Jonny Roova (1985)

Media (1 st)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Jonny Roova har sitt liv och sitt arbete vid Kukkolaforsen i Tornedalen och det är en härlig tillvaro bland människor han har mycket gemensamt med. Ändå längtar han efter något annat, kanske ett äventyr, kanske ett annat liv och en dag drar han iväg, söderut, till Malmö.

Kvar är Marja, som han tycker mycket om, kompisarna, föräldrarna och så hunden, som inte vill lämna honom.

Malmö är Sverige, men ändå långt, långt hemifrån och Rosengård är en alldeles främmande värld, som vid sidan av sina "vanliga skånska människor" har sina utstötta, sina invandrare, sina många ungar och sina tjuvar... Det börjar med att några grabbar stjäl taxin med hans väskor...

Jonny flyttar in i sin tomma lägenhet, som för övrigt aldrig kommer att få några möbler, bara en madrass, några filtar och ett kylskåp, där det finns filmjölk.

Han börjar arbeta på en läskedrycksfabrik, vid bandet, där burkarna rasar förbi och de nya kompisarna också är uppifrån norr och Finland. Han spelar fotboll med dem, han badar med dem, han festar med dem.

En dag fastnar en burk och Jonnys ena tumme slits av, när han försöker lossa härvan av vass plåt. Han förs till sjukhuset med tummen i bröstfickan ¿ och läkarna lyckas sy fast den.

Han festar vidare med kompisarna, de blir osams med vakterna på en festplats och kastas ut. Nästa gång blir de igenkända redan vid entrén och när de ska planka in fastnar en av kompisarna med slipsen i taggtråden och dödas.

Det är vändpunkten. I Rosengård har Jonny träffat en liten invandrargrabb, som han kallar Osborn och som söker sig nära honom, inte släpper honom. Jonny blir litet av storebror eller far för pojken, samtidigt som han undrar varför inte föräldrarna bryr sig om honom.

De far till Köpenhamn tillsammans en höstdag och vid återkomsten grips Osborn av polisen; han ska omhändertas och kanske utvisas. Men han smiter och kommer till Jonny, som nu har funnit en samvaro med Leila, som förut höll ihop med Willmar, som dock visade sig vara gift...

Jonny beslutar sig för att föra Osborn hem ¿ men hans hem är en vrå i värmecentralen, långt inne bland rör dit ingen vuxen når. Hans föräldrar är avvisade, de har lämnat honom med en liten lapp med den förklaringen.

Nu blir livet så annorlunda för Jonny, Osborn och Leila. Jonny och Osborn bryter upp och på motorcykeln, som Jonny ärvt efter den döde kompisen, vänder de upp mot Kukkolaforsen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerreaktionen var kluven.

Anders Ahlberg, Expr: "Jag älskar Jonny Roova därför att det är en så underfundig och rolig film. Sten Holmbergs foto är svidande vackert (-) och betyder så mycket för filmens stämning. (-) Filmer som Jonny Roova har vi egentligen bara här uppe i Norden, med naturkänslan och en kärv humor. Dem vill jag inte mista för all action i USA".

Elisabeth Sörenson, SvD: "[Vad] som dessbättre håller sig kvar filmen igenom är en personlig ton, en sensibilitet, en humanistisk grundsyn. Summan är en film som handlar om 'att bry sig om'. Och en film man tycker om."

Carl-Eric Nordberg, Vi: " Tidigare har John Olsson gjort sig ett namn som stämningsstark fotograf i bl a Giliap, Mina drömmars stad och Godnatt jord. Också i rollen som regissör är han nog främst kamerapoet och inte minst landskapslyriker. Det innebär att det dramatiska tempot bromsas upp: bilderna stillnar. Just detta berättarens lite dröjande vägval skapar å andra sidan en speciell rymd åt ögonblick och människor. De verkar så alltigenom äkta. De hör så ofrånkomligt hemma mitt ibland oss.

Det är en mycket sympatisk film. Den saknar alla åthävor men äger ett väsentligt ärende. Den vill, lika lågmält som inträngande, tala för solidaritet, gemenskap, den utsträckta handens politik. Det är sannerligen välkommet i dessa tider."

Eva af Geijerstam, DN, tyckte att filmen trots många goda sidor blivit "en liten besvikelse. Delvis beror det på att den så envist håller sig till de icke-svenska världarna, och med den omvända fördomen låter glädjedanserna hållas i Tornedalen (märk väl, den finska sidan) och bland Rosengårds greker. Och varför måste manlig existensiell plåga ständigt uttryckas i horköp?

Men mest beror känslan av besvikelse på filmens 'lagom-läge'. Den hamnar mitt emellan ett klassiskt berättartempo med jämn och tydlig handlingslinje, och förmågan att vila i sina ytligt sett mer händelsefattiga stämningar."

Margareta Norlin, Chaplin: "Det finns också en kluvenhet i skildringen av Jonny. Uppe i Tornedalen ger han intryck av att vara något av en våghals ¿ den som ger sig av i den skummande forsen i för liten båt, den som dansar en galenskapens dans lördagsnatten. Men så snart han förflyttar sig söderut till Malmö försvinner denna egenskap, och han slukas upp av kompisarnas eviga väntan på ett annat liv. Hans enda aktiva insats består av ett slagsmål utanför en danslokal. Annars är han den avvaktande mottagaren av andras handlingar. Osborn och kvinnan Leila får i stort sett tvinga sig på honom. Motvilligt låter han sig dras in i livet. Jag kan inte få dessa två bilder att gå samman, karaktären hänger helt enkelt inte ihop.

I karaktäristiken av huvudpersonen Jonny finns det ett slags tomhet, som sprider sig till resten av filmen. Vad vill egentligen Olsson säga med den här filmen? (-)

Spänningen, laddningen finns i scenerna som uttrycker en förstummad längtan. Och det räcker inte för att bära upp de disparata bilderna från ett svenskt 80-tal.

Stramheten, intensiteten saknas. Scen staplas på scen utan den nödvändiga inre kärnan. Många av episoderna känns onödiga och dåligt förankrade i helheten. (-)

Naturligtvis behöver alla filmer inte vara formexperimenterande, men även den mest realistiska av filmer behöver ett genomtänkt formspråk."

Kommentar Svensk filmografi

Regissören John O Olsson (f 1942), är ingenjör och jazzbasist, har studerat till filmfotograf vid Svenska Filminstitutets filmskola (som senare övergick i Dramatiska institutet, där han avslutade sina studier) och gjorde sin första långfilm som regissör med Blomstrande tider (1980/1). Som fotograf har han bl a samarbetat med Bo Widerberg i Fimpen (1974/1), Roy Andersson i Giliap (1975/25), Ingvar Skogsberg i Mina drömmars stad (1976/15) och med hustrun Agneta Fagerström-Olsson i såväl dokumentärfilmen Hårga (1986/9; medregi) som Hjälten (1990/1) och Kärlekens himmelska helvete (1993/19). Han deltar ofta i manusarbetet kring filmerna och är också aktiv som regissör och fotograf i TV.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se