Ingmarsarvet (1925)

Media (92 st)

Conrad Veidt från Doktor Caligaris kabinett helar lytta i näst sista filmen efter Selma Lagerlöfs "Jerusalem". Julius Jaenzon dubbelexponerade djävlar och censuren ville klippa drunkningsscenerna.

De heter Ingmar allihop, arvtagarna till Ingmarsgården, och när en Lill Ingmar visat sig värdig blir han den nya Stor Ingmar. Nu har gården gått en faderlös Ingmar ur händerna, och den trogna torparen Stark Anders retar honom för att han ska bli skollärare. Ingmar biter ihop så att han bryter hörnet av ett bord, och Stark Anders lyser upp: "Kanske är du ändå av den rätta sorten, pojke!" Planen är att bygga en såg och kunna köpa tillbaka gården från Tims Halvor, gift med Ingmars syster Karin Ingmarsdotter, änka efter suputen Eljas. Allt handlar om gården. Att äga gården. Sen får det gå som det vill med resten.

Det finns alternativ. Man kan flytta till Jerusalem.

En vinterkväll när prästen är så tråkig att församlingen somnar står plötsligt en främling i predikstolen, en man med långt svart hår och blicken vänd mot himlen. Hans brinnande tro får en fruktansvärd storm att bedarra, en storm där helvetesdjur far mellan stugorna. Sedan far han själv mellan stugorna, och snart vill halva bygden följa honom till Jerusalem, Guds stad med murar av guld och portar av bränt glas.

Predikanten Helgum har sett djuret i människan, och det gudomliga. När ångaren L'Univers gick till botten och de drunknande slet livbojarna av barnen, var han en av männen som hoppade i vattnet för att livbåten var för tung. I Jerusalem ska de svenska bönderna, som verklighetens helgumianer från Nås, leva i enighet, broderskap och offervilja, hjälpa fattiga och vänta på Jesus.

I filmens märkligaste scen, och det finns ett par, ser den övergivna Gertrud Ingmars ansikte i en vattenpöl, och sticker instruerad av en liten gubbe en nål i hans öga. Hon har sett små gubbar i skogen sedan Ingmar bytte bort henne mot gården. Små gubbar och Jesus. Lycksalig följer hon de andra mot det heliga landet, med motljus i lockarna.

Hur det går där får vi veta i Molanders Till Österland, den sista delen av filmatiseringen av Selma Lagerlöfs väldiga roman "Jerusalem", den svit Victor Sjöström inledde med Ingmarssönerna (1919) och Karin Ingmarsdotter (1920).

Hieronymus Bosch-monster, universums undergång och en predikant spelad av sömngångaren i skräckfilmen Doktor Caligaris kabinett (Conrad Veidt, långt senare den tyska befälhavaren i Casablanca). Det var skrämmande. Den svenska censuren ville klippa i de "ruskiga" bilderna av fartygskatastrofen, men när "dr Lagerlöf " ville ha det så släppte man igenom dem "om än med synnerlig tvekan". En recensent skrev att "åskådarna blevo nästan stela av fasa och nervsystemet ansträngdes till det yttersta".

Damsel, Stockholms-Tidningen: "Regissör och scenarioförfattare ha på ett fängslande och vackert sätt sammansmält innehållet i boken, skapat fram en miljö, som har liv och färg och där människorna naturligt höra hemma. Som fallet alltid blir när en bred berättelse legat till grund för en filminspelning göra sig vissa luckor nog förnimbara i framställningen, och en text får ofta fylla i och förklara det som borde ha uttryckts i bild, men den svagheten torde vara ofrånkomlig i filmer av denna art och är för övrigt lätt att bortse från när, som här, filmen lyckats få med så mycket av det litterära stoffets psykologiska intresse och stämningshalt. Ingmarsarvet är för mycket berättande, saknar en fortlöpande dramatisk stegring, vilket inte hindrar att den har dramatiska moment av fängslande verkan – men den har mycket av värde att ge, och den intresserar. […] Helgum spelas av Conrad Veidt, som ger gestalten något brinnande och trosvisst som griper, på samma gång som ett skrämmande patologiskt drag – en intressant studie, konstnärligt genomförd."

