Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Mamma pappa barn
Filmtyp Kortfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk

Om filmen

 Marie-Louise Ekmans nyskapande film om familjen, som sedd ur barnets ögon framställer vuxenvärlden i all sin komiska absurditet.När Marie-Louise Ekman...

Visa hela texten

Handling

Mamman och den lilla flickan har varit på bio. På hemvägen blir de osams. Hemma väntar ett stort kaos: pappa gör mat, mormor kommer på besök, barn-TV:n börjar osv.


Relaterat

Om filmen



Marie-Louise Ekmans nyskapande film om familjen, som sedd ur barnets ögon framställer vuxenvärlden i all sin komiska absurditet.

När Marie-Louise Ekman (då Bergenstråhle De Geer) debuterade som filmregissör med sin halvtimmesfilm Mamma pappa barn var hon redan ett känt namn inom film- och konstvärlden. I Hallo Baby (Johan Begrenstråhle, 1976) gjorde hon skandalsuccé som skådespelare och manusförfattare till en historia med självbiografiska inslag.

Precis som Hallo Baby tänjer Mamma pappa barn på gränserna för vad som får sägas och visas på film och båda filmerna är verkligen konstverk av sin tid. En tid i svensk filmhistoria som präglas av experimentlusta, samhällskritik och formglädje.

Och det var även en tid då barnen och barnkulturen stod i centrum för såväl debatter och forskning som för konstnärligt skapande. Respekten för barnet som människa och individ och formandet av en demokratisk familjestruktur var viktiga frågor och återkommande teman för den progressiva barnkultur som växte fram i Sverige i slutet av 60-talet och nådde sin kulmen på 70-talet. Man ville damma av kulturutbudet för barnen, städa bort det överdrivet idylliska och förljugna och i stället föra in Verkligheten. Men ”verklighet” behövde inte betyda fantasilöst eller trist. Tvärtom ansågs fantasin vara en självklar del av barnens verklighet, en del som borde uppmuntras och tas på allvar. Precis som de stora tankar, känslor och frågor som barnen bär på.

Allra tydligast framstod den nya barnkulturens tendenser i TV. På 70-talet satsade man stort – såväl ekonomiskt som konstnärligt – på barnprogrammen. De skulle ge starka upplevelser, kunskaper och självinsikt. Man lyssnade också på barnens egna funderingar genom att helt konkret samla in över 600 frågor från barn på skolor och daghem runtom i landet. 

Vid sidan om barnets rätt till känslor, åsikter och respekt är det bärande temat i Mamma pappa barn kritiken mot kärnfamiljen. Också detta låg i tiden. Nya forskningsrön från idéhistoriker, psykologer och sociologer visade att kärnfamiljen som samhällets grund ur ett historiskt perspektiv är ett nytt fenomen och kanske inte alls det som främjar barnet bäst. Kärnfamiljen, menade somliga, har en inbyggd förtryckande struktur som drabbar alla men som är svårast att hantera för barnen eftersom de saknar makt. 

Flickan i Mamma pappa barn kämpar med just sitt begränsade utrymme i familjen. Hennes föräldrar är långt ifrån auktoritära, tvärtom anklagas de av mormodern för att vara alltför släpphänta, men ändå är det ingen som ser henne och lyssnar henne på riktigt.

Nu låter det kanske som om Mamma pappa barn är en tråkig, jobbig film om tunga ämnen. Inget kunde vara mer fel. Med perfekt balans använder Marie-Louise Ekman svart humor och ekvilibristisk scenografi för att berätta om något viktigt. Och hon lämnar aldrig flickans sida utan allt ses ur hennes perspektiv. Och härifrån framstår vuxenvärlden i all sin komiska absurditet. 

De flesta i en ung publik ömsom tystnar, ömsom skrattar högt åt denna diskbänkssurrealistiska skildring av ett barns vardag. Att driva med livets svårigheter är ju ett välbeprövat knep som fungerar lika väl inom kultur för barn som för vuxna. Eller, som den legendariska clownen Manne af Klintberg uttrycker det: ”Skratta åt överheten behöver ungar hela tiden.”

Malena Janson (2014)

 

När Marie-Louise Ekman (då Bergenstråhle De Geer) debuterade som filmregissör med sin nyskapande halvtimmesfilm Mamma pappa barn var hon redan ett känt namn inom film- och konstvärlden. I Hallo Baby (Johan Begrenstråhle, 1976) gjorde hon skandalsuccé som skådespelare och manusförfattare till en historia med självbiografiska inslag.

     Precis som Hallo Baby tänjer Mamma pappa barn på gränserna för vad som får sägas och visas på film och båda filmerna är verkligen konstverk av sin tid. En tid i svensk filmhistoria som präglas av experimentlusta, samhällskritik och formglädje.

     Och det var även en tid då barnen och barnkulturen stod i centrum för såväl debatter och forskning som för konstnärligt skapande. Respekten för barnet som människa och individ och formandet av en demokratisk familjestruktur var viktiga frågor och återkommande teman för den progressiva barnkultur som växte fram i Sverige i slutet av 60-talet och nådde sin kulmen på 70-talet. Man ville damma av kulturutbudet för barnen, städa bort det överdrivet idylliska och förljugna och i stället föra in Verkligheten. Men ”verklighet” behövde inte betyda fantasilöst eller trist. Tvärtom ansågs fantasin vara en självklar del av barnens verklighet, en del som borde uppmuntras och tas på allvar. Precis som de stora tankar, känslor och frågor som barnen bär på.

     Allra tydligast framstod den nya barnkulturens tendenser i TV. På 70-talet satsade man stort – såväl ekonomiskt som konstnärligt – på barnprogrammen. De skulle ge starka upplevelser, kunskaper och självinsikt. Man lyssnade också på barnens egna funderingar genom att helt konkret samla in över 600 frågor från barn på skolor och daghem runtom i landet.

     Vid sidan om barnets rätt till känslor, åsikter och respekt är det bärande temat i Mamma pappa barn kritiken mot kärnfamiljen. Också detta låg i tiden. Nya forskningsrön från idéhistoriker, psykologer och sociologer visade att kärnfamiljen som samhällets grund ur ett historiskt perspektiv är ett nytt fenomen och kanske inte alls det som främjar barnet bäst. Kärnfamiljen, menade somliga, har en inbyggd förtryckande struktur som drabbar alla men som är svårast att hantera för barnen eftersom de saknar makt.

     Flickan i Mamma pappa barn kämpar med just sitt begränsade utrymme i familjen. Hennes föräldrar är långt ifrån auktoritära, tvärtom anklagas de av mormodern för att vara alltför släpphänta, men ändå är det ingen som ser henne och lyssnar henne på riktigt.

     Nu låter det kanske som om Mamma pappa barn är en tråkig, jobbig film om tunga ämnen. Inget kunde vara mer fel. Med perfekt balans använder Marie-Louise Ekman svart humor och ekvilibristisk scenografi för att berätta om något viktigt. Och hon lämnar aldrig flickans sida utan allt ses ur hennes perspektiv. Och härifrån framstår vuxenvärlden i all sin komiska absurditet.

     De flesta i en ung publik ömsom tystnar, ömsom skrattar högt åt denna diskbänkssurrealistiska skildring av ett barns vardag. Att driva med livets svårigheter är ju ett välbeprövat knep som fungerar lika väl inom kultur för barn som för vuxna. Eller, som den legendariska clownen Manne af Klintberg uttrycker det: ”Skratta åt överheten behöver ungar hela tiden.”

Malena Janson (2014)

 

Boka filmen

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige
Översatt titel

Filmteam

Medverkande

Lise-Lotte Nilsson mamman
Krister Henriksson pappan
Isabella Kollman barnet
Margaretha Krook mormodern
Britt Edwall grannfrun
Rolf Skoglund hallåmannen
Annikka Nuora TV-barnet
Ulla-Britt Norrman TV-mamman
Lars Dejert TV-pappan
Lisbeth Zachrisson den fina grannfrun
Eva Starnell det fina grannbarnet
Kristina Elander moroten
Carl Johan De Geer fläskkorven
Åke Pallarp blyertspennan
Pi Eriksson TV-baken

Bolag

Produktionsbolag Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Sveriges Radio AB
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1996
Distributör i Sverige (köpvideo) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1996
Laboratorium AB Film-Labor
Mixning FilmTeknik AB

Handling

Mamman och den lilla flickan har varit på bio. På hemvägen blir de osams. Hemma väntar ett stort kaos: pappa gör mat, mormor kommer på besök, barn-TV:n börjar osv.

Censur / granskning

Censurnummer 118794
Datum 1989-09-21
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 900 meter


Censurnummer 118794
Datum 1978-02-02
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 360 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Färgsystem Eastman Color
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 330 meter
Längd i minuter 34 min
Dialogspråk


Visningar

Urpremiär 1977-11 Sverige
Videorelease 1996-04 Sverige 28 min
TV-visning 1978-03-14 TV1 Sverige
Festivalvisning 2009-10-19 Regina Uppsala Sverige 32 min Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Svenska kortfilmsklassiker.
2009-10-25 Slottsbiografen Uppsala Sverige 32 min Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Svenska kortfilmsklassiker.

Musikstycken

Originaltitel Bolero
Kompositör Maurice Ravel (1927)


Utmärkelser

Chaplin-priset Stockholm 1977 Carl Johan De Geer (scenografin)
Stockholm 1977 Palle Sonesson (scenografi)
Stockholm 1977 Birgitta "Gittan" Jönsson (scenografi)

Ämnesord

Barnfilm

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 16 mm
Längd i meter 360


Typ Kopia
Bredd 16 mm
Längd i meter 360


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 901


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 901


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 900


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 900


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 900


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Separat visningsljud
Bredd DTS-skiva


Typ I-band effekter
Bredd 16 mm


Typ Ljussättningsinformation
Bredd Kassett


Typ I-band musik
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 13
Färg papper 13
Bakombild papper 3
Dia 14
Album Nej


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Bredd DCP
Längd i minuter 34 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?