Originaltitel | Alla våra morgondagar |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Dokumentär |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Sverigepremiär | 1994-10-21 |
Lou Castel
besökaren
Luis Enrique Cartaya Espinosa
taxichauffören
Idania Dothil Dominguez
arbetare på cigarrfabrik
Marisol Mancebo Sardinas
arbetare på cigarrfabrik
Juan Carlos Anguita
Marisols man
Hugo Azcuy Castillo
graffitimålaren
"Havanna februari 1994" anger en text.En besökare anländer till Havanna. I en taxi frågar han chauffören om livet på Kuba. På en kubansk lön kan man inte leva, säger chauffören....
Ett fåtal kritiker anmälde Alla våra morgondagar. Ingen visade entusiasm.Helena Lindblad, DN: "Tio unga kubaner porträtteras formlöst och lite slumpmässigt i mötet med en...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Research | |
Produktionsassistent | |
Filmkonsulent | |
Fotoassistent | |
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Ljudläggning | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Översättare |
Lou Castel | besökaren | ||
Luis Enrique Cartaya Espinosa | taxichauffören | ||
Idania Dothil Dominguez | arbetare på cigarrfabrik | ||
Marisol Mancebo Sardinas | arbetare på cigarrfabrik | ||
Juan Carlos Anguita | Marisols man | ||
Hugo Azcuy Castillo | graffitimålaren | ||
Andrés Leal Medinos | höjdhopparen | ||
Carlos Acosta | skådespelaren | ||
Maria Gattorno | kulturhusföreståndaren | ||
Gil Plá Ortiz | rocksångaren | ||
Fernando Lorenzo Portclá | trummisen | ||
José Miguel Sanchez | Marias medhjälpare | ||
Lilian Poveda Ruiz | poeten | ||
Yara Morejon Gómez | flickan i busskön | ||
Karl Staf | journalist m m |
Produktionsbolag | Cinetofon AB | (för) | |
---|---|---|---|
Sveriges Television AB Kanal 1 | |||
Nordisk Film & TV Fond | |||
Statens Filmcentral | |||
Finansiär | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | med stöd av | |
Danish International Development Agency (Danida) | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Folkets Bio AB | 1994 | |
Laboratorium | FilmTeknik AB |
"Havanna februari 1994" anger en text.
En besökare anländer till Havanna. I en taxi frågar han chauffören om livet på Kuba. På en kubansk lön kan man inte leva, säger chauffören. Men han vill stanna kvar i landet.
Besökaren insuper ett flertal miljöer och träffar skiftande människor som berättar om sig själva, om livsvillkoren i dag och om förväntningarna inför framtiden.
Det är arbetare på en cigarrfabrik, en graffitimålare, en höjdhoppare, medlemmar i en rockgrupp, en skådespelare och en kulturhusföreståndare.
Just nu har vi många problem här i landet, säger en ung kvinna.
Som kubansk kvinna har jag ingen framtid, säger en annan.
Besökaren möter också en annan besökare, den svenske kommunisten Karl Staf, som är full av beundran för de sociala landvinningarna i landet.
Även bland kubanerna förekommer tillförsikt. En ung kvinna säger:
Jag är militant kommunist, för jag är född i en revolutionär familj och fick lära mig att tro på revolutionen och på Fidel. Jag ser ljust på framtiden.
Censurnummer | 132955 |
---|---|
Datum | 1994-10-18 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 668 meter |
Kommentar | Aktlängder: 311-357 m. |
Färgtyp | Färg |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 668 meter |
Längd i minuter | 61 min |
Akter | 2 rullar |
Ett fåtal kritiker anmälde Alla våra morgondagar. Ingen visade entusiasm.
Helena Lindblad, DN: "Tio unga kubaner porträtteras formlöst och lite slumpmässigt i mötet med en märkligt oengagerad 'besökare' och därtill filmens enda skådespelare, Lou Castel. Beväpnad med omsorgsfullt nedskrivna frågor som läses innantill skrider han runt och talar än med en skådespelare som sätter upp Lorca, än med en höjdhoppare som tävlar mot Sotomayors rekord. I samband med flera av de övriga, arbeterskor på en cigarrfabrik, Maria som jobbar på det kommunala kulturhuset och Luis som guidar dollarstinna turister i taxi, skapas en representativitet som känns närmast klichéartad.
Framtiden kan vara en rockkonsert, en buss som kommer i tid, en karl som börjar hjälpa till hemma... Filmens styrka ligger i de vardagligt men längtansfullt formulerade drömmar om en framtid där kubanerna kan börja satsa på en morgondag som inte dikteras av blockader och stormaktsspel."
Jens Peterson, AB: "Kubaner berättar om livet i Havanna 1994. Om brist på pengar och saker, om drömmar och livsglädje trots allt. På cigarrfabriken, på teatern, i rockbandet som är en skrällig imitation av Pearl Jam. En klottrare går bland ruinerna av ett lyxhotell och målar.
Ont om dollar. Det gäller också filmproduktionen, som kornigt och lite hackigt låter kubanerna berätta. Lite stelt och forcerat som det lätt blir när amatörer ska spela sig själva. Snabba interiörer från ett samhälle som saknar det mesta utom hopp."
Jeanette Gentele, SvD: "En bit in i Stig Björkmans dokumentär om människor på Kuba just nu undrar man om det är en drift med 70-talets kampglada reportage från den röda ön man bevittnar när gammelkommunisten Karl Staf oemotsagd lägger ut texten om den strålande ekonomiska utvecklingen. Särskilt som 'reportern', den svenskitalienske skådespelaren Lou Castel ser ut som en övervintrad hippie med sitt långa, orediga gråa hår, storblommiga skjorta och mumlande frågor. Men inte. Det är på fullt allvar.
Det är riktigt som det sägs i innehållsdeklarationen att flera så kallade vanliga människor, en taxichaufför, en fabriksarbeterska, en idrottsman, en poetissa, en skådespelare, en rocksångare, en målare och en kulturarbetare får komma till tals. Men ingen får ju säga något väsentligt.
(-) Stig Björkman är bara intresserad av att måla upp en allmän känsla av att allt blivit sämre på Kuba till ackompanjemang av sorgliga dikter. Det senaste årets utveckling med massflykt från Kuba anas inte i den här filmen. Det är pinsamt att beskåda. Vad menar Stig Björkman?"
"Alla våra morgondagar vill ge ett personligt porträtt av Kuba av idag, men med blicken riktad mot framtiden. Genom att ställa en handfull porträtt av människor med vitt skilda bakgrunder, arbeten och intressen mot varandra söker filmen beskriva livsvillkor som är giltiga i dagens Havanna under det ekonomiska beredskapstillstånd eller undantagstillstånd, 'specialperioden', som råder sedan 1991. (-)
Filmens berättelse utgörs av ett tiotal kubaner som ger oss tillträde till sina liv, till sina tankar, drömmar och föreställningar om framtiden. Vi möter dem i arbete och vardag, på fritid och i fest. Det är framför allt de unga som kommer till tals, de unga för vilka framtiden och de förändringar som Kuba kommer att genomgå är av störst betydelse. (-)
Genom filmens besökare och tillfällige 'guide', den svensk-italienske skådespelaren Lou Castel, möter vi också Karl Staf, radikal journalist och författare, som efter längre vistelser i Sovjet och Kina varit bosatt på Kuba i snart trettio år.
Genom dessa personer och röster, var och en för sig eller i tillfälliga möten med varandra söker Alla våra morgondagar ge en bild av dagens - och morgondagens - Kuba. Ty, som den kubanske författaren G Cabrera Infante skriver i 'Vista del amanecer en el tropico' (Gryningsvyer från tropikerna):
'Den kommer alltid att finnas kvar. Som någon sagt en gång, den där långsträckta, sorgsna, olycksdrabbade ön kommer att finnas kvar långt efter den siste indianen och efter den siste spanjoren och efter den siste afrikanen och efter den siste amerikanen och efter den siste ryssen och efter de sista kubanerna, den kommer att överleva alla katastrofer, i all evighet översköljd av golfströmmen: grön och skön, odödlig, evig.'" (Ur pressmaterialet)
Besökaren i filmen, skådespelaren Lou Castel (alias Ulf Qvarzell; f 1943), filmdebuterade i Marco Bellocchios Nävarna i fickan (1965) och har därefter haft en omfattande och skiftande karriär, framför allt i Italien, i filmer av bl a Liliana Cavani, Carlo Lizzani, Damiano Damiani, Ettore Scola, R W Fassbinder, Wim Wenders, Claude Chabrol och Alain Resnais. Rollen i Alla våra morgondagar var hans andra framträdande i svensk film. Det första gjorde han i Lars G Thelestams Gangsterfilmen/En främling steg av tåget (1974/11). (LÅr)
Kuba |
Sverigepremiär | 1994-10-21 | Zita - Folkets Bio | Stockholm | Sverige | 61 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
TV-visning | 1995-01-15 | Kanal 1 | Sverige | |||
1995-01-17 | Kanal 1 | Sverige | ||||
1995-01-22 | Kanal 1 | Sverige | ||||
Festivalvisning | 1995-02-10 | Haga 2 | Göteborg | Sverige |
Dokumentärfilm |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | ALLA VÅRA MORGONDAGAR en film av stig björkman |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Alla våra morgondagar. Cinetofon presenterar Alla våra morgondagar. En film av Stig Björkman. |
Omfång | 16 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 2 |
---|---|
Dia | 1 |
Album | Nej |