Originaltitel | Ingmarsarvet |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1925-12-26 |
Märta Halldén
Karin Ingmarsdotter
Ivan Hedqvist
Stark Anders, torpare och trotjänare på Ingmarsgården
John Ekman
Eljas, Karins förste man
Lars Hanson
Ingmar Ingmarsson
Mathias Taube
Halvor Halvorsson, kallad Tims Halvor, Karins andre man
Mona Mårtenson
Gertrud Storm
Conrad Veidt från Doktor Caligaris kabinett helar lytta i näst sista filmen efter Selma Lagerlöfs "Jerusalem". Julius Jaenzon dubbelexponerade djävlar och censuren ville...
Genom sitt giftermål med Karin Ingmarsdotter blir den opålitlige Eljas herre på Ingmarsgården och förmyndare åt Lill-Ingmar. Han är en trolös förmyndare som super upp och föröder...
Det fanns visserligen de som antydde att Ingmarsarvet var lite långrandig i uppläggningen, att texterna var väl många och ordrika och att Lars Hanson var en något "snobbig" bondson, men...
Conrad Veidt från Doktor Caligaris kabinett helar lytta i näst sista filmen efter Selma Lagerlöfs "Jerusalem". Julius Jaenzon dubbelexponerade djävlar och censuren ville klippa drunkningsscenerna.
De heter Ingmar allihop, arvtagarna till Ingmarsgården, och när en Lill Ingmar visat sig värdig blir han den nya Stor Ingmar. Nu har gården gått en faderlös Ingmar ur händerna, och den trogna torparen Stark Anders retar honom för att han ska bli skollärare. Ingmar biter ihop så att han bryter hörnet av ett bord, och Stark Anders lyser upp: "Kanske är du ändå av den rätta sorten, pojke!" Planen är att bygga en såg och kunna köpa tillbaka gården från Tims Halvor, gift med Ingmars syster Karin Ingmarsdotter, änka efter suputen Eljas. Allt handlar om gården. Att äga gården. Sen får det gå som det vill med resten.
Det finns alternativ. Man kan flytta till Jerusalem.
En vinterkväll när prästen är så tråkig att församlingen somnar står plötsligt en främling i predikstolen, en man med långt svart hår och blicken vänd mot himlen. Hans brinnande tro får en fruktansvärd storm att bedarra, en storm där helvetesdjur far mellan stugorna. Sedan far han själv mellan stugorna, och snart vill halva bygden följa honom till Jerusalem, Guds stad med murar av guld och portar av bränt glas.
Predikanten Helgum har sett djuret i människan, och det gudomliga. När ångaren L'Univers gick till botten och de drunknande slet livbojarna av barnen, var han en av männen som hoppade i vattnet för att livbåten var för tung. I Jerusalem ska de svenska bönderna, som verklighetens helgumianer från Nås, leva i enighet, broderskap och offervilja, hjälpa fattiga och vänta på Jesus.
I filmens märkligaste scen, och det finns ett par, ser den övergivna Gertrud Ingmars ansikte i en vattenpöl, och sticker instruerad av en liten gubbe en nål i hans öga. Hon har sett små gubbar i skogen sedan Ingmar bytte bort henne mot gården. Små gubbar och Jesus. Lycksalig följer hon de andra mot det heliga landet, med motljus i lockarna.
Hur det går där får vi veta i Molanders Till Österland, den sista delen av filmatiseringen av Selma Lagerlöfs väldiga roman "Jerusalem", den svit Victor Sjöström inledde med Ingmarssönerna (1919) och Karin Ingmarsdotter (1920).
Hieronymus Bosch-monster, universums undergång och en predikant spelad av sömngångaren i skräckfilmen Doktor Caligaris kabinett (Conrad Veidt, långt senare den tyska befälhavaren i Casablanca). Det var skrämmande. Den svenska censuren ville klippa i de "ruskiga" bilderna av fartygskatastrofen, men när "dr Lagerlöf " ville ha det så släppte man igenom dem "om än med synnerlig tvekan". En recensent skrev att "åskådarna blevo nästan stela av fasa och nervsystemet ansträngdes till det yttersta".
Damsel, Stockholms-Tidningen: "Regissör och scenarioförfattare ha på ett fängslande och vackert sätt sammansmält innehållet i boken, skapat fram en miljö, som har liv och färg och där människorna naturligt höra hemma. Som fallet alltid blir när en bred berättelse legat till grund för en filminspelning göra sig vissa luckor nog förnimbara i framställningen, och en text får ofta fylla i och förklara det som borde ha uttryckts i bild, men den svagheten torde vara ofrånkomlig i filmer av denna art och är för övrigt lätt att bortse från när, som här, filmen lyckats få med så mycket av det litterära stoffets psykologiska intresse och stämningshalt. Ingmarsarvet är för mycket berättande, saknar en fortlöpande dramatisk stegring, vilket inte hindrar att den har dramatiska moment av fängslande verkan – men den har mycket av värde att ge, och den intresserar. […] Helgum spelas av Conrad Veidt, som ger gestalten något brinnande och trosvisst som griper, på samma gång som ett skrämmande patologiskt drag – en intressant studie, konstnärligt genomförd."
Nina Widerberg (2017)
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Manustitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto |
|
Musik |
|
Arkitekt | |
Inspicient | |
Biträdande fotograf | |
Musikarrangör |
|
Orkester |
|
Orkesterledare |
|
Kläder | |
Smink |
Märta Halldén | Karin Ingmarsdotter | ||
Ivan Hedqvist | Stark Anders, torpare och trotjänare på Ingmarsgården | ||
John Ekman | Eljas, Karins förste man | ||
Lars Hanson | Ingmar Ingmarsson | ||
Mathias Taube | Halvor Halvorsson, kallad Tims Halvor, Karins andre man | ||
Mona Mårtenson | Gertrud Storm | ||
Nils Arehn | skolmästare Storm, Gertruds far | ||
Conrad Veidt | Helgum, väckelsepredikant | ||
Ida Brander | skolmästare Storms fru | ||
Knut Lindroth | Berger Sven Person, häradsdomare | ||
Jenny Hasselquist | Barbro Persdotter, hans dotter | ||
- | Ej krediterade: | ||
Lili Lani | nämndemans Gunhild | ||
Alfred Lundberg | nämndeman | ||
Bengt Djurberg | Gunhilds ena bror | ||
Sten Lindgren | Gunhilds andra bror | ||
Gösta Richter | Bertil, Gunhilds fästman | ||
Carl Browallius | Ingmars far | ||
Hugo Rönnblad | korpral Storm | ||
Wilhelm Tunelli | pastor Dagson | ||
Gabriel Alw | Kristus | ||
Nils Jacobsson | pojke i ungdomskretsen | ||
Emmy Albiin | gammal gumma i Missionshuset/Helgumian | ||
Gösta Gustafson | man i Missionshuset/Helgumian | ||
Arne Lundh | Ingmar som barn | ||
Sven Bergvall | passagerare på ångaren L'Univers | ||
Gunnar Hægerstolpe | passagerare på L'Univers | ||
Hugo Björne | kapten på L'Univers | ||
Josua Bengtson | auktionsspekulant | ||
Lisskulla Jobs | flicka i Missionshuset/Helgumian | ||
Sven Quick | man i Missionshuset/Helgumian | ||
Albion Örtengren | kyrkoherden | ||
Axel Janse | Helgumian | ||
Anna Lindahl | passagerare på L'Univers - drunknar | ||
Nils Ohlin | brudgum i Stark Anders tillbakablick | ||
Erik Bergman | en av Eljas supbröder | ||
Georg Blomstedt | en av Eljas supbröder | ||
Valborg Svensson | flicka i ungdomskretsen | ||
Märta Ekström | flicka i ungdomskretsen | ||
Gösta Ericsson | pojke i ungdomskretsen | ||
Tore Lindwall | pojke i ungdomskretsen | ||
Harry Ahlin | pojke i ungdomskretsen | ||
Harald Wehlnor | man i Missionshuset/Helgumian | ||
Justus Hagman | man i Missionshuset/Helgumian | ||
Richard Lindström | man i Missionshuset/Helgumian | ||
Alf Sjöberg | ung man i Missionshuset/Helgumian | ||
Edla Rothgardt | kvinna i Missionshuset/Helgumian | ||
Hjördis Gille | kvinna i Missionshuset/Helgumian | ||
Herman Lantz | en av Odins jaktmän | ||
Märtha Lindlöf | passagerare på L'Univers | ||
Louise Eneman-Wahlberg | kvinna i livbåten | ||
Albert Christiansen | pojke i livbåten | ||
Ellen Appelberg | Helgums fru i livbåten | ||
Lotten Olsson | äldre kvinna i livbåten | ||
Axel Lagerberg | man i livbåten | ||
Thure Holm | auktionsspekulant | ||
Axel Högel | auktionsspekulant | ||
Mignon Georgian | gäst på bröllopet |
Produktionsbolag | Nord-Westi Film AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå | ||
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium |
Genom sitt giftermål med Karin Ingmarsdotter blir den opålitlige Eljas herre på Ingmarsgården och förmyndare åt Lill-Ingmar. Han är en trolös förmyndare som super upp och föröder arvet. En dag kör han berusad sin häst och vagn så vilt att ekipaget välter. Strax därefter avlider han. Ingen vet att han haft en stor summa pengar instoppad i kudden.
Ingmar Ingmarsson växer upp till man och blir hjälplärare hos skolmästare Storm. Ibland ser han längtansfullt upp mot fädernegården som han aldrig kommer att äga. Ingmarsgården har nu övertagits av Karin Ingmarsdotters nye make, Tims Halvor. Karin själv har drabbats av förlamning i benen.
Ingmarssönernas trotjänare sedan många år, torparen Stark Anders, försöker med alla medel förmå Ingmar att planera för att så småningom överta gården och föreslår honom att bygga en såg i Långforsen för att på så sätt skaffa medel.
Så kommer den hemska stormnatt som på olika sätt förändrar livet för så många i bygden.
Traktens ungdom är samlad till dans uppe hos Stark Anders när ovädret bryter ut och skapar en uppjagad stämning. Man tycker sig se kusliga varelser och hotfulla andemakter härja utanför fönstren; nämndemans Gunhild drabbas av syndaångest och vill hädanefter inte veta av sin fästman; Ingmar Ingmarsson ser sina förfäder mana honom att återta fädernegården; skolmästarns Gertrud och Ingmar finner att de älskar varandra och Gertrud lovar att vänta på honom medan han bygger sin såg uppe i vildmarken.
Samtidigt är de troende samlade till möte i Missionshuset. Den brinnande väckelsepredikanten Helgum griper tag om själarna och laddar med stormens hjälp upp en extatisk atmosfär. Han berättar om hur han var med när den stora ångaren L'Univers gick i kvav och hur han där fick uppleva människans primitiva ondska men också hennes storhet. Efter den upplevelsen hade han blivit omvänd och tillsammans med några trossyskon grundat en tjänande gemenskap i Jerusalem.
Helgums flammande vittnesbörd startar en väckelse i bygden som vållar stora splittringar inom och mellan familjerna. Bland de omvända finns Tims Halvor, och i Ingmarsgården får helgumianerna sin samlingsplats, trots att den förlamade Karin i bitterhet vänder dem ryggen.
Genom Stark Anders får Ingmar Ingmarsson uppe vid Långforsen veta vad som försiggår nere på Ingmarsgården, och när Stark Anders berättar att även Gertrud börjat bli gripen av Helgums utstrålning beger sig Ingmar ned till bygden för att göra upp med predikanten. I stället kommer han fram lagom för att hindra nämndemans Gunhilds bror och förre fästman från att döda Helgum som hämnd för att han tagit Gunhild från dem.
Helgum beslutar sig för att återvända till Jerusalem, men innan han reser blir Karin Ingmarsdotter helbrägdagjord och omvänd, vilket ger ny fart åt väckelsen: den ena efter den andra av de troende vill lämna hembygden och följa Helgum till det heliga landet. Till dem hör Tims Halvor och Karin, som följaktligen måste sälja Ingmarsgården på auktion.
Samtidigt som Ingmar Ingmarsson och Gertrud planerar sitt bröllop försöker Ingmar skaffa medel för att köpa tillbaka fädernegården. Häradsdomaren Berger Sven Persson erbjuder honom pengarna -- under förutsättning att han överger Gertrud och gifter sig med Barbro, häradsdomarens dotter.
På auktionsdagen slits Ingmar mellan kärleken till Gertrud och kärleken till gården. Slutligen väljer han gården och därmed också giftermål med Barbro.
Efter det blir Gertrud besynnerlig och får egendomliga tankar och förnimmelser. En dag framträder Jesus för henne i en syn och leder henne till Maria Bouvings stuga, där hon blir nedbäddad i sängkläder som Maria köpt vid auktionen på Ingmarsgården. I kudden finner Gertrud pengarna som Eljas en gång gömt och som skulle ha räckt för Ingmar till att köpa tillbaka Ingmarsgården.
Bröllopet mellan Ingmar och Barbro Persdotter blir en egendomlig fest, där brudparet inte deltar i glädjen. Gertrud söker upp den skamsne och förtvivlade Ingmar, lämnar honom pengarna hon funnit och talar om att hon blivit omvänd och därmed befriats från all sorg. När helgumianerna anträder färden mot Jerusalem är hon en av utvandrarna.
Censurnummer | 36379 |
---|---|
Datum | 1925-12-18 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2464 meter |
Kommentar | (kopiornas längd varierade mellan 2450 meter och 2523 meter) |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Stum |
Färgtyp | Svartvit (tintad) |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2523 meter |
Längd i minuter | 92 min |
Akter | 7 rullar |
Det fanns visserligen de som antydde att Ingmarsarvet var lite långrandig i uppläggningen, att texterna var väl många och ordrika och att Lars Hanson var en något "snobbig" bondson, men det allmänna omdömet bland stockholmskritikerna var utomordentligt gott. Gustaf Molander ansågs ha inordnat sig i den förnämligaste svenska filmtraditionen, och flera av filmens dramatiska höjdpunkter -- t ex skildringen av ångfartyget L'Univers' undergång -- lovordades som särdeles gripande filmkonst. Även den gedigna rollistan fick genomgående högt beröm.
Signaturen Gvs i StD sade sig -- originellt nog -- ha varit orolig för att Molander skulle efterlikna Sjöströms "mångomsjungna men dock på det hela taget skäligen misslyckade" Ingmarssönerna alltför mycket, men han fann att hans skepsis kommit på skam:
"Sjöströmseposets långsamma och tunga takt och dess med svensk byråkratisk anda besläktade evighetsdetaljerande har helt och hållet lagts åt sidan. Molanders film har därför inte förlorat sin episka karaktär. Att döma av första delen, som man än så länge får hålla sig till, består det hela av en serie starkt dramatiska konflikter, kedjade till varann som länkar i en episk utveckling. Rytmen är därför också livligare. Och åtminstone de dramatiska partierna ha en koncentrationens kraft och skärpa, som inge aktning."
Kritikerns starkt positiva recension har emellertid också invändningar att redovisa: "Selma Lagerlöfs konst saknar visserligen också humor i djupare mening. Men där finnes i stället något annat: en skälmskhet och en lätt grace, ett världsvist och förstående leende och en skiftning av ordens valörer, som gör att det troliga blir otroligt, och det otroliga troligt, att skratt blir gråt och tvärtom. Dessa fina litterära essencer gå alldeles bort på film. Kvar står endast ett naket och allvarligt faktum. Det är där det brister i bearbetningen. Den tar inte steget fullt ut."
I AB uppehöll sig signaturen Refil bl a vid filmens dramatiska enskildheter. "Sensationsnumren har regissören givit en realistisk utformning, som t ex L'Univers undergång. Skildringen var så väl gjord på den vita duken, att åskådarna blevo nästan stela av fasa och nervsystemet ansträngdes till det yttersta. De hemska minuter som följde, då en stor Atlanterångare med flera hundra människor ombord går under mitt ute på havet, är en tacksam och i amerikansk film ofta använd sensation. I så måtto är filmen internationell.
Episoden när Karin Ingmarsdotter blir botad från sin lamhet är även skickligt utnyttjad och framkallar den avsedda effekten. Åskådaren sitter på helspänn, när den lille parveln i sängen drar ned bordduken med den brinnande lampan och Karin inför den hotande situationen rusar upp frisk och färdig för att släcka elden. Att händelsen i boken tilldrager sig något annorlunda betyder i det här fallet inte så mycket, resultatet av själsskakningen blir detsamma. En annan särdeles stark episod är när den omtöcknade Gertrud sticker ut ögat på Ingmars bild i vattnet."
I StT skrev Damsel: "Regissör och scenarioförfattare ha på ett fängslande och vackert sätt sammansmält innehållet i boken, skapat fram en miljö, som har liv och färg och där människorna naturligt höra hemma. Som fallet alltid blir när en bred berättelse legat till grund för en filminspelning göra sig vissa luckor nog förnimbara i framställningen, och en text får ofta fylla i och förklara det som borde ha uttryckts i bild, men den svagheten torde vara ofrånkomlig i filmer av denna art och är för övrigt lätt att bortse från när, som här, filmen lyckats få med så mycket av det litterära stoffets psykologiska intresse och stämningshalt. Ingmarsarvet är för mycket berättande, saknar en fortlöpande dramatisk stegring, vilket inte hindrar att den har dramatiska moment av fängslande verkan -- men den har mycket av värde att ge, och den intresserar. (-) Helgum spelas av Conrad Veidt, som ger gestalten något brinnande och trosvisst som griper, på samma gång som ett skrämmande patologiskt drag -- en intressant studie, konstnärligt genomförd."
"Rollistan är en lång rad både kända och relativt okända namn. Allra främst står Ivan Hedqvist som Stark-Anders, en förbluffande säker bild av Ingmarssönernas bäste vän i alla skiften. Vår kanske främste talskådespelare gör en av vår 'stumma konsts' bästa figurer -- det visar en vidd i begåvningen som imponerar!" (Jerome i DN)
"Listan på de agerande är lysande -- Lars Hanson ger en behärskad men kraftfull gestalt åt bondsonen, som hänger fast vid täppan och därför offrar sin kärlek, hans moitié Mona Mårtenson dokumenterar sig som en filmskådespelerska av rang i de många gripande scenerna, Ivan Hedqvist har av Stark Anders skapat en säregen, kraftigt verkande typ, och Märta Halldén har som Karin Ingmarsdotter fascinerande moment (-). Ingmarsarvet är en utomordentligt fängslande film, som kan jämställas med det allra bästa, som man hittills här i Sverige åstadkommit i filmväg, och den lovar gott för framtiden, trots de obestridliga förluster, som svensk film på senare tiden lidit tack vare de oemotståndliga lockelserna från Hollywood. Vi ha här fått en svensk mönsterfilm, och man kan bara uttala en förhoppning om, att den skall efterföljas av flera." (Hake i SvD)
Vid mitten av tjugotalet verkade den rysk-tyske filmproducenten Vladimir Wengeroff för ett storstilat försök att samla de ledande filmproducerande länderna i Europa till ett jättelikt multinationellt filmföretag i syfte att motarbeta den amerikanska dominansen på biograferna. Med ekonomiskt stöd från den tyska affärskoncernen Stinnes bildade han storbolaget Westi och inbjöd bl a Svensk Filmindustri att samverka i det antiamerikanska projektet.
Tillsammans med Westi bildade SF i februari 1925 dotterbolaget Nord-Westi med Oscar Hemberg som direktör. Denne hade tidigare stått som ansvarig producent för Livet på landet (1924/15) och därvid tydligen haft ett inledande samarbete med Westi. I och med engagemanget i Nord-Westi tog Hemberg definitivt steget över till filmproduktion med internationella ambitioner.
Eftersom Stinnes och Westi bankrutterade sommaren 1925 blev resultatet av Nord-Westis korta verksamhetsperiod endast två filmer, Ingmarsarvet och dess samtidigt inspelade fortsättning, Till Österland (1926/2). Båda dessa filmer byggde på Selma Lagerlöfs Jerusalem-svit och utgjorde sålunda Gustaf Molanders uppföljning av Victor Sjöströms tidigare filmer med samma förlaga. Ingmarsarvet baserades liksom dessa på svitens första del, "I Dalarne", som publicerades 1901. Ingmarsarvet blev en stor publikframgång i Sverige, som vid denna tid uppvisade en stark vurm för Dalarna och där Selma Lagerlöf var utomordentligt uppburen, älskad och vördad.
Den svenska censurens handläggning av Ingmarsarvet utgör ett exempel på vilken enastående respekt Selma Lagerlöfs auktoritet åtnjöt. Statens biografbyrå avsåg ursprungligen att förbjuda vissa inslag i skildringen av L'Univers' undergång, men då man genom Oscar Hemberg fick veta, att författarinnan ansåg att filmens verkan skulle bli lidande av ett sådant ingrepp, ändrade man "om än med synnerlig tvekan" ståndpunkt och lät filmen passera i ursprungligt skick.
I ett brev till Hemberg skrev censurchefen Gunnar Bjurman: "Vad som härvid bestämt oss är endast och allenast dr Lagerlöfs eget uttalande i saken. Ingen av oss delar hennes åsikt att uteslutandet av ifrågavarande ruskiga detaljer skulle göra skeppsbrottet 'utan egentlig mening' men då hon synes ikläda sig det moraliska ansvaret, ha vi av just denna grund ansett oss kunna ikläda oss det formella." (Erik Skoglund: Filmcensuren, s 56).
Filmens premiär på Röda Kvarn i Stockholm sammanföll med biografens tioårsjubileum, vilket gav extra festivitas åt evenemanget. Därtill hade kapellmästaren på Röda Kvarn, Rudolf Sahlberg, sammanställt en musikbeledsagning som fick mycket beröm och som var "vald ur den nordiska repertoaren". Där ingick bl a specialbeställd musik, komponerad av Eric Westberg och Oskar Lindberg med motiv från Dalarnas folkvisor och folkdanser, samt inslag från Helmer Alexanderssons musik till Victor Sjöströms tidigare Ingmars-filmer.
Gustaf Molanders båda Jerusalem-filmer har ofta betecknats som de sista utskotten från den svenska stumfilmens storhetstid.
(sommaren) | 1925 | 1925 | ||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | ||||
Dala Floda, Dalarna | Sverige | |||||
Torsång, Dalarna | Sverige |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | 90 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Cosmorama | Göteborg | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Cosmorama | Göteborg | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Scania | Malmö | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Scania | Malmö | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Skandia | Norrköping | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Skandia | Norrköping | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Svea | Sundsvall | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Svea | Sundsvall | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 90 min | |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Imperial | Örebro | Sverige | 90 min | |
Urpremiär | 1925-12-26 | Imperial | Örebro | Sverige | 90 min | |
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2003-04-25 | Akt 1: emulsionsrepa ca 100 m i början. | ||||
2004-12-04 | ||||||
2004-12-07 | ||||||
2011-12-01 |
Selma Lagerlöf 1858-1958 (1958) | Ingmarsarvet (1925) | |
Selma Lagerlöf 80 år (1938) | Ingmarsarvet (1925) |
Alkoholmissbruk |
Auktion |
Avsked |
Botgöring |
Bröllop |
Dalarna |
Emigration |
Familj |
Förlamning |
Hallucinationer |
Helbrägdagörelse |
Häradsdomare |
Häst/skenande |
Invaliditet |
Jerusalem |
Lärare |
Missionshus |
Mordförsök |
Omvändelse |
Predikan |
Religion |
Räddningsbragd |
Samvetskval |
Sinnessjukdom |
Skeppsbrott |
Skola |
Stormar |
Svek |
Syndaångest |
Torpare |
Trolöshet i kärlek |
Underverk |
Vräkningshot |
Väckelse |
Ångare |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2282 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2290 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2283 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 82 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Internegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2281 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Tryckeri | Nordisk Rotogravyr |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 3 |
Tryckeri | Ivar Hæggströms lito |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander. |
Omfång | 76 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Textlista / Ingmarsarvet. För filmen av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander. |
Omfång | 17 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | En berättelse ur första delen av Selma Lagerlöfs "Jerusalem" Ingmarsarvet. För filmen av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander. |
Omfång | 8 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander. |
Omfång | 76 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander. |
Omfång | 76 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Finska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |