Giftas (1926)

Media (50 st)

Originaltitel	Giftas : En äktenskapskomedi
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Form	Animerad
Regi	Olof Molander
Manus	Per-Axel Branner (som Per-Axel Larsson)
Förlaga	Ett dockhem (Novell)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Bewefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1926-03-01

Medverkande

Olof Winnerstrand
Paul Rosenkrans, kapten

Tora Teje
Signe Rosenkrans, Pauls hustru

Hilda Borgström
Annie Behrman, kvinnosakskvinna

Margit Manstad
damen från tåget

Uno Henning
löjtnant

Mona Geijer-Falkner
Annies hushållerska

Visa fler

Handling

Paul Rosenkrans är kapten i flottan och har varit gift med sin Signe i sex år. De är fortfarande lika förälskade som om de vore nyförlovade. Men när Pauls permission är över för denna...

Visa hela handlingen

Press

"Bewefilms Giftas hade i går premiär på Skandia. En modern äktenskapskomedi, smakfullt uppsatt och med så utmärkta krafter som Tora Teje och Olof Winnerstrand i huvudrollerna -- men...

Visa all press

Paul Rosenkrans är kapten i flottan och har varit gift med sin Signe i sex år. De är fortfarande lika förälskade som om de vore nyförlovade. Men när Pauls permission är över för denna gång träffar Signe en gammal god vän, den kavata kvinnosakskvinnan Annie Behrman, ordförande i "Kvinnans Politiska Frihet U P A". Annie har skrivit en bok om kvinnans slaveri i äktenskapet och börjar bearbeta Signe med sina idéer med påföljd att Signe snart ser sitt äktenskap i ett helt nytt ljus. "Draksådden var gjord -- och snart bar den frukt".

Signe skickar Paul den feministiska boken, och samtidigt börjar Paul märka att hennes brev blir allt kyligare. Han anar oråd inför sin förestående hemresa. Han tar nattåget till Stockholm och stiftar på tåget bekantskap med en ung kvinna, som förgäves söker inleda en flirt. Vid hemkomsten finner han att den äktenskapliga värmen är som bortblåst. Signe har avlägsnat alla prydnader med erotiskt motiv och därtill bäddat åt honom i arbetsrummet. På kvällen låser hon in sig i sovrummet och vägrar släppa in honom.

På morgonen stöter Paul, iklädd morgonrock, ihop med Annie som vid anblicken förfärad -- och förtjust -- retirerar in i sovrummet till Signe. I andanom ser Paul sin hustru i famnen på "feminismens vårtiga och klibbiga djävul". Vid den efterföljande frukosten deltar Annie och dominerar samtalet med statistik om mannens resp kvinnans moral. Signe negligerar helt sin make, och när denne försöker tåflirta med henne under bordet råkar han i stället röra vid Annies fot. Hon blir märkbart upphetsad av vad hon uppfattar som en invit.

Kvinnoföreningen har sammanträde hos Rosenkrans och visar sig vara sammansatt av idel fula och manhaftiga fruntimmer samt en och annan debil herre: Paul ser för sin inre syn en hop kacklande höns. Han känner sig som främling i sitt eget hem, och när damen från tåget ringer upp och föreslår ett möte på Royal accepterar han. När han avbryter föreningsförhandlingarna för att fråga Signe var smokingen finns, blir han bryskt utskälld inför hela församlingen som hustyrann.

På Royal upptäcker Paul att han glömt vigselringen hemma, och moraliskt klanderfri som han är lämnar han omedelbart den förtjusande damen från tåget och återvänder hem. Där möts han av den arga, sårade och svartsjuka hustruns förebråelser. Han får då idén att med svartsjukans hjälp vinna tillbaka Signe från Annie.

Tillfället kommer vid en dansant supé i det rosenkranska hemmet, där Annie finns bland gästerna. Paul börjar uppvakta Annie. Han berättar hur han i sina astrologiska studier fått belägg för att de är förutbestämda för varandra. Han kurtiserar henne på den romantiska balkongen. Han tar hennes hand och bjuder upp henne till dans: "Ska vi shimma ett slag?" Den stackars Annie blir under tiden alltmer synbart förälskad -- och Signe alltmer svartsjuk och förtvivlad.

Efter festen gråter Signe, det blir en uppgörelsescen och ljuv försoning. Paul kan åter sätta upp kärlekens bilder på väggarna, och morgonen därpå får fröken Annie Behrman beskedet att herrskapet rest på bröllopsresa.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Bewefilms Giftas hade i går premiär på Skandia. En modern äktenskapskomedi, smakfullt uppsatt och med så utmärkta krafter som Tora Teje och Olof Winnerstrand i huvudrollerna -- men varför i alla gudars namn ett uppslag så föga bärkraftigt och med så oändligt ringa kontakt med den levande verkligheten, framför allt verkligheten just nu, då 'rösträttskvinnan' är en antikverad företeelse, som i varje fall inte skulle ha minsta utsikter att splittra ett lyckligt äktenskap? Något så hönsigt som denna lilla fru Rosenkrans' beteende hela filmen igenom får man nog förgäves leta efter maken till i levande livet. En kvinna av i dag bär sig inte åt på det sättet, inte ens om hon har hönshjärna, och allra minst när hon är ung, vacker, rik och mondän som Tora Teje här visar oss att fru Rosenkrans är. Det skorrar så falskt hela filmen igenom att man har svårt att uppskatta den s k komediens förtjänster, tillfinnandes här och var. Olof Winnerstrand är en gränslöst trevlig sjöofficer, väderbiten och med en bestickande tjuvpojksglimt i ögat. Han gör sig beundransvärdt mycket omak för att bekämpa dumheten omkring sig -- Margit Manstad visar i en biroll att hon borde vara ett godt förvärv för filmen. -- Hilda Borgström ger några utsökta smådrag i sin som helhet omöjliga roll.

Var det nödvändigt att förvanska en Strindbergsberättelse för att få stoff till en svensk filmkomedi? Det moderna äktenskapet borde utgöra ett tillräckligt rikt studiefält, tycker man, för nya och träffsäkra iakttagelser." (Damsel i StT)

Damsels recension hörde till de mer temperamentsfulla, men den samfällda kritiken var påfallande snäv, likgiltig med dragning åt det negativa. Någon kallade filmen en trevlig komedi, enkel och okonstlad, men de dominerande omdömena talade om "tunn soppa", "torr och släpig femaktare", "undermåligt kameraarbete" och liknande brister.

Olof Winnerstrand fick i allmänhet godkänt betyg för en sympatisk, chosefri och medryckande rollprestation. Även Hilda Borgströms chargerade kvinnosakskvinna fick beröm, medan Tora Teje inte hade någon framgång: hon beskrevs som stel, stereotyp och olämpad för film.

Kommentar Svensk filmografi

Novellen "Ett dockhem" ingår i Strindbergs första Giftas-samling, som utkom 1884. Där och då hade den den aktuella funktionen av genmäle mot Ibsens drama. Lösryckt från sådana polemiska sammanhang blev filmen -- åtminstone i dagens perspektiv -- en extrem uppvisning i manschauvinism, där antifeminismen drivs avsevärt längre än hos Strindberg.

Scenarioförfattaren Per-Axel Larsson blev sedermera känd under namnet Per-Axel Branner. Giftas blev ingen publik framgång. Den inspelades på sensommaren 1925.

I Giftas långfilmsdebuterade en av den svenska scenens och filmens genom tiderna mest populära skådespelare, nämligen Olof Winnerstrand. Han hade dock framträtt på vita duken i den serie kortfilmskomedier som Skandiafilm producerade sommaren 1920 (se under De läckra skaldjuren i Appendix) och som inleddes med enaktaren Trollsländan.

Paul Rosenkrans' astrologiska utsvävningar under bortkollrandet av Annie Behrman är åskådliggjorda med animerad film, som med till visshet gränsande sannolikhet utförts av konstnären och filmtecknaren Arvid Olson.

"Ett dockhem" blev 1956 föremål för en ny svensk inspelning (1956/8) med Anders Henrikson som regissör och George Fant och Mai Zetterling i huvudrollerna.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se