Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel En frusen dröm
Filmtyp Långfilm
Kategori Dokumentär
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1997-10-03

Medverkande

Max von Sydow
Salomon August Andrée, överingenjör i Kongl. Patentbyrån

Samuel Fröler
Nils Strindberg, fysiker, fotograf

Rolf Lassgård
Knut Frænkel, civilingenjör

Anita Ekström
Gurli Linder

Max von Sydow
Andrée

Göran Stangertz
Strindberg

Visa alla medverkande

Om filmen

Jan Troells återvänder till Andrées polarexpedition, som han hade dramatiserat i spelfilmen Ingenjör Andrées luftfärd femton år tidigare i en...

Visa hela texten

Handling

Dokumentärfilmen skildrar Andrée-expeditionen 1897. Till stillbilder och annat fotografiskt material berättas med expeditionsdeltagarnas egna ord från brev och dagböcker om expeditionen...

Visa hela handlingen

Press

Filmen möttes av stor uppskattning, och naturligtvis gjorde man referenser till Troells spelfilm från 1982 om Andrée-expeditionen. Jan Aghed, SDS: "Troell blev alltså inte färdig...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Jan Troells återvänder till Andrées polarexpedition, som han hade dramatiserat i spelfilmen Ingenjör Andrées luftfärd femton år tidigare i en stillsam men suggestiv dokumentär som speglar regissörens intresse för fotografi och för att med filmens hjälp återskapa verkliga livsöden ur det förflutna.

Den korta (61 minuter) långfilmen En frusen dröm om Andrée är en fristående pendang till Jan Troells tidigare spelfilm Ingenjör Andrées luftfärd (1982), i sin tur inspirerad av Per Olof Sundmans bok med samma namn från 1967. Båda filmerna handlar om Salomon August Andrées försök att tillsammans med de yngre kompanjonerna Nils Strindberg och Knut Fraenkel flyga över Nordpolen i luftballong sommaren 1897.

I En frusen dröm återanvänder Troell material från sin egen spelfilm, men lägger precis som Bea Uusmas Augustprisvinnande bok "Expeditionen: en kärlekshistoria" (2013) mer fokus på de handgripliga spår som finns från expeditionen: dagböcker, brev, kläder och utrustning, Strindbergs fotografier som gick att framkalla trots att de legat begravna i snön på Vitön i trettiotre år innan resterna från de tre ballongfararna upptäcktes 1930. Medan Ingenjör Andrées luftfärd var en påkostad spelfilm i färg, punkterad av Strindbergs stillbilder som svartvita dokumentära inslag, sätter En frusen dröm en lupp på fotografierna, utforskar varje detalj, precis som de tre polarresenärerna måste ha begrundat det främmande landskapet som omgav dem. Avsnitten från spelfilmen är nu omvandlade till svartvitt för att ännu mer sömlöst smälta ihop med stillbilderna.

Expeditionen var en nationell angelägenhet såväl 1897 som 1930; Andrées försök att bli först med att nå Nordpolen kan jämföras med den nationalistiska yra som omger stora sportevenemang, och när resterna från lägret på Vitön återbördades till Sverige hyllades de tre männen som hjältar. Ända sedan de döda männens resedokumentation först publicerades 1930 (bara tre månader efter att lägret hade hittats) i boken "Med Örnen mot polen" har fragmenten från resan inspirerat fantasifulla teorier om och försök till rekonstruktioner av vad som hände mellan den 11 juli 1897, då den vätefyllda ballongen lyfte från norra Svalbard (som då hette Spetbergen) och den 8 oktober samma år, då Andrée gjorde sin sista dagboksanteckning.

