Originaltitel | Täcknamn Coq Rouge |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1989-08-25 |
Stellan Skarsgård
Carl Gustaf Gilbert Hamilton, agent Coq Rouge, löjtnant i svenska marinen
Krister Henriksson
Fristedt vid SÄPO
Philip Zandén
Appeltoft vid SÄPO
Tove Granditsky
(som Tove Granditsky-Svenson)
Shulamit Hanegbi, anställd på Israels ambassad
Bengt Eklund
Erik, den gamle
Lennart Hjulström
Henrik P. Näslund, chef för säkerhetspolisen
Den 8 december. På ett svenskt örlogsfartyg i Stockholm samtalar de två Säpo-cheferna Näslund och Folkesson med "den gamle", amiral i flottan och chef för den militära...
Pressreaktionerna på denna första filmen om underättelseagenten Carl Hamilton var mycket blandade - från entusiastiskt toppbetyg via ljum förnöjsamhet till ren kölhalning.Hans...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare |
|
Foto | |
Musik | |
Scenograf |
|
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Stuntregi | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
Produktionsassistent |
|
Inspelningsassistent | |
Produktionsekonom | |
Produktionssekreterare |
|
Pressinformation | |
Stillbildsfoto | |
Fotoassistent | |
Elektriker |
|
Elassistent | |
Passare | |
Process Photography |
|
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Optisk printer | |
Musiktekniker | |
Snickare | |
Dekormålare | |
Rekvisita | |
Rekvisitaassistent | |
Attributör | |
Kläder |
|
Smink |
|
Chaufför |
|
Klädassistent | |
Ljudläggning |
|
Synkläggning |
|
Tramp | |
Specialeffekter, ljud | |
Mixning | |
Översättare | |
Övrig medarbetare |
|
Produktionsbolag | Spice Filmproduktion AB | (i samarbete med) | |
---|---|---|---|
Sandrew Film & Teater AB | |||
Stiftelsen Svenska Filminstitutet | |||
Sveriges Television AB TV2 | |||
Sonet Media AB | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | 1989 | |
Distributör i Sverige (16 mm) | Sandrew Film & Teater AB | 1990 | |
Distributör i Sverige (hyrvideo) | Sandrew Film & Teater AB | 1990 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Sandrew Metronome Distribution Sverige AB | 2008 | |
Laboratorium | AB Film-Labor | ||
Specialeffekter, ljud | Soft Effects Tore & Göran | ||
Mixning | Triangle Studio | (musikinspelning) |
Den 8 december. På ett svenskt örlogsfartyg i Stockholm samtalar de två Säpo-cheferna Näslund och Folkesson med "den gamle", amiral i flottan och chef för den militära underrättelsetjänsten, benämnt "bolaget". Samtalet handlar om Plan Dalet, en planerad terroristattack från någon av parterna i Mellanöstern-konflikten mot ett okänt mål i Sverige.
Mot Näslunds vilja har "den gamle" satt den specialutbildade agenten, löjtnant Carl Hamilton under täcknamnet Coq Rouge, på fallet. Officiellt blir Hamilton byrådirektör vid Rikspolisstyrelsen. När Näslund rasande lämnar mötet följer Folkesson efter och berättar, i ett förtroligt samtal, att han genom sin information och sina kontakter kan avstyra Plan Dalet på egen hand. Näslund vill inget veta men ger ändå ett inofficiellt klartecken till Folkesson.
Den 10 december. Folkesson samtalar med en okänd man i sin bil på en öde grusväg. Han berättar för denne att han känner till allt om Plan Dalet och hotar avslöja allt om den, ifall den verkställs. Den okände skjuter honom. Under polisens tekniska undersökning på mordplatsen återfinns mordvapnet, en rysk Tokarev 7,62 mm, ett mycket ovanligt vapen. En gammal kvinna, som sett mördaren, ger ett otydligt signalement om en man i en grön jacka med huva.