Nina Widerberg (2017)

Läs mer om denna film i vår artikel "Gustaf Molander – skådespelerskornas regissör"

Läs mer om denna film i vår artikel "Den svenska filmens guldålder"

Originaltitel	Ingmarsarvet
Svensk premiärtitel	Ingmarsarvet
Internationell titel	The Ingmar Inheritance
Distributionstitel	Die Erde ruft (Tyskland) Ingmars-Arven (Danmark) Ingmarin perintö (Finland) Ingmarsarvet (Finland)
Manustitel	Jerusalem I Jorden ropar

Regi	Gustaf Molander
Manus	Ragnar Hyltén-Cavallius Gustaf Molander
Producent	Oscar Hemberg
Produktionsledare	Oscar Hemberg
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Musik	Eric Westberg Oskar Lindberg Helmer Alexandersson (se Kommentar)
Arkitekt	Vilhelm Bryde
Inspicient	Axel Janse
Biträdande fotograf	Åke Dahlqvist
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Orkester	Röda Kvarns orkester (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Orkesterledare	Rudolf Sahlberg (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Kläder	Maud Hyltén-Cavallius
Smink	Manne Lundh

Märta Halldén	Karin Ingmarsdotter
Ivan Hedqvist	Stark Anders, torpare och trotjänare på Ingmarsgården
John Ekman	Eljas, Karins förste man
Lars Hanson	Ingmar Ingmarsson
Mathias Taube	Halvor Halvorsson, kallad Tims Halvor, Karins andre man
Mona Mårtenson	Gertrud Storm
Nils Arehn	skolmästare Storm, Gertruds far
Conrad Veidt	Helgum, väckelsepredikant
Ida Brander	skolmästare Storms fru
Knut Lindroth	Berger Sven Person, häradsdomare
Jenny Hasselquist	Barbro Persdotter, hans dotter
-	Ej krediterade:
Lili Lani	nämndemans Gunhild
Alfred Lundberg	nämndeman
Bengt Djurberg	Gunhilds ena bror
Sten Lindgren	Gunhilds andra bror
Gösta Richter	Bertil, Gunhilds fästman
Carl Browallius	Ingmars far
Hugo Rönnblad	korpral Storm
Wilhelm Tunelli	pastor Dagson
Gabriel Alw	Kristus
Nils Jacobsson	pojke i ungdomskretsen
Emmy Albiin	gammal gumma i Missionshuset/Helgumian
Gösta Gustafson	man i Missionshuset/Helgumian
Arne Lundh	Ingmar som barn
Sven Bergvall	passagerare på ångaren L'Univers
Gunnar Hægerstolpe	passagerare på L'Univers
Hugo Björne	kapten på L'Univers
Josua Bengtson	auktionsspekulant
Lisskulla Jobs	flicka i Missionshuset/Helgumian
Sven Quick	man i Missionshuset/Helgumian
Albion Örtengren	kyrkoherden
Axel Janse	Helgumian
Anna Lindahl	passagerare på L'Univers - drunknar
Nils Ohlin	brudgum i Stark Anders tillbakablick
Erik Bergman	en av Eljas supbröder
Georg Blomstedt	en av Eljas supbröder
Valborg Svensson	flicka i ungdomskretsen
Märta Ekström	flicka i ungdomskretsen
Gösta Ericsson	pojke i ungdomskretsen
Tore Lindwall	pojke i ungdomskretsen
Harry Ahlin	pojke i ungdomskretsen
Harald Wehlnor	man i Missionshuset/Helgumian
Justus Hagman	man i Missionshuset/Helgumian
Richard Lindström	man i Missionshuset/Helgumian
Alf Sjöberg	ung man i Missionshuset/Helgumian
Edla Rothgardt	kvinna i Missionshuset/Helgumian
Hjördis Gille	kvinna i Missionshuset/Helgumian
Herman Lantz	en av Odins jaktmän
Märtha Lindlöf	passagerare på L'Univers
Louise Eneman-Wahlberg	kvinna i livbåten
Albert Christiansen	pojke i livbåten
Ellen Appelberg	Helgums fru i livbåten
Lotten Olsson	äldre kvinna i livbåten
Axel Lagerberg	man i livbåten
Thure Holm	auktionsspekulant
Axel Högel	auktionsspekulant
Mignon Georgian	gäst på bröllopet

Produktionsbolag	Nord-Westi Film AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Genom sitt giftermål med Karin Ingmarsdotter blir den opålitlige Eljas herre på Ingmarsgården och förmyndare åt Lill-Ingmar. Han är en trolös förmyndare som super upp och föröder arvet. En dag kör han berusad sin häst och vagn så vilt att ekipaget välter. Strax därefter avlider han. Ingen vet att han haft en stor summa pengar instoppad i kudden.

Ingmar Ingmarsson växer upp till man och blir hjälplärare hos skolmästare Storm. Ibland ser han längtansfullt upp mot fädernegården som han aldrig kommer att äga. Ingmarsgården har nu övertagits av Karin Ingmarsdotters nye make, Tims Halvor. Karin själv har drabbats av förlamning i benen.

Ingmarssönernas trotjänare sedan många år, torparen Stark Anders, försöker med alla medel förmå Ingmar att planera för att så småningom överta gården och föreslår honom att bygga en såg i Långforsen för att på så sätt skaffa medel.

Så kommer den hemska stormnatt som på olika sätt förändrar livet för så många i bygden.

Traktens ungdom är samlad till dans uppe hos Stark Anders när ovädret bryter ut och skapar en uppjagad stämning. Man tycker sig se kusliga varelser och hotfulla andemakter härja utanför fönstren; nämndemans Gunhild drabbas av syndaångest och vill hädanefter inte veta av sin fästman; Ingmar Ingmarsson ser sina förfäder mana honom att återta fädernegården; skolmästarns Gertrud och Ingmar finner att de älskar varandra och Gertrud lovar att vänta på honom medan han bygger sin såg uppe i vildmarken.

Samtidigt är de troende samlade till möte i Missionshuset. Den brinnande väckelsepredikanten Helgum griper tag om själarna och laddar med stormens hjälp upp en extatisk atmosfär. Han berättar om hur han var med när den stora ångaren L'Univers gick i kvav och hur han där fick uppleva människans primitiva ondska men också hennes storhet. Efter den upplevelsen hade han blivit omvänd och tillsammans med några trossyskon grundat en tjänande gemenskap i Jerusalem.

Helgums flammande vittnesbörd startar en väckelse i bygden som vållar stora splittringar inom och mellan familjerna. Bland de omvända finns Tims Halvor, och i Ingmarsgården får helgumianerna sin samlingsplats, trots att den förlamade Karin i bitterhet vänder dem ryggen.

Genom Stark Anders får Ingmar Ingmarsson uppe vid Långforsen veta vad som försiggår nere på Ingmarsgården, och när Stark Anders berättar att även Gertrud börjat bli gripen av Helgums utstrålning beger sig Ingmar ned till bygden för att göra upp med predikanten. I stället kommer han fram lagom för att hindra nämndemans Gunhilds bror och förre fästman från att döda Helgum som hämnd för att han tagit Gunhild från dem.

Helgum beslutar sig för att återvända till Jerusalem, men innan han reser blir Karin Ingmarsdotter helbrägdagjord och omvänd, vilket ger ny fart åt väckelsen: den ena efter den andra av de troende vill lämna hembygden och följa Helgum till det heliga landet. Till dem hör Tims Halvor och Karin, som följaktligen måste sälja Ingmarsgården på auktion.

Samtidigt som Ingmar Ingmarsson och Gertrud planerar sitt bröllop försöker Ingmar skaffa medel för att köpa tillbaka fädernegården. Häradsdomaren Berger Sven Persson erbjuder honom pengarna -- under förutsättning att han överger Gertrud och gifter sig med Barbro, häradsdomarens dotter.

På auktionsdagen slits Ingmar mellan kärleken till Gertrud och kärleken till gården. Slutligen väljer han gården och därmed också giftermål med Barbro.

Efter det blir Gertrud besynnerlig och får egendomliga tankar och förnimmelser. En dag framträder Jesus för henne i en syn och leder henne till Maria Bouvings stuga, där hon blir nedbäddad i sängkläder som Maria köpt vid auktionen på Ingmarsgården. I kudden finner Gertrud pengarna som Eljas en gång gömt och som skulle ha räckt för Ingmar till att köpa tillbaka Ingmarsgården.

Bröllopet mellan Ingmar och Barbro Persdotter blir en egendomlig fest, där brudparet inte deltar i glädjen. Gertrud söker upp den skamsne och förtvivlade Ingmar, lämnar honom pengarna hon funnit och talar om att hon blivit omvänd och därmed befriats från all sorg. När helgumianerna anträder färden mot Jerusalem är hon en av utvandrarna.

Censurnummer	36379
Datum	1925-12-18
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2464 meter
Kommentar	(kopiornas längd varierade mellan 2450 meter och 2523 meter)

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit (tintad)
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2523 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Det fanns visserligen de som antydde att Ingmarsarvet var lite långrandig i uppläggningen, att texterna var väl många och ordrika och att Lars Hanson var en något "snobbig" bondson, men det allmänna omdömet bland stockholmskritikerna var utomordentligt gott. Gustaf Molander ansågs ha inordnat sig i den förnämligaste svenska filmtraditionen, och flera av filmens dramatiska höjdpunkter -- t ex skildringen av ångfartyget L'Univers' undergång -- lovordades som särdeles gripande filmkonst. Även den gedigna rollistan fick genomgående högt beröm.

Signaturen Gvs i StD sade sig -- originellt nog -- ha varit orolig för att Molander skulle efterlikna Sjöströms "mångomsjungna men dock på det hela taget skäligen misslyckade" Ingmarssönerna alltför mycket, men han fann att hans skepsis kommit på skam:

"Sjöströmseposets långsamma och tunga takt och dess med svensk byråkratisk anda besläktade evighetsdetaljerande har helt och hållet lagts åt sidan. Molanders film har därför inte förlorat sin episka karaktär. Att döma av första delen, som man än så länge får hålla sig till, består det hela av en serie starkt dramatiska konflikter, kedjade till varann som länkar i en episk utveckling. Rytmen är därför också livligare. Och åtminstone de dramatiska partierna ha en koncentrationens kraft och skärpa, som inge aktning."

Kritikerns starkt positiva recension har emellertid också invändningar att redovisa: "Selma Lagerlöfs konst saknar visserligen också humor i djupare mening. Men där finnes i stället något annat: en skälmskhet och en lätt grace, ett världsvist och förstående leende och en skiftning av ordens valörer, som gör att det troliga blir otroligt, och det otroliga troligt, att skratt blir gråt och tvärtom. Dessa fina litterära essencer gå alldeles bort på film. Kvar står endast ett naket och allvarligt faktum. Det är där det brister i bearbetningen. Den tar inte steget fullt ut."

I AB uppehöll sig signaturen Refil bl a vid filmens dramatiska enskildheter. "Sensationsnumren har regissören givit en realistisk utformning, som t ex L'Univers undergång. Skildringen var så väl gjord på den vita duken, att åskådarna blevo nästan stela av fasa och nervsystemet ansträngdes till det yttersta. De hemska minuter som följde, då en stor Atlanterångare med flera hundra människor ombord går under mitt ute på havet, är en tacksam och i amerikansk film ofta använd sensation. I så måtto är filmen internationell.

Episoden när Karin Ingmarsdotter blir botad från sin lamhet är även skickligt utnyttjad och framkallar den avsedda effekten. Åskådaren sitter på helspänn, när den lille parveln i sängen drar ned bordduken med den brinnande lampan och Karin inför den hotande situationen rusar upp frisk och färdig för att släcka elden. Att händelsen i boken tilldrager sig något annorlunda betyder i det här fallet inte så mycket, resultatet av själsskakningen blir detsamma. En annan särdeles stark episod är när den omtöcknade Gertrud sticker ut ögat på Ingmars bild i vattnet."

I StT skrev Damsel: "Regissör och scenarioförfattare ha på ett fängslande och vackert sätt sammansmält innehållet i boken, skapat fram en miljö, som har liv och färg och där människorna naturligt höra hemma. Som fallet alltid blir när en bred berättelse legat till grund för en filminspelning göra sig vissa luckor nog förnimbara i framställningen, och en text får ofta fylla i och förklara det som borde ha uttryckts i bild, men den svagheten torde vara ofrånkomlig i filmer av denna art och är för övrigt lätt att bortse från när, som här, filmen lyckats få med så mycket av det litterära stoffets psykologiska intresse och stämningshalt. Ingmarsarvet är för mycket berättande, saknar en fortlöpande dramatisk stegring, vilket inte hindrar att den har dramatiska moment av fängslande verkan -- men den har mycket av värde att ge, och den intresserar. (-) Helgum spelas av Conrad Veidt, som ger gestalten något brinnande och trosvisst som griper, på samma gång som ett skrämmande patologiskt drag -- en intressant studie, konstnärligt genomförd."

"Rollistan är en lång rad både kända och relativt okända namn. Allra främst står Ivan Hedqvist som Stark-Anders, en förbluffande säker bild av Ingmarssönernas bäste vän i alla skiften. Vår kanske främste talskådespelare gör en av vår 'stumma konsts' bästa figurer -- det visar en vidd i begåvningen som imponerar!" (Jerome i DN)

"Listan på de agerande är lysande -- Lars Hanson ger en behärskad men kraftfull gestalt åt bondsonen, som hänger fast vid täppan och därför offrar sin kärlek, hans moitié Mona Mårtenson dokumenterar sig som en filmskådespelerska av rang i de många gripande scenerna, Ivan Hedqvist har av Stark Anders skapat en säregen, kraftigt verkande typ, och Märta Halldén har som Karin Ingmarsdotter fascinerande moment (-). Ingmarsarvet är en utomordentligt fängslande film, som kan jämställas med det allra bästa, som man hittills här i Sverige åstadkommit i filmväg, och den lovar gott för framtiden, trots de obestridliga förluster, som svensk film på senare tiden lidit tack vare de oemotståndliga lockelserna från Hollywood. Vi ha här fått en svensk mönsterfilm, och man kan bara uttala en förhoppning om, att den skall efterföljas av flera." (Hake i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Vid mitten av tjugotalet verkade den rysk-tyske filmproducenten Vladimir Wengeroff för ett storstilat försök att samla de ledande filmproducerande länderna i Europa till ett jättelikt multinationellt filmföretag i syfte att motarbeta den amerikanska dominansen på biograferna. Med ekonomiskt stöd från den tyska affärskoncernen Stinnes bildade han storbolaget Westi och inbjöd bl a Svensk Filmindustri att samverka i det antiamerikanska projektet.

Tillsammans med Westi bildade SF i februari 1925 dotterbolaget Nord-Westi med Oscar Hemberg som direktör. Denne hade tidigare stått som ansvarig producent för Livet på landet (1924/15) och därvid tydligen haft ett inledande samarbete med Westi. I och med engagemanget i Nord-Westi tog Hemberg definitivt steget över till filmproduktion med internationella ambitioner.

Eftersom Stinnes och Westi bankrutterade sommaren 1925 blev resultatet av Nord-Westis korta verksamhetsperiod endast två filmer, Ingmarsarvet och dess samtidigt inspelade fortsättning, Till Österland (1926/2). Båda dessa filmer byggde på Selma Lagerlöfs Jerusalem-svit och utgjorde sålunda Gustaf Molanders uppföljning av Victor Sjöströms tidigare filmer med samma förlaga. Ingmarsarvet baserades liksom dessa på svitens första del, "I Dalarne", som publicerades 1901. Ingmarsarvet blev en stor publikframgång i Sverige, som vid denna tid uppvisade en stark vurm för Dalarna och där Selma Lagerlöf var utomordentligt uppburen, älskad och vördad.

Den svenska censurens handläggning av Ingmarsarvet utgör ett exempel på vilken enastående respekt Selma Lagerlöfs auktoritet åtnjöt. Statens biografbyrå avsåg ursprungligen att förbjuda vissa inslag i skildringen av L'Univers' undergång, men då man genom Oscar Hemberg fick veta, att författarinnan ansåg att filmens verkan skulle bli lidande av ett sådant ingrepp, ändrade man "om än med synnerlig tvekan" ståndpunkt och lät filmen passera i ursprungligt skick.

I ett brev till Hemberg skrev censurchefen Gunnar Bjurman: "Vad som härvid bestämt oss är endast och allenast dr Lagerlöfs eget uttalande i saken. Ingen av oss delar hennes åsikt att uteslutandet av ifrågavarande ruskiga detaljer skulle göra skeppsbrottet 'utan egentlig mening' men då hon synes ikläda sig det moraliska ansvaret, ha vi av just denna grund ansett oss kunna ikläda oss det formella." (Erik Skoglund: Filmcensuren, s 56).

Filmens premiär på Röda Kvarn i Stockholm sammanföll med biografens tioårsjubileum, vilket gav extra festivitas åt evenemanget. Därtill hade kapellmästaren på Röda Kvarn, Rudolf Sahlberg, sammanställt en musikbeledsagning som fick mycket beröm och som var "vald ur den nordiska repertoaren". Där ingick bl a specialbeställd musik, komponerad av Eric Westberg och Oskar Lindberg med motiv från Dalarnas folkvisor och folkdanser, samt inslag från Helmer Alexanderssons musik till Victor Sjöströms tidigare Ingmars-filmer.

Gustaf Molanders båda Jerusalem-filmer har ofta betecknats som de sista utskotten från den svenska stumfilmens storhetstid.

Originaltitel	Jerusalem I: I Dalarne (Roman)
Författare	Selma Lagerlöf

			(sommaren)	1925	1925
Filmstaden	Råsunda	Sverige
	Dala Floda, Dalarna	Sverige
	Torsång, Dalarna	Sverige

Sverigepremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Cosmorama	Göteborg	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Cosmorama	Göteborg	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Scania	Malmö	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Scania	Malmö	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Skandia	Norrköping	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Skandia	Norrköping	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Svea	Sundsvall	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Svea	Sundsvall	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	90 min
Sverigepremiär	1925-12-26	Imperial	Örebro	Sverige	90 min
Urpremiär	1925-12-26	Imperial	Örebro	Sverige	90 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2003-04-25
	2004-12-04
	2004-12-07
	2011-12-01

Selma Lagerlöf 1858-1958 (1958)		Ingmarsarvet (1925)
Selma Lagerlöf 80 år (1938)		Ingmarsarvet (1925)

Alkoholmissbruk

Auktion

Avsked

Botgöring

Bröllop

Dalarna

Emigration

Familj

Förlamning

Hallucinationer

Helbrägdagörelse

Häradsdomare

Häst/skenande

Invaliditet

Jerusalem

Lärare

Missionshus

Mordförsök

Omvändelse

Predikan

Religion

Räddningsbragd

Samvetskval

Sinnessjukdom

Skeppsbrott

Skola

Stormar

Svek

Syndaångest

Torpare

Trolöshet i kärlek

Underverk

Vräkningshot

Väckelse

Ångare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2282

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2290

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2283

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	82

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Internegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2281

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Tryckeri	Nordisk Rotogravyr

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	3
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	76 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista / Ingmarsarvet. För filmen av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	17 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	En berättelse ur första delen av Selma Lagerlöfs "Jerusalem" Ingmarsarvet. För filmen av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	8 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	76 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jerusalem. I. Jorden ropar. Dramatisering för filmen efter Selma Lagerlöfs roman av Ragnar Hyltén-Cavallius och Gustaf Molander.
Omfång	76 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Finska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska