Grundfakta

Media (91 st)

Originaltitel Fänrik Ståls sägner/del I
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1926-11-01

Medverkande

Carl Michael Runeberg
Johan Ludvig Runeberg

John Ericsson
fänrik Stål

Einar Fröberg
Wilhelm Mauritz Klingspor, fältmarskalk

Alfred Lundberg
Karl Natanael af Klercker, general

Nils Wahlbom
Karl Johan Adlercreutz, generalmajor

Edvin Adolphson
Georg Karl von Döbeln, överste

Visa alla medverkande

Handling

Första delen av Fänrik Ståls sägner inleds med begynnelsestroferna i "Vårt Land", illustrerade med finska landskapsbilder. Så följer början av ramberättelsen om den unge Runeberg som...

Visa hela handlingen

Press

Det fanns kritiker som lovordade den patriotiska gripenhet som filmen framkallade, men den genomgående hållningen hos recensenterna var mycket kritisk. Monotont och odramatiskt, teatraliskt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Arkitekt
Inspicient
B-foto
Biträdande fotograf
Musikarrangör
Smink

Medverkande

Carl Michael Runeberg Johan Ludvig Runeberg
John Ericsson fänrik Stål
Einar Fröberg Wilhelm Mauritz Klingspor, fältmarskalk
Alfred Lundberg Karl Natanael af Klercker, general
Nils Wahlbom Karl Johan Adlercreutz, generalmajor
Edvin Adolphson Georg Karl von Döbeln, överste
Thor Modéen Johan August Sandels, överste
Fredrik Gjerdrum Johan Adam Cronstedt, överste
Sven Lindström Gustav Löwenhielm, stabschef
Thor Christiernsson Carl Leonard Lode, överstelöjtnant
Gustaf Ranft Odert Reinhold von Essen, överste
Otto Malmberg Carl Olof Cronstedt, kommendant på Sveaborg
Josef Fischer Fredrik Adolf Jägerhorn, överste
Nils Ohlin Wilhelm von Schwerin, underlöjtnant
Axel Lagerberg Olof Wibelius, landshövding
Oskar Textorius Friedrich Wilhelm von Buxhovden, rysk general
Thure Holm von Törne, major
Carl Deurell Otto Henrik von Fieandt, major
Adolf Niska Jakob Petrovitsch Kulneff, rysk överstelöjtnant
Leopold Edin Jan Pieter van Suchtelen, rysk general
Vilhelm Hansson Drufva, överstelöjtnant
Paul Lane von Vegesack
Gösta Nyman Runebergs discipel
Nils Sarlin Runebergs discipel
Anders Wikman kapten af Enehielm
Anna-Lisa Wallin kaptenskan af Enehielm
Olga Andersson prostinnan von Schwerin
Hugo Björne prosten von Schwerin
Anita Dorr Karin
Edit Rolf Inga
Ida Gawell-Blumenthal Lotta Svärd
Arvid Enström Spelt, trosskusk
Seth Hesslin fänrik Blume
Helge Karlsson Munter
A. Wahlström Hurtig
Sickan Castegren bondkvinna
Artur Cederborgh bonde

Bolag

Produktionsbolag Film AB Nordstjärnan
Distributör i Sverige (35 mm) Svenska Biografernas Förening u.p.a. 1926
Film AB Liberty 1926

Handling

Första delen av Fänrik Ståls sägner inleds med begynnelsestroferna i "Vårt Land", illustrerade med finska landskapsbilder. Så följer början av ramberättelsen om den unge Runeberg som besöker och så småningom blir god vän med Fänrik Stål, berättaren. Filmen återknyter sedan då och då till ramberättelsens situation. Utan tydligt markerade inbördes gränsdragningar återberättas mer eller mindre utförligt innehållet i följande dikter ur "Fänrik Ståls sägner" av Johan Ludvig Runeberg med motiv från finska kriget 1808-1809:

"Landshövdingen", "Kulneff", "Fältmarskalken", "Trosskusken", "Gamle Lode", "von Törne", varefter slutligen Sveaborgs kapitulation rekonstrueras.

Härutöver förekommer fragment också ur andra sägner, av vilka två, nämligen "Wilhelm von Schwerin" och "Munter", påbörjas här för att avslutas i andra delen av Fänrik Ståls sägner (1926/16). Berättelsen om von Schwerin har broderats ut med en kärlekshistoria, som inte har någon motsvarighet hos Runeberg.

Censur / granskning

Censurnummer 37788
Datum 1926-10-13
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2253 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 18
Längd i meter 2253 meter
Längd i minuter 110 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Det fanns kritiker som lovordade den patriotiska gripenhet som filmen framkallade, men den genomgående hållningen hos recensenterna var mycket kritisk. Monotont och odramatiskt, teatraliskt och orealistiskt var återkommande invändningar, och jämförelsen med Herman Raschs och John W Brunius tidigare historiska praktfilm, Karl XII, utföll inte alls till den nya filmens favör.

"Man har endast att konstatera, att man nu saknar intrigen, den sammanhållande länken mellan de lösryckta fragmenten, och att man leds åt de många krigsscenerna, som äro varandra så lika, att de dock kunnat skäras ner till hälften av vad de nu äro och placeras in i ett program i stället för två, som nu är fallet. Men ekonomin är ju tyvärr också en omständighet att räkna med, och det är kanske den som är orsaken till uppdelningen och utbredningen." (Moje i SocD)

"Men centralfigur saknas och det bör dock även ett tablåverk helst ha. I detta fall hade förekomsten av en dylik kanske kunnat släta över mycket. Nu hinner man få bly i ögonlocken många gånger om av alla dessa enformigt och fantasilöst arrangerade scener. Det är ideliga rådplägningar med generalerna rundt bordet, ideliga marscher på landsvägar, alla tagna på samma sätt, ideliga 'slag', där finnar och ryssar löpa mot varann över öppna fält. Dessa otaliga krigsscener göra alls ingen effekt, hur mycket det än trummas och skjutes. Flera av bataljerna i Karl XII voro iscensatta med verklig verv. Här verkar samtliga vara tillkomna på en höft. De kunna dock inte helt frånkännas ett visst underhållningsvärde, ty hr Brunius' statister tyckas en gång för alla dö på ett alldeles speciellt sätt. Vad de bära på sig är däremot säkert äkta. Hela rekvisitan är förmodligen äkta. Till och med veden som man eldar med daterar sig utan tvivel från 1808." (Gvs i StD)

"Regissören var det. Hade vi inte sett hans namn i programmet skulle vi ha betvivlat hans existens. Det var nämligen knappast regissörens förtjänst att det blev så bra som det blev. Det verkade stundtals tillkommet på slump, skådespelarna trevade sig för det mesta fram på egen hand. Det fanns glimtar, men få av dem fullföljdes ordentligt. Lösryckta goda ansatser, ett myller av typer av vilka ingen fick tillfälle att visa vad han dugde till. Man förstod att en sådan armé måste få ge sig på flykten." (FDP)

"Det kan nämligen inte frånkommas att det här rör sig om en illustrerande bildserie, ett komplement av rörliga tavlor till dikten, vilken knappast kan framträda med pretention att bli betraktad som ett självständigt filmverk. Programmet kallar också filmen en bildkrönika, en beteckning som man dock skulle vilja öka ut till en krönika inte bara i bild, utan även i ord och musik. Det är nämligen först genom sammansvetsningen av dessa tre beståndsdelar som krönikan på lärftet tar sin riktiga gestalt och får fram något av det patos och den gripenhet som åsyftas. Genom skickligt valda citat å ena sidan ha händelserna fått en naturlig utgångspunkt, ett underlag att bygga vidare på, medan det å andra sidan ofta är först genom musikens understödjande och suggererande grepp som tavlorna komma fullt till sin rätt (t.ex. i bilden av Björneborgarnas marsch)." (X i DN)

"Musiken arrangerad och delvis komponerad av Gunnar Malmström och tillrättalagd av Armas Järnefelt var förträfflig. På Imperial hade man dessutom en O.D.-kvartett, som gjorde sitt till att höja stämningen. Kvartetten sjunger varje afton." (Hake i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Efter framgångarna med den första Karl XII-filmen (1925/4) började teamet Herman Rasch, Ivar Johansson och John W Brunius planera en film om Gustaf III, baserad på Carl Jonas Love Almquists "Drottningens juvelsmycke". Planerna gick så långt som till påbörjad inspelning men avbröts, sannolikt av två samverkande huvudskäl: en annan film om Gustaf III var under inspelning i SF-ateljéerna (1925/20) och Gösta Ekman blev lockad över till Tyskland för att spela Faust och svek därmed teamet från Karl XII.

Under det nya bolagsnamnet Nordstjärnan vände sig herrarna i stället till ett annat fosterländskt stoff i höglitterär infattning, Runebergs diktcykel om det finska kriget 1808--1809, "Fänrik Ståls sägner".

