Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (7 st)

Originaltitel Brev till paradiset
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1989-02-06

Handling

Den unga fotografen Maria vaknar. Hon öppnar fönstret. Hennes inre röst läser ett brev till farmor, Agnes. Maria berättar hur mycket Agnes hus har betytt för henne ända sedan hon var...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna var genomgående uppmuntrande positiva. Många kritiker talade om att Mikael Wiström klarat det svåra steget att gå från dokumentärfilm till spelfilm, fast med användande av...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Medverkande

Bolag

Handling

Den unga fotografen Maria vaknar. Hon öppnar fönstret. Hennes inre röst läser ett brev till farmor, Agnes. Maria berättar hur mycket Agnes hus har betytt för henne ända sedan hon var liten.

På en marknad i Nicaragua ses Maria tillsammans med en journalist. Här finns hemligheten, säger hennes inre röst.

Maria diskuterar ett jobb med en tidningsredaktör - att fotografera för tidigt födda barn. Hon är på en sjukhusavdelning för förtidigt födda barn.

Hon pratar om jobbet med Stefan, hennes f d kille, de paddlar i en kanot. I vattenbrynet ligger en död fågel.

Maria gör ett jobb på ett raggargäng. De ölar. En av flickorna, Berit, är med barn. Hon grälar med en kille som hon menar är fadern. Han vill först inte kännas vid det och hånar henne sedan för att hon är ful. Hon blir ledsen och går.

Stefan kommer hem till Maria. De ligger med varann. Senare visar det sig att han har med sig en katt som han ber henne ta hand om. Han ska resa bort. Hon protesterar inte.

Maria målar akvareller. Hennes inre röst säger i brevet till Agnes att det som förenar Agnes och Berit är att båda tycks ta livet som det kommer. Själv vill Maria bestämma mer själv.

Maria berättar för Stefan att hon är med barn. Han frågar hur hon kan veta det. Han säger att det brukar vara fel till tio procent på sådana prov.

Det är regnig höst. Maria är hos Agnes i stugan. De plockar äpplen. Marias inre röst säger att hon hade tänkt berätta om barnet men att hon inte kunde.

På sjukhuset talar Maria med en av mammorna. När Maria har gått ut, tänds en röd lampa vid en av kuvöserna. En syster larmar läkaren. Ljuset släcks. Hastigt vidtas mått och steg för operation. Maria orkar inte stanna längre.

Hemma i lägenheten bedyrar Stefan att han tänker ställa upp. Han vill få henne att äta. Hon måste få näring. Hon frågar om han menar barnet. De går ut till en korvkiosk.

På tidningsredaktionen undrar redaktören om Maria har fått ihop bilder så det räcker. Maria säger att hon inte orkar gå till sjukhuset igen. Det ser ut som om de skulle dö hela tiden.

Redaktören säger att det inte går att backa ur alla svåra saker i livet. Tänk om det var hennes barn. Då hade jag inget val, svarar Maria. Här har jag ett val. Jag går inte dit igen.

Maria skär bilder av sig själv mitt itu och försöker sedan att para ihop dem. Hon åker buss och går över en bro. Hon ligger på operationsbordet och genomgår en abort.

Det är vinter. Maria kommer till Agnes hus, där det råder fridfull julstämning.

En bil kommer ut ur en bergtunnel. Maria och Stefan sitter i bilen. Det är stumt mellan dem.

Bilen stannar vid en hamnpir. Han går längst ut på piren och pissar i vattnet.

De grälar i hennes ateljé. Hon säger att hon blev ensam med beslutet att göra abort. Han säger att hon stänger in sig för mycket i sig själv. Hon tycker att hon inte har mer att säga honom.

Maria kommer till sjukhuset för att få veta hur det gick för det lilla barnet som skulle opereras. Det klarade sig.

Hon får erbjudande att göra ett stort jobb i Nicaragua. Journalisten har sett hennes bilder och vill resa inom en månad. Han berättar att allt är så mycket tydligare i Nicaragua. Han talar om risken för ett förestående, stort krig. USA kan gå till anfall.

I Nicaragua går de på tjurfäktning. De är med om en rättegång mot en amerikansk soldat som blivit nedskjuten och får intervjua honom.

De följer med regeringssoldaterna ut på landsbygden och talar med en kvinna som har fått båda benen bortsprängda av en contras-mina. Ändå har hon livslusten i behåll.

Journalisten frågar Maria om det finns något underbarare än att ta en bra bild när allting fungerar. Hon skrattar generat.

De följer åter med regeringstrupperna ut på landsbygden. De är så nära contras ställningar att de hör dem hojta och skrika. De blir upptäckta och måste ta sig därifrån.

Journalisten frågar Maria vad hon egentligen vill med sina bilder. Han anklagar henne för att inte vara tillräckligt seriös. Hon svarar att hon inte kan bestämma bilderna i förväg. Journalisten säger att hans egen utgångspunkt är att stanna kvar och se hur det går. Han vill inte bli informerad av någon annan.

De är ute i skogen. De marscherar på, också på kvällen. Någon trampar på en mina. Det utbryter skottlossning. En skadad åsna skjuts till döds. Maria sätter sig och håller för ansiktet. Senare betraktar hon en by från en kulle.

Marias inre röst läser slutet på brevet till Agnes - det som hon aldrig kommer att skicka. Hon vet inte om det är av hänsyn till sig själv eller till Agnes. Hon vet bara att hon "alltid kommer att längta till ditt paradis, och alltid kommer att åka därifrån".

Censur / granskning

Censurnummer 127847
Datum 1988-09-08
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2594 meter
Kommentar Aktlängder: 529-538-504-495-528 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2594 meter
Längd i minuter 95 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna var genomgående uppmuntrande positiva. Många kritiker talade om att Mikael Wiström klarat det svåra steget att gå från dokumentärfilm till spelfilm, fast med användande av en dokumentärfilmsteknik.

Mario Grut, AB: "Efter allt kalkonkackel och gnöl om svensk film (varför bara svensk?) är det nöjsamt att höra det milda flöjtljudet av Mikael Wiströms Brev till paradiset. Desto angenämare som den är en debut i den kanske svåraste av alla filmgenrer.

Den tillhör den smala arten speldokumentär med dess uppsättning omöjliga bildregler och äkthetskriterier."

Maaret Koskinen, DN: "Filmens huvudperson och sammanhållande centrum är den unga fotografen Maria, som upptäcker att de uppdrag hon åtar sig oåterkalleligen vävs samman med det som så prydligt brukar avspjälkas i sin egen zon under benämningen privatliv.

En sammanvävning som på ett smärtsamt sätt ställer henne ansikte mot ansikte med tillvarons inneboende motsättningar. Så till exempel finner hon sig vara (oönskat) gravid mitt uppe i ett känsligt skede i ett fotoreportage på en sjukhusavdelning för förtidigt födda barn. Situationen ställs oundvikligen på sin spets, rör sig de facto kring den svävande gräns där liv och död möts. Något liknande händer när Maria reser på reportageresa till krigets Nicaragua, varifrån hon skriver brev till sin farmor. Farmor Agnes, den paradisiska barndomens väkterska, som lever enligt en gammal ordning där världen ännu var hanterbar och som varje höst mangrant skördar sina äpplen, skalar, torkar, saftar, syltar - fast, som hon själv ironiskt påpekar, hon snart inga människor har att ge dem till.

Det är på dylika motsättningar filmen är uppbyggd - motsättningar som Wiström på intet sätt förenklar utan vars inneboende komplikationer han tvärtom anstränger sig för att försöka följa i spåren.

Och därmed åstadkommer han något som är mycket svårt, speciellt för den som inte håller sig inom gängse berättarmässiga ramar; en historia som hänger ihop medelst en inre känslomässig logik."

Sven E Olsson, Arbetet: "[Mikael Wiströms] film är en blandning av fiktion (spelfilm) och dokumentär. Den handlar således om Maria, som har samma yrke och estetiska problem som både Maud Nycander och Mikael Wiström själv. Kanske är det därför som konflikterna i filmen tycks så levande och sårbart närvarande i rummet och gestalterna. Konflikter där den privata och psykologiska sfären grenslar den professionella. Men också där manliga och kvinnliga reaktioner kring liv och död, graviditet och abort utforskas utan att förfalla till just typbeteenden eller emblematiska gester och ord - i en kris som för Maria gäller både hennes kamerajobb och fostret i hennes mage. (-) Mikael Wiströms film förenar, så länge den är i Sverige, en stor associativ frihet med en äkthet, en ögonblicksnärvaro som nästan försvunnit ur svensk spelfilm av idag. Men när Maria och handlingen följer Peter Torbiörnsson till inbördeskrigets Nicaragua planar filmen ut i en rätlinjig dokumentär om två svenskar på främmande ort. Synd på något som länge var så annorlunda och bra."

Bernt Eklund, Expr: "Mikael Wiström är gammal dokumentärfilmare. I sin första spelfilm har han inte ändrat stil.

Det visar sig klokt. Brev till paradiset är bra, och det är de halvdokumentära kvaliteterna som är styrkan.

Wiström porträtterar fotografen Maria, spelad med enkel självklarhet av fotografen Maud Nycander.¿

Monika Tunbäck-Hanson, GP: ¿Mikael Wiström och fotografen Peter Östlund arbetar personligt med bilderna. Bildspråket är fantastiskt och poetiskt, vardagsnära och handfast. Filmen ställer stora frågor om liv och död, om vår hållning till oss själva och varandra, till yrkesroller och privata roller, dock utan att filmen blir pretentiös. (-) Brev till paradiset utspelar sig i gränslandet mellan dokumentet och fiktionen, ett gränsöverskridande som är spännande och givande."

Jan Aghed, SDS: "Den svenska delen av allt detta rymmer äkta, fint avlyssnade tonfall och stämningar och bildar en sympatisk berättelse, som skulle ha blivit en ovanligt bra svensk film, om bara Wiström hade hållit sin kamera på distans lite oftare. Som det nu är består Brev till paradiset till större delen av en monoton närbildsskildring. Motsatsen till denna hopträngda fotostil möter vi i Nicaragua-avsnittet, där det äntligen, som ett uttryck för den riskabla frihet som nu omger Maria, blir luft och rymd i bilderna.

Men från andra synpunkter än den visuella omväxlingens borde Nicaragua inte ha varit med alls. Inte nog med att journalisten Peter Torbiörnsson får visa upp sig från sin flummigaste filosofiska sida. Strängt taget är det nämligen så att Brev till paradiset - efter en rad liknande filmexperiment från senare år ¿ exploaterar förtrycket och lidandet i tredje världen för en turistande europés självterapi."

Hans Schiller, SvD: "Huvudperson är en kvinnlig frilansfotograf vilket ger Wiström alldeles för fria möjligheter att röra sig i geografin. Dessvärre tar han sig också alltför stora friheter i tiden och hoppar fram och tillbaka utan att behärska återblickstekniken eller utan att lyckas finna en fungerande form för en sådan, vilket också kan vara svårt i den här typen av film.

Förutom att Brev till paradiset innehåller osorterade minnesbilder så stupar den på att inte ha någon hållbar historia som bas. I stället finns här en naturalism som inte fungerar, fylld av scener som saknar substans. Det finns helt enkelt ingen drivkraft i scenerna, de är avbildade men inte betydelsebärande. De har ingen berättelse att föra framåt och det hela blir tyvärr ganska snart förfärligt tråkigt."

Kommentar Svensk filmografi

Brev till paradiset spelades in med en rekordlåg budget, cirka 5 Mkr. Att Mikael Wiström använde sig av amatörer var främst av ekonomiska skäl, men berodde också, enligt intervjuuttalanden, på osäkerhet om huruvida han var mogen att arbeta med professionella skådespelare.

Brev till paradiset låg klar ett år innan den fick sin premiär på Göteborg Film Festival 1989-01-29. Därifrån skrev Mia Tottmar i en festivalrapport i Dagens Nyheter (1989-01-30) att det var synd att den inte visats tidigare. "I denna kalkonernas tid blir man lycklig över att se en så ärligt syftande och kompetent svensk film.- Elisabeth Sörenson, Svenska Dagbladet, omnämnde den i mycket positiva ordalag i sin festivalrapport (1989-02-02) och berömde särskilt blandformen mellan dokumentär och fiktion. "Blandformen är intressant därför att han lyckas föra över en del av det goda, som kamerans oansträngda närvaro i ett realistiskt skeende." Hon berömmer också Maud Nycander "som med stor självklarhet rör sig i fotografrollen".

Mikael Wiström (f 1950) hade tidigare gjort bl a Närkampen (1985/9). Under 80-talet färdigställde han även Exil - en mors berättelse (1989/4).

Visningar

Sverigepremiär 1989-02-06 Studio Stockholm Sverige 95 min
Urpremiär 1989-02-06 Hagabion Göteborg Sverige 95 min
1989-02-06 Studio Stockholm Sverige 95 min
1989-02-06 Fyris Uppsala Sverige 95 min
Annan visning 1989-11-17 Filmstaden 6 Stockholm Sverige 95 min (Filmens Dag)
TV-visning 1992-04-15 Kanal 1 Sverige 91 min

Musikstycken

Originaltitel As Time Goes By
Kompositör Herman Hupfeld (1931)
Textförfattare Herman Hupfeld (1931)


Originaltitel Brev
Kompositör Johan Zachrisson


Originaltitel A Hard Day's Night
Av John Lennon (1964)
Paul McCartney (1964)


Ämnesord

DK Drama
DK Konst, Målning, Teckning, Foto

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2594


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2594


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ CRI-negativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv Neutral bakgrund


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Affischdesign Christer Jonson


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BREV TILL PARADISET
Tryckeri Uddenholms offset
Affischdesign Baltzar Reklam AB


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Två tungor har mitt hjärta. En filmberättelse av Mikael Wiström.
Omfång 40 s. Brev (1 s.) och illustrationer (10 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Två tungor har mitt hjärta. En filmberättelse av Mikael Wiström.
Omfång 43 s. Illustrationer (10 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista. Brev till paradiset
Omfång 11 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel A letter to paradise.
Omfång 26 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 7
Färg papper 9
Dia 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Svenska


Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?