Steinar och Simone möts på bokmässan i Frankfurt. Han är förlagsredaktör i Oslo och hon arbetar på förlag i Paris. Steinar blir genast förälskad i Simone, i hennes utstrålning som är en blandning av sårbar rör mig inte-integritet och målmedveten karriärkvinna. De inleder ett förhållande och efter mässan håller de kontakten per brev och kassett.
Steinar förstår under det kommande halvåret att Simone har problem. Hon talar på kassetterna om sin ångest. Hon drömmer ofta om svarta fåglar som kommer emot henne och snyftar "Det är som om de bästa dagarna i livet är de som aldrig blev av". Hon funderar: "Kanske borde jag komma till dig och leva med dig i Oslo en tid och se om ett förhållande mellan en man och en kvinna verkligen kan fungera. Det var länge sedan jag kände en sådan längtan efter någon som jag gör efter dig. Men det skulle aldrig gå."
Ett halvår efter mässan reser Steinar till Simone i Paris. han finner henne lycklig och förälskad. Men samtidigt får hennes upptagenhet honom att ofta känna sig i vägen. Hennes liv är redan så fyllt av vänner och arbete. De hon träffar mest är väninnan Celeste och Jean-Claude, hennes tidigare älskare. För Steinar klargör hon: "Det får bara inte bli så att jag tänker mera på dig än på mitt arbete!" Trots att hon verkar längta intensivt efter trygghet och närhet vågar hon inte ta steget av rädsla för att misslyckas. Kanske är det hennes föräldrars döda och tysta äktenskap som gjort henne rädd.
Steinar reser efter en tid hem och strax därefter gör Simone per kassett slut. Han är djupt olycklig. Han får henne inte ur huvudet och kan inte arbeta. Till sist ringer han henne, trots att hon bett honom låta bli. Han får veta att Celeste tagit sitt liv. Samma dag reser Steinar åter till Simone.
Hon berättar att hon och Celeste haft ett sexuellt förhållande. Celeste, berättar Simone, tog sitt liv för att för att "hon ville leva alldeles sant och inte acceptera kompromisser. Det är som om de bästa dör först. De ser livet alldeles klart och till sist är det som om de inte kan leva med det de ser. De som lever är de som ljuger bäst för sig själva".
Simone ger Steinar ännu en chock: hon väntar barn med Jean-Claude. "Han och jag kan hålla distansen. Vi klarar oss utan varandra. Det du och jag längtar efter, det klarar inte vi. Därför måste det vara så här."
Tillbaka i Oslo ringer Steinar till henne gång på gång. Han får aldrig något svar.
Tiden går och det är åter dags för den årliga bokmässan i Frankfurt. Steinar får veta det genom en förlagsbekant. "De hittade Simone i badkaret. Det var en trist historia."