Släkten är värst (1936)

Media (200 st)

Originaltitel	Släkten är värst
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Anders Henrikson
Manus	Börje Larsson Åke Söderblom Torsten Lundqvist
Förlaga	Die Familie Hannemann ist eine Erfindung/Tante Jutta aus Kalkutta (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wivefilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1936-07-27

Medverkande

Håkan Westergren
Hasse Holmström, advokat

Karin Swanström
Hanna Holmström, Hasses faster

Gull-Maj Norin
May, Hanna Holmströms fosterdotter

Nils Ericson
Mille Hansson, skådespelare

Maritta Marke
Karin, Milles fästmö

Thor Modéen
Frans-Fredrik Vallbäck-Nord, f.d. utbrytarkung

Visa fler

Om filmen

Cross-dressing och situationskomik i fars där arvtant från Amerika oannonserad dyker upp hos sin brorson i Sverige, en dandy som ljugit ihop en familj som nu måste...

Visa hela texten

Handling

På Stockholms Rådhusrätt håller unge advokaten Hasse Holmström ett glödande försvarstal för en av sina fåtaliga klienter, Frans-Fredrik Vallbäck-Nord, före detta utbrytarkung, numera...

Visa hela handlingen

Press

SvD (Eveo): "Lokaliseringen till svenska förhållanden är inte så särdeles omsorgsfull och bearbetarnas egna tillägg kunna icke alltid ärligen kallas nya och originella. Men dessa...

Visa all press

Cross-dressing och situationskomik i fars där arvtant från Amerika oannonserad dyker upp hos sin brorson i Sverige, en dandy som ljugit ihop en familj som nu måste materaliseras.

"Ensemblen spelar resolut i en stil som kommer gammal god farsstil nära", skrev man 1936. Resolut är ett nyckelord.

Thor Modéen är en godhjärtad återfallsförbrytare som varit utbrytarkung. När hans fantasifulla advokat försöker beveka domaren med att den åtalade har små, små barn, visar den djupt ångerfulla plånbokstjuven med pekfingrarna hur små barnen är; ett par centimeter på sin höjd.

Advokaten är Håkan Westergren, en vilt ljugande dandy som lever på Karin Swanström, fastern som blivit rik på barnpuder och skickar pengar från Amerika. Och klänningar till advokatens fru. Advokaten har ingen fru. Och presenter till hans lille son. Som inte heller finns.

Advokatens kamrat är skådespelare och advokatens betjänt har en liten dotter. Båda är visserligen av fel kön, men nu är det som det är för plötsligt står faster på tröskeln. Nils Ericson spelar skådespelaren som spelar kvinna på teatern, och när fastern kommer in har han klänning, smink och peruk. Han blir genast den påhittade frun, och betjäntens dotter – som har könsneutrala babykläder – blir den påhittade sonen. Den snälla förbrytaren får blir advokatens svärfar, en sjökapten begiven på starkt. Fastern, som lyckligtvis inte ser så bra, börjar genast styra upp familjen.

Rollen som den bestämda puderdrottningen i leopardkappa och sexkantiga glasögon var den pålitliga Karin Swanströms fyrtiofjärde; när hon 1921 debuterade i Mauritz Stillers De landsflyktige beskrevs hon i en av filmens strålande recensioner som "den vackraste medelålders dam med scenisk rutin som kan uppletas." Två år senare blev hon produktionsledare på Bonnierfilm. Hon regisserade (enligt uppgift med järnhand) fyra stumfilmer och medverkade i samtliga. Komedin Kalle Utter (1925) blev en stor succé, och den feministiska Flickan i frack (1926), där Magda Holm går på bal i sin brors kläder, är en återupptäckt pärla. 1933–1941 var Swanström producent/konstnärlig rådgivare på Svensk Filmindustri, och hade stort inflytande över vilka filmer som blev gjorda.

Manuset till den här filmen bygger på en tysk pjäs som heter något mycket roligare än Släkten är värst; "Familjen Hanneman är en uppfinning" eller "Tant Jutta från Calcutta". I filmens förtexter deklarerar man stolt att den har ett "scenario efter en utländsk idé". "Det är ju alltid en tröst att inte en svensk hittat på denna utklädningsfars", skrev en kritiker. Flera av recensenterna uttryckte motvilja mot cross-dressing per se. "Nils Ericson har en lyckad kväll som damimitatör, hans ursprungliga humor försonar en helt med en genre, som annars lätt kan bli äcklig." Håkan Westergrens rollfigur tycks dela dessa känslor; när hans manliga låtsashustru låtsasflörtar med honom fräser han "Äckla mig inte är du snäll!"

Släkten är värst är regisserad av Anders Henrikson, som gjorde ett trettiotal filmer och medverkade i dubbelt så många, från 1913 till 1965. Två höjdpunkter i karriären är den fartfyllda komedin Annonsera! som hade premiär samma år som Släkten är värst, och Ett brott från 1940, efter Sigfrid Siewertz roman om de Sydowska morden. Den senare markerar svensk films övergång till allvarligare ämnen än på trettiotalet.

Nina Widerberg 2020

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

På Stockholms Rådhusrätt håller unge advokaten Hasse Holmström ett glödande försvarstal för en av sina fåtaliga klienter, Frans-Fredrik Vallbäck-Nord, före detta utbrytarkung, numera ideligen återfallande inbrottstjuv. Hasse får Vallbäck-Nord frikänd.

Ute i Hasses eleganta förortsvilla träffar vi ett grälande skådespelarpar, det är Mille Hansson och hans fästmö Karin, den senare med famnen full av hundvalpar och Mille klagar över att han är förlovad med ett menageri, underförstått att han är tveksam till att gifta sig med ett sådant. Hasse anländer och berättar om sitt komplicerade förhållande till sin amerikanska arvtant, fastern Anna Holmström. Hon har gett honom ekonomiskt stöd så att han kan bo kvar i sitt rymliga barndomshem, men för att kunna betala sina skulder har han dels låtsats bli gift, dels låtsats ha fått en liten son i äktenskapet. Fastern skänkte en ordentlig hacka båda gångerna, men risken är att fastern infinner sig och konstaterar att Hasse är varken far eller make.

Fastern har även skickat klänningar till den icke existerande frun och Mille som skall uppträda på teatern i en damroll börjar prova dessa. Under tiden anländer fastern till Sverige, även medförande sin adoptivdotter May. Borta i Hasses villa kompliceras det hela av att betjänten Oskar får besök av fästmön och ogifta modern Lena medförande hennes och Oskars babydotter. Oskar törs inte gifta sig med Lena för att Hasse inte vill ha ett gift par i huset. Babyn får stanna en stund inne hos Oskar medan Lena försvinner ut på stan.

Plötsligt anländer Anna och finner Mille pianospelande "Home, Sweet Home" i Hasses förmak. Hon kallar Mille Lillan och tror att det är Hasses fru. Mille, som är invigd i Hasses trassliga liv, agerar Lillan så gott han kan. Hasse kommer hem mitt i dessa komplikationer. Då hörs barnskrik uppifrån och man låtsas att Oskars baby är Hasses barn. Även May anländer och här blir både Hasse och Mille-Lillan intresserade av henne. Sängkammarfars utbryter när tant Anna tvingar Mille att övernatta i samma rum som May. Än mera komplikationer när Vallbäck-Nord gör inbrott - utan att veta att det är advokatens villa - och hamnar i Annas rum. Hon tar honom för Lillans far, och Vallbäck-Nord stannar som husgäst. Tanten finner det mycket mystiskt när Mille-Lillan försvinner på kvällen - Mille skall nämligen spela dam på teatern, vilket tanten självfallet inte vet något om.

Efter ytterligare förvecklingar fattar tant Anna äntligen hur det hela hänger ihop och hon accepterar situationen eftersom Hasse och May vid det här laget är mer eller mindre förlovade. Under tiden har Mille och Karin samsats, speciellt som Karin sålt alla sina hundvalpar.

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (Eveo): "Lokaliseringen till svenska förhållanden är inte så särdeles omsorgsfull och bearbetarnas egna tillägg kunna icke alltid ärligen kallas nya och originella.

Men dessa och andra anmärkningar, som man frestas att framställa, betyda ju icke så särdeles mycket när publiken ändå har så roligt som den hade premiärkvällen. Många av dessa våldsamma befängdheter kan man ju helt enkelt inte låta bli att skratta åt. Man kan tycka att det är gammalt och fånigt, men man skrattar. Filmen är Anders Henriksons regidebut. Den motsvarar förmodligen icke vad han helst velat göra, men som gesällstycke i den gladaste genren är den inte illa. Att slutet blivit så utdraget bär han väl icke ensam skulden till. Detta oändliga förklarande och uppklarande hör till den svenska filmens skötesynder. Man skulle tro att svenska författare och regissörer aldrig sett t. ex. en amerikansk komedi med dess oftast både psykologiskt riktiga och snärtiga slutscener.

Ensemblen spelar resolut i en stil som kommer gammal god farsstil nära. Fru Swanström gör det förstås med elegans, trots rollens obeskrivliga fjollighet, och Thor Modéen gör det i hävdvunnen folkteaterstil. Nils Ericson har en lyckad kväll som damimitatör, hans ursprungliga humor försonar en helt med en genre, som annars lätt kan bli äcklig."

AB (Filmson): "En mycket nära anhörig till Charleys tant presenterades i går på Skandia under den något urskuldande titeln Släkten är värst. Det enda originella med detta gamla uppkok på beprövad situationskomik är att författarna annonsera gamla bekanta ur svenskt skämtlynne som 'utländsk idé'. Men det är ju alltid en tröst att inte en svensk hittat på denna utklädningsfars.

Visst är den rolig på sina ställen och skickliga skådespelare lyckas ibland dölja dialogens brister. Karin Swanström spelar ju Tant Jutta, och det säger ju nästan allt vad som behöver sägas. Hon spelar en hemvan roll med sedvanlig brio. Nisse Eriksson har det både för honom och publiken tvivelaktiga nöjet att spela damimitatör. Synd om en så duktig och användbar filmaktör. Det är förresten duktiga aktörer allt igenom, fast filmen som helhet är charmlös."

Kommentar Svensk filmografi

Ett första manuskript under titeln "Spanska flugan" skrevs av Gösta Stevens och bearbetades av Ragnhild Prim, men blev ej godkänt för inspelning. I det nya manuskript som därefter tillverkades var minst tre svenskar inblandade: Börje Larsson, Åke Söderblom och Torsten Lundqvist. Råmaterialet var den tyska farsen "Die Familie Hannemann" av Max Reimann (1875-1943) och Otto Schwartz (1871-1940), där vi saknar uppgift om tyskt uruppförande och om ev svenskt framförande.

I Tyskland blev den filmad under titeln Tante Jutta aus Kalkutta 1953 i regi av Karl-Georg Külb på bolaget Ariston-Filmproduktion. Den inspelades i Carlton-Studio i Mòchen under juni månad 1953. I Sverige har den inte visats. Tant Jutta spelades av Ida WÀt, adoptivdottern av Ingrid Lutz och advokaten av Viktor Stahl. Troligen finns det tidigare tyska versioner av denna fars.

När den svenska Släkten är värst visades i TV den 23 februari 1971 behandlades den med en viss välvilja i pressen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se