Säpo-agenten Fristedt bestämmer sig för att utnyttja sina informella kontakter med den ryske militärattachén Tjivarsjef under en rumänsk ambassadmottagning på kvällen men får bara reda på att mordvapnet sålts till Syrien 1982 och förmodligen hamnat i Beirut.
Samma kväll får Näslund reda på att journalisten och vänsteraktivisten Erik Ponti dykt upp i Oslo, iförd en liknande jacka som i signalementet. Då han redan arbetar med hypotesen om vänsterterrorism inriktar han med illa dold förtjusning spaningarna på denne. Folkessons anteckningar om "Guds Hämnd" den 23 december i hans almanacka antas av nästan alla röra sig om en palestinsk terroristorganisation som skall utföra Plan Dalet den dagen.
Hamilton, som hela tiden hålls utanför spaningarna, bryter sig in i Näslunds hem på natten och får reda på misstankarna mot Ponti. När Näslund dagen efter triumferande deklarerar att han fått en bild på Ponti och en okänd kontaktperson i Oslo, visar sig "kontaktpersonen" vara Hamilton. Fristedt berättar att bägge är registrerade som kommunister.
Den 13 december. Näslund informerar upprört rikspolischefen om Hamiltons bakgrund och om spaningsarbetet, men blir omedelbart uppläxad av sin överordnade som upplyser om Hamiltons CIA-träning (under officiell täckmantel av datautbildning på UCLA) och beordrar Näslund att inte röra Ponti.
Under tiden undersöker Fristedt, hans kollega Appeltoft och Hamilton vad de tror är ett telefonnummer, som Folkesson skrivit upp. Numret går till en sybehörsaffär, där dottern till innehavaren är en aktivist i Palestinagrupperna, Petra Herngren. Sammanboende med Petra Herngren är Anders Hedlund, även han aktiv i Palestinagrupperna och aktuell i spaningarna efter att ha talat om "aktioner" i ett av Säpo avlyssnat samtal med Ponti. Följaktligen arresteras Herngren och Hedlund.
Under förespegling av att ha blivit arresterad samtalar Hamilton med Hedlund på häktets rastgård, men märker snabbt att denne inget vet. På grund av en ammunitionsgömma i en av parets böcker fälls dock Hedlund som Folkessons mördare.
I ett försök att kontakta den israeliske underättelseagenten Shulamit Hanegbi, som tidigare arbetade på Israels Sverige-ambassad och som hade kontakt med Folkesson angående Plan Dalet, beslutar "den gamle" att Hamilton ska åka till Jerusalem, dit Hanegbi blivit omplacerad. Officiellt skall han hämta en bandinspelning av ett förhör med palestinska terrorister. Samtidigt lämnar Hamiltons syster, Eva, sonen Erik i Hamiltons omvårdnad medan hon reser bort en vecka. Hamilton är emellertid tvungen att åka på sitt uppdrag, och lämnar Erik ensam i huset.
Jerusalem den 19 december. Under Hamiltons officiella möte med den israeliske arméöversten Meyer lyckas Shulamit Hanegbi byta ut det kassettband Meyer ska överlämna till Hamilton mot ett eget. Vid ett senare kontaktförsök från Hanegbi, som själv står under övervakning från den egna underrättelsetjänsten, transporteras Hamilton till flygplatsen av Meyer för avfärd till Stockholm.
Hamilton lyckas dock osedd smita ut genom en bakdörr och ta sig till Hanegbis hem. När han ringer på svarar ingen. Han försöker därför ringa henne från en bar mittemot. En ensam kassettradio på ett av borden i den folktomma lokalen gör honom misstänksam, och han räddar sig ut i sista sekunden innan en bomb briserar. Obemärkt går han därifrån för att ta en taxi till den israeliska gränsen mot Libanon och sedan vidare till Beirut där han, efter ett tips från Ponti, kan komma i kontakt med chefen för PLOs underrättelsetjänst, Abu al-Houl.