Projektet väckte på sina håll häftigt motstånd, främst i Finland där man befarade en kommersiell profanering av den runebergska texten, i synnerhet sedan det sipprat ut att man i filmmanuskriptet försett den femtonårige Wilhelm von Schwerin med en kärlekshistoria. Trots att Brunius faktiskt försäkrade att denna tilldiktning var ett missgrepp som borde elimineras kvarstod misstron mot filmatiseringen. Författaren Jarl Hemmer skrev "vet hut!" i tidskriften Nya Argus och fick medhåll även i svensk press, bl a av Erik Lindorm i Svenska Dagbladet.

När filmen väl förelåg i fullbordat skick gällde kritiken knappast längre någon bristande patriotisk anda (och snart skulle Jarl Hemmer låta Ivar Johansson filmatisera den egna lyriken i Rågens rike, 1929/5). Däremot väckte det stor förstämning inom vissa biografägarekretsar, när detta fosterländska epos av ensamrättsinnehavaren Svenska Biografernas Förening lämnades till det utländska distributionsföretaget Liberty för distribution. SBF hade genom att satsa 100 000 kronor i inspelningen försäkrat sig om denna ensamrätt. Föreningen skulle snart framträda som egen producent av historiska spektakelfilmer och -- i konkurrens med Nordstjärnan -- spela in genrens slutliga katastroffilm, Gustaf Wasa 1928/4 och 1928/5.

Till skillnad från de flesta andra 1920-talsfilmerna med historiskt patriotiska motiv tycks Fänrik Ståls sägner ha gått ihop ekonomiskt tämligen väl. Det betyder inte att den blev den största publikframgången, däremot att den varit billigare i framställning än Karl XII.

Inspelningarna började förmodligen med den finlandsresa, som ägde rum i oktober 1925 och som framför allt ägnades exteriörfilmningar i Tavastehus och Tuovesi. Bland annat spelades bilderna från fänrikens koja in på ort och ställe, och stridsscenerna i "Molnets broder" utspelade sig på kyrkogården vid Hattula ödekyrka. Efter finlandssejouren följde en längre tids interiörinspelningar i Filmstaden. I februari 1926 togs exteriörscenerna från det von Schwerinska prästbostället vid Sala sockens prästgård, varefter ett långt inspelningspass var förlagt till Uppsala, där bl a sekvenserna från Pyhäjoki och Jutas och de med gamle Lode och Munter filmades. I mars reste teamet till Östersund, varvid man bland annat använde de gamla gårdarna i friluftsmuseet Jamtli för vissa miljöer. Samma månad gjordes en ny utflykt till Finland, denna gång till Sveaborg där de patetiska inslagen i första avdelningens slut spelades in. Scenerna från Virta bro slutligen tycks ha upptagits på försommaren i Uppsala och slaget vid Oravais med Wilhelm von Schwerins död på Järvafältet.

Fänrik Ståls sägner kan ur filmhistorisk synpunkt betraktas som ett försök att upprepa greppen från Karl XII. I de flesta avseenden måste dock den nya filmen anses som en blek efterapning av föredömet. Dramaturgiskt lider filmen av att inte ha någon samlande centralgestalt. Liksom i Karl XII framställs de många episoderna som tablåer radade på varandra, och liksom där läggs vikt vid att bildmässigt anknyta till kända förlagor från konsten. I Fänrik Ståls sägner är det främst Albert Edelfelts illustrationer som Hugo Edlunds fotografiska kompositioner alluderar på.

Liksom Karl XII delades också Fänrik Ståls sägner upp på två avdelningar. Till skillnad från Karl XII framstår emellertid de två delarna av Fänrik Ståls sägner som ett gemensamt och sammanhållet projekt, inspelade i ett sammanhang och under gemensamt produktionsnummer, premiärsatta vid näraliggande premiärdata och med gemensam rollista. Detta senare faktum medför att vissa biroller i myllret av gestalter kan vara svåra att identifiera och attribuera till rätt del.

Liksom i Karl XII framträdde i Runebergs-filmen en otrolig mängd uppburna skådespelare, även sådana som annars vanligen ägnade sig uteslutande åt scenisk verksamhet. Flera aktörer var hämtade från Finland -- det väckte stor uppmärksamhet när Brunius offentliggjorde att han för skaldens roll lyckats engagera J L Runebergs ättling i rakt nedstigande led, Karl Michael Runeberg, sedermera professor.

Filmen blev en stor framgång i Finland, och 1939 framställdes en finsk nyredigering av den svenska stumfilmen, försedd med synkroniserat ljud. I det spända beredskapsläget kring 1940, när Finlands sak var vår, kom Fänrik Ståls sägner också i Sverige att verka uppfordrande på den fosterländska andan. En s k folkupplaga av Runebergs diktcykel utgavs samtidigt 1940 med bilder ur filmen och med inledande allvarsord av Väinö Tanner, F E Sillanpää och Ture Nerman. Ännu lång tid efter andra världskrigets slut visades Fänrik Ståls sägner i svenska skolor, distribuerad av Norstedts.

En primitiv filmatisering av "Fänrik Ståls sägner" hade hört till den svenska filmhistoriens förstlingsverk, utgånget från Svenska Biografteatern i Kristianstad 1910.

Förlaga

Originaltitel Fänrik Ståls sägner. Del 1 (Dikt)
Författare Johan Ludvig Runeberg


Inspelning

Friluftsmuseet Jamtli Östersund Sverige (miljöer) 1926-03 1926-03
Sveaborg Finland (inslag i första avdelningens slut) 1926-03 1926-03
Prästgården Sala socken Sverige (exteriörscener från det von Scherinska prästbostället) 1926-02 1926-02
Uppsala Sverige (sekvenserna från Pyhäjoki och Jutas och de med gamle Lode och Munter) 1926-02 1926-02
Uppsala Sverige försommaren (scenerna från Vitra Bro) 1926 1926
Järvafältet Järva Sverige försommaren (slaget vid Oravais med Wilhelm von Schwerins död) 1926 1926
Filmstaden Råsunda Sverige (interiörscener) 1925-11 1926-01
Tavstehus Finland (exteriörer) 1925-10 1925-10
Tuovesi Finland (exteriörer) 1925-10 1925-10
Ritoniemi Finland (exteriörer) 1925-10 1925-10
Ruovesi Finland (exteriörer) 1925-10 1925-10
kyrkogården Hattula ödekyrka Finland (stridsscenerna i "Molnets broder") 1925-10 1925-10
1925 1926

Visningar

Sverigepremiär 1926-11-01 Metropol Gävle Sverige 110 min
1926-11-01 Olympia Gävle Sverige 110 min
1926-11-01 Palladium Göteborg Sverige 110 min
1926-11-01 Rialto Göteborg Sverige 110 min
1926-11-01 Drott Malmö Sverige 110 min
1926-11-01 Palladium Malmö Sverige 110 min
1926-11-01 Kronan Norrköping Sverige 110 min
1926-11-01 Röda Kvarn Norrköping Sverige 110 min
1926-11-01 Imperial Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Olympia Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Rialto Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Röda Kvarn Sundsvall Sverige 110 min (samt ytterligare ca 8 platser)
Urpremiär 1926-11-01 Metropol Gävle Sverige 110 min
1926-11-01 Olympia Gävle Sverige 110 min
1926-11-01 Palladium Göteborg Sverige 110 min
1926-11-01 Rialto Göteborg Sverige 110 min
1926-11-01 Drott Malmö Sverige 110 min
1926-11-01 Palladium Malmö Sverige 110 min
1926-11-01 Kronan Norrköping Sverige 110 min
1926-11-01 Röda Kvarn Norrköping Sverige 110 min
1926-11-01 Imperial Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Olympia Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Rialto Stockholm Sverige 110 min
1926-11-01 Röda Kvarn Sundsvall Sverige 110 min (samt ytterligare ca 8 platser)

Ämnesord

1800-tal
Adel
Döbeln, Georg Karl von (1758-1820)
Finland
Finland/Jamtli
Finland/Ritoniemi
Finland/Ruovesi
Finland/Sveaborg
Finland/Tavastehus
Finnar
Fältslag
Jämtlands fältjägarregemente
Kapitulation
Krig
Landshövding
Norrlands artilleriregemente
Officer
Patriotism
Runeberg/Johan Ludvig
Ryssar
Räddningsbragd
Sala
Sandels, Johan August (1764-1831)
Soldater
Svek
Trosskusk
Upplands infanteriregemente
Uppsala
Återblick
Östersund

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2606


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 1433


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 1433


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 1819


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Fänrik Ståls sägner. Första delen
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Fänrik Ståls sägner / Sven Dufva/
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign Eric Rohman


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Runebergs diktcykel bearbetad för filmen av Ivar Johansson.
Omfång 119 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Runebergs diktcykel bearbetad för filmen av Ivar Johansson.
Omfång 125 s. + 10 s. musikförteckning.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel En romantisk bildkrönika från finska kriget 1808 - 1809 efter Johan Ludvig Runebergs sånger.
Omfång 15 s. + 1 s. produktionsuppgifter.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Scenario: Ivar Johansson, efter Johan Ludvig Runebergs sånger.
Omfång 27 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The songs of Ensign Stål.
Omfång 12 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Finska


Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?