Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Sagolandet : En film till Johanna från Jan Troell
Filmtyp Långfilm
Kategori Dokumentär
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1988-02-08

Medverkande

Rollo May
amerikansk psykoanalytiker

Timo Nilsson
16 år, hårdrockare

Dorthe Hansen
16 år

Visa alla medverkande

Handling

I samband med dottern Johannas födelse 1983 berättar Jan Troell om det Sverige han minns från sin barndom och det Sverige som Johanna föds in i. Med den amerikanske psykoanalytikern och...

Visa hela handlingen

Press

Trots att de flesta av kritikerna hade invändningar mot delar av filmen, fick Sagolandet med beröm godkänt av samtliga.Annika Gustafsson, SDS: "Det är naturligt att Troell vänder...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Verkställande producent
Stillbildsfoto
Biträdande fotograf
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare
Speaker

Medverkande

- I den ordning de uppträder:
Rollo May amerikansk psykoanalytiker
Johanna Troell
Agneta Troell
Jan Troell
Timo Nilsson 16 år, hårdrockare
Dorthe Hansen 16 år
Nils Erik Åhmansson polischef i Malmö
Lars Svelander skogsarbetare i Klövsjö
Henry Karlsson skogsarbetare i Östberg
Ingvar Carlsson
Einar Carenfelt skyltdocksmakare
Stig Karlsson djuravlivare
Harald Lundström bekämpare av jättebjörnlokan
Tage Erlander
Edvin Bladh pensionär som kämpar för att frun ska få en gravsten av natursten
Per Olof Håkansson socialdemokratisk riksdagsman från Trelleborg
Britta Nylander f.d. ägare till Nylanders pensionat i Mörtfors
Anna-Lisa Florén föreståndare för Mörtfors sommarpensionat
Joachim Sprung jordbrukare i Värmland
Bertil Nykvist ordförande i Nordvärmlands vilt- och miljöförening, bankman
Ivar Edvardsson vice ordförande i Nordvärmlands vilt- och miljöförening, skogsarbetare
Seved Werntoft kycklinguppfödare
Lars Norrman kycklinguppfödare
Hideaki Yoshiguchi könsbestämmare av kycklingar
Anita Grede textilkonstnär
Kjell Grede
Patrik Grede
Olof Palme
Gert Wilén

Bolag

Produktionsbolag Bold Productions AB
Sveriges Television AB. Malmö (TV2)
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Polyphon Film- und Fernseh GmbH
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1988
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Distributör i Sverige (inst. video) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DVD) Noble Entertainment AB 2008
Laboratorium Sveriges Television Filmlaboratoriet
Mixning Studio Lagnö AB
Övrigt bolag Freunde der Deutsche Kinemathek 1989 (distributör i Tyskland på 16 mm).

Handling

I samband med dottern Johannas födelse 1983 berättar Jan Troell om det Sverige han minns från sin barndom och det Sverige som Johanna föds in i. Med den amerikanske psykoanalytikern och författaren Rollo May som medkommentator och i återkommande samtal med Ingvar Carlsson och Tage Erlander reflekterar Troell över välfärdens dynamiska materiella utveckling och avsaknaden av en motsvarande utveckling på det andliga planet. Mellan samtalen visas, under olika rubriker, en serie reportage om människor, platser och händelser i det samtida Sverige.

Vargen: Efter ett stort polispådrag med Nils-Erik Åhmansson i spetsen fångas en varg in i Höllviksnäs i Skåne. Samtidigt på brukshundsklubben tränas hundar till lydnad under instruktören Gert Wiléns ledning. På en äng någonstans en regnig sommardag i Skåne sitter människor i bilar, prydligt parkerade i rader, och spelar bilbingo.

Dorte: På en skola berättar tonåringen Dorte Hansen om sin känsla av utanförskap och isolering. Hon flyr in i drömmarna och tänker mycket på livet och döden.

Träden: Lars Svelander från Klövsjö och Per Henry Karlsson från Östberg arbetar med sina egna skogsmaskiner för SCA. Trots att de är beroende av arbetena i skogen tänker bägge på de kalhyggen de medverkar till att skapa och den stordrift skogsbruket blivit. Henry, som är äldst, minns forna tiders urskogar, något han inte tror finns längre.

Timo: Timo Nilsson, en annan tonåring, berättar om sitt stora intresse för musik, särskilt hårdrock. Han hoppas att han och hans rockgrupp en dag ska slå igenom. Annars tror han att han blir kriminell och börjar stjäla, knarka och vandalisera. På en skyltdocksfabrik förklarar formgivaren Einar Carenfelt förändringen av skyltdockans design under de sista 20 åren.

De första stegen: Johanna lär sig mödosamt att gå. I den kommunala musikskolan övar elever olika instrument och även sång och dans.

Tjänstemannen: Stig Karlsson minns sitt liv som mc-förare, livsmedelshandlare och slutligen som hundavlivare - ett arbete han trivs med eftersom han älskar hundar.

Experten: Harald Lundström driver sitt enmanskrig mot jättelokan, en växt som spritts till Sverige från kontinenten. Med ett växtbekämpningsmedel åker han själv runt i landet för att försöka utrota vad han ser som ett främmande inslag i den svenska floran och ett giftigt hot mot både hundar och människor.

Redskapet: Några skogsarbetare tillhörande ett stort skogsbolag använder samma växtbekämpningsmedel som Harald Lundström för att utrota asp och björk, som bolaget anser hämmar tillväxten av den snabbväxande och inkomstbringande granen. Medlet är nu i tablettform och injiceras i träden med hjälp av en liknande bultpistol som Stig Karlsson använder för att avliva hundar.

Nålsögat: Några flyktingar anländer till Ystads färjeläge och tas kyligt emot av svenska poliser. Innan de förs till flyktinglägren beslagtas deras pass. Foton tas på alla familjemedlemmar och samtliga fingeravtryck registreras. På en campingplats i närheten uttalar sig svenska turister förnöjsamt om friheten i landet.

Stötestenen: Edvin Bladh i Södra Sallerup utanför Malmö berättar om sin segslitna kamp för att få resa en egen utvald gravsten på sin frus grav trots att kyrkogårdsförvaltningen fått gehör i flera rättsinstanser för sina regler om att endast stenar med särskilda mått och proportioner får sättas upp.

Vägen: I det lilla samhället Osbyholm utanför Hörby pågår en kamp mellan en kommunalpolitiker och några medborgare i valkretsen om en ny vägsträckning av E 66 (nuvarande E 22). Politikern vill att vägen ska dras rakt genom en naturskön slottspark trots att Riksantikvarieämbetet förklarat området som intressant att bevara. De som bor i området protesterar och samlar namnlistor, men politikern, som bor vid den gamla vägsträckningen, får ändå sin vilja igenom. Senare fälls parkträden och vägen anläggs.

Politik: Socialdemokraten Per Olof Håkansson, riksdagsman och kommunalpolitiker i Trelleborg, förklarar att han aldrig känt någon tveksamhet inför något beslut. Partiets linje är helt och hållet hans egen. Han försöker också, genom riksdagsmotioner, väcka intresse för att utreda jättelokans eventuella utrotande. I Trelleborg säger expertbekämparen Harald Lundström att han känner myndigheternas stöd för sin kamp.

Mörtfors: Troell minns sin barndoms vistelse hos en värdfamilj i samhället under andra världskriget. Britta Nylander, en av medlemmarna i värdfamiljen, berättar om samhället som det såg ut när det sjöd av liv och verksamhet. Aktiviteten har dock med tiden ersatts av glesbygdsdöd - fabrikerna är nedlagda, affären är endast öppen på sommaren, bara äldre bor kvar, sommargäster har köpt upp de flesta av de hus som inte rivits eller förfallit. På det anrika pensionatet skall Anna-Lisa Florén snart stänga verksamheten för gott. Den sista säsongen kommer endast två gamla damer - stamgäster sedan många år. Senare säljs allt lösöre ut på auktion.

Nybyggarna: Familjen Sprunge i Värmland lever ett enkelt bondeliv i skuggan av de stora skogsbolagens skövlingar. Från storstadsmiljöerna i Östberlin respektive Stockholm har de sökt ett annat liv trots att de fått lära allt från början. Mannen berättar om sitt första möte med en varg sedan den rivit några av hans får. Från att först ha tänkt skjuta djuret vänjer han sig gradvis av med rädslan och hatet. Till slut accepterar han tanken på att leva med varg i trakten. Bankmannen Bertil Nykvist och skogsarbetaren Ivar Edvardsson i den lokala jaktföreningen vill dock hålla stammen på en så låg nivå som möjligt för att, som de säger, folk ska kunna vara trygga i naturen. På Naturhistoriska Museet i Stockholm obduceras en skjuten varg; kroppen flås och ska bli uppstoppat utställningsdjur.

Ekonomi: Seved Werntoft och Lars Norrman driver en djurfabrik i stor skala. De anställer särskilda japanska sorterare, som t ex Hideaki Yoshiguchi, vilka skiljer ut hönskycklingarna till äggproduktion och tuppkycklingarna till avlivning. Motvilligt berättar de att tuppkycklingarna mals ned levande i en avfallskvarn.

Att väva: Textilkonstnären Anita Grede talar om sin flykt från det moderna samhället och sin vilja att undvika att vara en modern människa, vilket hon översätter med att vara en människa utan livshållning.

I en montagesekvens ses några av filmens huvudpersoner förundrat betrakta en speldosa med en mekanisk, kvittrande fågel. På en strand slår oljedränkta vågor mot land. Genom ett höstlandskap vandrar Johanna, fyra år gammal, på en stig.

Censur / granskning

Censurnummer 127355
Datum 1988-03-09
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 5056 meter
Kommentar Aktlängder: 425, 390, 480, 428, 432, 423, 434, 414, 420, 415, 445, 350.


Censurnummer 127355
Datum 1988-01-26
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2022 meter
Kommentar Aktlängder: 518-513-507-484 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1 (Normalbild)
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2022 meter
Längd i minuter 184 min


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Trots att de flesta av kritikerna hade invändningar mot delar av filmen, fick Sagolandet med beröm godkänt av samtliga.

Annika Gustafsson, SDS: "Det är naturligt att Troell vänder sig till socialdemokraterna, eftersom dessa så lång tid suttit vid makten och dragit upp linjerna för vårt samhälle. Tage Erlander fäller kloka ord om bl a behovet av en andlig väckelse men där har de politiska ledarna inte mycket att komma med. På ett sublimt sätt antyder filmen att visionen om sagolandet Sverige försvann då Erlander gick bort. Filmaren låter honom avlägsna sig på en stig i en skogsglänta nästan identisk med den på tavlan från barndomshemmet vilken inleder Sagolandet och den dröm i vilken Troell tar avstamp.

Erlander betonar glädjen i att utföra något tillsammans, att känna gemenskap och sträva efter ett och samma mål. Att samhörigheten försämrats och att människor lever längre från varandra i dagens teknologi illustrerar filmaren framförallt genom att visa på olika maskinella arbeten, där just maskinen förkroppsligar det destruktiva, det som sätter stopp för liv.

Vad Troell däremot, dessvärre, inte gör är att koppla samman socialdemokratin med näringslivet, dvs kapitalet. Utan denna kontakt, speciellt utvecklingen de senaste 15 åren, är det omöjligt att tydligt se och förstå vad som pågår i Sverige. Sagolandet får en viss slagsida och t ex Svenska Dagbladets ledarsida kan stämma in i hyllningarna. Det var nog aldrig filmarens mening."

En återkommande kritik av filmen fokuserar på den amerikanske psykoanalytikern och författaren Rollo Mays roll i filmen.

Elisabeth Sörenson, SvD: "Filmen Sagolandet rymmer så mycket - den är faktiskt full av liv. Troell har lyckats ge det väldiga materialet en struktur och en speciell rytm. I själva den formella konstruktionen finns som återkommande inslag den amerikanske psykoanalytikern och filosofen Rollo May, vars ord på det sättet ges stor tyngd.

Jag känner skepsis inför idén att ge en och samma person rollen som något slags fadersgestalt som ställer diagnoser och uttalar teser. Eller är det en fördel så till vida som påståendesatser av detta slag driver oss att ifrågasätta innehållet?

'Kreativiteten är livets yttersta mål', säger Rollo May, och visst - fast vad han avser är väl att kreativiteten är livets mening, knappast dess mål - och fortsättningen, att kreativiteten kommer i konfrontation med lidandet, kan väl diskuteras. Liksom hans hävdande att barnen här inte tvingas ta till sin fantasi för att det alltid finns leksaker. Naturligtvis gör han också nyttiga påpekanden om värden som går förlorade i materialismen. Han och Ingvar Carlsson (dåvarande framtidsminister) har ett resonemang om frihet som blir komiskt därför att de båda lägger så motsatta värderingar i ordet. Carlsson tycker att vi nog kan behöva en diskussion om frihet - 'vart tionde år'.

Troell har bilder och motbilder. Han hittar passioner som ger oss hopp, t ex Anita Grede vid sin väv, en levande motsägelse till allt tal om att vi överrationaliserat och inte längre har någon förmåga till vare sig utmaningar eller glädje."

Jurgen Schildt, AB: "I Frankrike uppstod på 1910-talet, med diktaren Jules Romains som tätfigur, den riktning som kallades unanimismen, eller rakare uttryckt läran om kollektivsjälen, enhetsprincipen som förenar ett visst folk vid en given tidpunkt.

Vilken är den svenska kollektivsjäl Troell påträffat under inspelningsåren 1983-1987? Vad förenar hans individer, höga som låga? Att de gripits av ett slags farträdsla, antingen det gäller förare eller passagerare.

Nu är det emellertid inte Jules Romains och hans teorier Troell valt att luta sig mot, utan här och var betydligt värre än så. Nämligen den amerikanske psykologen och filosofiske deltagaren Rollo May. En lurvigare deltagare torde vara besvärlig att uppdaga.

Jag misstror åtskilliga filosofer och psykologer; inte så mycket därför att de gör det enkla svårt utan desto mer därför att de gör det svåra enkelt. Rollo May i sin tur lyckas sammanfläta det enkla och det svåra till en enastående serie av plattityder och besjälade tankepekoral. 'Varför har västerlandet alltid så bråttom?', frågar han. 'Därför att vi är så rädda för döden.'

Jaså därför. Han säger också att 'hoppet dör när mysterierna försvinner' och att 'ni har Staten som förälder, och föräldern är alltför snäll'.

Den Rollo May som anlitats av Troell låter som en självspelande pianola. Om honom är det frestande att säga som Dickens i 'Pickwickklubben': 'You are a humbug, sir.'

Det är synd, det är övermåttan synd, för den Jan Troell som den här gången råkat i dåligt sällskap. Jag förblir nämligen övertygad om att hans egen fundersamhet, och turvis fräna och kärleksfulla panoreringar över det skuggade sagolandet Sverige, är hundrafalt värdefullare än den amerikanske gästföreläsaren och hans larviga synteser."

Jan Söderqvist, Chaplin: "Det privata, i rent handfast biografisk bemärkelse, bryter upp det allmänt överblickande perspektivet, och det sakliga redovisandet, som ofta präglas av bitande ironi, överlagras av ett rosigt gröna vågen-idylliserande och av mytisk/mystiska storsvep i konversationsform. (-)

I sitt val av motiv är Troell föga originell. På så sätt blir Sagolandet på ett plan en bekräftande film, förlitar sig på väl inarbetade markörer, några av det standardiserade mediaengagemangets allra pålitligaste trotjänare. Industriell kycklinguppfödning, fula kalhyggen, landsbygdens avfolkning och fyrkantigt myndighetsutövande: här känner alla TV- och tidningskonsumenter igen sig och åsiktsriktningen är tydligt utpekad redan från början. (-) Men i den närgångna skildringen av de inblandade individerna lyckas Troell ofta överskrida det rutinmässiga, och episoderna blir små kapitel i en modern svensk mentalitetshistoria. (-)

Troells lakoniska samtidskritik är bitvis mycket sammansatt och drabbande. Tålmodigt registrerar han svenska miljöer, ansikten och röster, redigerar bild och ljud till en serie vemodiga kortessäer om tillståndet i landet. (-)

Men vad som slutligen gör Sagolandet till en visserligen sympatisk, men i längden (tre timmar!) aningen tröttande och trubbig film är de talrika avsnitten med den amerikanske psykoanalytikern Rollo May, alla terapisidors stora kelgris, som (-) förkunnar djupsinnigheter av mycket varierande valör. (-)

Nedklippt med åtminstone en fjärdedel kunde Sagolandet ha varit en betydligt mer distinkt och verkningsfull film, utan att för den skull förlora något i tyngd och djup. En större, mer omtumlande kraft slumrar i materialet."

Kommentar Svensk filmografi

Efter Ingenjör Andrées luftfärd (1982) påbörjade Jan Troell (f 1931) sitt stora dokumentationsprojekt om tillståndet i det samtida Sverige. Han kallade den sin mest personliga film och den viktigaste ¿ "en livsfilm?". I pressmaterialet från Filminstitutet presenterar han tankarna bakom projektet och processen mot den färdiga filmens struktur:

"Jag började tänka på den här filmen för 10 år sedan.

Den har sina rötter i missnöje på ett sätt. Man kan säga att jag gjorde en film i stället för att kverulera. Men det är ju inte bara det utan även vad jag tycker om Sverige, det är ju poler av samma sak. Kärlek och sviken kärlek om man skall ta till stora ord.

Att sedan göra filmen var ett stort steg att ta. Det är sådant som man kan skjuta upp hela livet. Det är väl kanske inte särskilt lockande heller - jag kände det som en sorts andlig värnplikt och ur den inställningen kan det ju inte komma något bra.

Filmen har haft många olika former i huvudet på mig. När jag bestämt mig för att hoppa på det här, efter Andrée, så ville jag jobba med en grupp människor, något slags workshop. Det var väl för att jag tyckte att det var så svårt och ville komma bort från ansvaret. Men vi kom nog fram till att eftersom jag ville vara diktator så var det lika bra att jag gjorde det själv.

Jag började med att samla material, klipp ur tidningar, bilder osv. Jag gjorde långa listor på intervjuobjekt som jag hoppades skulle ställa upp och teoretiserade i ett år tills jag slutligen kom fram till att jag aldrig kan få någon struktur på detta. Jag bollade med lappar hit och dit och hittade på rubriker och så...

Till slut, nästan i desperation, kastade jag mig ut och började filma och så fick det ena ge det andra. Jag tänkte mig att jag hade någon slags slagruta eller stämgaffel när något fungerade och så kunde jag ta ut en kompassriktning. (-)

Inte förrän i klippbordet kom filmens struktur. Hela den här filmen har ju varit ett formproblem. Ett material, ett medium, har ju sina egna lagar, som man inte behöver formulera utan de gör sig gällande och man får inte kämpa emot dem för att man vill ha med något speciellt. Jag brukar tänka mig filmarbetet som en väv. Varpen går åt ett håll, trasor som löper, och sedan färgsätter man med trasorna, man väver in, motiven växer fram. Genomgående varp och inslag. Så blir det en trasmatta till slut. Det är svårt att se helheten från början. Det är därför jag har klippt på den här filmen i två år."

Filmen möttes med mycket stor uppmärksamhet vid sin första offentliga visning 1988-01-30 på Göteborg Film Festival. Publiken gav filmen stående ovationer i salongen och tidningarna kunde rapportera att den internationella premiären på Berlinfestivalen i februari samma år genererade mycket förhandsintresse. Festivalvisningarna kom att bli många - Verona, Los Angeles, Minneapolis, Cannes m fl - och den vann Florens dokumentärfilmfestivals stora pris samt utsågs till 1988 års bästa svenska film av Svenska Filmkritikerförbundet.

Filminstitutet hade endast gjort kopior i 16 mm-format eftersom man inte räknade med biografdistribution för en tre timmar lång dokumentärfilm. Sandrews förklarade sig emellertid villigt att visa filmen förutsatt att det fanns kopior i 35 mm. Den 1988-02-08 hade filmen sin officiella biografpremiär - i 16 mm-format - på Fågel Blå i Stockholm och Hagabion i Göteborg. Den kom att visas i ett år i båda städerna. I mitten av februari träffade Filminstitutet avtal om biografdistribution med SF och tog fram en kopia i 35 mm. Premiären för SFs visningar ägde rum i Malmö 1988-03-11; sedan skulle kopian turnera i landet. Publiktillströmningen blev dock så stor att ytterligare tre 35 mm-kopior fick göras.

Som eftertraktat intervjuobjekt och diagnosorakel för välfärdssamhällets bristsjukdomar var Troell ytterst motvillig. Redan i ett februarinummer (nr 7/1988) av veckotidningen Nu annonserar han sin hållning:

"Jag arbetar med film intuitivt och vill väcka känslor och tankar. Ska jag dessutom formulera dem i ord kunde jag lika gärna skrivit en bok eller en artikel. Och det har jag inte gjort. (-) Allt jag säger kommer bara att förminska filmen. Redan innan filmens släpptes tänkte jag avböja alla diskussioner om den. Allt jag vill säga har jag sagt så bra jag kan i bild. Ytterligare kommentarer försämrar bara det hela."

I takt med att filmen fick biografpremiär runt om i landet inflöt en stor mängd debattartiklar om filmen till, främst, de stora dagstidningarna. Livliga diskussioner om filmen pågick också i radions olika kulturprogram. Det var tydligt att Troell satt fingret på en känslig punkt. En vanlig invändning mot filmen, förutom kritik mot Rollo Mays teorier, riktade sig mot framställningen av flera av filmens personer, vilka av många uppfattades som känslokalla eller, helt enkelt, som idioter. Redan i förväg tycks Troell ha anat den angreppspunkten när han i Filminstitutets pressmaterial skriver:

"Man kan också säga att en klok människa som säger en klok sak kan ofta vara mindre viktigt än en dum människa som säger en dum sak och därmed avslöjar sig. Därmed vill jag inte påstå att jag konsekvent gått in för den linjen. Men det finns säkert de som skulle kunna känna sig som offer för min film. Det har varit ett moraliskt problem för mig. Jag har inte förvrängt något som sägs i filmen, mer än att jag klippt förstås, men det är klart att flera av inslagen i filmen är ju till för att tydliggöra något helt annat. Det handlar inte om hundavlivning eller hur de avlivar kycklingarna, även om jag tycker det är fel metod, utan jag tycker att det handlar om olika sätt att se på det levande. Alltså rätt att existera. 'Den allt mer tilltagande frånvaron av liv i Sverige', som jag skrev i mina anteckningar någonstans, har liksom varit drivkraften bakom alltihop."

Den kanske oftast omnämnde i sammanhanget, björnlokebekämparen Harald Lundström, bedyrade dock i insändare i Expressen 1988-03-10 och Arbetet 1988-04-16 att han inte kände sig uthängd av Troell. Hans insändare i Arbetet ingick i en serie debattartiklar som inleddes 1988-03-28 med att socialdemokraten Ivar Ivre bl a invände mot sättet att beskriva socialdemokratins hållning till de existentiella frågor Rollo May formulerar. Debatten kulminerade 1988-07-17 med en stort upplagd diskussion om politik och moral mellan Carl Tham, Sigrid Combüchen, Maciej Zaremba och Lars Engqvist.

En annan och fränare diskussion gällde filmens politiska hållning. Efter sina många filmatiseringar av kända arbetarförfattares verk alltifrån långfilmsdebuten Här har du ditt liv (1966/24), antogs det att det var i arbetarrörelsen han hade sina rötter. I tidningen Nus intervju avslöjade han:

"Jag är en politisk marginalväljare som röstat på minst fyra olika partier. Ett av dem är socialdemokraterna. Men numera vilar mina sympatier hos miljöpartiet."

Även den ideologiska diskussionen kring filmen tycks Troell ha förutsett när han i Filminstitutets pressmaterial skriver:

"Jag vill absolut inte ha någon partipolitisk etikett, för jag har förmodligen röstat på nästan alla partier under årens lopp, men det vore för mig väldigt olyckligt om filmen skulle användas som något tillhygge från höger. Socialdemokraterna har ju varit vid makten större delen av den här tiden, så det är naturligt att de får klä skott för hur utvecklingen har blivit."

En del recensenter och artikelförfattare, bl a Maria Bergom-Larsson i AB 1988-04-18, hade dock just noterat en sådan förtjusning på borgerliga ledarsidor - t ex i DN 1988-02-08 och i SvD 1988-04-05 - för filmens likhetstecken mellan makten och socialdemokratiska "pampar" i kontrast till den totala frånvaron av makthavare inom finansvärlden.

Av de många utländska artiklarna kring filmen är det slående hur nästan samtliga danska kritiker - Henrik Lundgren i Politiken, Mogens Berendt i Vinduet, Kim Schumacher i BT m fl - i artiklar och recensioner i samband med filmens danska premiär 1988-04-28 väljer att se filmen som en skildring av "förbuds-Sverige" och inte som en mer allmängiltig betraktelse över det moderna västerländska välfärdssamhället.

I Sverige fortsatte debatten kring filmen under hela hösten 1988, främst i lokalpressen där filmen hade premiär. I Expr 1989-03-25 meddelades det att Edvin Bladh till slut fått resa den kontroversiella gravstenen på sin frus gravplats. Så sent som 1993 publicerades det en debattartikel om filmen, i Filmhäftet (nr 83-84).

Inspelning

Sverige 1983 1986

Visningar

Sverigepremiär 1988-02-08 Hagabion Göteborg Sverige 184 min
1988-02-08 Fågel Blå Stockholm Sverige 184 min
TV-visning 1989-03-24 TV2 Sverige 177 min
1989-03-30 TV2 Sverige 177 min
2004-07-25 SVT2 Sverige 177 min
Annan visning 1989-04-29 Tyskland 184 min (tysk premiär)
Festivalvisning 2009-01-20 Draken Göteborg Sverige 185 min 32:a Göteborg International Film Festival.
Dvd-release 2008-05-14 Sverige
TV-visning 2011-07-21 SVT1 Sverige
2013-06-06 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Ah! Vous dirai-je, Maman
Textförfattare Betty Ehrenborg-Posse (svensk text 1852)
Bearbetning Wolfgang Amadeus Mozart (1778)
Instrumentalist Lars Roos (skivmärke Philips)


Originaltitel En afton vid Mjörn
Kompositör Karl Severin (1952)
Textförfattare Fritz Gustaf (1952)


Originaltitel Un giorno de la vita
Kompositör Bo Ullman
Orkester Sveriges Radios symfoniorkester


Originaltitel Symfoni, nr 9, op. 125, d-moll. Sats 4 (Presto) med slutkören "An die Freude"
Kompositör Ludwig van Beethoven (1824)
Textförfattare Friedrich von Schiller (1787)
Orkester Columbia Symphony Orchestra
Dirigent Bruno Walter
Framförs av Westminster Choir (skivmärke Deutsche Grammophon)


Originaltitel Svit, violoncell, nr 4, BWV 1010, Ess-dur
Kompositör Johann Sebastian Bach (ca 1720)
Instrumentalist Pablo Casals


Originaltitel Svit, violoncell, nr 5, BWV 1011
Kompositör Johann Sebastian Bach (ca 1720)
Instrumentalist Pablo Casals


Originaltitel Requiem, kör, orkester, op. 5
Kompositör Hector Berlioz (1837)
Dirigent Charles Munch
Framförs av Bayerska Radions symfoniorkester och kör


Originaltitel Pomp and Circumstance, svit, op. 39. Marsch nr 1 D-dur
Kompositör Edward Elgar
Orkester Kommunala musikskolan i Trelleborg


Originaltitel Arbetets söner
Kompositör Nils Peter Möller ("Vindarnas kör"/"Upp genom luften ...")
Textförfattare Henrik Menander (text "Arbetets söner" 1885)
Arrangör Roland Lindberg


Utmärkelser

Festivalpris Paris 1989 (hedersomnämnande; Cinéma du Réel)
International Inter-Church Film Center Berlin 1988 (rekommendation i Forum-sektionen)
Festivalpris Florens 1988 (bästa undersökande dokumentär; Festival dei Popoli)
Svenska Filmkritikerförbundets pris Stockholm 1988 (årets film)

Ämnesord

DK Dokumentärfilm
DK Sociala och politiska förhållanden
Dokumentärfilm
Sverige

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 5074


Typ Duplikatpositiv
Bredd 16 mm
Längd i meter 2022


Typ Duplikatpositiv
Bredd 16 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel SAGOLANDET film av Jan Troell SAGOLANDET SAGOLANDET SAGOLANDET


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel SAGOLANDET film av Jan Troell


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel The land of dreams. By Jan Troell. English translation by Susanne Heine.
Omfång 70 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 13 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 48 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 48 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 24 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 24 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 48 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 14 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper 10
Bakombild papper 16
Dia 1
Album Nej


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?