Libanon den 21 december. Hamilton anländer till en strand i en båt och iförd kläder som han köpt av en arabisk fiskare på den israeliska sidan. Omedelbart arresteras han av några palestinska pojkar som för honom till den lokala PLO-organisationen. De undersöker alla hans tillhörigheter, inklusive Hanegbis kassettband, som visar sig innehålla klassisk musik, och förhör honom om hans avsikter att träffa Abu al-Houl.
Beirut. Vid sitt möte med al-Houl lyckas han övertyga denne om sina ärliga avsikter, och får helt ny information om Plan Dalet. Abu al-Houl berättar att Folkessons mordvapen beslagtogs av israeler efter en sammanstötning med syrier 1982, att ett attentat mot PLO i Sverige planeras och att "Guds Hämnd" är en israelisk högerterroristorganisation som drivs av den israeliska militära underrättelsetjänsten.
Den 23 december. I Stockholm får Fristedt idén att Folkessons antecknade sexsiffriga nummer inte är ett telefonnummer utan ett personnummer och trycker ut en datalista på ett fyrtiotal personer med dessa första sex siffror. Samtidigt dyker Hamilton upp hos Ljungdahl på tekniska roteln och begär hjälp med att hitta ett meddelande på Hanegbis kassettband.
Medan de förgäves söker genom bandet anländer Fristedt och Appeltoft samt kontoristen Johansson. Johansson identifierar musiken som Mendelssohns violinkonsert. Mendelssohn visar sig också vara ett namn på Fristedts datautskrift, en sedan flera år naturaliserad svensk med officiellt medlemskap i Jewish Defense League.
Hamilton, Appeltoft och Fristedt bryter sig in i Mendelssohns bostad, där Hamilton med kniven mot Mendelssohns strupe tvingar fram avslöjandet att attentatsmålet är PLO-villan i Stockholm. Hamilton och Appeltoft beger sig omedelbart dit.
Medan Appeltoft väntar på polisförstärkning, smyger sig Hamilton in i PLO-villan. Han kan dock konstatera att så gott som alla palestinierna, inklusive Fatumeh som han tidigare haft en förbindelse med, är döda eller döende. De fyra israeliska terroristerna skjuter han ihjäl. En av israelerna är den okände man som sköt ihjäl Folkesson. "Den gamle" anländer och beordrar total tystnadsplikt av Näslund.
Dagen efter - på julafton - görs inga officiella uttalanden kring massakern i PLO-villan eller attentatsmännen. På morgonen vaknar Hamilton påklädd i sin säng och ser en gevärspipa i dörrspringan. Automatiskt skjuter han genom dörren och skjuter hål genom Eriks cowboyhatt. När dörren går upp står Erik och Eva framför honom.
Någonstans på en rastgård i ett svenskt fängelse vandrar Anders Hedlund ensam i vintersolen. På en kaj ser den uniformsklädde Hamilton ett fartyg anlända och gör honnör för "den gamle".
Censurnummer | 128577 |
---|---|
Datum | 1989-08-01 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2471 meter |
Kommentar | Aktlängder: 534-438-526-496-477 m. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudsystem | Dolby Stereo 04 |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Agfacolor |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2471 meter |
Längd i minuter | 90 min |
Akter | 5 rullar |
Pressreaktionerna på denna första filmen om underättelseagenten Carl Hamilton var mycket blandade - från entusiastiskt toppbetyg via ljum förnöjsamhet till ren kölhalning.
Hans Schiller, SvD: "Berglund är i sin personbeskrivning ganska nyanserad till och med vad det gäller en sådan figur som Näslund, vilken i ett ögonblick av triumf får leverera några kvicka repliker. Det är heller inte bara Hamilton som får komma med klipska uppslag, utan sådana möjligheter ges även till tjänstemän på Säpo. Täcknamn Coq Rouge är en oftast effektivt berättad film, ibland till och med för effektivt och snabbt för den som inte är helt hemma i genren.
När Berglund låter Hamilton öppna en garderobsdörr i sitt gamla pojkrum river han ner en Che Guevara-affisch, rullar ihop den och stoppar den längst in i skåpet. Den typen av gester och markeringar ger fond och förtydligande åt såväl Hamilton som historien.
