Grundfakta

Media (54 st)

Originaltitel Prästänkan : Skådespel i fem akter
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1920-10-04

Medverkande

Hildur Carlberg
Margarete Pedersdotter, prästänkan

Einar Rød
Söfren, prästkandidat

Greta Almroth
Mari, hans fästmö

Olav Aukrust
mager prästkandidat

Kurt Welin
fet prästkandidat

Mathilde Nielsen
Gunvor, tjänstehjon i prästgården

Visa alla medverkande

Om filmen

Ung präst i norsk 1600-församling ärver företrädarens åttioåriga änka, och väntar på att hon ska dö. Ett av stumfilmstidens mest gripande verk, med drag av En kvinnas...

Visa hela texten

Handling

Handlingen tilldrar sig på 1600-talet. En liten landsortsförsamling ska välja ny präst efter den avlidne gamle, och folk strömmar till kyrkan i finkläderna för att lyssna på...

Visa hela handlingen

Press

Premiären på Prästänkan i Stockholm sammanföll med invigningen av den nya biografen Rivoli. Lokalen fick enstämmigt positiva recensioner medan filmen blev tämligen snävt bemött,...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Ung präst i norsk 1600-församling ärver företrädarens åttioåriga änka, och väntar på att hon ska dö. Ett av stumfilmstidens mest gripande verk, med drag av En kvinnas martyrium.

"Allt den jäveln gör är fantastiskt." Så skrev New Yorkers aktade kritiker Pauline Kael om den danska regissören Carl Th. Dreyer – en av filmhistoriens mest inflytelserika auteurer.

I Prästänkan måste en ung präst enligt traktens sed gifta sig med sin företrädares änka. Den åttioåriga kvinnan har redan tre ringar på fingret, en för varje präst hon överlevt. När bröllopet är över ser den nygifte till att hans hemliga fästmö blir husets piga, och så väntar paret på att den gamla ska dö. Scenen där änkan kommer med sin mans hatt och hittar honom med "systern" är hjärtskärande.

Det är 1600-tal på norska landsbygden, och Dreyer klär prästänkan i svarta prästlika svarta klänningar, stora vita kragar och strama huvuddukar. Hon skrider fram, lång och rak, och man säger att hon kan styra över liv och död. När den tilltänkte maken fått en sill och en dunk brännvin ser änkan ung och vacker ut. Han friar, och när han nyktrat till hävdar han att hon förhäxat honom med sillen.

Det är burleskt så det förslår, mellan varven. Församlingsborna dricker brännvin ur pipen på jättelika näverkannor, den groteska drängen rullar med ögonen och hans fula fru snyter sig i handen. I en oväntad scen ser ett finger ut som något helt annat.

Men allt det där spelar ingen roll, för Prästänkan är det första av Dreyers stora kvinnoporträtt, gjort åtta år före En kvinnas martyrium, mästerverket om rättegången mot Jeanne d'Arc. Det här var hans andra film och den makalösa Hildur Carlberg, som haft småroller i Sjöströms och Stillers filmer, gjorde sin enda huvudroll. Prästänkan hade premiär 1920, och den svårt sjuka Carlberg spelar som i en 1960-talsfilm. Det hon gör med ansiktet, där minsta skiftning förmedlar så mycket att mellantexterna blir överflödiga, gör filmen till ett av stumfilmsepokens mest gripande verk.

"Film har en själ" har Dreyer sagt. I verk efter verk undersökte han vad man kunde göra med rörliga bilder, och vad meningen med dem var. Hildur Carlberg dog innan hennes film fick premiär. Dreyer skulle överleva henne med ett halvt sekel. Hans filmer, dyrkade av auteurer som Lars von Trier, Martin Scorsese och Robert Bresson, är odödliga.

Filmen blev tämligen snävt bemött. Flera kritiker fann den onaturlig, tyngd av longörer och museiartad. Men det fanns entusiastiska röster.

