Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (12 st)

Originaltitel Fru Mariannes friare
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1921-04-25

Medverkande

Astri Torsell
Marianne Renfelt, änka och godsägare

Nils Ekstam
Bernt Boo

Oscar Johanson
major Josua Crusenschöld

Fredrik Hedlund
Olof Wadenhjelm, godsägare

Hjalmar Zangenberg
Leonard Neander, pastor

Inga Sundblad
Lena, Mariannes kusin

Visa alla medverkande

Handling

Den unga änkan Marianne Renfelt, härskarinna på godset Svaleholm, firar sin tjugofemte födelsedag med en stor fest, dit många av traktens unga dansanta damer och herrar inbjudits. Bland...

Visa hela handlingen

Press

Att filmen hade en del lustiga poänger kunde kritikerna erkänna, likaså att den bjöd på behagliga bilder av ett leende herrgårdsliv, men annars var omdömena om Fru Mariannes friare föga...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Regiassistent

Medverkande

Astri Torsell Marianne Renfelt, änka och godsägare
Nils Ekstam Bernt Boo
Oscar Johanson major Josua Crusenschöld
Fredrik Hedlund Olof Wadenhjelm, godsägare
Hjalmar Zangenberg Leonard Neander, pastor
Inga Sundblad Lena, Mariannes kusin
Aslaug Lie-Eide Brita, Mariannes väninna
Bror Olsson doktor Wiesel
Josua Bengtson prost
Torsten Bergström ej identifierad roll
Göta Klintberg ej identifierad roll
Gösta Nohre ej identifierad roll

Bolag

Produktionsbolag Palladiumfilm
Distributör i Sverige (35 mm) AB Skandinavisk Filmcentral

Handling

Den unga änkan Marianne Renfelt, härskarinna på godset Svaleholm, firar sin tjugofemte födelsedag med en stor fest, dit många av traktens unga dansanta damer och herrar inbjudits. Bland gästerna finns också tre av fru Mariannes mest hängivna beundrare, de förhoppningsfulla herrarna Wadenhjelm, Crusenschöld och Neander - godsägare, major resp. präst.

Däremot saknar värdinnan den man hon själv mest håller av, hennes gamla lekkamrat, sedermera avskedade löjtnanten Bernt Boo, den stilige och lättsinnige vildbasaren.

När Bernt anländer kommer han i sällskap med Brita, Mariannes vännina, och Marianne grips av svartsjuka, när hon förstår att de två åtminstone plockat blommor tillsammans. Hon kan inte dölja sin harm.

Födelsedagsbarnet samlar sina kavaljerer omkring sig och delar ut håvor. Pastor Neander lovar hon ett fett pastorat och sin söta kusin Lena. Major Crusenschöld får löfte att välja de två yppersta hästarna i hennes stall. Godsägare Wadenhjelm får för all framtid hennes trofasta vänskap. Bernt Boo förödmjukar hon genom att säga att hon mycket väl kan betala alla hans många skulder.

Bernt grips av harm och svarar, att vill han ha någonting så tar han det, varpå han slår sina armar om Marianne och kysser henne hårt på munnen. Därefter lämnar han Svaleholm i vrede.

Marianne blir efter den händelsen dyster och sluten. Hennes faderlige vän doktor Wiesel försöker hjälpa henne genom att sprida ut ett rykte att Bernt Boo står i begrepp att gifta sig. Därmed hoppas den goda doktorn att Marianne ska inse att hon älskar Bernt och dra konsekvenserna därav. I stället reagerar Marianne genom att ge sitt ja till godsägare Wadenhjelm.

Snart är Marianne värdinna vid bröllopet mellan kusin Lena och pastor Neander. Just under bröllopsmiddagen kommer ett meddelande att Bernt Boo råkat ut för en olyckshändelse. Doktor Wiesel kallas till olycksplatsen, men även Marianne rusar upp från sin plats vid bordet för att följa med. "Därför att jag älskar honom", säger hon otåligt till sin fästman, den stackars godsägaren. Olyckan visar sig inte vara allvarlig. Marianne och Bernt får varandra. (Bearbetning av program.)

Censur / granskning

Censurnummer 26857
Datum 1921-04-21
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 1476 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 1476 meter
Längd i minuter 72 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Att filmen hade en del lustiga poänger kunde kritikerna erkänna, likaså att den bjöd på behagliga bilder av ett leende herrgårdsliv, men annars var omdömena om Fru Mariannes friare föga generösa. I synnerhet den uppburna teateraktrisen Astri Torssell drabbades av hårda omdömen.

"Filmen, som tynges av en massa oväsentligheter och trots att ansatser därtill gjorts är långt ifrån kvick, står ej i nivå med övriga svenska inspelningar. En del av scenerierna äro dock vackra och fotograferingen är likaså briljant. Slutomdömet blir att Hjalmar Bergman berättar bättre än vad som kommer till uttryck i t.ex. Fru Mariannes friare - en sak som naturligtvis faller tillbaka på regin, som är under all kritik." (-n i FDP)

"Någon större framgång torde stycket ej kunna påräkna. Regissören, hr Gunnar Klintberg, har ej fått det rätta greppet på ämnet; scenerna äro icke tillräckligt varierade och verka icke sällan enklare operettupptåg. Astri Torssell, som den tjugofemåriga, levnadsglada fru Marianne, är även mindre till sin fördel än i Elisabet." (SocD)

"Hennes ståtligt nordiska, ljusa uppenbarelse hade man trott skulle göra än större effekt, men är det ej som sveke kameran i någon mån sin plikt att göra denna bild lika betagande som på talscenen?" (Z-k-s i StT)

"Astri Torssells typ och spelsätt passar absolut icke för film - hon har varken utseende, mimik eller plastik därtill. Hon är ohyggligt besvärad av kameran, kränger som ett skepp i storm vid alla sina rörelser, kan icke behärska sina anletsdrag och verkar stundom plågsamt affekterad, vilket säkerligen till stor del är ren nervositet." (Les deux i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Fru Mariannes friare spelades in "på ett adligt gods på Själland" och i Palladiums danska ateljéer tidigt på sommaren 1920, omedelbart innan officinens nästa inspelning med Gunnar Klintberg tog vid, dvs Elisabet (1921).

Gunnar Klintbergs samröre med Skandinavisk Filmcentral och Palladium blev knappast ur någon synpunkt lyckosamt. Uppenbarligen var det Klintbergs avsedda huvuduppgift att iscensätta "Gösta Berlings saga", som Filmcentralen lyckats förvärva filmrätten till. Tilltänkt för huvudrollen var Anders de Wahl. Någon inspelning blev inte av, men Klintberg färdigställde sommaren 1919 ett manuskript baserat på Lagerlöf-romanen, varefter han fick nöja sig med att regissera Fru Mariannes friare och Elisabet samt - i tysthet - Oscar Wilde-filmen Lord Saviles brott som spelats in redan 1919 (se 1922). Samtliga får betraktas som fiaskon, och brytningen mellan Klintberg och Filmcentralen, dvs dir. Lars Björck, blev häftig: Klintberg stämde sin antagonist för uteblivet arvode hösten 1920.

Omfattningen av Hjalmar Bergmans insats i Fru Mariannes friare är oklar. Enligt Skandinavisk Filmcentrals egna uppgifter rör det sig om ett originalarbete, skrivet "direkt för kameran". Författarens hustru, Stina Bergman, hävdar motsatsen i en essä i BLM nr 6, 1950, där hon ger sin version av denna berättelses öden.

Enligt den hade Hjalmar Bergman 1917 skrivit en novell som publicerades i tidskriften Julstämning samma år under titeln "Friarna på Rockesnäs". Våren därpå roade sig författaren med att dramatisera historien, varefter den blev liggande i en skrivbordslåda. När ett par år senare Skandinavisk Filmcentral bad om ett manus togs pjäsen fram och överlämnades till regissören, som skrev om berättelsen "efter filmens krav".

Enligt Stina Bergmans historieskrivning skulle scenariot sålunda ha utformats av Klintberg, inte av Hjalmar Bergman. Detta ifrågasätts starkt av Bergman-biografen Erik Hjalmar Linder som finner det osannolikt att Hjalmar Bergman just vid denna tid, då hans intresse för filmförfattandet var som störst, skulle ha avhänt sig möjligheterna att själv bearbeta stycket för filmen ("Kärlek och fadershus farväl", s. 109).

Skådespelet "Friarna på Rockesnäs" trycktes 1954 i del XII av Hjalmar Bergmans samlade skrifter (red.: Johannes Edfelt).

Förlaga

Originaltitel Friarna på Rockesnäs (Novell)
Författare Hjalmar Bergman


Inspelning

(sommaren) 1920 1920
Palladiumfilms ateljéer Hellerup Danmark

Visningar

Sverigepremiär 1921-04-25 Palladium Göteborg Sverige 72 min
Urpremiär 1921-04-25 Palladium Göteborg Sverige 72 min
Sverigepremiär 1921-04-25 Palladium Malmö Sverige 72 min
Urpremiär 1921-04-25 Palladium Malmö Sverige 72 min
Sverigepremiär 1921-04-25 Palladium Stockholm Sverige 72 min
Urpremiär 1921-04-25 Palladium Stockholm Sverige 72 min

Ämnesord

Bal
Bröllop
Frierier
Födelsedagar
Försmådd kärlek
Förödmjukelse
Godsägare
Herrgårdar
Officer
Olyckstillbud
Präst
Svartsjuka
Änkor

Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 8
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?