel	Fallgropen : En kärleksthriller
Svensk premiärtitel	Fallgropen : En kärleksthriller
Distributionstitel	Faldgruben (Danmark)

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman
Producent	Janne Wallin Lena Hansson Varhegyi (som Lena Hansson)
Foto	Ralph Evers
Musik	Sven-Erik Bäck
Scenograf	Jan Lynbech
Klippning	Leif Kristiansson
Ljudtekniker	Åke Sjöberg Lars Schön
Scripta	Bitte Svensdotter
Inspelningsledare	Tommy Starck
Inspelningsassistent	Gert Thornberg
B-foto	Lars Karlsson
Stillbildsfoto	Pär Nordahl Åke Hedström
Elektriker	Göran Lysell Bertil Larsson
Passare	Sage Jonsson
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Christina Jernström
Optisk printer	Ove Porath
Snickare	Nils Stenberg
Dekormålare	Lennart Jönsson
Rekvisita	Nils B. Strömberg
Attributör	Peter Sundblad
Kläder	Bo Skovborg
Mixning	Bo Leverén

Börje Ahlstedt	Larry Pedersen
Maria Kulle	Pix
Ewa Fröling	Maud
Kajsa Reingardt	Elisabeth
Duncan Green	Mattias
Halvar Björk	Westin
Emy Storm	Larrys sekreterare
Kenneth Milldoff	läkaren

Produktionsbolag	Facta & Fiction AB		(för)
	Sveriges Television AB TV2		(Malmödistriktet)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB	1989
Laboratorium	AB Film-Labor

Larry Pedersen är professor i religionspsykologi vid religionsvetenskapliga institutionen i Lund. Han har nyligen skilt sig från hustrun Maud efter fjorton års äktenskap.

En dag när Maud är på besök på hans institution och de tillsammans ser på diabilder från en gången gemensam semester kommer studentskan Elisabeth för att göra en muntlig tentamen för Pedersen. Av en slump visar det sig att Maud är kurator vid Elisabeths studentnation. Elisabeth avbryter dock själv tentamen eftersom hon anser sig vara för dåligt påläst. Hennes kryckförsedde pojkvän Mattias, som väntat utanför, blir ursinnig då han tror att det är Pedersen som underkänt henne.

Pedersen återgår till att se på diabilder, vilka nu är relaterade till det arbete om Johannes av Korset som han håller på med. Med den spanske 1500-talsmunken och mystikern känner han i sin livskris ett slags gemenskap då denne i de dikter han skrev under sin tid i ett klosterfängelse bl a uttrycker känslor av övergivenhet.

När han på kvällen är på väg hem genom Lundagård ser han Elisabeth som misshandlas av pojkvännen. Sedan denne försvunnit försöker Pedersen hjälpa den överberusade Elisabeth att ringa hem. Han iakttas av sin sekreterare och av en förbipasserande raggarbil. Raggarna börjar trakassera honom och registrerar hans bilnummer när han släpar in Elisabeth i sin bil och tar henne hem till sig.

Under tiden som Elisabeth kräks för att slutligen somna ringer telefonen flera gånger utan att någon meddelar sig. Pedersen tömmer Elisabeths handväska och finner där en flygbiljett till Marocko. Han ser sedan återigen på diabilder, dels dem med Johannes av Korset ¿ denna gång interfolierade med tankebilder på en naken kvinna som ligger som på ett krucifix ¿ dels bilder på Maud. Han går sedan ned och kysser den nakna och nu vakna Elisabeth.

Morgonen därpå kommer Elisabeths väninna Pix hem till Pedersen. Hon konstaterar att Elisabeth är döende, och de ser till att en ambulans för henne till sjukhuset där hon avlider. Pix berättar att Mattias lurat Elisabeth att tenta för tidigt eftersom han bokat en flygresa till Marocko just denna dag.

I sjukhushissen träffar de på Mattias, som just befriats från sitt bengips, men säger inget till honom om Elisabeths död. Pix och Pedersen åker med Elisabeths saker till den studentkorridor där Pix bor och där också Elisabeth huserade. Pix, som menar att det var självmord med religiösa motiv, letar efter Elisabeths brev och dagböcker som hon lovat förstöra om något skulle inträffa. Pix menar att hon och Elisabeth funnit varandra för att de var så lika; de hade båda bestämt hur de skulle ta sina liv: med gas respektive tabletter.

Pix erkänner för Pedersen, som hon iakttagit under en hel termins föreläsningar, att hon är hemligt förälskad i honom. De inleder ett intensivt förhållande, där älskog blandas med diskussioner om Gud.

Samtidigt pågår en polisundersökning om dödsfallet, ledd av kommissarie Westin. Elisabeths obduktion visar att hon fått en överdos tabletter. Vid ett förhör som Westin håller på den dansrestarang som Pix, Elisabeth och Mattias gästat kvällen före, berättar Pedersen att han sett Mattias slå Elisabeth med en krycka. Samtidigt anklagar han honom för att ha ringt de anonyma telefonsamtalen.

Kommissarie Westin uppger att Pedersen iakttagits tillsammans med Elisabeth och frågar Pix hur Elisabeth betedde sig den kvällen. Det kommer fram att de tabletter som Elisabeth avlidit av, och som skrivs ut till psykotiska patienter, även har nyttjats av Pix. Mattias vet detta eftersom han och Pix tidigare var ett par. Han lämnade dock Pix för Elisabeth. Kommissarie Westin påstår vidare att Pix kämpat hårt för att få Mattias tillbaka, ända tills gårdagskvällen då hon fick veta att Elisabeth var gravid i andra månaden. Pix och Pedersen avlägsnar sig mycket upprörda från förhöret.

De beger sig ut till Pedersens semesterställe, där Pix får hysteriska utbrott och varnar Pedersen för att dricka vattnet för att det är förgiftat. Maud anländer och berättar för Pedersen att hon som kurator haft kontakt med Pix tre gånger det senaste halvåret. Pix har periodvis varit intagen på psyket för en icke namngiven psykisk sjukdom, som bl a yttrar sig i att hon långa tider verkar frisk och ibland får blackouter.

Efter Elisabeths begravning säger Pix till kommissarie Westin att han måste få fast den som tablettdödade Elisabeth eftersom hon inte längre tror att det var fråga om självmord. Pix och Pedersen går sedan arm i arm därifrån över kyrkogården.

Censurnummer	128360
Datum	1989-04-07
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2313 meter
Kommentar	Aktlängder: 594-557-581-581 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2313 meter
Längd i minuter	84 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker bemötte Vilgot Sjömans Fallgropen med den respekt som påkallas av att filmen kan inlemmas som en del i ett livsverk av en av Sveriges få internationellt kända "auteurer. Slutomdömena tenderade dock att bli mycket olika.

Maaret Koskinen, DN: "En kärleksthriller är filmens underrubrik och inte utan orsak. Ty här låter Sjöman varva gåtan kring eleven - i vars öde alla, Larry, flickvännen, pojkvännen, tycks ha en skuld - med Larrys professionella grubblerier kring Johannes av Korset och hans dikter, dikter som likt Höga visan beskriver själens förening med Gud som sexuell förening mellan man och kvinna.

Och kanske är Larry i själva verket något av en sentida Johannes, vars religiösa grubblerier tvingas ge vika för mer påtagliga mänskliga relationer som, för att citera en diktrad, 'I nattens dunkla timma tärs av den kärlek som ej blir förbrunnen'.

Och det är också här Sjöman lyckas bäst, i intrycket av att det vi ser mer utspelar sig i ett slags jagets topografi än i någon verklighet av synligt slag. Hit hör t ex filmens vackraste och mest mångtydiga bild eller drömsyn; en naken kvinna, liggande på rygg, som långsamt höjer sina knän och armar tills hon ser ut att omfamna en osynlig. En bild som får ett märkligt eko i Larrys plötsliga, desparata knäfall inför hustruns kropp, med ansiktet inborrat i hennes sköte; den mänskliga kärleken i religiöst ornament, om man så vill.

Just därför kan man undra varför Sjöman här, liksom i Malacca, insisterar på thrillerelementet, eftersom det - åtminstone med den förströdda uppmärksamhet Sjöman ägnar det - ohjälpligt trivialiserar hans historia."

Lars Lönroth, Chaplin: "Fallgropen är en bra Sjöman-film, koncentrerad och stilsäker, vackert stiliserad och inte alls så stökig som hans båda föregående spelfilmer från 80-talet, Jag rodnar och Malacca. Det är förvånansvärt hur lätt det unga skådespelargardet i Fallgropen (Maria Kulle, Kajsa Reingardt och Duncan Green) smälter in i Sjömans slutna - och motivmässigt slitna - universum.

Det beror naturligtvis på att här är en regissör i farten som är lyhörd för vad en speciell skådespelare kan prestera. Samtidigt en regissör som är trogen sig själv och sina intentioner. Just därför fungerar också de båda grånade skådespelarna Halvar Björk och Emy Storm väl i sina något 'kufiska' biroller, han som ettrig poliskommissarie, hon som professorns ödestyngda sekreterare som nästan kvävs av den akademiska institutionens överlastade bokhyllor och intrasslade telefonsladdar."

Kaj Schueler, SvD: "Fallgropen är, trots enstaka överdrifter, en lågmält sugande film. Dialogen är knapp, antydande och ibland svåruppfattad. Sjöman har denna gång valt att färdas inåt i människan och Börje Ahlstedt gör ett övertygande porträtt av den plötsligt rotlöse Pedersen. Maria Kulle har haft en svår uppgift i att framställa den ombytliga, manipulativa och periodvis psykotiska Pix. Men ingen skugga skall falla över denna filmdebut. Även fotografen Ralph Evers har gjort ett styvt arbete.

Det kan synas som detaljer i sammanhanget, men nog så viktiga att påpeka: Fallgropen har få longörer, den är inte längre än 90 minuter och framför allt har regissören lyckats med slutet. Det är följdriktigt och stämningsfullt."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Det finns kärleksscener på bioduken som kan föra tanken till Sjömans genombrott med Nyfiken-filmerna. Men då var det radikalt 60-tal. Sexualtabun skulle brytas. Och en respektlös kamera nosade sig gärna fram till den illaluktande sanningen bakom blågula välfärdsfasader.

Nu är det däremot sent 80-tal. Samhällskritiken har fått tunghäfta. Och kameran söker sig i stället in i själarnas djupa natt där Pix kanske blir en sentida syster i anden till den heliga Teresa: abbedissan som inspirerade Johannes av Korset. Eller är Pix egentligen den psykotiker som kallögda vetenskapsmän vill se i henne? Och söva ned med nervtabletter.

Ja, Vilgot Sjöman håller nog frälsningens port bara på glänt. I nästa ögonblick vänder skeptikern den kanske ryggen. Men är det inte i så fall just i detta gränsland mellan tro och tvivel som mången känner sig mest hemma?

I alla händelser är denna så kallade kärleksthriller avgjort Sjömans sevärdaste film på länge!"

Jurgen Schildt, AB: "I Pedersens skalle rör sig den spanske gudsmannen och 1500-talsmystikern Juan de la Cruz, alias Johan av Korset. Där rör sig också frågorna om skuld och oskuld och delaktighet. Om mörkret som omsluter oss. Om uppbrottet från hustrun. Om vacklan. Om relationernas fåfänglighet.

Men inte bara hos professor Pedersen utan också hos Vilgot Sjöman förbyts det stängda och akademiska i praktik och åskådningsundervisning. Efter en mässande tirad om den fromme Mäster Eckehart följer för säkerhets skull tablån av en naken dam i den allra färdigaste av färdigställningar. Plötsligt är Sjöman återigen munken med sina anfäktelser, puritanen med flyktbehoven, prosten på permis på Pigalle.

I hans konstnärliga dunkel famlar framför allt Börje Ahlstedt. Där famlar också, med likvärdig heroism, Maria Kulle och Ewa Fröling och nykomlingen Duncan Green. Men vad hittar de? Vad hittar Sjöman?

Svaren är knappast upplyftande, eftersom filmens summa är ett mummel och ett fallissemang. Om det finns någon tes som den bevisar så är det tesen att det grusigt sagda är det grusigt tänkta."

Annika Gustafsson, SDS: "Det är inte otroligt att Vilgot Sjömans tankar och känslor kring den förlorade oskulden i detta uttalat religiösa sammanhang kan drabba en publik men mig personligen förmår de inte beröra. Orsaken till detta beror också på att bildspråket i Fallgropen allt för ofta blir trist, oengagerande och spänningslöst trots att man märker hur Sjöman ambitiöst ansträngt sig. Det finns också vissa bra och effektiva avsnitt, främst i början, då kameran tillåts vara ute och figurerna ses i en levande miljö. När sen dramat kryper närmare inpå karaktärerna blir dessa genast mindre intressanta. Därmed inte sagt att Ahlstedt och Maria Kulle är dåliga. Tvärtom lyckas de ge sina roller en mångfald nyanser. Men Fallgropen har, i likhet med till exempel Sjömans förra film Malacca, ett drag av konstruktion och idégods över sig. Uppslaget att svepa in det hela i en slags thrillerform för att framhäva ämnets mystik gör inte heller historien bättre. Det är som om filmen slutligen faller på sitt eget grepp."

Kommentar Svensk filmografi

Fallgropen, med undertiteln en kärleksthriller, var Vilgot Sjömans (f 1924) första biograffilm inspelad på svensk mark sedan Linus eller Tegelhusets hemlighet (1979/9). Dessemellan hade han filmat Jag rodnar (1981/18) på Filippinerna, Malacca (1987/3) i Thailand och TV-filmen En flicka kikar i ett fönster (1988) på ett sopberg i Filippinerna.

Ett år före Fallgropens premiär lade Sjöman fram en seminarieuppsats i litteraturvetenskap med titeln "Oskuld förlorad" på ett fyrabetygsseminarium för professor Ingvar Holm i Lund. Uppsatsen, som - originellt nog, men typiskt för Sjöman - behandlar ett huvudmotiv i filmskaparen Vilgot Sjömans verk, en självundersökning alltså, utkom 1988 i tryckt form på Författarförlaget.

Vid ett studierelaterat besök i Lund fick han under en promenad i Lundagård idén till filmen, som ursprungligen skrevs med Larry "J R" Hagman (f 1939) i åtanke för huvudrollen. Hagman hade medverkat i en mindre roll i Jag rodnar, men med tanke på vad denne skulle komma att kosta nöjde sig Sjöman med att döpa professorn till Larry. Rollen gick i stället inte helt överraskande till Börje Ahlstedt (f 1939), som med Fallgropen gjorde sin sjätte film tillsammans med Sjöman sedan samarbetsdebuten i Jag är nyfiken - gul (1967/19). Ahlstedt berömde i intervjuer Sjömans manus och menade att det var det enda vid sidan av Bergmans manus till Fanny och Alexander som han sträckläst.

Maria Kulle (f 1960) begick i den andra huvudrollen som Pix en uppmärksammad filmdebut. Filmdebuterade gjorde även Duncan Green (f 1961) i rollen som Mattias och Kajsa Reingardt (f 1957) som spelade Elisabeth.

Sjöman bad ursprungligen tonsättaren Hans Holewa (1905-91) att göra filmmusiken, men det blev i stället Sven-Erik Bäck (1919-94) som kom att komponera originalmusik till Fallgropen.

Samproduktionen Fallgropen var med sin kostnad av ca 5,2 Mkr att betrakta som något av en lågbudgetfilm. En lågbudgetram var enligt Sjöman själv en förutsättning för att han skulle få göra film i Sverige.

Inspelningarna ägde rum i Lund, Malmö och Åkarp under oktober och december 1988.

Johannes av Korset (Juan de La Cruz), som Larry Pedersen - till stor del Sjömans alter ego - citerar och studerar i filmen, var en spansk munk och diktare (1542-91). Efter att ha inträtt i Karmeliterorden 1563 och grundat ett eget kloster tillbringade han, efter inre stridigheter i Karmeliterorden, nio månader i ett klosterfängelse i Toledo. Där tillkom några av hans mest kända mörkersymboliska dikter, varav flera ingår i prosaverket "Noche oscura del alma" ("Själens dunkla natt"; sv övers 1972), som utgörs av diktkommentarer och innehåller en beskrivning av människans väg till förening med Gud.

Vilgot Sjöman: "Johannes diktar i den stora mystiska tradition som parallelliserar längtan efter sexuell förening med själens längtan efter förening med Gud och vars förebild är Höga visan i Bibeln.

Poeten i honom diktar spontant om kärlek. I ett senare stadium blir han pedagogen som visar att varje strof har en teologisk innebörd.

Johannes av Korset är en man som vet allt om ångest och midnattsmörker! Men om gryningen vet han något som jag inte vet."(Citat ur programblad.)

Fallgropen utvaldes som Sveriges tävlingsbidrag till filmfestivalen i Venedig 4-15 september 1989, där filmen huvudsakligen fick ett mycket svalt mottagande av den italienska kritikerkåren. Många recensenter valde att jämföra Sjöman med Ingmar Bergman, dock alltid med negativt resultat för Sjöman. Den som förhöll sig mest positiv var Corriere della Seras Tullio Kezich:

"Sjöman är en Bergman som har svårt att ge allmängiltighet åt pulsslagen i ett slutet och genomplanerat samhälle som det svenska. Likväl rör det sig om en filmskapare som bör respekteras för sina höga ambitioner och sin obefläckade stil. Här hanterar han utan missljud ett kammarspel i Sartres anda med det för oss ingalunda främmande temat om själens frånvaro." (Corriere della Sera 1989-09-08; Jan Agheds översättning i SDS 1989-09-09.)

	Lund	Sverige		1988-10	1988-11
	Malmö
	Åkarp

Sverigepremiär	1989-04-14	Sandrew 5	Göteborg		84 min
	1989-04-14	Sandrew 2	Malmö		84 min
	1989-04-14	Grand 2	Stockholm		84 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1990-10-22					Repig i bild i början och slutet.

Originaltitel	Academicum-musik
Kompositör	Lars Schön

Originaltitel	Misa Criolla. Kyrie
Kompositör	Ariel Ramírez	(1964)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FALLGROPEN -en kärlekthriller
Tryckeri	Uddenholms offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Pitfall.
Omfång	25 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"The Pitfall". English translation of Vilgot Sjömans "Fallgropen".
Omfång	24 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Pitfall.
Omfång	24 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	La trappola.
Omfång	24 s.
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Manustitel	La trappola.
Omfång	32 s.
Språk	Italienska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fallgropen. Ett filmmanuskript [av] Vilgot Sjöman. 31 Aug 1987.
Omfång	125 s. Brev (1 s.) och rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fallgropen. Ett filmmanuskript av Vilgot Sjöman.
Omfång	127 s. Inledning (3 s.), rollista (1 s.), innehållsförteckning (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	16
Färg papper	17
Dia	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska