Och stjärnans namn var Malört (1996)

Citat ur 'Uppenbarelseboken' 8:10: "Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det blivit bittert."

Dokumentärfilm som skildrar efterverkningarna av kärnkraftverksolyckorna på Three Mile Island utanför Harrisburg (Pennsylvania, USA) 28.3.1979 och på Tjernobyl utanför Kiev (Ukraina) 26.4.1986. Människor kommere till tals som bott vid kärnkraftverken och som insjuknat - oftast i olika former av cancer - efter reaktorhaverierna. De berättar om lögnaktig information, om mörkläggning av olyckornas konsekvenser och om svårigheterna att hitta någon ansvarig för det som hänt. Biofysiker och kärnfysiker bekräftar invånarnas farhågor om att utsläppen och skadeverkningarna varit vida större än vad som officiellt rapporterats.

Människornas berättelser varvas med bilder från byn Tjernobyl och den övergivna, närbelägna staden Pripyat, under vilka Ulla-Carin Nyquist går igenom de svenska kärnkraftsförespråkarnas argument för att bevara kärnkraftverken även efter det av riksdagen fastställda slutavvecklingsåret 2010.

Kommentar Svensk filmografi

Lennart Malmer (f 1941) är känd för sina många dokumentärfilmer från Tredje världen - främst Vietnam - i samarbete med Ingela Romare (f 1937). Han har också bl a varit medarbetare på de biografvisade kollektivfilmerna Den vita sporten (1968/14), Vi har vår egen sång - musikfilmen (1976/10).

Redan 1980 hade han med långfilmen Sista varningen (1980/9) dokumenterat kärnkraftsolyckan på Three Mile Island i Harrisburg och de omedelbara följderna av den.

Och stjärnans namn var malört visades på biograf tillsammans med kortfilmen Vinden vänder av Wille Peterson-Berger.

Titeln är hämtad från Uppenbarelseboken i Bibeln: "Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn var malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det blivit bittert."

Filmen visades i SVT Kanal 2 14.11.1996 och anmäldes för osaklighet och partiskhet till Granskningsnämnden för radio och tv. Denna friade SVT bl a med hänvisning till påannonsen som löd: "Tjernobyl och Harrisburg är två namn som skrivits in i kärnkraftens historia. Den film som vi nu ska visa gör inte anspråk på att ge alla parters syn på riskerna med kärnkraft. Dokumentärfilmen Och stjärnans namn var malört kan i stället ses som ett personligt inlägg i debatten om kärnkraften av filmaren Lennart Malmer. De som kommer till tals i filmen är några av alla som anser sig drabbade av olyckorna i Tjernobyl och Harrisburg..." (SvD 1.10.1997) I sitt yttrande till Granskningsnämnden framhöll SVTs dokumentärfilmredaktion "att filmen inte bara berör kärnkraften, utan att den också har en poetisk-filosofisk dimension som rör maktens struktur, människors utsatthet, hur det känns att inte få den egna upplevda sanningen bekräftad av omvärlden. Det är en film som i princip skulle ha kunnat handla om något helt annat än kärnkraft. Den är, anser SVT, ett exempel på sådan konstnärligt nyskapande film som det måste vara möjligt att visa inom ramen för en mångsidig public service-television." (SvD 1.10.1997)

Pressreaktion Svensk filmografi

De stockholmskritiker som recenserade filmen var sympatiskt inställda till den. Någon ansåg den drabbande och klargörande, andra underströk det emotionella i framställningen.

Helena Lindblad, DN: "Det känns närmast spöklikt att få reda på att det ryska ordet för malört är 'tjernobylnik'. Men det ämne som dödade, skadade och förvisade tusen sinom tusen människor bosatta runt kärnkraftverket i Tjernobyl kommer inte från någon rasande gudom som vill straffa mänskligheten. De radioaktiva substanser som slungades ut i atmosfären för dygt tio år sedan är i allra högsta grad framkallade av människan själv.

Poängen med Malmers nyanserade odyssé i spårren efter de stora kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl och Harrisburg är dock att katastroferna närmast behandlats som Guds straff, och att kärnkraften inte är något som vanliga människor ska tro att de kan förändra eller påverka. Ur ett makt- och intressentperspektiv, förstår man, har det funnits all anledning att mörka alla utredningar om effekterna av strålningen och låtsas som att allt är bra, bara folk håller käften och är snälla. (-)

Låt inte lugna er! lyder filmens undertitel. Och det är svårt efter att ha sett Och stjärnans namn var malört, oavsett vilken inställning man har eller har haft till kärnkraften som energikälla."

Jens Peterson, AB: "Idag är det på dagen 10 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Svenske filmaren Lennart Malmer gör vad han själv kallar en meditation kring följderna av den. Och runt Harrisburg i USA efter utsläppet vid Three Mile Island 1977 [korrekt årtal: 1979, red anm]. Intervjuer gjorda 1989 och 1991. En blandning av poetiska utläggningar, uppläsning ur 'Uppenbarelseboken' till bilder av vackra blommor och vittnesmål från drabbade. Sjuka barn som behandlas på ryska kliniker, oroliga vuxna som berättar om alla cancerfall i trakten, döende läkare som försöker förstå grymheten hos makthavare som vill tysta ned vad som hänt. Då och då läser Ulla-Carin Nyquists berättarröst kärnkraftsförespråkarnas invändningar med sarkasm i stämbanden.

Det är gripande att se cancersjuka barn. Det är gripande att se gråtande människor, plågade av oro. Mer ångest än fakta. En övertygande insändare. En vädjan till känslor, ett rop för att ingen ska glömma det som hände. Att någon ska göra något innan det händer igen."

Jannike Åhlund, Expressen: "Under de senaste veckorna har jag sett fem mer eller mindre välgjorda reportage kring Tjernobylolyckan och dess konsekvenser. Lennart Malmers Och stjärnans namn var malört är ytterligare ett, men det visas på bio och inte i TV. Underrubriken till Malmers film är Låt inte lugna er! Och ger en idé om hans metod. Här handlar det inte så mycket om becquerel och curie utan mer om känslomässig suggestion. Om sjuka barn och vanställda djur, om rädsla och slocknad livsglädje, både runt Tjernobyl och Three Mile Island.

Ulla-Carin Nyquist, som också skrivit manus och musik, är den uppfordrande berättarrösten som formulerar invändningar och ödesfrågorna kring framtiden - med eller utan kärnkraft. Som ett svar visas Wille Peterson-Bergers förfilm Vinden vänder, en musikaliskt inspirerad hyllning till vindkraften. Lennart Malmers film lägger inte så mycket nytt till bilden, men fungerar som ytterligare en bekräftelse på den moraliska bankrutt som den internationella kärnkraftsindustrin lider av."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se