Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Undergångens arkitektur : Skönhetskult och barbari i Tredje rike
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1989-10-13

Handling

Filmen börjar med en inzoomning över en liten stad i solnedgångsljus, varpå speakertexten berättar att invånarna i en liten stad i Tyskland uppfattat nationalsocialismen som en dröm om...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna uttryckte i huvudsak stor uppskattning av Peter Cohens klippfilm om nazismens uppgång och fall, med dess innersta drivkrafter i en fasansfull estetikdyrkan. Ett perspektiv som...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Klippning
Ljudtekniker
Research
Ljussättare
Negativklippning
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare
Speaker

Bolag

Produktionsbolag Poj Filmproduktion AB
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Sveriges Television AB Kanal 1
Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB 1989
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (köpvideo) Sandrew Film AB
Mixning FilmMixarna AB

Handling

Filmen börjar med en inzoomning över en liten stad i solnedgångsljus, varpå speakertexten berättar att invånarna i en liten stad i Tyskland uppfattat nationalsocialismen som en dröm om renhet där det inte minst handlade om att avstå från det sexuella.

I denna klippfilm möter man nazismen som en ideologi, vars renhetsdyrkan omfattade livets alla områden, från konsten och arkitekturen till själva mänskligheten som sådan. Utifrån en värld som man ansåg hotades av förfall, vilket avspeglade sig i en "urartad" konst, skapad av "urartade" och "lägre stående" människor, ja rena "idioter" såg sig nazismen manad att omskapa denna värld utifrån sin egen idealbild.

Man började med konsten, där det "urartade" visades upp som avskräckande exempel vid sidan av den "ideala" konsten, innan den förstördes. Vi möter Hitler på museibesök på den tyska konstens dag, ett årligen återkommande evenemang i München, vi får ta del av hans museiprojekt och den ideala tyska kulturen, hans planer på en mastodontisk ombyggnad av Berlin och hans projektering av olika jättekomplex för framtidens partidagar i Nürnberg, med en kongresshall som skulle rymma 50.000 människor och ett Stadion som skulle ta 500.000 åskådare.

I denna skönhetsvision ingick också att utplåna människor som "förfulade världen", en verksamhet som inleddes med de sinnessjuka, vilka efter eutanasi (d v s dödshjälp) kremerades i hemlighet. Utifrån samma synsätt igångsattes sedan likvideringen av zigenare och judar, så småningom med gasen Cyklon B, ett insektsmedel som funnits sedan 1938. Motiveringen var densamma som när det gällt insekter och skadedjur.

Utrotningen fyllde varken något militärt eller politiskt ändamål. Det var inte heller en världsåskådningsfråga utan en "sanitär åtgärd". Det handlade om att "rena folkkroppen" från "skadligt inflytande" på samma vis som en sjuk kropp måste renas från baciller. I dessa sammanhang åberopades både bakteriernas upptäckare Robert Koch och Louis Pasteur.

Kronologiskt får vi därtill följa Tredje rikets initiala framgångar och därpå gradvisa sammanbrott under andra världskriget fram till den punkt då Hitler ger en order som, om den verkställts, skulle ha betytt undergången för hela det tyska folk som inte varit livskraftigt nog att förverkliga hans vision av en ny, skön värld.

Inom nazismens ledarkader fanns en stor procent tidigare konstnärligt verksamma individer, som Hitler, Goebbels, Rosenberg och Hitlerjugend-ledaren Baldur von Schirach. Här skildras nazismen som en rörelse vars avgörande drivkrafter låg utanför politiken: det handlade om att med våld omforma världen, och för detta behövde det skapas ett moraliskt och intellektuellt klimat där brutalitet kunde accepteras i sakens namn.

Därvidlag lyckades man. Nazismens mördande var civila mord under militär täckmantel, ett gammalt dunkelt, idealistiskt tankegods fysiskt iscensatt till skrämmande verklighet. Dekor och propaganda gjorde detta till ett gångbart politiskt budskap.

Censur / granskning

Censurnummer 128707
Datum 1989-10-09
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 3368 meter
Kommentar Aktlängder: 590-545-500-557-521-527-128 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3368 meter
Längd i minuter 124 min
Akter 7 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna uttryckte i huvudsak stor uppskattning av Peter Cohens klippfilm om nazismens uppgång och fall, med dess innersta drivkrafter i en fasansfull estetikdyrkan. Ett perspektiv som något avviker från det gängse, där huvudvikten ofta lagts vid de rent ekonomiska sammanhangen.

Anders Olofsson, Chaplin: "En originell synvinkel anläggs (-) i (-) Peter Cohens Undergångens arkitektur. Filmens undertitel lyder Skönhetskult och barbari i Tredje riket, men Cohen har inte gjort ännu en film om nazistiska grymheter, anrättade i lagom lättsmälta proportioner inför 50-årsminnet av krigsutbrottet. I stället möter vi en nazism som inte går att tryggt införliva med den moderna politiska historiens bestiarium.

(-) Peter Cohen betonar (-) [nazismens] irrationella, främst av allt estetiska, drivkrafter som en nyckel till vad som understundom ter sig som ett enda groteskt mysterium.

Som politisk teori var nazismen ingen dundersuccé. Men den ägde en professionell snyltgästs raffinerade talang för att annektera den tyska kulturhistoriens mest förföriska visioner och i smyg fylla dem med sitt eget unkna innehåll. Eller snarare, sin brist på innehåll, eftersom nazismens substanslöshet aldrig blir mer tydlig än när den blåser upp sig till visionära proportioner.

Det är i en av dessa visioner, skönhetskulten, som Undergångens arkitektur tar sin utgångspunkt. En av nazismens bärande idéer (jag frestas säga den bärande idén) låg nämligen i en självpåtagen mission att försköna världen. (-)

Statsmannen skulle bli konstnär, och det hör till historiens mest bisarra ironier att så många av de nazistiska koryféerna i sin ungdom närt konstnärliga ambitioner. Cohen härleder esteticismen till 20-talets unga brunskjortor, men dessa marginalexistenser profiterade i själva verket på ideal som drivit Tysklands ungdom ut på 1914 års slagfält. I detta som i så många andra fall övertog nazismen även här bara idéernas struktur för att sedan vända dem till deras motsats.

Peter Cohen lyfter fram absurda bilder ur det förgångna, där vi kan beskåda hur stålverksområdenas smutsiga, hukande småstäder förvandlas till bayerska bondbyar, kompletta med korsvirke och trädgårdar, för att 'rena' arbetet från industrialismens smuts. (-)

Dubbelheten var karakteristisk för hela nazismens världsbild: å ena sidan dyrkan av den mänskliga vitaliteten, å andra sidan en dunkel dödsbesatthet. Bortom den åstundade föreningen av liv och konst grinar dödskalleansiktet, som i SS-männens uniformsmössor. Skapelseaktens klimax var och förblev ända till slutet den totala undergången.

Cohen framhåller med eftertryck att Hitler ägnade stort intresse åt hur hans monumentalbyggnader skulle komma att se ut som ruiner när de i en avlägsen framtid likt Troja förmodades bli upptäckta av arkeologerna. Drömmen besannades nästan, men inte helt i enlighet med de konstnärliga och ideologiska postulaten: 1945 var rikshuvudstaden Berlin Europas garanterat största ruinhög.

(-) Cohen har haft ett rikt bildmaterial till sitt förfogande, och många av sekvenserna har sannolikt aldrig visats tidigare.

Ändå känns det som om han borde ha tillbringat ytterligare någon tid i klipprummet. Inte därför att det a priori är fel att göra långa dokumentärfilmer (-) utan mer därför att Cohen brister i koncentration. När han väljer att fördjupa sig i judeutrotningens fasansfulla logik eller krigshändelsernas kronologi, börjar han plötsligt göra någon annans film. Det är synd, eftersom hans uppslag är originellt och i sig äger avsevärd bildmässig laddning.

De återkommande besöken i riksskulptören Brekers ateljé, där monumentalfigurerna blir alltmer groteskt förvuxna i takt med svikande krigslycka, speglar på ett genialt sätt nazismens dödsmärkta storhetsvansinne. Också i journalfilmerna från de årliga konstutställningarna kan vi ana något liknande.

Attiskt sunda ungdomar och stadiga bönder förefaller att med åren få maka åt sig till förmån för skymningslandskap eller upprörda brottsjöar mot en klippig kust. Om det även finns något kvantitativt stöd för denna misstanke skulle vara intressant att veta, men Cohen ger oss inget svar. Inte heller ägnar han någon tid åt nazismens böjelser för det fornnordiska kulturarvet eller åt den raffinerade esteticering som genomsyrade SS, det nya samhällets elit.

Lakuner som dessa i kombination med sviktande koncentration gör att Undergångens arkitektur, trots en lång och målmedveten ansats, tappar fart och passerar under ribban."

Eva af Geijerstam, DN: "Det är spöklika - stundtals nästan parodiska - och drabbande bilder Peter Cohen lyckats hitta och sammanställa, inte minst därför att de visar med vilken konsekvens Hitler iscensatte sina mycket tidigt utformade planer, och med vilken energi han höll fast vid dem. Hans läsning av Karl May som pojke gjorde att han rekommenderade soldaterna i österled att anfalla ryssarna som om de vore Karl Mays högst fiktiva indianer. Hans tidiga besatthet av Rom och det antika Grekland gjorde att han med för Tyskland självt katastrofala följder förde det moderna kriget med de puniska krigen som modell. Hans djupa rörelse när han såg Wagner-operan "Rienzi" som ung i Linz, "då allting tog sin början", färgade hans och nazisternas märkliga och paradoxala uppfattning om undergången som både hot och förädlande offer.

Som alla väsentliga filmer ger dock även Undergångens arkitektur upphov till frågor - om just förbindelserna mellan konst och politik i dag, om vad det europeiska kulturarvet betydde för nazisterna - och betyder för oss, om förhållandet mellan tradition och modernism både då och nu.

Vad finns det för skönhet och dragningskraft i den rituella självutplåningen i dagens gruppbildningar? Varför anser många att ett bergsmassiv eller en solnedgång över, säg, en skärgårdsö är så mycket vackrare än ett Picasso-porträtt?

Vi måste kort sagt se den, inte endast för att förstå nazismen, utan för att förstå oss själva."

Bernt Eklund, Expr: "Cohen berättar kronologiskt om rasbiologi och arkitektoniska monumentalsatsningar, om krig och folkmord fram till Hitlers sista storslagna iscensättning - undergången 1945.

Cohen är pedagog, föreläser till unika filmbilder. Infallsvinkeln är inte unik - Arne Ruths och Ingemar Karlssons bok "Samhället som teater" ser exempelvis från samma håll - men har, såvitt jag vet, inte dokumenterats på det här sättet tidigare.

Och Cohen gör mycket av det groteska begripligare - om än inte mindre groteskt."

Hans Schiller, SvD: "Tyvärr blir Cohens film knappast så stringent som man hade önskat utan han flyter gärna ut i allmänna historieredogörelser i stället för att koncentrera sig vid ett analysförsök av den nazistiska konstideologin. Dessutom borde det eventuella sambandet mellan "urartad konst" och eutanasi ha fått en tydligare och mer övertygande bevisning.

Men bortser man från dessa invändningar så är Undergångens arkitektur en beundransvärd arbetsprestation och en film som kommer med många sällan sedda bildsekvenser. För dem som inte närmare studerat de beskrivna mekanismerna i Nazityskland bör den vara mycket givande eftersom filmen hela tiden med hjälp av en skicklig redigering håller fast intresset."

Mario Grut, AB: "Vad kan läras av dessa skamligheter i vår historia? Osäkert är om Peter Cohen försöker besvara frågan. Men med material från 38 arkiv har han gjort en film som glider försåtligt mellan estetik (bilder av monumentalbyggnader och heroiserande konst) och psykologi (fallstudier i nazistisk grymhet) och alltså farligt liknar de hitlerska analogiförsöken med foton av lytta och sinnessjuka ställda invid expressionismens och kubismens porträttmålningar.

Det är skickligt gjort. Men i övergången från skildringen av Hitlers klassiserande konstförsök till de romerskinspirerade paradbilderna, till marschfilmerna och förintelsedokumentärerna med sina rykande skorstenar och apokalyptiska himlar överdragna med toner ur Wagners musik, finns en inre logik som knarrar förenklande och fördomsfullt.

Världen är full av öppna eller förtäckta konspirationsfilmer om nazismen. Detta är en av dem."

Kommentar Svensk filmografi

Undergångens arkitektur gjordes med hjälp av material från 38 olika arkiv runt om i världen.

I mars 1992 hamnade filmen på Varietys lista över framgångsrika biograffilmer i USA, vilket är högst anmärkningsvärt för en dokumentärfilm. Den har tilldelats flera priser vid internationella festivaler, bl a första pris vid dokumentärfilmfestivalen i Valladolid, Spanien, 1991, och kritikerpriset vid filmfestivalen i São Paolo, Brasilien, 1992. 1993 belönades Cohen med Guldantennen, Sveriges Televisions stora pris till fria filmare, för Undergångens arkitektur.

Peter Cohen (f 1946) hade tidigare gjort kortfilmen Historien om Chaim Rumkowski och gettot i Lodz (1982), även denna belönad med Guldantennen, och i övrigt ägnat sig kortfilmer för barn i samarbete med Olof Landström, t ex tv-serien Kalles klätterträd (1975; 12 kortfilmer) och Magister Flykt (1984; 5 kortfilmer).

Inspelning

1988-09 1988-12

Visningar

Sverigepremiär 1989-10-13 Sandrew Göteborg Sverige 123 min (den tyska dialogen svensktextad)
1989-10-13 Grand Stockholm Sverige 123 min (den tyska dialogen svensktextad)
Videorelease 1995-04 Sverige 118 min
TV-visning 1992-05-05 Kanal 1 Sverige 118 min

Musikstycken

Originaltitel Cola Rienzi, der letzte der Tribunen
Kompositör Richard Wagner (1842)
Textförfattare Richard Wagner (1842)
Musikarrangör Sven Ahlin (bearbetning)
Peter Cohen (bearbetning)
Orkester Sveriges Radios symfoniorkester
Dirigent Okko Kamu


Originaltitel Requiem, kör, orkester, op. 5
Kompositör Hector Berlioz (1837)
Musikarrangör Sven Ahlin
Peter Cohen
Orkester Sveriges Radios symfoniorkester
Dirigent Okko Kamu


Utmärkelser

Festivalpris São Paulo 1992 (kritikerpriset)
Valladolid 1991 (1:a pris i dokumentärfilmklassen)

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 3368


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Undergångens arkitektur (arbetsnamn). Peter Cohen.
Omfång 22 s. + 10 s. illustrationer. Introduktion (5 s.) och researchresultat (4 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Undergångens arkitektur. Peter Cohen.
Omfång 41 s. + 22 s. illustrationer. Introduktion (5 s.) och researchresultat (4 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Undergångens arkitektur. Textlista.
Omfång 12 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Undergångens arkitektur. Textlista.
Omfång 9 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Undergångens arkitektur.
Omfång 62 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Architektur des untergangs
Omfång 68 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel A film by peter Cohen. Narrated by Bruno Ganz. The architecture of doom.
Omfång 60 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 5
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?