Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Kvinnorna på taket
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1989-09-15

Handling

Det är sommaren 1914. Över en bakgård kommer Linnea med en resväska i handen. Hon flyttar in i ett litet, smutsigt rum. Där innanför finns ett tomt rum - en ateljé, som har stått tom i...

Visa hela handlingen

Press

Kvinnorna på taket fick ett något blandat men överlag positivt bemötande av den svenska kritikerkåren, som tyckte att filmen, trots brister på manussidan, var ett lovande...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Verkställande producent
Inspelningsledare
Stillbildsfoto
Fotoassistent
Elektriker
Passare
Ljussättare
Snickare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Mixning
Arrangör

Medverkande

Amanda Ooms Linnea
Helena Bergström Anna
Stellan Skarsgård Willy
Percy Brandt Fischer
Lars Ori Bäckström Holger
Katarina Olsson Gerda
Leif Andrée Oskar
Stig Ossian Ericson pastor
Ulla Sallert sällskapsdam
Marie Dahlgren Anna, 12 år
Annmari Kastrup teaterfolk
Karl Nykvist teaterfolk
Lena Nyberg teaterfolk
Efva Lilja teaterfolk
Björn Schüldt teaterfolk
Bernt Östman tidningsförsäljare
Crister Sköld fotokund
Astrid Ott fotokund
Aaron Girard bankir
Rakel Vinka hustrun
Urban Yman krogmusikant
Kjell Westling krogmusikant
Annika Fehling krogpiga
Martina Stöhr dam med hund

Bolag

Handling

Det är sommaren 1914. Över en bakgård kommer Linnea med en resväska i handen. Hon flyttar in i ett litet, smutsigt rum. Där innanför finns ett tomt rum - en ateljé, som har stått tom i åratal.

Linneas arbetsplats är Fischers fotoaffär. Till arbetsuppgifterna hör att skölja glasplåtar. Fischer upplyser att hennes tider är desamma som på fabriken. Fabriksvisslan avgör när hon ska börja och sluta och ta rast.

På söndagen gör Linnea och väninnan Gerda en utflykt med två yngre män, Holger och Oskar. Männen pratar om kriget som närmar sig.

Holger söker upp Linnea i fotoaffären och bjuder ut henne nästkommande lördag när militärmusiken ska spela i brunnsparken.

När Linnea kommer hem har Anna flyttat in i ateljén. Hon ber Linnea hjälpa henne bära en soffa. Anna röker och bjuder på ett glas starkt, från kontinenten.

Anna berättar att hennes morbror var fotograf och kunglig hovleverantör och att hon rest omkring med honom i Österrike. I arbetet hos Fischer stöter Linnea på fotografnamnet Halling som Fischer omnämner med största respekt.

I ateljén börjar Anna fotografera Linnea. I brunnsparken väntar Holger med blommor i handen. Kyrkklockan slår och Linnea rusar iväg. När hon kommer till parken är han borta. Mässingsorkestern håller på att packa ihop.

På natten sover Linnea oroligt. Hon hör röster och vaknar. Det lyser inne i ateljén. Hon tjuvtittar genom ett fönster och ser Anna fotografera en grupp halvnakna människor.

Sedan visar Anna Linnea en bildserie om prinsessan Sekoria och den förskräcklige konung Harkan. Linnea blir chockerad inför nakenbilderna på prinsessan Sekoria.

När Anna vill fotografera Linnea naken, vägrar hon först. "Ta lite vin så går det lättare", säger Anna.

Linnea har börjat stjäla glasplåtar i fotoaffären. En dag när Fischer hastigt kommer in i lokalen, stoppar hon en packe plåtar under armen. Stående på en stege försöker hon flytta en låda med en hand men tappar balansen. Hon tappar lådan och glasplåtarna som går sönder. Hon lovar att betala tillbaka alltihop. Fischer förstår att hon stjäl, vilket är det som gör honom mest förstämd.

Linnea poserar naken som prinsessan Sekoria och Anna lär henne fotografera, framkalla och retuschera. De sover i samma säng.

En natt kommer plötsligt en man nedramlande från takfönstret. Det är Willy. Anna välkomnar honom glatt och ömt.

Anna berättar senare att det var Willy som hjälpte henne ut ur Tyskland.

Linnea och Willy poserar mot en stjärnhimmel, Linnea i klänning med toppig huva, Willy i en gammal uniform. Det knackar på dörren och Anna skjutsar in dem i Linneas rum. De tar sig upp på taket och kikar ned genom takfönstret. På ateljégolvet uppförs en erotisk tablå - en naken, utstyrd man och en kvinna som höjer piskan över honom.

En morgon väcker Willy flickorna med smällen från en champagneflaska. Han skålar för Amerika. Han vill att de ska åka dit alla tre. Det är bråttom. Man håller just på att lägga ut minor i havet.

Anna avvisar häftigt tanken. Linnea och hon har saker att göra. Willy försvinner irriterad ut genom takfönstret.

Anna lägger för Linnea fram sin filosofi om kärleken: män ska man inte ha omkring sig för länge, och det gäller att skilja på lust och kärlek och arbete. Hon berättar att hon reste med Halling. Linnéa undrar om de bara arbetade ihop. Nej, svarar Anna.

Just då kommer Willy in genom takfönstret. Han är lite berusad, hänger i knävecken och säger att det är dags att resa. Anna vill inte höra talas om någon resa. Fortfarande hängande i knävecken tappar han ett fodral med pengar, biljetter och ett fotografi av Anna och Halling. Anna undrar förskräckt om Halling är på väg dit. Willy svarar inte. Anna får ett våldsamt raserianfall, kastar sig över Willy och slår honom. Takfönstret går sönder. Willy faller i golvet med huvudet före, blir liggande bland glassplittret, rosslar lite och tystnar. Han är död.

Anna och Linnea börjar packa ihop allting, Halling kan vara där när som helst.

De bestämmer sig för att via takfönstret släpa Willy till fabriksskorstenen. Med hjälp av talja och block lyckas de välta liket över skorstenskanten. Nu är det Linnea som tagit befälet, Anna orkar inte längre.

När de fortsätter att packa frågar Linnea varför Anna måste göra om alltsammans. Hon hade ju redan bilderna. På väggen projicerar Linnea sedan nakenbilder av Anna som liten flicka och tonåring, med alltmer våldspornografiska inslag. Sanningen om Annas relation till Halling berättas nu av henne själv: hur han hämtade henne från ett barnhem, fotograferade henne naken, hur hon tidigt blev hans älskarinna. Att han gjorde abort på henne när hon var 16 varvid hon blev steril. Att det var Willy som hjälpte henne bort från ett liv som mer och mer blivit livegenskap.

De ska ge sig iväg. Linnea ska bara gå ned med lite saker på gården.

Ensam i lägenheten hör Anna mystiska ljud från trappan, hon blir rädd och flyr upp på taket. När hon kryper längs taknocken tappar hon några glasplåtar som kraschar mot gårdsplanen. Hon låter alla andra följa efter, springer vidare längs taket, försvinner in i rök från fabriksskorstenen. När den lättat är hon borta.

Linnea ser genom fönstret en äldre man gå uppför trappan. Hon skyndar upp till sitt rum, tar biljetterna och tittar in i ateljén genom fönstret ovanför dörren. Sedan tar hon packningen och går ut.

Genom fönstret ser vi Halling ställa in kameran och sätta sig i position med fjärrutlösaren bredvid Anna.

Linnea går med stativ och kamerautrustning över gården.

Censur / granskning

Censurnummer 128499
Datum 1989-06-19
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2444 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2444 meter
Längd i minuter 89 min


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kvinnorna på taket fick ett något blandat men överlag positivt bemötande av den svenska kritikerkåren, som tyckte att filmen, trots brister på manussidan, var ett lovande förstlingsverk.

Jurgen Schildt, AB: "Det är en rejält oamerikansk film. Dessutom är det en påfallande osvensk film, om vi med svenskheten förknippar det sövande ordet lagom.

I Nykvists pastisch skriver vi 1914. Tösen Linnea kommer till staden som butiksbiträde och flyttar in vägg i vägg med en fotoateljé som har en frivol eller åtminstone dekadent anstrykning och som drivs av den i diverse meningar mera fullvuxna Anna: kvinnan som ruvar på sina hemligheter och sitt excentriska förflutna.

In i tavlan träder den taskspelare som tecknas av Stellan Skarsgård (igen). Inom den mänskliga triangeln följer ett maktspel och mysteriespel som till slut, om jag fattat ritningen rätt, lutar åt ockupationen av den svagaste av de tre. Linnea nämligen: på en gång intrigens drivfjäder och dess fascinerade och viljelösa observatör.

Kvinnorna på taket har fotograferats av Jörgen Persson och Ulf Brantås och är ett stiliserat bildverk; i sina rebusartade innebörder delvis besläktat med Tamara, kortfilmen som Nykvist för åtta år sedan gjorde om den polska konstnärinnan Tamara de Lempickas liv och depraverade turer i 30-talets Paris.

Spelet ligger i nivå med hemligheterna. Hos Skarsgård, den knutne och oförtröttlige. Hos Amanda Ooms, även om hon tills vidare lever, så gott det går, på nymfettsyndromet, de klotrunda och spörjande ögonen som speglar mera oskuld än arsenik. Och framför allt hos Helena Bergström. Hon uppvisar, i trots mot de inhemska tyngdlagarna, ett ansikte som är en äventyrlighet och en replikföring som i ordets effektivaste och mest löftesrika bemärkelse är betydelsebärande.

Men det viktigaste i Nykvists film är ändå själva anslaget, demonin, vistelsen i en terräng minerad av ovissheter."

Hanserik Hjertén, DN: "Nu är det inte den handfasta dramaturgin som Nykvist lägger an på. Hans film är mera ett kammarspel med visuella suggestioner och mystiska förlopp.

Ett spel som rör sig kring idyll och verklighet, oskuld och sexualitet, sagobilder och sanningsbilder, och där det mesta kanske rent av bara är dröm och fantasi.

Nykvist lägger i alla fall ut sådana spår. Den blåaktiga öppningsbilden av husexteriören, det absurda avsnittet med liket och fabriksskorstenen och Willys deklamation av Shakespeares rader om livet som en drömväv är bara några exempel på den overklighetsstämning som filmen tycks vilja förmedla.

Och inget ont i det. Felet är att Nykvist och manuskumpanen Lasse Summanen inte gör den här trion tillräckligt intressant för att vi skall bry oss om ifall den är hopdrömd eller inte.

Det är typiskt att när Helena mot slutet demonstrerar vad hon varit med om så reagerar man med ett slags aha-upplevelse i stället för den medkänsla eller indignation som varit på sin plats.

Det finns en tomhet kring de här personerna som inga suggestioner hjälper upp. Aktörerna gör så gott de kan. Amanda Ooms är ljuvligt beskedlig, Helena Bergström neurotiskt kattlik och Stellan Skarsgård en frisk fläkt i den handlingsmässiga stiltjen.

Men de blir bara figurer i ett beundransvärt färg- och ljusmåleri som är filmens behållning. Här heter fotograferna Ulf Brantås och Jörgen Persson, men naturligtvis svävar Nykvists ande över det hela."

Bernt Eklund, Expr: "Carl Gustaf Nykvist styr med driven disciplin genom sin berättelses labyrint. Varje gång han tycks på väg in i en återvändsgränd visar sig en ny öppning. Varje gång vägen verkar alltför självklar viker den av i en oväntad vinkel. Till och med övertydliga upprepningar och melodramatiska överslag balanserar han med dödsförakt.

Carl Gustaf Nykvist är i begynnelsen fotograf (dessutom son till mästaren Sven). Här samarbetar han med Ulf Brantås och Jörgen Persson i en film, som ogenerat demonstrerar ljussättning och bildkomposition. Hela filmen kan ses som ett stilleben: en strängt stiliserad skönhet, återhållen men aldrig livlös.

I det här detaljarbetet vilar mycket på skådespelarna. Ibland skär ett onaturligt tonfall genom atmosfären och hela konstruktionen vacklar. Men för det mesta står allt säkert och stabilt."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är som om Nykvist i de partier som utspelar sig i fotoateljén blir mindre fri: som kände han tvånget att vara trogen det som var hans utgångspunkter. Han arbetar så känsligt med ljus och dagrar och skapar en rytm - ändå finns här scener som bromsar upp. Som känns teatrala. Scenen där Linnea och Anna första gången möts under taket till exempel. Helena Bergström sliter med repliker som är skruvade och har att hantera en rollfigur som helt enkelt inte är riktigt rimlig. Glappen blir oundvikliga. Möjligen skulle en äldre, mer luttrad skådespelerska kunnat nå ett större mått av överensstämmelse, men i grunden tror jag att problemen med denna viktiga roll börjar på manusstadiet: författarna har nöjt sig med vissa schabloner i stället för att forska i detta kvinnoöde.

Amanda Ooms slipper alla konstlade repliker, hon har över huvud taget inte mycket att säga, flickan från landet som förundrad iakttar den halvvärld hon hamnat i. Men säkert vet hon litet mer om livet när hon beslutsamt stegar ut från den kullerstensgård hon i inledningsscenen beträdde i oskuldsfull tillit.

Sedan är det klart att även en aldrig så bildbegåvat berättad debutfilm mår väl av att i rollistan ha en eller annan äldre mästare, som Percy Brandt, här som en något oroande innehavare av fotobutik."

En avvikande röst i presskören var signaturen S E O (Sven E Olsson), Arbetet: "Carl-Gustaf Nykvists första långfilm har ett laddat spel mellan ljus och dunkel, men den är snorkigt hemlighetsfull i övrigt. Vad handlar den om egentligen? Vad har den omständliga världskrigsramen med gestalterna att göra? Vad får vi ut mer än mental rökhosta - av den rykande fabriksskorstenen som likt en refrängbild återkommer i fönstret på vindsateljén? Svaret är entydigt och prompt: Inget! Kvinnorna på taket är lika undvikande som vacker, lika tom som svårmodig - och avgjort mera pretentiös än djup.¿

Också Annika Gustafsson, SDS, hade vissa invändningar: "Utan tvekan befinner vi oss för närvarande i ett skede då sadomasochism kommit på modet. (-) Därför hade det varit intressant om Carl-Gustaf Nykvists opus haft något att tillföra debatten men det har det inte. De djupa upprörande känslor vilka ligger i botten kommer aldrig upp till ytan och ges inte den kraftfulla, visuella gestaltning som kunde ha skapat ett betydligt starkare engagemang."

Kommentar Svensk filmografi

Kvinnorna på taket var regissören Carl Gustaf Nykvists (f 1953) långfilmsdebut. Tidigare hade han uppmärksammats för Jag älskar barn - utom pojkar (1979), en kortfilm om författaren Lewis Carroll, och den knappt timslånga Tamara - la donna d'oro (1980), om den polskättade konstnären Tamara de Lempicka.

Hur Nykvist fick idén till filmen - det var redan 1978 - berättade han för Göran Linderoth (Chaplin, nr 222/1989):

" - Jag bodde intill en gammal fotoateljé i Gamla stan och började fantisera kring den och vilka som hade bott där och det där märkliga ljuset och den där stämningen som uppstår i ateljéer. Jag kollade upp det och då visade det sig att en kvinnlig fotograf varit bosatt där någon gång på 1800-talet. Sedan såg jag en bild framför mig som ständigt återkom: några kvinnoben med kängor och lång kjol mot svart bleckplåt på natten."

Redan innan Kvinnorna på taket haft premiär uttogs den att delta i Cannesfestivalens huvudprogram våren 1989, och fick sin världspremiär i Cannes. Då var det tio år sedan svensk film var representerad i huvudtävlingen.

Hösten 1989 utvaldes den av Filminstitutets styrelse som svenskt bidrag till oscarsnomineringarna.

Vid utdelningen 1989 av Felix, de europeiska filmpriserna, tilldelades Ulf Brantås priset för bästa foto. Våren 1990 erhöll filmen publikens pris och den unga publikens pris vid den nordiska filmfestivalen i Rouen. Den tilldelades också staden Lissabons pris samt ett art cinema-pris vid den internationella filmfestivalen i Lissabon.

Filmens manlige huvudrollsinnehavare Stellan Skarsgård erhöll 1990 Guldbaggen till bäste manlige skådespelare för sina insatser i Kvinnorna på taket och Täcknamn Coq Rouge (1989/15).

Visningar

Sverigepremiär 1989-09-15 Göta Göteborg Sverige 89 min
1989-09-15 Camera Malmö Sverige 89 min
1989-09-15 Röda Kvarn Stockholm Sverige 89 min
1989-09-15 Filmstaden Uppsala Sverige 89 min
TV-visning 1992-10-25 Kanal 1 Sverige 86 min

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1990 Bästa skådespelare Stellan Skarsgård (roller i denna film och i Täcknamn Coq Rouge)
Festivalpris Rouen 1990 (publikens pris)
Rouen 1990 (unga publikens pris)
Rouen 1990 (Cointreaus pris)
Confédération Int. des Cinémas d'Art et d'Essai Figueira da Foz 1989
European Film Award Paris 1989 Ulf Brantås (bästa foto)
Paris 1989 Jörgen Persson (bästa foto)
Festivalpris Figueira da Foz 1989 (stadens pris för bästa långfilmsdebut)

Ämnesord

DK Drama
DK Kärlek

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2444


Typ Lågkontrastkopia
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ I-band effekter
Bredd 35 mm


Typ I-band musik
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri Essinge Offset AB


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri Essinge Offset AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Cannesfestivalen 1989 KVINNORNA PÅ TAKET en film av Carl Gustav Nykvist
Tryckeri Essinge Offset AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Cannesfestivalen 1989 PIGERNE PÅ TAGET en film av Carl Gustaf Nykvist
Tryckeri Jensen & Dencker Skandinavisk reproduktion


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Uppe på vinden. Grovmanus - första versionen.
Omfång 45 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Uppe på vinden av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Grovmanus. Version 2.
Omfång 78 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kvinnorna på taket av Garl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. 3 vers.
Omfång 103 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 4.
Omfång 114 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 4, ofullständig.
Omfång 114 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kvinnorna på taket av Carl-Gustaf Nykvist och Lasse Summanen. Version 5.
Omfång 101 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The women on the roof.
Omfång 23 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Les femmes sur le toit.
Omfång 22 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Kvinnorna på taket. Women on the roof.
Omfång 19 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Les femmes sur le toit.
Omfång 13 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Kvinnorna på taket. Dialoglista.
Omfång 27 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista till Kvinnorna på taket.
Omfång 16 s. + 3 s. synopsis, rollista och produktionsuppgifter.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 14
Färg papper SET
Bakombild papper 4
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?