Originaltitel | Markurells i Wadköping |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1931-02-16 |
Victor Sjöström
Hilding Harald Markurell, källarmästare på utvärdshuset Kupan
Pauline Brunius
fru Markurell
Sture Lagerwall
Johan, Markurells pojke
Brita Appelgren
Brita
Sture Baude
häradshövding Carl-Magnus de Lorche, skattmästare i stiftelsen "De fattigas vänner"
Gösta Gustafson
perukmakare Ström
Källarmästare Markurell i Wadköping har en son, Johan, som skall ta studentexamen. Markurell är uppkomling och har själv skapat sin förmögenhet. Dessutom är han till det yttre ganska...
NDA (C B-n): "Kanske en smula av hänsyn till den utländska publik, som via Markurell skall få sig en portion svenskhet serverad, kanske också därför att det stämmer bättre samman med...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Samproduktionstitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto |
|
Musik | |
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent |
|
Inspicient | |
B-foto | |
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör | |
Orkester | |
Orkesterledare | |
Smink | |
Klippassistent | |
Förtexter |
Victor Sjöström | Hilding Harald Markurell, källarmästare på utvärdshuset Kupan | ||
Pauline Brunius | fru Markurell | ||
Sture Lagerwall | Johan, Markurells pojke | ||
Brita Appelgren | Brita | ||
Sture Baude | häradshövding Carl-Magnus de Lorche, skattmästare i stiftelsen "De fattigas vänner" | ||
Gösta Gustafson | perukmakare Ström | ||
Nils Lundell | skolvaktmästare Ström, Ströms bror | ||
Gunnar Klintberg | rektor Blidberg, sekreterare i stiftelsen "De fattigas vänner" | ||
Bror Olsson | domprosten, censor | ||
Einar Fröberg | professorn, censor | ||
- | Ej krediterade: | ||
Gösta Granberg | Louis, häradshövdingens son, Britas kusin | ||
Oscar Byström | landshövding Rüttenschöld, ordförande i stiftelsen "De fattigas vänner" | ||
Arthur Natorp | kyrkoherden, ledamot i stiftelsens styrelse | ||
Thure Holm | ledamot av stiftelsens styrelse | ||
Carl Nissen | ledamot av stiftelsens styrelse | ||
Gull Natorp | ledamot av stiftelsens styrelse | ||
Helga Brofeldt | ledamot av stiftelsens styrelse | ||
Hartwig Fock | medlem av hyllningsorkestern | ||
Erland Colliander | medlem av hyllningsorkestern | ||
Gunnar Collin | medlem av hyllningsorkestern | ||
Valborg Svensson | piga på utvärdshuset | ||
Gabriel Rosén | student | ||
- | Bortklippta i den slutliga versionen: | ||
John Melin | kock på utvärdshuset | ||
Ludde Juberg | dräng med matkorgar | ||
Helge Andersson | dräng med matkorgar | ||
Sune Holmqvist | smörgåsnisse | ||
- | Ej identifierade (troligen bortklippta): | ||
Ossian Brofeldt | |||
Carl-Ivar Ytterman | |||
Thor Christiernsson |
Produktionsbolag | Film AB Minerva | ||
---|---|---|---|
Terra Film AG | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1931 | |
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium |
Källarmästare Markurell i Wadköping har en son, Johan, som skall ta studentexamen. Markurell är uppkomling och har själv skapat sin förmögenhet. Dessutom är han till det yttre ganska anskrämlig. Men hans son är en bildskön yngling som fadern älskar och som har stor sympati för sin far. Häradshövding Karl-Magnus de Lorche har sonen Louis som är bästa vän med Johan. När sonen Johan egentligen skulle sitta inne och plugga sitt svagaste ämne, kemi, är han i stället ute och dansar med sin Brita. Ytterligare en viktig person är fru Markurell, en arbetsmänniska som respekterar eller fruktar sin man, men som inte älskar honom.Markurell får en tokig idé. Han kan inte sluta att våndas över möjligheten att Johan misslyckas i studentexamen så han bjuder censorerna på utsökt frukost, vilken dukas upp i skolans kollegierum