Senare generationer har sett Andrée som ansvarig för sina två unga medresenärers liv, då hans noggranna planering grundade sig på bristfälliga kunskaper om arktiska väderförhållanden och optimistiska antaganden om den otestade ballongens bärighet och styrbarhet. Fraenkel blev expeditionens tredje medlem sedan meteorologen Nils Ekholm hoppade av eftersom han insåg att ballongen inte var tillräckligt tät. I En frusen dröm läser skådespelarna Max von Sydow, Samuel Fröler, Rolf Lassgård och Anita Ekström ur dagboksanteckningar och brev som ger inblickar i expeditionsmedlemmarnas motiv. Det som går att mäta – inventering av matförråd, väderförhållanden, datum, tidpunkt – varvas med suggestiva referenser till "stridigheter" eller "moral" som får oss att undra vad de egentligen kände och tänkte, tre ensamma män, förlorade i ett landskap av snö och is.

Att Troell fick möjlighet att återvända till ämnet 1997 femton år efter spelfilmens premiär beror förstås på att det då var 100-årsjubileum för polarexpeditionen. Precis som den senare produktionen Maria Larssons eviga ögonblick (2008) speglar filmerna om Andrée-expeditionen Troells intresse för fotografi och för att återskapa verkliga livsöden ur det förflutna med hjälp av filmmediet. De dokumentära bilderna får nytt liv, frusna ögonblick töas upp, och den drömlika atmosfär som finns i Strindbergs foton blir tredimensionell. Allan Petterssons åttonde symfoni dramatiserar bilderna, en filmrulle med bästföredatum 1898 väcker svindlande funderingar kring tid, liksom berättelsen om brevduvorna som lämnar de tre männen ensamma med sina anteckningar, som ska begravas under snön i trettiotre år innan någon läser dem.

Ingrid Stigsdotter (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Videotitel i Sverige
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Klippning
Produktionsekonom
Filmkonsulent
Fotoassistent
Elektriker
Ljussättare
Negativklippning
Instrumentalist
Redigering, klippning
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

- Röster:
Max von Sydow Salomon August Andrée, överingenjör i Kongl. Patentbyrån
Samuel Fröler Nils Strindberg, fysiker, fotograf
Rolf Lassgård Knut Frænkel, civilingenjör
Anita Ekström Gurli Linder
- Medverkande i "Ingenjör Andrées luftfärd":
Max von Sydow Andrée
Göran Stangertz Strindberg
Sverre Anker Ousdal Frænkel

Bolag

Produktionsbolag Athenafilm HB (i samprod m)
Samproduktionsbolag Sveriges Television AB (Malmöredaktionen)
Yellow Cottage A/S
Canal+ Television AB
Film i Skåne AB
TV2 Danmark
Finlandssvenska Televisionen
Norsk Filminstitutt
Produktionsstöd Det Danske Filminstitut (Kort- og Dokumentarfilm)
Stiftelsen Grännamuseerna
Nordisk Film- & TV Fond
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm) Polfilm HB 1997
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Athenafilm HB 1997
Distributör i Sverige (köpvideo) Athenafilm HB 1997
Distributör i Sverige (DVD) Noble Entertainment AB 2006
Laboratorium FilmTeknik AB
Mixning Owe Svensson Mix AB
Övrigt bolag Andréemuseet i Gränna (stillbilder)
Tekniska museet (stillbilder)
Bernadottebiblioteket (stillbilder)
Pressens Bild AB (stillbilder)
PICA pressfoto (stillbilder)

Handling

Dokumentärfilmen skildrar Andrée-expeditionen 1897. Till stillbilder och annat fotografiskt material berättas med expeditionsdeltagarnas egna ord från brev och dagböcker om expeditionen från förberedelser till det ödesdigra slutet.

Filmen innehåller nyinspelade sekvenser från Spetsbergen, Danskön och Vitön samt avsnitt från Ingenjör Andrées luftfärd (1982/8). Nils Strindbergs foton, tagna med hans specialkonstruerade kamera (48 bilder per rulle, format 13 x 18) hade aldrig tidigare visats i oredigerat skick. (BW)

Censur / granskning

Censurnummer 134902
Datum 1997-09-25
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 1664 meter
Kommentar Aktlängder: 593-530-541


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo Spectral Recording
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 1664 meter
Längd i minuter 61 min
Akter 3 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen möttes av stor uppskattning, och naturligtvis gjorde man referenser till Troells spelfilm från 1982 om Andrée-expeditionen.

Jan Aghed, SDS: "Troell blev alltså inte färdig med tragedin första gången. Man anar att det delvis är tanken på huvudpersonens moraliska dilemma - de stora risker Andrée utsatte sina följeslagare för ¿ som inte släppt greppet om honom. (-)

Resultatet är en skildring uppbyggd av den ödesdigra expeditionens egna foton, journalfilmssekvenser från upptäckten och hemforslingen av kvarlevorna, diverse annat arkivmaterial och nytagna miljöscenerier från Spetsbergen. Allt som allt en film vars dokumentära karaktär knappast naggas av att skådespelarröster läser ur breven, som i sig tillför en ny, gripande dimension, eller av att Troell klippt in ett antal sekundkorta scener ur sin förra rekonstruktion av händelseförloppet.

Tål detta ännu en filmisk behandling? Ja, i varje fall i händerna på en berättare med Troells passionerade förhållande till stoffet, omsorg om nyanser, poetiska blick för oväntade talande detaljer och utsökta rytmkänsla vid klippbordet. Fascinerad ser och lyssnar man en gång till när han återuppväcker denna historiska epok med sin nationella hybris och sina tre undergångsdömda livsöden."

Birgit Munkhammar, DN: "I den mån som Troell frigjort sig från den litterära förlaga - P O Sundmans roman från 1967 - som låg till grund för hans film från 1982, Ingenjör Andrées luftfärd, har den nya filmen vunnit i täthet. Grundad direkt på de autentiska dokumenten har historien blivit rikare och mångtydigare utan att förlora i spänning. De män som vandrar österut på isen samtidigt som isens rörelser förflyttar dem västerut i ännu snabbare takt, har sannerligen tagit på sig en Sisyfos uppdrag. Tystnaden som omger dem är en effektivare psykologisk 'fördjupning' än de dialogfragment, som i Sundman-filmen ofta känns överflödiga ¿ uttryck kanske för en önskan att vara lojal mot författaren.

Särskilt väl lyckas filmen åskådliggöra den polarisering mellan könen som var en förutsättning för polarfararnas fruset heroiska tragik: hur männen in i döden skriver förljugna och idylliserande brev till sina väntande kvinnor, liksom i ett försök att besvärja den verklighet som för gott stängt dem ute från det varma och levande vardagsliv, som ändå - åtminstone för Andrée - var detsamma som en namn- och ärelös död.

Men det sker utan pekpinnar: finns det en frihet rymmer den också möjligheten att med äran välja döden i is."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Då, när Troell gjorde sin spelfilm, fogade han in bitar av det dokumentära - ett kitt som gav fiktionen autenticitet - nu, i den film de svage kalla dokumentär, är det som om regissören i stället tålmodigt lyssnat och betraktat för att låta dokumenten och tingen forma berättelsen. Han regisserar med varsam hand. Fyller stundom i med sitt eget fictionmaterial, tonar över, skapar rörelse, väcker liv i de gamla bilderna som om de bara sovit en törnrosasömn. (-)

Komplikationen hos Andrée-gestalten blir tydligare här än i spelfilmen; här finns en andning som inbjuder till lyhört lyssnande - och vad man hör är inte sällan häpnadsväckande. Som när Andrée betraktar alla som är idogt sysselsatta med förberedelserna för ballongfärden och konstaterar att ingen tycks tro något annat än att allt ska gå bra. Med det osannolika tillägget: 'Det är roligt att hypnotisera i stor skala.' (-)

Med osviklig känsla för det lyriskt-musikaliska i vissa bilder lyfter Troell fram Nils Strindbergs hundra år gamla foton och låter dem skildra tragedin på Vitön. Slutbild: Strindbergs kamera. Som en sorgespelets Horatio står den där ensam."

Monika Tunbäck-Hanson: "Stillbilder, rörliga bilder, tagna då, tagna nu glider ut och in i varandra, överlappande varandra. De rör sig i tystnad eller till ljudet av droppande vatten och skriande fåglar, de ackompanjeras av musik eller röster ¿ Max von Sydows, Samuel Frölers, Rolf Lassgårds och Anita Ekströms. Rösterna stiger ut ur dagboksbladen, ur breven, ur dagsnoteringar om väder och vind och avslöjar männens tankar och karaktärer, känslornas skiftningar. Och trots att man vet hur allt en gång slutade finns spänningen där. Islandskapets svindlande, oberörda skönhet och obarmhärtighet för en dialog med männens förhoppningar om att besegra naturen och sig själva.

Jan Troell är den suveräne fotografen, men också klipparen. Han behärskar saxen och kameran så att även stillbilderna tycks röra på sig, så skickligt förenar han filmens olika element, ljud, bild, ljus och tystnad att man tycker sig höra det förflutna vittna - om drömmar och mod, om människans, oftast mannens, vilja att erövra det okända. För att därmed få sitt namn skrivet med stora bokstäver i historiens bok."

Bernt Eklund: "För femton år sedan kom Ingenjör Andrées luftfärd, vår historias mest storslagna äventyr förvandlat till storslagen film av Jan Troell.

Troells nya om de tre männen på isvidderna är ett minimalistiskt konstverk: några journalfilmer, några brev, några bilder - och några lån ur den gamla filmen.

Historien om Andrée, Strindberg och Frænkel och deras självmordsattack mot Nordpolen tinas fram ur historiens is: långsamt får deras projekts suddiga konturer ett slags poetisk skärpa - den fosterländska yran, den dödsbringande ärelystnaden, envisheten och dådkraften.

Och som en, kanske logisk, fortsättning den patetiska vandringen med tung packning genom isöknens otillgängliga berglandskap - den som snart slutade i döden på Vitön."

Sven E Olsson, AN: "Jag skulle hyckla om jag skrev att det här är en av Troells allra bästa filmer. Därtill är den alltför enkel - och snarare lite privat än personlig, eftersom åtminstone inte jag riktigt ser vad som drivit Troell till ämnet ännu en gång. Och svaret på den fråga som Troell och filmen ställer är knappast särdeles överraskande: Äregirighet."

Kommentar Svensk filmografi

Jan Troell hade länge haft planer på en dokumentär om Andrées polarexpedition, ända sedan han gjorde spelfilmen Ingenjör Andrées luftfärd (1982/8). Sedan han träffat producenten Göran Gunér, som var lika fascinerad av ämnet, kom de överens om att driva projektet gemensamt.

Göran Gunér: "1930 hyllades de tre i ballongen som heroer i mänsklighetens och nationens tjänst på ett sätt som i dag, när vi knappast har några hjältar alls, är svårt att förstå. Poeten Erik Axel Karlfeldt sa i sitt tal på begravningen bl a: '- vårt ömma tack häftar vid deras minne, som ville göra något stort för vårt eget land. De ha gjort oss heder. Fanan är traditionellt bärgad. Äran har växt sedan vi lärt känna hur de kämpat. Resande som sett den fjärran Vitön, säga, att den, då dimmornas sorgeslöja lyftes, kan lysa vitare än det andra i sin vita värld.'

Vi har besökt Vitön, sett istäckets vithet. Karlfeldt fortsätter: 'En stark och fantastisk glans har också fallit över Andrée och hans drabanter. Låt oss i vinter, när stormen viner, ibland i tankarna besöka det övergivna lägret på Vitön. Svenskheten har ett monument där. Det kunde inte vara ståtligare.' (-)

En av fångstmännen som då [1930] var med [och upptäckte resterna av Andrée-expeditionen] på Vitön, Sevrin Skjelten, har vi filmat i hans hem nära Ålesund, Norge. Den i dag 92-årige Skjelten berättar levande, dramatiskt och med gripande detaljer om mötet med den tragiska expeditionen. Skjeltens historia är värd sin egen lilla film och vi gör ca 20 minuter med honom för svensk, norsk och finsk TV för sändning redan i början av september strax före biopremiären." (Ur pressmaterialet)

Under lanseringen av En frusen dröm visades som förfilm Jan Troells 30 minuter långa Uppehåll i myrlandet (1965/4), efter en novell av Eyvind Johnson.

I en filmkrönika i SvD (15.8.1997) gjorde Elisabeth Sörenson följande reflektioner vid ett möte med Jan Troell:

"Jan Troell får mig alltid att tänka på sentensen 'stark ström går med egna vågor genom havet'. En filmare som orubbligt går sin egen väg. Nu, femton år efter premiären på spelfilmen Ingenjör Andrées luftfärd, har han gjort en ny djupdykning in i materialet. Ett märkligt återvändande kan man tycka. Men Troell kände sig aldrig färdig med det stoff Andrée vävde drömmar av. Förra sommaren var han på nytt på Vitön i Polarhavet och filmade platsen där det storslagna men vådliga ballongäventyret slutade i tragedi 1897 - och där resterna av expeditionen återfanns av norska fångstmän trettiotre år senare.

Bland föremålen fanns den av Nils Strindberg specialkonstruerade kameran. Fyrtioåtta bilder på en rulle och en bildstorlek på 13 x 18 cm. Det märkliga är ju att bilderna i kameran och de som låg förvarade i mässingskassetter var möjliga att kopiera.

"Jag är fascinerad. Ser hela tiden nya saker när jag studerar de gamla bilderna. De väcker så många frågor. Vad är tid? Och föremålen; vad säger dessa föremål som överlevt människorna? Breven och dagböckerna; de berättar historien ur olika mänskliga aspekter.

Man kan nästan säga att En frusen dröm är negativet till Ingenjör Andrées luftfärd: där klippte jag in enstaka autentiska stillbilder, här tjänar enstaka korta spelscener till att ge rörelse åt stillbilderna."

Byggstenarna är foton, dagböcker, brev, föremål. Max von Sydow, Samuel Fröler, Rolf Lassgård och Anita Ekström läser ur brev och dagböcker. Däremot har filmen ingen kommenterande röst. Jan Troell vill inte ringa in begreppet dokumentärfilm och värjer sig: "Sagolandet kallade man en dokumentärfilm - det var ju inte någon dokumentär." Han gör ett tillägg:

"Dokumentär och film är kanske varandras motsatser?"

Visningar

Sverigepremiär 1997-10-03 Svea Göteborg Sverige 61 min
1997-10-03 Spegeln Malmö Sverige 61 min
1997-10-03 Fågel Blå Stockholm Sverige 61 min
1997-10-03 Victoria Stockholm Sverige 61 min
Urpremiär 1997-10-02 Gränna Bio Gränna Sverige 61 min
Videorelease 1997-12 Sverige 58 min
TV-visning 1998-04-09 SVT2 Sverige
2011-07-24 SVT2 Sverige
Dvd-release 2006-11-01 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Symfoni, nr 8
Kompositör Allan Pettersson (1969)
Orkester Göteborgs Symfoniorkester
Dirigent Sergiu Comissiona


Originaltitel Fantasi, piano, D 760, op. 15, C-dur
Kompositör Franz Schubert (1822)
Instrumentalist Dong-Suk Kang (violin)
Pascal Devoyon (piano)


Originaltitel Klar zum Gefecht
Kompositör H.L. Blankenburg
Orkester Militärmusiksamfundets musikkår
Dirigent Christian Sundberg


Utmärkelser

Pris Stockholm 1998 Jan Troell (TV4:s och Nils Petter Sundgrens pris Guldsolen; filmen "förnyar den poetiska dokumentärfilmen")
Festivalpris Valladolid 1998 (1:a pris i kat. Time and History)
Helsingfors 1997 (hedersomnämnande; Nordisk Panorama)

Ämnesord

Dokumentärfilm

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1668


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1630


Typ Duplikatnegativ Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 7
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?