"Handligen, som man här inte kan gå in på närmare, är stark och originell, med både patetiska och humoristiska inslag, men regissören har inte förmått att utnyttja detta. Han har inte kunnat beräkna verkan av sina scener, och följden är att mycket verkar rentav osmakligt, och huvudpersonerna, i synnerhet prästen, osympatiska. Einar Röd, som gör den unga prästmannen, har inte kommit sanningen närmare sedan han förra sommaren gjorde Aslak i Synnöve Solbakken. Han verkar även här idel teater och ser dessutom på intet sätt nordisk ut med den Mefistofelesmask han funnit lämpligt att anlägga. Helt enkelt storartad är däremot den gamla Hildur Carlberg som prästänkan. Lugn och stark och sann i varje gest gör hon av denna gamla kvinna en gestalt som man sent kommer att glömma." (Marfa o Comp i DN)

"Det är vemodigt att slösa lovord på ett verk av en avliden, som icke kan nås därav, men inför filmgestalter sådana som Hildur Carlbergs prästänka måste man med tacksamhet erkänna filmens ofantliga kulturella betydelse som bevarare åt framtiden av en gången tids skådespelarprestationer. Stumma visserligen – men vem saknar talet t ex i den nu åsyftade rollen? Ett vältaligare språk än detta gamla skrynkliga gumansikte talar med sina mejslade drag och av liv glittrande svarta ögon kan man icke begära. Den konstnärliga uttrycksfullhet hon förmår ge åt den minsta rörelse – en vridning på huvudet, en gest med handen, en enda blick – äro beundransvärda; hennes Margarete Pedersdotter är en filmgestalt, som icke så lätt går ur minnet." (-une i SvD)

Filmen, som gjordes med svenska pengar, är inspelad i autentiska miljöer i ett bygdemuseum utanför Lillehammer. De svenska, norska och danska skådespelarna är osminkade, vilket var udda 1920.

Nina Widerberg (2018)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Hildur Carlberg Margarete Pedersdotter, prästänkan
Einar Rød Söfren, prästkandidat
Greta Almroth Mari, hans fästmö
Olav Aukrust mager prästkandidat
Kurt Welin fet prästkandidat
Mathilde Nielsen Gunvor, tjänstehjon i prästgården
Emil Helsengreen Steinar, tjänstehjon i prästgården
Lorentz Thyholt klockaren
William Ivarson grannprästen
Ivar Blekarstad bonde
Peter Kraabøl bonde

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svenska Filmskompaniet 1920
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2018

Handling

Handlingen tilldrar sig på 1600-talet.

En liten landsortsförsamling ska välja ny präst efter den avlidne gamle, och folk strömmar till kyrkan i finkläderna för att lyssna på de tre kandidaternas provpredikningar.

En av kandidaterna, den fattige Söfren, kommer ditvandrande över fjällen med sin fästmö Mari. De två andra är lärda herrar från Köpenhamn, en fet och en mager.

Gudstjänsten ska börja, och mannen vid skampålen lösgöres och förs in i kyrkan. Först i predikstolen är den magre, som håller en lång och tråkig predikan som får församlingen att nicka till. Kyrkstöten försöker hålla folk vakna.

Näste provpredikant som kallas in i kyrkrummet är den fete som väcker stor munterhet bland åhörarna, eftersom Söfren obemärkt stuckit en stor fjäder i hans hår. Hans predikan om Bileams åsna väcker däremot ingen entusiasm.

Så blir det den okonventionelle Söfrens tur. Han angriper med komiska medel sina medtävlares predikningar och vinner församlingens gehör med sin egen.

Då Söfrens konkurrenter efter gudstjänsten inser att deras chanser att vinna är mycket små, bjuder de till mutgille på madam Dyrhus krog, dit även Söfren för skams skull blir inviterad. Vid denna måltid kommer en av storbönderna med upplysningen att den nya prästen har att gifta sig med företrädarens änka, den åttioåriga Margarete Pedersdotter. Inför dessa utsikter ger Söfrens medkandidater spelet förlorat, men Söfren följer artigt änkan till prästgården. Fästmön Mari ser långt efter dem.

Prästänkan visar den fattige Söfren sin prästgård och denne känner lockelsen till denna välbärgade omgivning. Hon förhör sig med Söfren om han är bunden vid någon jungfru, vilket han fegt förnekar. Hon berättar att detta är fjärde gången som hon måste finna sig i att överlämnas som ett husgeråd till en ny prästkandidat, men sedan sextio år är hon innerligt fästad vid gården. Söfren accepterar att stanna i prästgården över natten, och på morgonen får han ikläda sig den finaste svarta dräkt som han någonsin haft på sig, en gåva från fru Margarete. Hon bjuder honom en präktig frukostmåltid med sill och brännvin och han känner sig förtrollad av denna kvinna om vilket ryktet säger att hon verkligen är trollkunnig. När han tittar på henne tycker han sig se en fager jungfru, och när han friar till henne kallar hon raskt på sina båda tjänstehjon Gunvor och Steinar vilka bevittnar hans frieri.

Berusad möter Söfren strax därpå sin andra fästmö, Mari, som fasar för brännvinsstanken. Han berättar hur han blivit förhäxad av en fet sill och blivit förledd att fria till den gamla. De unga tu börjar spekulera över änkans rimligtvis nära förestående död och den lycka som därefter hägrar.

Söfren presenterar Mari för fru Margarete och uppger att det är hans syster. Mari får arbete och husrum i prästgården.

Det blir bröllop mellan Söfren och fru Margarete, och hon får sin fjärde ring trädd på sitt finger. Efter vigseln är det gästabud, där många gäster tar sig för mycket till bästa. Man dricker för brudparet och önskar dem ett långt och lyckligt äktenskap -- varvid Mari tappar sitt serveringsfat av förskräckelse.

Nästa dag tar sig Söfren ton och dekreterar att hädanefter är det han som bestämmer i prästgården. Fru Margarete kallar lugnt på Steinar som ger Söfren ett avskräckande kok stryk. Även i övrigt visar sig fru Margarete ha en sällsam makt över tillvaron. Söfren och Mari får knappt tillfälle att mötas någon enda gång i enrum eftersom hon synbarligen är allseende och allvetande och dessutom assisterad av de båda solidariska tjänstehjonen.

Den ena efter den andra förödmjukande situationen uppstår till följd av Söfrens fåfänga försök att komma sin unga fästmö nära. Inte ens när Söfren klär ut sig till Djävulen för att skrämma sin hustru vinner han någon seger: hon känner igen hans skor och han måste på nytt krypa till korset.

En av de desperata planer som Mari och Söfren iscensätter för att lura fru Margarete slutar med att Mari själv blir illa skadad och måste vårdas sängliggande. Fru Margarete visar sig nu vara en öm och omtänksam husfru som med stor innerlighet och kärlek tar sig an Mari. Båda ungdomarna börjar ändra uppfattning om henne. En dag berättar den gamla om sig själv och sin älskade första make och om hur de en gång för länge sedan i fem år väntat ut en prästänka innan de fann den största lycka som två människor kan uppleva tillsammans.

Gripna av överensstämmelsen mellan fru Margaretes berättelse och sin egen situation biktar sig Mari och Söfren för henne och bekänner att de ingalunda är syskon. Hon tar emot deras bikt med stor ömsinthet och Söfren lägger ångerfullt sitt huvud i hennes sköte.

Efter detta samtal är det som om något avgörande inträffat i fru Margaretes liv. Allt oftare söker hon sig bort till sin förste makes grav, där hon blir sittande i tankar. En dag gör hon en sista rundvandring på gården bland alla de ting som hon levt ibland sedan sextio år. Hon tar farväl av föremål och boskap. Så lägger hon sig att dö.

Det blir begravning, hela bygden sörjer den hädangångna. Mari och Söfren känner stor tacksamhet till henne som lärt dem så mycket.

Censur / granskning

Censurnummer 25163
Datum 1920-09-29
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 1935 meter
Kommentar Granskningskopians aktlängder: 430-435-272-358-440 = 1935 m. Längsta visningskopians aktlängder: 434-452-283-367-451 = 1987 m. Kortaste visningskopians aktlängder: 426-427-272-358-435 = 1918 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 1935 meter
Längd i minuter 94 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Premiären på Prästänkan i Stockholm sammanföll med invigningen av den nya biografen Rivoli. Lokalen fick enstämmigt positiva recensioner medan filmen blev tämligen snävt bemött, åtminstone ställt i relation till filmens senare filmhistoriska rykte. Flera kritiker fann den onaturlig, longörtyngd och museiartad. Det fanns emellertid också entusiastiska röster.

"Med verklig glädje må här konstateras, att denna svenska film är betydligt överlägsen vad som denna säsong visats av svenska inspelningar. Det är ett liv över skildringar, människorna framträda mer verkligt, det är en starkare dramatisk helgjutenhet, därför tilltalar denna film det estetiska sinnet, på samma gång man förnimmer att det är en bild ur verkligheten. Fast en verklighet långt tillbaka i tiden, ty ämnet är från 1600-talet." (FDP)

"Byggd på en sann tilldragelse, är Kristofer Jansons novell säkert tacksamt stoff för dramatisering, anknutet som ämnet är till 1600-talsmiljö, vilken naturligtvis intresserar först och främst Norge men även Sverige och Danmark, då nämligen de skildrade kulturella detaljerna även där ha sin fulla motsvarighet. Fråga kan emellertid vara, om den föreliggande filmen lyckats ge innehållet det dramatiska liv, som dock varit just det, varmed boken lockat till aktningsvärda försök. Synnerligen intressant är däremot, bortsett från den mindre lättflytande dramatiska formen, den rent etnografiska skildringen." (Z-k-s i StT)

"Handligen, som man här inte kan gå in på närmare, är stark och originell, med både patetiska och humoristiska inslag, men regissören har inte förmått att utnyttja detta. Han har inte kunnat beräkna verkan av sina scener, och följden är att mycket verkar rentav osmakligt, och huvudpersonerna, i synnerhet prästen, osympatiska. Einar Röd, som gör den unga prästmannen, har inte kommit sanningen närmare sedan han förra sommaren gjorde Aslak i Synnöve Solbakken. Han verkar även här idel teater och ser dessutom på intet sätt nordisk ut med den Mefistofelesmask han funnit lämpligt att anlägga. Helt enkelt storartad är däremot den gamla Hildur Carlberg som prästänkan. Lugn och stark och sann i varje gest gör hon av denna gamla kvinna en gestalt som man sent kommer att glömma." (Marfa o Comp i DN)

Just om Hildur Carlberg var omdömena enhälliga och entusiastiska:

"Det är vemodigt att slösa lovord på ett verk av en avliden, som icke kan nås därav, men inför filmgestalter sådana som Hildur Carlbergs prästänka måste man med tacksamhet erkänna filmens ofantliga kulturella betydelse som bevarare åt framtiden av en gången tids skådespelarprestationer. Stumma visserligen -- men vem saknar talet t ex i den nu åsyftade rollen? Ett vältaligare språk än detta gamla skrynkliga gumansikte talar med sina mejslade drag och av liv glittrande svarta ögon kan man icke begära. Den konstnärliga uttrycksfullhet hon förmår ge åt den minsta rörelse -- en vridning på huvudet, en gest med handen, en enda blick -- äro beundransvärda; hennes Margarete Pedersdotter är en filmgestalt, som icke så lätt går ur minnet." (-une i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Dansken Carl Th Dreyer, Prästänkans regissör, hade ett par filmer bakom sig när han fick tillfälle att för svenska pengar spela in denna film i Norge med svenska, norska och danska skådespelare.

Dreyer kom så småningom att räknas som en av konstartens stora mästare, och med regissörens berömmelse kom även Prästänkan så småningom att få del av ryktbarheten. Det var en upphöjelse som den av egen kraft vore fullt förtjänt av. Både som bildverk och berättelse, både som människo- och miljöskildring framstår den som ett unikum i den svenska filmens 1920-tal, ett fullt moget verk med just de kvaliteter som sedermera skulle räknas som Dreyers särmärken som filmkonstnär.

Novellen "Prestekonen" var skriven av den norsk-amerikanske författaren Kristofer Janson (1841--1917) och ingick i samlingen "Middelalderlige Bilder" från 1901.

Filminspelningen startade i maj 1920 och förlades helt och hållet till det Skansenliknande bygdemuseum i den norska staden Lillehammer som går under namnet Sandvigska samlingarna, där såväl exteriörer som interiörer filmades. Detta var ett led i Dreyers omsorg om den miljömässiga autenticiteten, som också tog sig uttryck i att skådespelarna inte var sminkade vilket vid denna tid var ytterst sällsynt. Dreyers ovilja att använda ateljé ledde naturligtvis till svåra ljussättningsproblem, både artistiskt och elektrotekniskt.

Prästänkan var såtillvida en samnordisk produktion som skådespelarna hämtades från olika länder. Mathilde Nielsen och Emil Helsengreen var danskar. Einar Rød, William Ivarson, Lorentz Thyholt och Olav Aukrust var norrmän, den senare f ö författare och inte skådespelare till sin profession. Övriga mer framträdande roller spelades av svenskar, av vilka den sjuttiosjuåriga Hildur Carlberg gjorde ett av de märkligaste och rikaste kvinnoporträtten i den svenska filmhistorien. Hon genomförde rollen svårt sjuk och avled strax efter inspelningens slut den 27 augusti, innan den ännu blivit premiärklar. Hennes rollgestaltning får en egendomlig metapoetisk dimension genom rollens och framställerskans likartade livssituation.

Prästänkans fotograf, George Schnéevoigt, blev senare filmregissör i Danmark.

Filmens premiär blev tillika invigningsprogram på den nya Stockholms-biografen Rivoli, det senaste tillskottet till biografkungen John Bergendahls biokedja.

Förlaga

Originaltitel Prestekonen (Novell)
Författare Kristofer Janson
Tecknare Louis Moe (illustrationer)


Inspelning

Norge 1920-06 1920-08
Maihauge, De Sandvigske samlinger (friluftsmuseum) Lillehammer Norge (interiörer och exteriörer)

Visningar

Sverigepremiär 1920-10-04 Cosmorama Göteborg Sverige 94 min
1920-10-04 Odéon Helsingborg Sverige 94 min
1920-10-04 Drott Karlstad Sverige 94 min
1920-10-04 Röda Kvarn Kristianstad Sverige 94 min
1920-10-04 Rivoli Stockholm Sverige 94 min
1920-10-04 Record Stockholm Sverige 94 min
Urpremiär 1920-10-04 Cosmorama Göteborg Sverige 94 min
1920-10-04 Odéon Helsingborg Sverige 94 min
1920-10-04 Drott Karlstad Sverige 94 min
1920-10-04 Röda Kvarn Kristianstad Sverige 94 min
1920-10-04 Rivoli Stockholm Sverige 94 min
1920-10-04 Record Stockholm Sverige 94 min

Ämnesord

Alkoholmissbruk
Begravning
Biskopar
Bröllop
Dryckeslag
Försoning
Förödmjukelse
Gudstjänster
Hallucinationer
Kvinnovälde
Norge
Norge/Lillehammer
Olyckstillbud
Otrohet
Predikan
Präst
Religion
Samvetskval
Stryk
Svartsjuka
Trollkunnighet
Äktenskap
Änkor

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 1802


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel PRÄSTÄNKAN Filmskådespel i fem akter
Tryckeri Lito Svensk Konstindustri


Storlek Större än 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Nach recht und gesetz
Omfång 9 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Skådespel i fem akter efter Kristofer Jansons berättelse.
Omfång 7 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 14 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Praestekonen.
Omfång 6 s.
Språk Danska


Typ Dialoglista
Manustitel The parson's widow. Scenario: Carl Th. Dreyer.
Omfång 7 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Youth to youth.
Omfång 5 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel The pastor's widow.
Omfång 8 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel The pastor's widow.
Omfång 10 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel La veuve du pasteur.
Omfång 5 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Omfång 12 s. Innehållsbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk Ryska


Typ Dialoglista
Omfång 9 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Prestekonen. Tidsbillede fra det 17' Aarh. Fortaelling af Kristofer Janson.
Omfång 49 s. + anteckningar.
Språk Danska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Hastighet 18
Texter i läslängd


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt visningsmaterial


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?