Adolf Armstarke (1937)

Media (49 st)

Originaltitel	Adolf Armstarke
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sigurd Wallén
Manus	Weyler Hildebrand
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Talfilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1937-03-15

Medverkande

Adolf Jahr
fil. lic. Adolf Thuresson/riddar Adolf till Tureholm, kallad Adolf Armstarke

Weyler Hildebrand
fil. lic. Göran Göransson, opponent/riddar Göran Tre Stånkor

Georg Rydeberg
fil. dr Georg Ankarhielm, försteopponent/riddar Georg till Ankarshus

Theodor Berthels
grosshandlare August Larsson/krämaren Larsonius

Alice Skoglund
Britta Larsson, grosshandlarens dotter/Birgitta Larsonius, krämarens dotter

Kate Thunman
Eufemia Larsson, grosshandlarens syster/Eufemia Larsonius, grosshandlarens syster

Visa fler

Handling

Adolf Thureson disputerar på avhandlingen "Riddartidens romantik". Hans opponent är Georg Ankarhielm som angriper respondentens synpunkter på riddartidens begrepp om ridderlighet,...

Visa hela handlingen

Press

DN (C B-n): "Om en recension inte bara skall vara kritisk bedömning utan också opartiskt referat, fjärran från allt ställningstagande, då måste i rättvisans namn detta först och...

Visa all press

Adolf Thureson disputerar på avhandlingen "Riddartidens romantik". Hans opponent är Georg Ankarhielm som angriper respondentens synpunkter på riddartidens begrepp om ridderlighet, rättrådighet, trofasthet, vänskap och mod. Adolf menar att dessa begrepp inte skattas högt i dag - i varje fall inte av opponenten - att svek, list och förtal vore bättre medel i kampen för tillvaron och om kvinnan då som nu. Men, säger Adolf, det är dags att erinra om en tid då det fanns riddare utan tadel och fruktan. Georg tycker att Adolfs uppfattning om riddartiden tyvärr är barnslig. Om det vore så att dessa egenskaper han säger sig ha utrett då var giltiga så vill han lyckönska till att han nu lever i vår mer toleranta tid, som han säger. Adolfs kollega och vän, licentiaten Göran Göransson, genmäler att det är skönt att det än finns romantik och ridderlighet.

Över till Adolfs före detta fästmö Britta Larsson, som håller på att göra sig i ordning inför disputationsmiddagen på Den Gyldene Freden. Hennes syster Eufemia samtalar med henne och hör sig för om Britta fortfarande är kär i Adolf. Det framkommer att de brutit med varandra när hon hört att han haft en historia med en uppasserska. Georg hade nämligen bett Brittas pappa, grosshandlare Larsson, att hjälpa Adolf med pengar för att bli av med henne så han kunde fortsätta sina studier. Det framgår också senare att det är Georg själv som spritt dessa ofördelaktiga rykten för att komma i gunst hos både Britta och hennes rike far.

Samtidigt sitter Adolf och Göran i bil på väg till middagen. Göran tycker att Georg burit sig knölaktigt åt och att Adolf borde slå ner honom med en rak höger, men Adolf invänder att han inte är någon amerikansk filmhjälte.

På disputationsmiddagen pågår festen och Göran framför en ballad. Under denna nickar Adolf till och börjar drömma om att hela sällskapet nu befinner sig under medeltiden och att han är riddar Adolf Armstarke, ett smeknamn han en gång haft i skolan. Tillsammans med riddar Göran Göransson Tre Stånkor rider han genom skogen. Adolf kommenterar den föregående värdshusvisiten som en loppas spott i Mississippi, och då Göran undrar vad det är, fäller Adolf den anakronistiska anmärkningen att Columbus ju inte upptäckt Amerika än.

Birgitta Larsonius (Britta) och Eufemia är på väg tillsammans med Birgittas far, krämaren Larsonius (grosshandlare Larsson), som för med sig den hemgift hon skall ha i det kommande bröllopet med riddar Georg till Ankarshus (den medeltida Georg Ankarhielm). Man säger sig frukta Adolf Armstarke som finns därute i skogen och Birgitta förefaller förväntansfull vid tanken på detta. Georg försöker samtidigt på olika sätt att oskadliggöra denne tänkbare rival samtidigt som han planerar att låta sina män röva bort Birgitta för att få lösen av hennes far, vilket också sker. En lömsk värdshusvärd försöker låsa in Adolf och Göran, samtidigt som han håller de fångna Birgitta och Eufemia i ett annat rum. Men Adolf och Göran kan komma ut och kämpar mot Georgs handgångna män så att kvinnorna kan fly med dem.