och trots rektorns protester låter sig censorerna väl smaka.Under frukosten i kollegierummet får Markurell veta att Johan är mer än skral i kemi. Han meddelar då att han donerar 30.000 kr till en fond för välartade ynglingar vid läroverket om och när Johan tar sin studentexamen och han får samtidigt veta att häradshövding de Lorche har en "oäkting" i studentklassen. Han förstår att man syftar på Johan och rusar hem till sin fru som tar det lugnt och erkänner sakernas rätta förhållande. Hon påpekar att den fule Markurell kan vara glad att sonen inte liknar honom. Markurell har ett vapen mot häradshövdingen, som har pantsatt aktier som inte tillhör honom själv utan ägs av en stiftelse som han förvaltar. Markurell har aktierna och kan med dem bevisa att häradshövdingen har förskingrat.Men kvinnorna i omgivningen börjar kunna lugna ner Markurell, både frun och den vackra Brita bearbetar honom. Utslagsgivande blir att Johan får sin studentexamen trots kemin. Studenterna kommer sjungande och Johan omfamnar Markurell. I bibeln söker Markurell citatet "hämnden är min säger Herren". Han ger Brita ett konvolut med aktierna och ber henne överlämna dem till häradshövdingen.
Censurnummer | 46011 |
---|---|
Datum | 1931-02-11 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2636 meter |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2640 meter |
Längd i minuter | 96 min |
Akter | 9 rullar |
NDA (C B-n): "Kanske en smula av hänsyn till den utländska publik, som via Markurell skall få sig en portion svenskhet serverad, kanske också därför att det stämmer bättre samman med hans egen breda och rika mänsklighet, hade Victor Sjöström lagt sin egen framställning av Markurell på ett mänskligt plan, som bjärt stack av mot den animala tolkning av rollen, som redan hunnit bli klassisk på svensk scen. Han såg varken ut som ett apokalypsens vilddjur, Victor Sjöström, eller lufsade omkring i grådaskiga yllekalsonger, men där fanns i hela hans krögartyp åtskilligt som skvallrade om, inte bara att han kommit nedifrån utan också att han arbetat sig upp. Det är hans hjärta som griper oss framför allt, och han ger oss också ett par scener där hela karlen ingenting annat är än hjärta: det är när han, efter upptäckten att hans kära pojke inte är hans, i vild förtvivlan klagar på det kullvältade kassaskåpet, och det är inte minst när han natten före examen nere i sitt krögarlokus låter grammofonen spela psalm, medan han själv sitter bland de upp- och nedvända borden och ber till Gud om att pojken skall klara sig. Sentimentalt? Kanske det, men en sentimentalitet som finns där inte därför att publiken så vill ha den, utan därför att den är äkta rotfäst hos gestalten själv.
Som hustrun får man för en gångs skull se Pauline Brunius i skurförkläde, och det är ju alltid ett framsteg, men parfymdoften från för många aftontoaletter sitter i. Några bifigurer kunde fått skarpare konturer, men man minns med nöje Sture Baudes på pricken träffade häradshövding de Lorche, av vilken det bl. a. ges ett alldeles briljant psykologiskt foto från ett kritiskt direktionssammanträde. Rent förtjusande i sin ursprungliga äkthet och fullkomliga frihet från spel och later var ungdomsparet Brita Appelgren-Sture Lagerwall, ett mönsterpar av käck och klarögd, en aning skygg, ungdomlighet."
StT (Robin Hood): "Filmen följer teatern ganska troget, scen efter scen, genom långa perioder är filmen teater och ibland nådde teatern nästan större målerisk effekt. Av restaurangen och Markurells rum fick man sålunda klarare och starkare bild på teatern. Som helhet är dock filmen klarare, och i slutscenerna -- studenttillställningen utanför restaurangen -- dokumenterar filmkonsten sin fullständiga överlägsenhet.