Även i sina bildövergångar kan Berglund vara både effektiv och informativ och kanske till och med försedd med en viss misantropi. Eller i varje fall med nostalgisk syn på barndomen när han klipper över från en högeffektiv skjutövning till Hamiltons systerson, som prickar en bild av sin farfar med sugkoppsförsedda pilbågepilar. I en slutscen när Hamilton börjar få mardrömmar av sin hantering och sömndrucken är nära att skjuta den lille killen följer Berglund upp skjutövningsscenen.
Det är sådana här små gester och markeringar som lägger en dos humanism och förståelse till Hamiltons härjningar och som ger filmen ett par extrapoäng i jämförelse med filmer av Rambotyp där det blinda våldet får bli huvudsak. Här finns också markeringar av att Sverige är ett litet land och att realpolitiska ställningstaganden kan kräva oskyldiga offer.
Som helhet och om man bortser från å ena sidan det ibland övereffektiva berättandet och å andra sidan en alltför lång sekvens från en (budgetmässigt dyrbar?) utflykt till en Mellanösternmiljö så är Täcknamn Coq Rouge en film som håller hög svensk klass och som rymmer såväl spänning som utrymme för eftertanke.
Skådespelarprestationerna är oklanderliga rakt igenom och på sina håll om än inte lysande så sannolika och intresseväckande. Vad gäller Stellan Skarsgård är det skönt att som omväxling slippa se honom i rollen av galning, den typ han gjort alltför många av. Han blir om än inte den Hamilton man kan tycka sig se i böckerna så dock en i sitt sammanhang fullt trovärdig gestalt, som i filmens slut också ger en antydan om sitt arbetes för själsfriden skadliga verkningar. Skarsgård är kort sagt utmärkt, vilket känns lika trevligt att säga som att berömma Per Berglund för en politisk thriller av internationell klass."
Anders Olofsson, Chaplin: "Täcknamn Coq Rouge är en överraskande professionellt hopsnickrad thriller. (-)
Efter en något famlande upptakt hittar Berglund snart rytmen, och sedan trummas intrigen med ekonomisk klippteknik fram emot den osvenskt blodiga upplösningen. Det är inget storslaget bildskapande, men en formel som fungerar. Filmen känns som resultatet av ett lyckat lagarbete, alltifrån Pelle Berglunds manus och regi till Göran Nilssons foto och Ulf Dagebys musik. (-)
Pelle Berglunds manusbearbetning har inte bara gjutit en taktfast, dramatisk puls i Guillous tempolösa romantext. Den har även skänkt ett större mått av mänsklighet åt den ursprungligen ganska tråkige och opersonlige Hamilton."
Jurgen Schildt, AB: "Metodiken i Berglunds film är beprövad och det går ut på att a) demonstrera dådet i närbild, b) piska upp harmen och c) bädda för hämndens änglar. Ärkeängeln är den blåblodige och CIA-tränade säpomannen Carl Hamilton, alias Coq Rouge. Han är, som i USA:s deckarlitteratur, the lone wolf, ensamvargen som man egentligen inte vill ha men som man behöver, därför att handlingen är viktigare än paragraferna och yrkesinstruktionen och därför att han går sina egna och okonventionella vägar.
Stellan Skarsgård är en driven och inåtvänd och för närvarande inte direkt underutnyttjad aktör. Men är han spanaren Hamilton? Det vete håken.
Invändningen är ingalunda att han skulle vara någon provinsiell imitation av agent 007, heller inte en mumlande Hamlet. Utan att han i de aktivistiska sammanhangen helt enkelt förefaller blodlös och ganska oprofilerad.
Förtjusningen reserverar vi hellre för Lennart Hjulströms karismatiska parenteser och för Bengt Eklunds sena och auktoritativa återkomst i rollen som Den Gamle. Samt för Göran Nilssons foto. Därför att Nilsson för det mesta, vilket är ovanligare än man tror, tar steget från avbildningen till uttrycket, den expressiva och omsorgsfullt valda synvinkeln.
Ovanligt är också att de bokliga och filmiska vedermödorna resulterat i en på det hela taget användbar svensk thriller. Berglunds rörelseschema är en smula sävligt, främst i berättelsens första hälft. Men i finalen revanscherar han sig med en grundlighet som för jämförelsens skull kan kallas amerikansk eller åtminstone amerikaniserad. Där är bringorna blottade och krutet torrare än ökensanden. Där faller den lede fienden i rader. Där svallar militansen och musklerna och machoidealen, jajamensan."
Jan Aghed, SDS: "I boken ges motsvarande händelseförlopp större sannolikhet genom författarens detaljkunskaper och pedagogiska nit, men i filmatiseringen är det en ren rövarhistoria.
Inte minst Hamiltons besök i Israel (ett land som knappast kunde ha reducerats mer om inspelningen nöjt sig med att visa en palm och en kamel), hans flykt från flygplatsen, oantastade promenader i mörk kostym och slips i Mellanösterns hetta, ensamma motorbåtsfärd längs kusten, som om han puttrade omkring utanför Vaxholm, samt akrobatiska möte med palestinsk gerilla - inte minst detta avsnitt är en ofrivillig komisk triumf för agentgenren.
Filmens sak hjälps inte upp av dess samhällskritiska gester, dvs antydningarna om politiskt rävspel och korruption bland svenska toppadministratörer, scenerna med korkade och ryssparanoida säkerhetspoliser eller associationerna till Palmeutredningen. Hamilton själv är i Stellan Skarsgårds version om inte en sparris [se Kommentar], så i varje fall en charmlös dystergök och något så ovanligt som en spionthrillerhjälte utan utstrålning, vare sig positiv eller negativ. Han är enbart ointressant, ett amoraliskt tomrum.
I så motto speglar han troget omgivningen: en film utan personlighet, utan någon inre dynamik, utan någon formande drivkraft och hållning. Den bara är - ett stycke för mekaniskt agentpiano.
De actionscener Hamilton är inblandad i på svensk mark har en klart acceptabel standard, men å andra sidan förekommer det också alltför många bilder av talande huvuden, illustrerad radioteater. Berättartekniskt blir Täcknamn Coq Rouge aldrig mer än en hygglig hantverksprodukt, mycket förvånande, om man erinrar sig regissören Pelle Berglunds visuellt ambitiösa och löftesrika ungdomssynd Den magiska cirkeln [1970/19]. Men sen dess har han gjort karriär som regissör av TV-filmer och uppenbarligen förgiftats av den estetiken.
I allt fler biograffilmer nu för tiden komponeras bilderna med tanke på en parallell eller kommande snabbkonsumtion via video och TV, och här har vi fått ett nytt typiskt fall: en stereotyp, anonym bildstil, direkt avpassad för rutan, omfokusering och beskärning överflödiga. Så trist."
Redan när filmprojektet annonserades av manusförfattaren-regissören Pelle Berglund (f 1939) och romanförfattaren Jan Guillou (f 1944) i mars 1988 spekulerades det i så gott som alla tidningar om vilken skådespelare som skulle gestalta huvudrollen. Stefan Sauk, som enligt Aftonbladet 1988-06-26 tillfrågades tidigt, tackade nej. I stället gick rollen till Stellan Skarsgård. Strax efteråt uttalade sig Guillou negativt om valet av Skarsgård, som han tyckte inte hade några muskler utan såg ut som en sparris. Aftonbladet 1988-10-08, som citerade Guillou, skrev vidare:
"Rollvalet har omsider skapat beklämning hos författaren, och till tidningen GT säger Guillou rent ut:
- Carl Hamilton är en agent med både muskler och hjärna. Stellan Skarsgård har bara hjärna.
Guillou tillägger:
- Jag tycker han kunde ha försökt träna upp sig lite. Killar som Robert De Niro kan äta upp sig trettio kilo eller träna som galningar för en roll. Det gör aldrig svenska skådisar.
