Lejonjakten : Egen sensationell originalfilm à la Edison (1908)

Förloppet enligt programbladet: "1. Ett djärft angrepp. 2. De välriktade skotten. 3. Hudarne avdragas. 4. Siesta. 5. Ett oväntat slut, som får sin förklaring af följ. Som bemälda jakt bedrivits å tid, då lejon och känguru ej äro lovliga i Lund enligt Kongl. Maj:ts nådiga jaktstadga, inskrider ordningsmakten på ett numera ej ovanligt sätt.
6. Apoteos: djuren tacka jägarne för den i allo lyckade jakten."
Ett "lejon" och en "känguru" skuttar omkring bland stora krukväxter i Observatorieparken. Enligt programbladet låter djurens konung sig serveras en morgonpilsner av kängurun. Detta är svårt att se, då filmens första del är partiellt ljusskadad.
Två vita jägare åtföljda av sin slav Bambu nalkas i bushen, ivrigt tändande och rökande cigarretter. Jägarna smyger ända fram till villebråden och skjuter dessa pointblank. Därefter poserar de stolt vid sina byten. Bambu finner två pilsner i känguruns pung. Hudarne avdragas.
Samtidigt stormar polisen fram, två konstaplar till häst, två till fots, samt en polishund. Jägarna uppmärksammar faran. Även det nedlagda bytet hoppar upp och flyr tillsammans med banemännen. De blir alla fast till slut. I den sista bilden ses djuren skaka hand med jägarna. En avslutande text meddelar: "6. Apoteos: djuren tacka jägarne för den i allo lyckade jakten."

Texten reviderad 2011-02-04

Pressreaktion Svensk filmografi

Varken SDS eller Lunds Dagblad recenserade i egentlig mening karnevalsbiografens program. SDS' karnevalsreferat den 14.5.1908 innehåller visserligen en hel del text om filmerna, men den är helt och hållen tagen ur programbladet.

Kommentar Svensk filmografi

När lundastudenterna våren 1908 skulle spela in sina första karnevalsfilmer, låg det mycket nära till hands att göra en parodi på Nordisk Films beryktade succé Løvejagten från föregående år. Den filmen hade totalförbjudits i Danmark och visades därför desto ivrigare i Malmö och övriga världen (över 250 kopior sålda). Nordisk Films hade köpt två gamla lejon från Hagenbecks och fraktat dem till en liten ö i Roskildefjorden, där de sedan kallblodigt sköts inför snurrande kameror, allt för konsten. Djurvänner hade hört ryktas om inspelningen och försökte förhindra den. Myndigheterna försökte också ingripa, men direktör Ole Olsen lät sig inte hejdas. Det blev sedan rättsak och Olsen förlorade, bl a sitt biograftillstånd.

Lundastudenterna går mycket nära sin förebild. De stora krukväxterna anspelar på de tropiska växter danskarna medfört ut till Elleore, det hejdlösa cigarrettrökandet är snarare diskretare i lundaversionen än i originalet, där det delvis förorsakats av de illaluktande kattdjuren. De danska jägarnas poserande vid de skjutna djuren och de tämligen motbjudande bilderna av hudarnas avdragande, allt detta kom också med i Observatorieparken.

Polisingripandet på slutet kunde förstås anspela på rabaldret kring inspelningen nere i Danmark, men det hade också en alldeles färsk aktualitet i Lund. I samband med förstamajfirandet hade bråk uppstått, varvid ordningsmakten ingripit med osedvanligt brutala metoder. Ridande polis med ridspön och i något fall med dragen sabel hade satts in i en rensningsaktion mot studenterna.

Karl Oscar Krantz (1867-1933), som stod för upptagningen av filmen, var ägare till Lunds Biografteater med vidhängande filmuthyrningsbyrå. Han hade tidigare varit verksam som kringresande filmförevisare. I filmlitteraturen har han allmänt kallats kandidat Krantz, eftersom han parallellt med filmrörelsen även bedrev akademiska studier och verkade som läroverksadjunkt.

Jan Olsson i Lund har funnit, att Krantz bildade ett bolag tillsammans med Charles Magnusson, en av landets mest erfarna filmmän vid denna tid. Kan det vara hans förtjänst att filmen rent tekniskt är såpass vällyckad, bortsett från ljusinsläppet i början? Inte mindre än åtta av de elva inställningarna innehåller följsamma panoreringar. Jämförd med kristianstadsexperimentet Han som klara' boven (1908/14) framstår Lejonjakten vid Astronomicum som ett under av fulländning.

Filmen visades efter karnevalen i viss utsträckning även på vanliga biografer.

Programmet den 13.5.1908 innehöll ytterligare fyra filmer och såg ut på följande sätt: 1. Studentuppvaktning 1 maj i Lund. Levande och sjungande bild. 2. Glaskrossning eller Så gick det till (Komisk). 3. Lejonjakten. 4. Solarnes egen solodans. Praktfullt kolorerad. 5. Kvinnliga akademiska fotbollsklubben VIRGINIA. Ko-misk!

Av dessa finns bara den sista bevarad, förutom Lejonjakten. Det sjungande inslaget i den första filmen skall ha utgjorts av en sångkvartett placerad bakom vita duken. Glaskrossningen avsåg en incident på Grand hotell i samband med de ovan nämnda förstamajkravallerna.

Fotbollsfilmen presenterades i programbladet som "den andra, stora clouen. Originalfilm; hemmagjord mer än vanligt. -- Den akademiska varpaklubbens lagrar lämnade den studerande kvinnliga ungdomen ej någon ro. Deras oro resulterade i bildandet av ovanstående klubb. Detta bildande finner du här avbildat. -- Dessutom får du se klubbens första match, som tyvärr fick en hastig och tragisk avslutning, vilket vi varmt hoppas ej måtte avskräcka klubben från en fortsatt gagnande verksamhet."

Samtliga unga kvinnor spelades i god spextradition av manliga studenter. Matchens hastiga avslutning beror på, att en tjur, eventuellt spelad av en ko, springer in i flickskocken. Filmen är ungefär 49 m lång.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se