Sjöström har helt enkelt inte haft tid och plats att fördjupa miljö och bifigurer. Detta på grund av den fördjupning han sökt ge själva huvudfiguren. Han har inte slarvat. Han har inte klippt och förkortat. Han har beslutat skildra en människa, så grundligt och så gediget, som svensk film inte bevittnat på mången god dag.
Det uppges, att Sjöström ej varit på Dramaten och sett de Wahls tolkning av rollen. Man tror detta rykte, så självständig är Sjöströms uppfattning. Tyvärr har han naturen emot sig, han är för fin och vacker för Markurells roll. Man tror inte att denne distinguerade herre i mask à la kejsar Alexander II är en 'skojare', 'utsugare', 'bov'. Man tror inte heller på hans uppsluppna skämtsamhet, som ej är tillräckligt rå och grov.
Men när man så småningom frigjort sig från minnesbilden av de Wahls groteska vidunder och vant sig vid Sjöströms fina Markurell, grips man helt av framställningen. Man glömmer att Sjöström skall vara 'Markurell' och fångas av hans storartade skildring av en människa i själanöd. I Job-scenen var det de Wahls tur att bli oäkta, och Sjöströms att bli äkta."
SvD (Eveo): "Filmen är (-) väl närmast ett semesterarbete för regissören. Den är mycket skickligt tillrättalagd efter vad man skulle kunna kalla en allmän god svensk publiksmak, med tonvikten minst lika mycket lagd på god som på allmän. Många detaljer röja att den är gjord av en artist av stora mått, låt vara att han här arbetat efter fullkomligt konventionella principer. Man kan tänka sig en Markurellfilm på åtskilliga sätt, denna är gjord på det sätt, som väl förefallit en erfaren och om publikens tycke väl underkunnig regissör vara det naturligaste. Kameran har presterat ett mer än solitt hantverk och upptagningen av de alldeles för många replikerna är i stort sett tillfredställande. Det är en film som man lugnt kan förutspå en vacker framgång hos vår filmpublik.
Hr Sjöströms uppfattning av huvudrollen är redan antydd härovan. Han spelar den habilt, om också en smula monotont. Utbrottet i scenen med hustrun, sedan han fått reda på hur det hänger ihop med sonens börd, är exempelvis en smula för väl förberett; den eruption av primitiv sorg och förbittring, som här skall komma, låter vänta på sig allt för länge och förefaller en smula för tam när den äntligen kommer. Idén att förvandla lilla grevinnan de Lorche till en ung flicka, som älskar och älskas av Johan, är konstnärligt en smula tvivelaktig som alla eftergifter för den supponerade publiksmaken."
I samproduktion med tyska Terra Film AG inspelades denna film samtidigt i en tysk version med titeln "Väter und Söhne". Om inget annat anges avser namnuppgifterna i hårdfaktadelen båda versionerna.
Rudolf Rittner (1869-1943), som har huvudrollen i den tyska språkversionen av Markurells i Wadköping var född i Österrike, men fick sina stora framgångar i Berlin där han bl a arbetade på Deutsches Theater 1894-1904 samt på Lessing Theater 1904-1907. Förutom roller i klassisk tysk repertoar och i Shakespeares dramer, kan nämnas hans framgångar som Jean i "Fröken Julie".
Han var med i förhållandevis få filmer. Bl a Ein Glas Wasser (1923) i regi av Ludwig Berger, Die Nibelungen, del 2 (1924), regi: Fritz Lang; Zur Chronik von Grieshus (1925), regi: Arthur von Gerlach; Der Meister von Nõnberg (1927), regi: Ludwig Berger.
Romanen "Markurells i Wadköping" av Hjalmar Bergman (1883-1931) utkom 1919, dramatiserades av författaren och fick premiär på Dramatiska Teatern i Stockholm den 29.8.1930. Utöver denna filminspelning i svensk och tysk version, nyinspelades den av Sveriges Radio-TV som 35mm film, visad i fyra avsnitt december 1968 och januari 1969. Regi: Hans Dahlin. Titelrollen som värdshusvärden gjordes av Edvin Adolphson.
Sven Stolpe skrev 1931 i Filmjournalen en på sin tid mycket observerad recension där han var genomgående mycket berömmande.
Sverige | 1930-09-01 | 1930-11-04 | ||||
Filmstaden | Råsunda | (ateljé) |
Sverigepremiär | 1931-02-16 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 96 min | Svensk version. |
---|---|---|---|---|---|---|
1931-02-16 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 96 min | ||
1931-02-16 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 96 min | ||
Urpremiär | 1931-02-16 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 96 min | |
1931-02-16 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 96 min | ||
1931-02-16 | Röda Kvarn | Örebro | Sverige | 96 min | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 1981-11-30 | Något repad och sliten i slutet av akterna. | ||||
1986-11-04 | ||||||
1986-11-21 | ||||||
TV-visning | 1989-06-18 | Kanal 1 | Sverige | 92 min | ||
1993-04-11 | TV2 | Sverige | 92 min | |||
1999-06-29 | SVT1 | Sverige | 92 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2003-12-02 | |||||
2005-03-30 | ||||||
2005-11-03 | ||||||
2011-12-08 |
Originaltitel | Mandom, mod och morske män | |
---|---|---|
Textförfattare | Richard Dybeck | (1858) |
Originaltitel | De' ä' min röda da' i da' | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1930) |
Textförfattare | Karl-Ewert | (1930) |
Sångare | - | (okänd sångare, event. John Wilhelm Hagberg) |
Originaltitel | Låt mig få bli bekant med henne | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain |
Originaltitel | Nearer, My God, to Thee | |
---|---|---|
Kompositör | Lowell Mason | (1856) |
Textförfattare | Sarah Flower Adams | (engelsk text 1841) |
Emanuel Linderholm | (svensk text 1912) |
Originaltitel | Vila vid denna källa | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Michael Bellman | (1790) |
Textförfattare | Carl Michael Bellman | (1790) |
Originaltitel | Sjungom studentens lyckliga dag | |
---|---|---|
Kompositör | G***** | (1851) |
Textförfattare | Herman Sätherberg |
Originaltitel | O, hur härligt majsol ler | |
---|---|---|
Kompositör | Friedrich Kuhlau | |
Textförfattare | Carl Wilhelm Böttiger | (svensk text 1831) |
Aktier |
Barn/utomäktenskapligt |
Censor/skol- |
Donation |
Förskingring |
Häradshövdingar |
Källarmästare |
Läroverk |
Studentexamen |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2575 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | Premiär inom kort: Victor Sjöström i Hjalmar Bergmans MARKURELLS I WADKÖPING... |
Tryckeri | AB Offsettryck |
Affischdesign | Gus Leander |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Victor Sjöström-filmen MARKURELLS I WADKÖPING... |
Tryckeri | AB Offsettryck |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | MARKURELLS I WADKÖPING |
Tryckeri | AB Offsettryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Markurells i Wadköping. Dialoglista. Efter romanen med samma namn av Hjalmar Bergman. |
Omfång | 17 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The Markurells of Wadkoping. After the novel by Hjalmar Bergman. |
Omfång | 16 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 68 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Markurells i Wadköping [av] Hj. Bergman. Synopsis nr. 1. |
Omfång | 17 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Den andra synopsisen. |
Omfång | 79 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Utskrivet manuskript till Markurellfilmen av Hjalmar Bergman. |
Omfång | 117 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Markurells i Wadköping. |
Omfång | Ca 160 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 3 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|