Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Ängel
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk

Handling

Jon går in i sin lägenhet, där han finner Kim. Jon hotar att ringa polisen. Kim ber honom sätta sig. Inget ska hända.På en restaurang berättar Eva fnittrande om ett frieri för...

Visa hela handlingen

Press

Pressreaktionerna på Stig Larssons debut som långfilmsregissör var nästan genomgående positiva. Även de som hade invändningar hälsade, med få undantag, Ängel som ett spännande inslag...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Medverkande

Bolag

Handling

Jon går in i sin lägenhet, där han finner Kim. Jon hotar att ringa polisen. Kim ber honom sätta sig. Inget ska hända.

På en restaurang berättar Eva fnittrande om ett frieri för Stig, Per och Åsa. Ju mer man har, desto räddare är man att förlora det, säger han. Och denna oro gör risken större att Jon skulle vara med någon annan.

I lägenheten säger Jon att han borde ha slängt ut Kim på en gång. Det är inte lämpligt att Kim är där, när Eva kommer.

Det är vid ett annat tillfälle. På en toalett tvättar Stig ett sår i huvudet. Han berättar att Kim har blivit misshandlad av en grupp unga kortklippta killar, och en av dem har också slagit Stig i huvudet.

Jon, Per, Eva och Kim sitter och dricker vin vid ett bord i lägenheten. Eva trakasserar Jon genom att tala om hans impotensproblem. Han värjer sig vagt.

Eva berättar att Jon vill att hon ska berätta om andra killar hon haft sex med. Han blir upphetsad av det, speciellt beskrivningen av deras könsorgan. Jon är besvärad. Sedan berättar han ändå hur upphetsande han tycker det är med beskrivningen av andra mäns organ.

Eva berättar att hon varit otrogen fyra gånger och när hon sedan berättat det har Jon fått jättestånd vilket hon bara upplevt som äckligt.

Kim frågar om hon har läppstift och puder. Eva säger att det finns på toaletten och följer själv med in. Hon och Kim låser in sig. Jon ser besvärad ut.

Vid ett annat tillfälle snackar Stig och Kim om sina olika sätt att leva: Stig smidigt och kompromissande och innerst inne skiträdd, medan Kim saknar smartness och gör allt det Stig inte vågar.

Kim slickar Stig i ansiktet. Han värjer sig först men låter det sedan ske.

Stig säger att den största känslan av frihet uppnår han när han gör något han vet han inte borde göra. Samtidigt kan han på Kim se konsekvensen av det livsmönstret. Det blir något som ligger nära döden. Kim säger att det är tvärtom. Det är han som lever, inte Stig. Stig lever bara i det han skriver. Stig lever inte, han skriver.

På vinpartyt knackar Jon på toalettdörren. Han är pissnödig. Eva och Kim vägrar att öppna.

Jon står vid vasken med byxorna nedhasade. Han har kissat på golvet och på byxorna. Kim och Eva kommer ut från toaletten. Kim raljerar över att Jon har gjort på sig.

Per och Åsa börjar sätta på sig ytterkläderna. Eva säger till Jon att han måste sova hemma hos Per och Åsa i natt. Kim kräver att få hans nycklar. Jon protesterar halvhjärtat och ett litet tumult uppstår innan han knuffas ut ur lägenheten.

Kim och Stig samtalar igen. Kim talar om flickor. Han brukar säga att han inte vill att de ska vara tillsammans första kvällen eftersom just hon betyder något särskilt. Sedan för han henne fram till den gräns där hon vill i alla fall - varpå han avbryter med att hänvisa till det de kom överens om. Sedan kan han somna lugnt. Det viktigaste är att ha kontrollen.

Stig säger att man måste kunna föra autentiska samtal med människor. Kim invänder att allt är autentiskt och allt är teater. Han själv bestämmer när det ena börjar och det andra slutar. I den stund Stig ser gränserna, tänker han dra.

Kim vaknar i Evas säng. Han smyger upp och klär på sig. I köket tar han en spritflaska innan han går ut.

En äldre, lite luggsliten man sitter på en parkbänk. Kim kommer fram till bänken och sätter sig. Mannen säger att Kim på avstånd såg ut som en brud, nej som en ängel. Han berättar att han mött en ängel förut, en boxare som hette Angelo. Nu väntar han på en polare som ska komma med en flaska Rosita.

Kim säger att om han blundar ska han få en överraskning. Sedan petar Kim ner något i flaskan med Rémy Martin, innan mannen får den.

Kim berättar skrattlystet om händelsen för Stig. Med 13 tripper LSD i flaskan blev mannen vansinnig och föll skrikande ihop på gatan.

Jon är tillbaka i lägenheten, han smyger sig upp till den sovande Eva, tar en kudde och kväver henne med den. Han lägger ansiktet mot hennes nakna kropp, han drar av henne täcket och blottar allt utom ansiktet, han klär av sig och lägger sig naken på henne och gråter. I bakgrunden hörs melodislingan från en Hemglass-bil.

Stig ligger på en dubbelsäng, Kim kräver honom på pengar. Sittande på Stig leker Kim med en kniv. Han släpper den mot Stig och fångar den i luften. Kim får pengarna.

Som liten pojke ligger Kim i en säng. Han vaknar. Det är tomt och ensamt.

Censur / granskning

Censurnummer 128243
Datum 1989-02-23
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2165 meter
Kommentar Aktlängder: 575-429-572-589 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2165 meter
Längd i minuter 79 min
Akter 4 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Pressreaktionerna på Stig Larssons debut som långfilmsregissör var nästan genomgående positiva. Även de som hade invändningar hälsade, med få undantag, Ängel som ett spännande inslag i en konventionell och förstelnad svensk filmproduktion.

Mario Grut, AB: "Som film kan det tyckas radikalt med sina stilbyten och hänsynslöst långrandiga brott mot biokonventionen om litet snack och mycket skjut. Men radikalismen är relativ. I en intervju har Larsson uttryckt oro över sin djärvhet att låta en frontalt stillastående scen i filmen ta 25 minuter. Nåja. Det är ändå arriärgarde mot de åtta timmar Warhol med fast kamera filmade en sovande man.

Det nya i Ängel ligger nog på ett annat plan. Konsekventare än de flesta filmer har den upphöjt tråkigheten till estetisk norm. Det flummigt utflytande talet. Omtagningarna i handlingar och göromål. Upprepningen som enligt Kierkegaard är ångestens ursprung. För sådant drar sig inte Larsson. Åtminstone den djärvheten har hans film."

Hanserik Hjertén, DN: "Det handlar om att moralbristen kan ha sin frihetskänsla och helvetesdunsten sina friska fläktar, och det är ju beaktansvärda självbekännelser av Larsson.

Hur blir man då som Kim? Jag vet inte om det är menat som förklaring, men regissören lägger i alla fall in en destruktiv modersrelation i bakgrunden.

Modern terroriserar sitt barn med att det måste stå stilla utan att förklara varför. Scenen är lika absurd och obehaglig som mycket annat i filmen.

Ty förvisso är det här en dyster värld vi blickar in i, och en och annan kommer kanske att dra öronen åt sig och hålla för näsan. Men man bör nog uppskatta Larssons uppriktighet och viljan att skamlöst hålla sig till de egna erfarenheterna.

Avståndet till våra sällskapsresor och jungfruresor är med andra ord avsevärt. Ängel är en fruktansvärt naken och tydlig film, samtidigt som den har något gåtfullt och drömskt.

Släkt med vackrare svensk vardagsvara är den inte, snarare med verk av andra ensamvargar. Främst förstås Pasolinis Teorema som också berättar om en ängels förödande nerslag i den borgerliga backen.

Något mästerverk är det knappast. Därtill bär den lite för mycket det improviserades prägel. Men likgiltig lär den inte lämna någon.

Så för mig får den gärna bli startskottet till en mer hänsynslöst personlig och utmanande svensk film!"

Bernt Eklund, Expr: "Liksom i pjäsen VD (nära släkt även om de yttre likheterna är små) ställs en rad moraliska frågor av mer eller mindre besvärande slag.

Frågorna är okonventionella liksom sättet att ställa dem. Stig Larsson söker en egen form för sitt innehåll - utan att finna den såvitt jag förstår.

Uppenbar är hans misstro mot bildberättandet. När dialogen är rutinerat förargelseväckande, är bilderna envetet obestämda.

Stig Larssons egen position är också genomfört oklar. Inte nog med att han envisas med att själv stiga in i bilden ¿ mitt i det hänsynslösaste allvaret skymtar hans maliciösa leende."

Kaj Schueler, SvD: "Stig Larssons debut är välkommen, inte minst i en tid då svensk film knappast kan slå sig för bröstet av originalitet. Här finns också enskildheter som är fångade på pricken. Men kompositionen spretar åt för många håll, gestaltningen är inte alltid lyckad och känns i några fall som ren utfyllnad. Det är inte formen det är fel på, och förhoppningsvis kan Stig Larsson i nästa film göra mer av den."

Jan Aghed, SDS: "Ängel är inte en film som är lätt att ta till sig. Dess djupa pessimism, svarta ironiska accenter, vägran att fälla moraliska omdömen ens om de mest utrerade beteenden och konsekventa tillämpning av en dramaturgi som kvarlämnar problemställningar olösta; allt detta inbjuder snarast till försök att värja sig från åskådarnas sida.

I en bildberättelsekultur - styrd eller förslavad - av Hollywoods dramaturgiska tradition, antingen i originaltappning eller i Varuhus-gurun Ola Olssons importversion, är vi heller inte vana vid filmiska meddelanden där avsändaren är tydlig; vid filmmodeller där dynamiken till stor del avlägsnats från handlingsplanet och mindre ligger i rollkaraktärernas väg genom sina dilemman och konflikter än i spelet mellan en brutalt uppriktig berättare och hans publik.

För egen del kan jag efter en första bekantskap inte påstå att jag är särskilt förtjust i Stig Larssons film. Är man som jag själv svag för, säg Loseys och Fassbinders sätt att skildra maktkamp och förödmjukelse, med kameran på distans i associationstäta bildkompositioner som synliggör större, sociala och politiska, sammanhang och med Betjänten och Berlin-Alexanderplatz som sublima exempel, eller för de rymliga, kamerautforskande tablåerna hos den senare Dreyer - då kan den inåtvända, fysiskt och geografiskt hoptryckta bildgestaltningen i Ängel kännas irriterande. Också med full förståelse för det eventuella konstnärliga tvånget från små produktionsresurser.

Å andra sidan är det ställt utom allt tvivel att Stig Larsson kommit med något nytt och intressant i svensk - eller kanske rättare sagt osvensk - filmväg, i en tid med överskott av förglömliga insatser på spelfilmsgebitet. Och varje film som spränger svensk films gängse fiktionsmallar (-) är värt en generöst prövande hållning."

Sven E Olsson, Arbetet: "Det är svårt att redovisa storyn i Ängel eftersom det inte finns någon. Vad som finns är ett antal tablåer - utstuderat och koketterande konstlösa i bild-, färg- och ljussättning och ofta dessutom nästan ohörbara. (Det senare dock snarast en förtjänst, det märker jag, när jag lyckas urskilja orden.) (-) Här finns inget att förstå om och av de obegripliga obehagligheterna, annat än den i sammanhanget oväntat schablonpräglade teorin att Kim - personligheten och/eller rollen - fått en väl hårdför potträning hemma hos mamma. (-) Detta är ingen upplivning av den svenska filmen. Det är en modell för gravsättningen av den. Den som ser något av värde i den här filmen ser säkerligen också kejsarens nya kläder."

Sun Axelsson, Chaplin: "Filmen Ängel av Stig Larsson är en skickligt gjord film. Den är estetisk på ett skrämmande sätt. Skönheten mitt i våldet skapar en omedelbar distans till de händelser som utspelas. Åskådaren, "läsaren", förstår att här bör man inte ställa banala frågor om moral, ansvar eller lägga psykologiska och sociala aspekter. Det avser att ge filmen karaktär av att 'så här är det nu idag, så här ter sig livet för många unga människor'.

Det är därför frestande att i stil med filmen bara låta den passera med ett 'jaha' eller nöja sig med att konstatera att Stig Larsson är en duktig regissör och, som vi nu alla vet, en begåvad författare. Vad han sedan gör med sitt material, hur han förvandlar sina upplevelser till konst, från tanke till slutsats eller ingen slutsats alls eller ingen konst alls, utan metakonst, en bild ur livet utan kommentar, är det kanske inte meningen att vi ska bry oss om. Men det är svårt att låta bli i detta sammanhang. Ty filmen är faktiskt full av tysta värderingar genom att ett val, eller flera val, har föregått de scener som visas.

Här finns konfrontationer som man på ett utstuderat sätt konstruerat, dessutom med avsikt att väcka olika reaktioner. I filmen förekommer också valhänta psykologiska försök att förklara brottslingens beteende. Man ställer en liten pojke, Simon, där den vuxne mannen stod och man placerar hans grymma moder mitt emot honom. Hon är orsaken och boven. Ack så banalt! Psykoanalysen har nått några steg längre än så. (-)

Vi lever i en tid av stor likgiltighet. Är det den likgiltighet som Larsson kanske vill visa? Eller vågar han inte ta ställning? Ibland får man en känsla av att åttiotalet kastrerar sig själv genom att avstå från att undersöka. (-)

Något känns unket i filmen Ängel liksom i vår tid. Det går en liklukt genom världen och framför den går ett spöke som heter fascismen. Jag vill inte påstå att Ängel är en fascistisk film. Den visar faktiskt vad som är åt helvete, omedvetet och kladdigt, men dock. Vad jag saknar är en klar bild av regissörens eget ansikte. Jag vill höra hans röst. Jag vill att han ska tänka själv!"

Kommentar Svensk filmografi

Ängel visades första gången på Göteborg Film Festival i början av februari 1989. Sin officiella biografpremiär fick den cirka en månad senare.

Visningen vid Göteborg Film Festival föranledde positiva omnämnanden på flera håll. Jan Agheds recension är hämtad från det tillfället. Vid filmens Malmöpremiär i september recenserades den i SDS (1989-09-17) av Sven-Erik Torhell.

En minidebatt om moralen, eller bristen på moral i Ängel kom till stånd i Expressen i april 1989. Annika Westermark menade att filmen i gestalten Kim visade upp en fördold Rambo-mentalitet i fokhemmet, men hon fick mothugg av Nina Lekander (04-12), som menade att han inte var något mer än ett skräckinjagande tomrum. I ett inlägg i Aftonbladet (04-18) drog John Peter Nilsson under rubriken "Perversionen som underhållning" paralleller mellan den amerikanske videokonstnären Richard Kern, författaren LOB och Stig Larssons Ängel varvid han fann Larsson vara den som djärvast gestaltade och våldförde sig på föreställningen om vår oskuld.

Inspelning

Stockholm Sverige
London Storbritannien

Visningar

Urpremiär 1989-03-03 Filmstaden Stockholm Sverige 79 min

Musikstycken

Ämnesord

DK Drama
DK Relationer, Samliv

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Stig Larssons film ÄNGEL
Tryckeri Uddenholms offset


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kim Rocker, Stig Larsson.
Omfång 51 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Angel
Omfång 30 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 6
Färg papper 7
Dia 6
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?