Men Guillou själv då?
- Aldrig. Jag är femton år för gammal och åtta kilo för tung.
Regissören Pelle Berglund tillbakavisar förtrytsamt Jan Guillous påhopp:
- Jag tar hellre en bra skådis än en muskelknutte. Och förresten håller Stellan visst på att träna ¿ både vapenhantering och närstrid."
I SDS samma dag (1988-08-10) intervjuades Skarsgård om förberedelserna för filmrollen under rubriken "Är du en sparris?":
"- Nja, just nu tränar jag med en kustjägare, som är expert på att ta kål på folk, och han är mindre än jag. De där stora pojkarna ¿ deras muskler är ju bara i vägen, de kan ju inte uträtta nånting med dem. De riktiga slagskämparna ser mer ut som balettdansörer i kroppen. Så det jag får göra är väl snarast att banta ner mig litet.
Vad är det du tränar med den där kustjägaren?
- Närstrid. Så att jag skall veta hur man gör, när man sparkar folk, slåss, avväpnar och skjuter och så. Det blir ju en del sådant i filmen. Och jag har ju inte ens gjort lumpen, så jag har mycket att lära."
I samband med filminspelningen gjorde Guillou och Berglund också TV-filmen Förhöret, med premiär 1989-09-25 i SVT Kanal 1, efter ett avsnitt ur romanen "Fiendens fiende" - nummer fyra i sviten om Coq Rouge. Här förhörs agent Hamilton av Konstitutionsutskottet (KU) enligt modellen från bl a den s k Ebbe Carlsson-affären i samband med Palme-utredningen. I AB och SDS 1989-06-08 annonserades ytterligare en TV-film om Coq Rouge/Hamilton, en novellfilm skriven direkt för TV av Guillou och regisserad av Jan Hemmel, som samarbetat med Guillou i samband med debattprogrammet Rekordmagazinet (producerat av SVT TV2 i Malmö). Inga andra uppgifter finns dock om detta projekt.
Ännu en film anknöt till premiären på Täcknamn Coq Rouge - den amerikanska produktionen Operation Paratrooper som fick sverigepremiär i Malmö 1989-09-15 - och i AB 1989-08-15 berättade Guillou att han visserligen skrivit manus till filmen, men att detta ändrats till den grad att han kommit överens med filmens producenter om att det i förtexterna endast skulle stå "from an original story by Jan Guillou". Trots detta och trots att filmen inte hade något med agent Hamilton eller Berglunds film att göra, lanserades Operation Paratrooper med tydliga anspelningar på Guillou och hans agenthistorier. Själv kallade Guillou filmen "en riktig kalkonrulle".
Stellan Skarsgård erhöll 1989 års Guldbagge för bästa manliga skådespelare för sina roller i Täcknamn Coq Rouge och Kvinnorna på taket (1989/16). Göran Nilsson tilldelades årets Guldbagge för bästa foto för sin prestation i Täcknamn Coq Rouge.
1988-11-21 | 1989-02-10 | |||||
Sonet Studios | Bromma | Sverige | ||||
Stockholm | Sverige | |||||
Marocko |
Sverigepremiär | 1989-08-25 | Sandrew | Borlänge | 90 min | ||
---|---|---|---|---|---|---|
1989-08-25 | Sandrew | Eskilstuna | 90 min | |||
1989-08-25 | Royal | Göteborg | 90 min | |||
1989-08-25 | Sandrew | Göteborg | 90 min | |||
1989-08-25 | Sandrew | Helsingborg | 90 min | |||
1989-08-25 | Norden | Jokkmokk | 90 min | |||
1989-08-25 | Sandrew | Kalmar | 90 min | |||
1989-08-25 | Sandrew | Karlskrona | 90 min | |||
1989-08-25 | Palladium | Katrineholm | 90 min | |||
1989-08-25 | Bio | Kristianstad | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Luleå | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Malmö | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Norrköping | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Röda Kvarn | Nyköping | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Kista Bio | Stockholm | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew 1 | Stockholm | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Victoria | Stockholm | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Sundsvall | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Södertälje | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Rio | Uddevalla | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Uppsala | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Sandrew | Örebro | Sverige | 90 min | ||
1989-08-25 | Gotlandsbåten Visborg | M/S Visby | Sverige | 90 min | ||
TV-visning | 1991-12-31 | TV2 | Sverige | 86 min | ||
1996-12-28 | TV4 | Sverige | 86 min | |||
1998-05-30 | TV4 | Sverige | 86 min | |||
2000-02-11 | SVT1 | Sverige | 86 min | |||
2001-12-21 | SVT1 | Sverige | 86 min | |||
2003-02-14 | SVT1 | Sverige | 86 min | |||
2004-02-07 | SVT1 | Sverige | 86 min | |||
2006-05-26 | TV4 | Sverige | 86 min | |||
Dvd-release | 2008-02-20 | Sverige | ||||
TV-visning | 2020-06-21 | TV4 Film | Sverige | |||
2020-06-28 | TV4 Film | Sverige | ||||
2022-01-01 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-01-03 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-02-02 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-02-15 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-04-23 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-05-02 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-06-06 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-06-25 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-08-18 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-08-26 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-08-29 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-10-13 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-10-31 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2022-12-01 | SF Kanalen | Sverige | 90 min | |||
2022-12-31 | SF Kanalen | Sverige | 90 min | |||
2023-01-02 | SF Kanalen | Sverige | 90 min | |||
2023-02-01 | SF Kanalen | Sverige | 90 min | |||
2023-02-14 | SF Kanalen | Sverige | 90 min | |||
2023-04-22 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-05-01 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-06-05 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-06-24 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-10-12 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-10-30 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-11-30 | SF Kanalen | Sverige | ||||
2023-12-30 | SF Kanalen | Sverige |
Originaltitel | Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll | |
---|---|---|
Kompositör | Felix Mendelssohn-Bartholdy | (1844) |
Originaltitel | Santa Lucia | |
---|---|---|
Kompositör | Teodoro Cottrau | (1850/51) |
Textförfattare | Teodoro Cottrau | (italiensk text 1850/51) |
Arvid Rosén | (svensk text "Natten går tunga fjät") | |
Sigrid Elmblad | (svensk text "Sankta Lucia, ljusklara hägring") |
Originaltitel | Räven raskar över isen |
---|
Guldbagge | Stockholm | 1990 | Bästa foto | Göran Nilsson | |
---|---|---|---|---|---|
Stockholm | 1990 | Bästa skådespelare | Stellan Skarsgård | (roller i denna film och i Kvinnorna på taket) |
Shortcuts från Sandrews (1999) | Täcknamn Coq Rouge (1989) |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2471 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild Neutral bakgrund |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band effekter |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | I-band musik |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Printmaster |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | TÄCKNAMN COQ ROUGE |
Affischdesign | Nordiska reklam |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Stellan Skarsgård i TÄCKNAMN COQ ROUGE |
Tryckeri | Uddenholms offset |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Plan dalet. Manuskript baserat på Jan Guillous roman Coq rouge. Version 13. Per Berglund 1988. |
Omfång | 151 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Gärningsmannen. Jan Guillou. Bearbetning av romanen Coq rouge till film. 1988. Per Berglund. |
Omfång | 177 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Täcknamn Coq rouge. Filmmanuskript fritt efter Jan Guillous roman Coq rouge. 1988 Per Berglund. |
Omfång | 196 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Plan dalet. Manuskript baserat på Jan Guillous roman Coq rouge. Version 14. Per Berglund 1988. |
Omfång | 135 s. + 4 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Coq rouge. |
Omfång | 24 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Täcknamn Coq rouge. Dialoglista. |
Omfång | 66 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 14 |
---|---|
Färg papper | 11 |
Bakombild papper | 2 |
Dia | 6 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Färgtyp | Färg |
Hastighet | 24 |
Längd i minuter | 90 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |