Grundfakta

Media (114 st)

Originaltitel Berg-Ejvind och hans hustru : En berättelse i bilder (sju avdelningar) om tvänne människors livsöde.
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Sverigepremiär 1918-01-01

Medverkande

Victor Sjöström
Berg-Ejvind, kallar sig Kári

Edith Erastoff
Halla, änka

John Ekman
Arnes, kringvandrande arbetare

Nils Arehn
Björn Bergsteinsson, Hallas svåger och granne, sockenfogde

Jenny Tschernichin-Larsson
Guðfinna, en kvinna på Hallas gård

William Larsson
Bjarni Sveinbjörnsson

Visa alla medverkande

Om filmen

En mäktig änka och en fredlös främling flyr vilt förälskade upp i de isländska bergen. Det praktfulla ödesdramat fotograferades av Julius Jaenzon, och...

Visa hela texten

Handling

Berättelsen tilldrar sig på Island i mitten av 1800-talet. Sockenfogden upptäcker att två får saknas, sedan de varit på bete i bergen. De har tagits om hand av lösdrivaren Arnes...

Visa hela handlingen

Press

Förväntningarna inför Berg-Ejvind tycks ha varit ovanligt stora, dels beroende på pjäsens framgång och popularitet, dels på grund av vetskapen om Svenska Bios ovanligt stora satsning och...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

En mäktig änka och en fredlös främling flyr vilt förälskade upp i de isländska bergen. Det praktfulla ödesdramat fotograferades av Julius Jaenzon, och den svenska filmen fick sitt genombrott i världen.

"Ingen kan löpa ifrån sitt öde, även om han sprang fortare än vinden." Berg-Ejvind och hans hustru är ett starkt ödesdrama om ett isländskt kärlekspar i mitten av 1800-talet.

När den rika änkan Halla och den fredlöse Ejvind flytt undan lagen, lever de som "bergens härskare". De har sitt hem i en grotta vid ett väldigt stup, och de får en dotter. När Halla går för att tvätta och Ejvind vittjar snarorna, får den lilla ett rep om midjan för att inte ramla över kanten. Naturen är god och de är lyckliga. Men en vän blir besatt av Halla, och i en dramatisk scen gör Sjöström en dödsföraktande stunt. Fogden är efter Ejvind, och när "människorna" kommer flyr paret högre upp i bergen. Där åldras de, och blir bittra av hunger och köld. "Det var en vinternatt så fruktansvärd att gräsrötterna skälvde av ångest under snön... Svälten närmade sig den fina vävnad, som tiden hade spunnit mellan dem, och ville sönderslita den..." De lägger skulden för sin olycka på varandra, och när Ejvind ska lämna Halla, blottar hon bröstet: "Du kan sticka mig med din kniv här – jag skall inte skrika. Jag skall tro, att jag ger mitt barn di, och att det biter mig i bröstet." Den temperamentsfulla Edith Erastoff, som just har träffat sin motspelare och väntar hans barn, lägger all sin kraft bakom orden. Filmen slut är ett av Sjöströms och Jaenzons vackraste.

Victor Sjöström har regisserat Berg-Ejvind och hans hustru, men det är Julius Jaenzon som har fotograferat den. Deras första samarbete var succén Terje Vigen, och med den nya filmen fick den svenska filmen sitt internationella genombrott. Jaenzon har stor del i det. Han kunde göra avancerade lösningar och var tidig med dubbelprojektioner, men hans foto var alltid fast förankrat i berättelsen. Svenskarnas sätt att skildra naturen som en projektion av rollfigurernas inre, gjorde stort intryck utomlands. IJaenzons väldiga bilder av det mäktiga landskapet i Berg-Ejvind och hans hustru, blir människorna till myror. Forsarna är vilda och stupen djupa, och inne i de fönsterlösa kojorna visar han vad han kan göra med ljus och mörker. Bilderna där ljuset från prästens fönster faller över Ejvind i den yrande snön är bland filmens vackraste, och slutscenen är oförglömlig.

Filmen blev en triumf. Innan den haft premiär skrev författaren Jóhann Sigurjósson:

"Och så förstås filmens ljus-verkan, som på mig fungerade som musik, en ljusets musik. Det var ju något stumt, det måste ni förstå, vid framförandet, som närmast var en prövning för mig, men det fanns ögonblick där ljuset i bilderna blev till en brusande lovsång för mitt sinne eller verkade som en dödskoral. [...] Vad Victor Sjöström här har lyckats med som iscensättare och regissör tvekar jag inte att kalla genialt. Och mer än så eftersom det är så förhållandevis nya vägar han har beträtt. Genom filmen lever och lider och lyser också de två människornas ansikten, Sjöströms och fru Erastoffs, mannens och kvinnans ansikten – och samtidigt speglas alla tiders mans- och kvinnokamp däri. Och himlen över dem. Stjärnorna. Natten. Morgonen med det blida ljuset och dagen med dess långa skuggor. Djupt har Sjöström trängt in i mitt diktverk innan han översatte det till film, för att sedan skänka mig det tillbaka, berikat och mättat med skönhet." (Odaterat klipp ur dansk tidning.)

Vid premiären i Paris fick den nya svenska filmen sitt internationella genombrott: "Detta är tveklöst den vackraste filmen i världen. Victor Sjöström har regisserat den med en suveränitet som gör varje kommentar överflödig, och den visar att han är en storartad och mänsklig aktör, liksom hans motspelerska och den tredje, ovanligt uttrycksfulla rollinnehavaren: naturen! [...] Detta är den första kärleksduett som hörts i en biograf. En duett som omfattar ett helt liv." (Louis Delluc, Cinéma et Cie)

Efter succén med Terje Vigen hade Svenska Bio beslutat att "omlägga inspelningsarbetet så till vida att färre antal filmer än förr komma att inspelas [...]. Istället skola dessa kostas på så mycket mer konstnärligt kvalificerat arbete. [...]" (Stockholms Dagblad)

Nina Widerberg (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Arkitekt
Musikarrangör
Orkester
Orkesterledare
Smink

Medverkande

Victor Sjöström Berg-Ejvind, kallar sig Kári
Edith Erastoff Halla, änka
John Ekman Arnes, kringvandrande arbetare
Nils Arehn Björn Bergsteinsson, Hallas svåger och granne, sockenfogde (stavat Björn Bergstéinsson i filmen)
Jenny Tschernichin-Larsson Guðfinna, en kvinna på Hallas gård (ej namngiven i filmen men stavat Gudfinna på en oanvänd textskylt)
William Larsson Bjarni Sveinbjörnsson (stavat Bjárni Sveinbjörnsson i filmen)
Artur Rolén dräng hos Halla
Sigurd Wallén dräng hos Halla / man som kommer för att hämta Berg-Ejvind
Emil Fjellström en kyrkobesökare
Hildur Carlberg en kyrkobesökare
Edith Wallén piga hos Halla
Harald Wehlnor dräng hos Halla
Thure Holm prästen som Berg-Ejvind stjäl ett får av
Gucken Cederborg piga hos Halla
Nils Elffors dräng hos Björn Bergsteinsson
Olof Ås en man hos Björn Bergsteinsson
Herman Lantz en man hos Björn Bergsteinsson
Walerie Alexandrow Berg-Ejvinds och Hallas dotter Tota

Bolag

Produktionsbolag AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå 1918
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Distributör i Sverige (inst. video) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Laboratorium AB Svenska Biografteaterns filmlaboratorium

Handling

Berättelsen tilldrar sig på Island i mitten av 1800-talet. Sockenfogden upptäcker att två får saknas, sedan de varit på bete i bergen. De har tagits om hand av lösdrivaren Arnes som klippt dem och stulit ullen. Detta upptäcks av främlingen Kári, men han avslöjar ingenting när två män från gården misstänker Arnes, som dock kan visa upp att han bara har lavar i säcken. Ullen har han dolt under lavarna.

Kári undrar nu om Arnes kan ge honom tips på ett arbete och denne tar honom med ner till Halla, förmögen änka och driftig förvaltare av sin mans gård. Halla ger Kári arbete sedan det visat sig att han verkligen är en grann kraftkarl. Samtidigt kommer fogden på besök och Arnes skyndar att ge sig iväg. Fogdens ärende är emellertid att fria till Halla, som i själva verket är hans svägerska. Han får dock ett blankt nej av Halla, som misstänker att det egentligen är gården han vill åt, ty tidigare har han varit mycket emot att brodern gift sig med en enkel tjänsteflicka.

Kári trivs med sitt arbete på gården och Halla och han fäster sig vid varandra. Hon väver honom bl a ett sängtäcke. I kyrkan igenkänns emellertid Kári en söndag av en man från sydlandet som berättar för fogden att Kári i själva verket är en förrymd tjuv, Berg-Ejvind.

Vid ett påföljande skördegille hos Halla säger Arnes åt Kári att ta sig i akt eftersom han råkat åhöra anklagelserna mot denne. Samtidigt utnämner Halla Kári till gårdsförvaltare.

Inte oväntat kommer nu fogden ridande och berättar för Halla vad han hört. Hon ber honom upprepa anklagelsen offentligt, vilket denne gör. Kári nekar och utmanar fogden på envig. Denne vägrar först men tvingas ställa upp, när gårdsfolket tycker han är feg. Vid brottningen segrar Kári, och fogden är därmed hans svurne fiende.

Fogden hotar nu att sätta Kári på tukthus. Halla å sin sida friar till Kári, men denne vill då först berätta sanningen om sitt liv. Han är verkligen Berg-Ejvind och han har stulit, men endast ett får för att rädda sin familj och syskonen från svält under en ovanligt hård vinter i sydlandet.

Fåret stal han i prästens egen kätte, sedan denne vägrat att hjälpa dem, och stölden ansågs synnerligen allvarlig, och man dömde honom också oskyldigt för andra stölder till flera års tukthus. En dag hade han emellertid lyckats fly, och sedan dess hade han levt som fredlös uppe i bergen.

Halla förstår honom och förlåter honom, och de förklarar varandra sin kärlek.

Men fogden vill naturligtvis hämnas och beger sig till gården för att gripa den fredlöse. Halla gömmer honom först på loftet, men förvissad om att fogden tänker återkomma beslutar sig Berg-Ejvind för att återvända till bergen, och som hustru -- inför Gud -- beslutar sig Halla att följa honom, lämnande hus och hem bakom sig.

I fem år lever de ensamma och fredlösa men lyckliga uppe i bergen. De har fått en liten dotter, och Berg-Ejvind försörjer dem genom att fiska och snara vilt. De bor i en grotta strax intill ett brant stup.

En dag kommer Arnes till deras tillhåll. Även han är nu fredlös, och de är glada att ta honom till sig som en gammal vän. Arnes förälskar sig emellertid även han i Halla, vilket komplicerar deras relation. I ett dramatiskt ögonblick, när Berg-Ejvind fallit utför ett stup och blivit hängande i ett par trädgrenar, tar Arnes så när livet av honom genom att börja skära av det rep han först kastat ner. Hans bättre jag tar dock överhanden, och Berg-Ejvind räddas.

Det går ett par år, och en dag förstår man att även andra har upptäckt deras tillhåll och meddelat fogden var de håller hus. Arnes har samtidigt fått allt svårare att bemästra sin kärlek till Halla, och sedan han en dag tvingat sig på henne och blivit bortstött, beslutar han sig för att ge sig av. Berg-Ejvind som badat i forsen när detta inträffar, ser honom på avstånd ge sig iväg sedan han med tungt hjärta tagit farväl av Halla.

På vägen ner får han syn på fogden och hans män och skyndar tillbaka för att varna Berg-Ejvind och Halla -- men för sent. Stort slagsmål utbryter och Halla kastar sitt barn utför stupet för att det inte ska komma i fogdens händer. I envig med Berg-Ejvind omkommer dock fogden sedan han fallit på sin egen kniv. Halla och Berg-Ejvind förstår att deras enda möjlighet är att fly vidare upp i bergen.

I sista akten har ytterligare tio år gått. De lever som gamla i den yttersta nöd, och svälten, kölden och snöstormen har skapat bitterhet i deras hjärtan. Hatet har börjat växa och ersätta kärleken och de beskyller varandra för sin olycka. I hungerhallucinationer minns de den första lyckliga tiden på gården och den uppe i bergen.

Berg-Ejvind hotar att lämna Halla, men hon ber honom då om att hellre döda henne. När Berg-Ejvind ett ögonblick går ut för att samla in ved, passar hon också på att själv försvinna ut i snön och snöstormen där hon lägger sig att dö. Berg-Ejvind finner henne, och i en sista omfamning låter de sig övermannas av snön som begraver deras kroppar. "Döden gav dem förlåtelsen. Deras enda lag var för dem deras kärlek" lyder filmens sluttext.

Censur / granskning

Censurnummer 18733
Datum 1917-11-19
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2802 meter
Längd efter klipp 2800 meter
Kommentar I akt 5: bortklippes närbilden av Arne med kniven på repet (2 meter). Utöver detta korta klipp anger censurkortet följande rekommendation: Enligt överenskommelse med filmägaren är frågan om de bäda självmordsöverslätande texterna i slutet av akt VII lämnad öppen under uttalad förhoppning om frivilligt avlägsnande av dessa i förhållande till handlingen överflödiga och konstnärligt stridande parafraser ("Döden gav dem förlåtelse" och suppositionerna om "Den store domarens" synpunkter på ifrågavarande casus). Det är här oklart i hur hög grad Svenska Bio följt Biografbyråns rekommendation, men i vart fall finns inte Den store domarens "synpunkter" med i sluttexten. Kopiorna stämplade av biografbyrån mellan 1917 och 1930 varierade i längd från 2804 meter till 2208 meter.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 2804 meter
Längd i minuter 136 min
Akter 7 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Förväntningarna inför Berg-Ejvind tycks ha varit ovanligt stora, dels beroende på pjäsens framgång och popularitet, dels på grund av vetskapen om Svenska Bios ovanligt stora satsning och den långa inspelningstiden, dels Sjöströms tidigare succé med Terje Vigen. Förväntningarna kom heller inte på skam. Pressmottagandet -- i hela Norden -- var genomgående översvallande:

"En konstnärsbedrift" hade StT som rubrik och Zackarias Linberg fortsatte: "Den nya tidens film bör i främsta rummet, menar man med rätta, genomsyras av diktning. Men det har visat sig icke vara nog med att diktaren själv skriver filmmanuskriptet -- arbetet är därmed endast halvfärdigt. Det erfordras här -- långt mer än vad vid talscenen är fallet -- att regissören, som skapar den yttre formen för dikten, är en diktares like. (-) Som diktarens like och som triumfator vid hans sida står dock Victor Sjöström inför det fullbordade filmverket Berg-Ejvind och hans hustru. Och därför går detta nu ut över världen som en konstnärlig bedrift, ett arbete, vilket, för att citera författarens mening, kommer att få vittgående följder. (-) Så skall en film inspelas -- inte 'fabrikat', men ett konstverk!" (Z-k-s, StT)

"Berg-Ejvind som film är ett mäktigt verk. Det hör till dem som man bevarar längst inne i sitt minnes skattkammare och som det ibland kan vara gott att erinra sig, liksom man gärna dröjer vid hågkomsten av hög konst. Konsten ryms i många former och att i ifrågavarande fall söka draga några paralleller mellan teaterpjäsen och filmen syns mig omöjligt. De verka var och en på sitt sätt. Det är därmed inte sagt att filmen gör det svagare intrycket. Kanske snarare tvärtom. Ty här har naturen medverkat och jag trotsar vilka människoord som helst att åstadkomma en mäktigare stämning" (-) (Jason i AB)

"Man torde ha svårt att förneka det verkliga konstnärliga mästerskapet i den iscensättning som hr Victor Sjöström framvisat i Berg-Ejvind. Totalintrycket är ståtligt och imponerande. Alla dessa högfjällsbilder, övriga naturscenerier och folklivsinteriörer göra ett gediget och verklighetsillusoriskt intryck som det torde vara svårt att driva längre. (-) Måhända torde det inte vara för djärvt även av den, som inte alls är habitué på filmer, att hänföra densamma till verkligt hög filmdiktning och filmkonst." (Dr Erik Thyselius i AT)

Dylika tongångar återkom alltså genomgående i pressen. "säsongens kanske märkligaste filmpremiär (-) ett konstverk som träder en till mötes på den vita duken, starkt och gripande" skrev DN, och NDA menade en smula chauvinistiskt, men ganska förutseende att "Berg-Ejvinds saga, så speglad å den vita duken som här är fallet, är för filmkonsten en stor, betydelsefull, banbrytande seger. Och en alldeles speciell anledning att glädjas ligger ju däri, att denna märkliga inspelning tillkommit på svenskt initiativ och utförts på svensk mark och under medverkan av svens!ka artistkrafter."

Självfallet fick såväl skådespelarna som fotografen Julius Jaenzon sin vederbörliga tribut i samtliga recensioner, men kanske kan det i sammanhanget vara mer intressant att sluta med ett par recensionsutdrag från Köpenhamn, där filmen hade festpremiär några veckor senare på det ombyggda Paladsteatret:

"Premiären blev en andaktsstund av sällspord skönhet, mättad som den blev alltigenom av den spänning som endast fjällvärldens mäktiga, ödsliga naturscenerier kunna skänka.

Det var dödstyst i salongen. Alla voro gripna av storheten hos de två som kämpade däruppe i fjällen sin kamp mot elementers och onda människors raseri, och som trots allt, intill döden följde sin egen lag -- kärlekens och dess ansvar. (-)

Man får vara Victor Sjöström mycket tack skyldig, som här lyft även biografdramatiseringen på en verkligt konstnärlig nivå, till skillnad från allt det neddragande misch masch som i allmänhet hittills bjudits på i den vägen." (Politiken)

"Den som älskar filmens konst och tror på dess framtid, oavsett alla nybörjarfel och barnsjukdomar, känner inför dessa bilder en triumferande glädje. Det är inte bara det att det här slås upp en vidunderligt skön bilderbok från fjärran nejder och främmande miljöer, utan här sjungs också kärlekens lovsång i den luft, mitt ibland de fjäll och vidder, där diktaren drömde den -- samtidigt utan påträngande realism, men så att man själv rivs med av naturens värdighet, att man själv diktar med, inspirerad av ljusets makt." (Fru Ene i Berlingske Tidende.)

Kommentar Svensk filmografi

Jóhann Sigurjósson (1880-1918) var islänning men levde senare delen av sitt liv i Danmark och skrev på danska. "Berg-Ejvind och hans hustru", som är hans mest kända verk, skrevs också på danska och uruppfördes på Dagmarteatret i Köpenhamn 1911. Sjöström införlivade stycket i sin repertoar spelåret 1912-13 då han själv drev Fröberg-Sjöströms Teater och spelade själv huvudrollen vid det svenska uruppförandet i Göteborg. Hösten 1913 spelades stycket på Dramaten med Anders de Wahl och Harriet Bosse i huvudrollerna.

Efter att även ha satt upp Sigurjónssons pjäs "Önskningen" på Stora Teatern i Göteborg 1915 blev Sjöström och Sigurjónsson goda vänner och en filmatisering av "Berg-Ejvind" diskuterades, men det var först efter framgången med Terje Vigen (se 1917/3) som Charles Magnusson var beredd att köpa filmrätten. Kontraktet är daterat 27 mars 1917, men då var inspelningen faktiskt redan igång sedan någon vecka. Det var slutscenerna med snöstormen som då togs i trakten av Åre med kompletterande interiörer i ateljé i början av april -- innan Sjöström tog itu med inspelningen av Tösen från Stormyrtorpet (1917/20), som alltså gjordes klar innan fortsättningen av Berg-Ejvind kunde ta vid på eftersommaren i trakterna kring Abisko.

Sjöström har efteråt förklarat att han själv var mycket missnöjd med sista aktens interiörer -- och det är lätt att förstå, när man ser filmen -- men "de arbetsveckor som han (senare på sommaren) tillbragte i den karga svenska fjällnaturen under strävsamt arbete kvarstå ännu i dag i hans minne, omstrålade av en viss gloria. Det var som om det då först riktigt gått upp för honom vad film var, vilka oerhörda utvecklingsmöjligheter den rymde i sig och hur mycket det fanns att göra för denna nya konst. Både han och de andra grepos av en djup respekt för sitt arbete, det var någonting av högtid och andakt över denna inspelning, berättar han." (Oskrivna memoarer, DN 7.5.1933)

Av stor betydelse för Sjöströms inspiration var att han sedan bara ett drygt halvår var djupt förälskad i sin motspelerska, Edith Erastoff, som han träffat under inspelningen av Terje Vigen, och som nu väntade deras första barn.

Men det är inte bara kärleksscenerna som har en ovanligt sensuell lyster. Det som framför allt frapperar är den friska naturskildringen som också skapar filmens naturliga dramatik och dess poetiska kraft.

Den kanske förste som noterade detta var för övrigt styckets författare, som redan före filmens premiär uttryckte sin entusiasm i bl a följande profetiska ordalag:

"Och så förstås filmens ljus-verkan, som på mig fungerade som musik, en ljusets musik. Det var ju något stumt, det måste ni förstå, vid framförandet, som närmast var en prövning för mig, men det fanns ögonblick där ljuset i bilderna blev till en brusande lovsång för mitt sinne eller verkade som en dödskoral. (-) Vad Victor Sjöström här har lyckats med som iscensättare och regissör tvekar jag inte att kalla genialt. Och mer än så eftersom det är så förhållandevis nya vägar han har beträtt. Genom filmen lever och lider och lyser också de två människornas ansikten, Sjöströms och fru Erastoffs, mannens och kvinnans ansikten -- och samtidigt speglas alla tiders mans- och kvinnokamp däri.

Och himlen över dem. Stjärnorna. Natten. Morgonen med det blida ljuset och dagen med dess långa skuggor. Djupt har Sjöström trängt in i mitt diktverk innan han översatte det till film, för att sedan skänka mig det tillbaka, berikat och mättat med skönhet." (Odaterat klipp från en dansk tidning före filmens premiär.)

"Dock, min personliga glädje betyder så litet. Mer betyder det, att när detta verk har banat vägen för många andra i samma stil, då vill de millioner, som dagligen söker avkoppling genom att se de levande bilderna och som låter sig moraliskt påverkas av detta, då vill de icke längre nöja sig med att få stenar i stället för bröd. Victor Sjöström har med Terje Vigen och detta verk visat att han är en banbrytare och en mästare." (Ur danska programmet.)

Giltigheten i dessa ord bekräftades redan året därpå när filmen visades i Paris och kom att utgöra det definitiva internationella genombrottet för den nya svenska filmen. Den inflytelserike kritikern Louis Delluc skrev då bl a följande:

"Detta är tveklöst den vackraste filmen i världen. Victor Sjöström har regisserat den med en suveränitet som gör varje kommentar överflödig och den visar att han är en storartad och mänsklig aktör, liksom hans motspelerska och den tredje, ovanligt uttrycksfulla rollinnehavaren: naturen! (-) Detta är den första kärleksduett som hörts på en bio. En duett som omfattar ett helt liv." (Cinéma et Cie)

Även i England väckte filmen vid samma tid hänförelse och fick bl a en starkt berömmande recension i facktidskriften The Bioscope (30.1.1915).

Svenska Bio hade alltså all anledning att känna sig nöjd med det betydelsefulla beslut bolaget efter premiären på Terje Vigen, nämligen att "omlägga inspelningsarbetet så till vida att färre antal filmer än förr komma att inspelas (-). Istället skola dessa kostas på så mycket mer konstnärligt kvalificerat arbete. Ej heller den rent ekonomiska sidan av saken kommer man att fästa något större avseende vid. Erfarenheterna med Terje Vigen har nämligen visat att blott det allra bästa är gott nog och att det lönar sig bättre att lägga ner stort arbete, tid och kostnader på ett fåtal filmer, som verkligen motsvara de högsta fordringar, än att spela in ett flertal filmer, av vilka en del ej äro absolut förstklassiga." (StD 16.4.1917)

Berg-Ejvind blev också Svenska Bios dittills dyraste inspelning, den kostade nästan 100.000 kr, men såldes också framgångsrikt utanför Norden till Balkanländerna, Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Tyskland och Ungern samt till Australien, Brasilien, Egypten, Indien, Japan och USA (där den dock blev skändligt ned- och omklippt och försedd med nyinspelad prolog och bihandling vari Berg-Ejvind tycks ha blivit ett slags "film i filmen", eftersom den annars ansågs alltför exotisk för en amerikansk publik. Den gick sålunda upp under namnet You and I men blev inte någon framgång.

I mars 1949 sålde SF samtliga bolaget tillhöriga inspelningsrättigheter till ett isländskt bolag som planerade en nyinspelning av filmen. Någon sådan kom dock ej till stånd.

Förlaga

Originaltitel Bjærg-Ejvind og hans Hustru (Pjäs)
Författare Jóhann Sigurjónsson


Inspelning

1917-07 1917-09
Sverige 1917-03-19 1917-05
på fjället Nuolja Abisko Sverige (med Lapporten i bakgrunden, sommarscenerna)
AB Svenska Biografteaterns ateljé Lidingö
Ahr Fleringe Gotland Sverige (inledande scenerna med fåren)
Åre Sverige (vinterscenerna)

Visningar

Sverigepremiär 1918-01-01 Cosmorama Göteborg Sverige 136 min
Urpremiär 1918-01-01 Cosmorama Göteborg Sverige 136 min
Sverigepremiär 1918-01-01 Metropol Malmö Sverige 136 min
Urpremiär 1918-01-01 Metropol Malmö Sverige 136 min
Sverigepremiär 1918-01-01 Röda Kvarn Stockholm Sverige 136 min
Urpremiär 1918-01-01 Röda Kvarn Stockholm Sverige 136 min
Annan visning 1918-01-25 Paladsteatret Köpenhamn Danmark (premiär i Danmark)
1918-11-24 Scala Helsingfors Finland (premiär i Finland)

Musikstycken

Originaltitel Kung Kristian II, op. 27
Kompositör Jean Sibelius (1898)


Originaltitel En saga, op. 9
Kompositör Jean Sibelius (1892, omarbetad 1902)


Originaltitel Karelia, op 11
Kompositör Jean Sibelius (1893)


Originaltitel Pelléas et Mélisande, op. 46. Svit
Kompositör Jean Sibelius (1905)


Originaltitel Belsazars gästabud, op. 51
Kompositör Jean Sibelius (1906)


Originaltitel Symfoni, nr 1, op. 39, e-moll
Kompositör Jean Sibelius (1898-99)


Originaltitel Variationer över isländska melodier


Ämnesord

Abisko
DK Drama
DK Klassiker
DK Litterära förlagor
DK Stumfilm
Envig
Fogde
Fors
Fredlös
Får
Förvaltare
Grottor
Hungerhallucinationer
Island
Knivar
Livsfara
Rep
Skördegille
Snöstormar
Stup
Stölder
Änkor
Åre

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Kopia
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm
Längd i meter 5


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1970


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 1971


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 1871


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 1971


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 1609


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 1973


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2253


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 20


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd H264


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel BERG-EJVIND OCH HANS HUSTRU Filmskådespel i sju avdelningar
Tryckeri Tr. A.-B. Sätherlund & Krook
Affischdesign Gunnar Widholm


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel BERG-EJVIND OCH HANS HUSTRU Filmskådespel i sju avdelningar
Tryckeri Tr. A.-B. Sätherlund & Krook


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel BERG EJVIND OCH HAND HUSTRU En berättelse i bilder om tvenne människors livsöde efter skådespelet med samma namn av Johan Sigurjonasson
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Fell-Olaf and his wife.
Omfång 5 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Le montagnard et sa femme.
Omfång 4 s.
Språk Franska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel "Drama i sex akter". Efter Johan Sigurjonssons sorgespel av V. Sjöström och S. Ask.
Omfång 135 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Textlista sammanställd av Filmhistoriska samlingarna...
Omfång 17 s,
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Eyvind of the hills.
Omfång 8 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Eyvind of the hills.
Omfång 9 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Berg-Eyvind und seine Weib.
Omfång 10 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Berg-Eyvind und sein Weib. Rättelse och bearbetning av den gamla översättningen från 1919 utan tillgång till det svenska originalet. Av Verner Arpe.
Omfång 15 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Le montagnard et sa femme.
Omfång 8 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Textlista upprättad efter den kopia som är restaurerad 1980.
Omfång 18 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Los proscritos. Eyvind of the hills. La fatidica historia de dos que se amaron, contada en imágines. The fateful lots two who loved, told in pictures.
Omfång 14 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Berg-Ejvind och hans hustru (1918). Textlista.
Omfång 22 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper -
Bakombild papper 6
Dia 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Övrigt tryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Franska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?