De kommer till ett kloster där Adolf framför en serenad till Birgitta, som tar sig form av en 1930-talsschlager, "Kan du höra hur vackert jag visslar", vilken slutar i duett mellan de två. Klostrets abbot är i maskopi med Georg, så Adolf blir än en gång inlåst och Birgitta bortförd. Georg ljuger för hennes far om att det är Adolf som anordnat överfallet i skogen och sedan låtsats rädda kvinnorna och ordnar så att han får fram lösensumman.

Adolf tar sig ut igen genom list och smyger sig in till Birgitta som nu vistas i Georgs borg. Han lovar att kämpa för henne i den kommande torneringen som skall hållas inför bröllopet. Adolf tar sig sedan in på festen innan denna förklädd till björn och ger sig till känna för henne. Vid torneringen uppträder Adolf i förklädnad. Alla tror att det är riddar Kristoffer som för hennes färger och som vinner över Georg men det är Adolf, som efter sin seger tar med sig Birgitta och rider bort. Ute i skogen kysser han henne.

I samma ögonblick vaknar Adolf och är för ett ögonblick något omtumlad. Han går fram till Georg och säger att han lurat pengar av hennes far för att hjälpa Adolf men i själva verket tagit dem själv. Han slår ner Georg med ett välriktat knockoutslag. Han säger till Britta att han drömt att han gjort det och frågar om det var så tokigt. Nej, det var inte alls så tokigt, säger hon, och de två kan återförenas.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Om en recension inte bara skall vara kritisk bedömning utan också opartiskt referat, fjärran från allt ställningstagande, då måste i rättvisans namn detta först och främst sägas: Adolf Armstarke är en svensk film precis sådan som den stora publiken vill ha den. Här jublade en fullsatt salong av förtjusning hela tiden, och ideligen, ideligen brakade applåderna, man hade ett intryck av att konserthusmötets alla svenska filmentusiaster här mötte upp i manstark trupp. Men samtidigt måste det sägas ifrån att den publik som i kritisk instinkt sakta vant sig av med att se svenska filmer inte heller här har något att göra. Därtill är bullret för grovt och upptågen för barnsliga; råkar den publiken in på Palladium någon av de närmaste sju eller åtta veckorna, kommer den nog rätt snart att känna sig ha hamnat på fel ölstuga.

Det är ett Adolf Jahr-spex det hela, där licentiat Adolf vid sin doktorsmiddag på Freden slumrar till ett slag och drömmer sig förvandlad till en medeltida Adolf Armstarke, som räddar den rika flickan Birgitta ur en svekfull friares klor. Episoderna innan slummern inträder äro visserligen rätt bedrövliga -- det är svensk filmvardag av vanliga sorten med en doktorsdisputation, hopdiktad så fjärran som möjligt från alla akademiska lärosäten och med en doktorsmiddag där Theodor Berthels och Kate Thunman prestera exakt den nöjesfältskomik som man med de allra bredaste kvastar vill sopa bort ur svensk film. Men i och med att Adolf Jahr slumrar till och börjar drömma kommer det ett annat humör över filmen -- då och då plumpar den visserligen ned sig med munkfylla och avhuggna tåhättor, men Adolf Jahr själv har ett pojkaktigt humör som försonar en med mycket, och han håller spexets rätta ton kvällen igenom, därför att han tar sina bravader med humor."

StT (Robin Hood): "Spänningen finns där, rörligheten i bilderna. Och det roliga ligger i den gemytliga parodin på riddartiden: svärdet sitter löst i skidan, man kurtiserar i högtravande språk, man sover i sängen med stövlarna på. Man säger 'Jag töres ej' i stället för 'Jag vågar inte'. Ibland går man över i slappstickfars och briljerar med gags och lustigheter i Douglas Fairbanks stil, eller skola vi säga Helans och Halvans. Men övergången till farsen sker otvunget, och ledigt drar man sig tillbaka igen till det pompösa spexet. Ett skickligt och duktigt arbete, något nytt i svensk film.

Vad som först och främst förbluffar i Adolf är den goda kameran. Man var lite rädd hur det skulle lyckas att trolla fram medeltiden -- det är länge sedan Herr Arnes pengar gjordes, och det talas så mycket om 'våra små resurser'. Men arkitekten Egnell, fotografen Bodin och belysningsmännen ha skiljt sig från uppgiften med glans. De röra sig gärna med nattbilder och dimma, och medeltidsgatorna, slotten och krogarna ge full illusion. Somliga bilder äro förbluffande vackra och fylliga, exempelvis bataljen på värdshuset, där mjölet yr om de fäktande. Man hade trott att sådant inte kunde göras i Sverige. Nu vet man det.

För det andra förvånar manuskriptet. Doktorsdisputationen är ju konstifik, tornerspelet magert, skojet med det kyrkliga ståndet litet grovt, och ett par gånger förirrar man sig till den mindre goda smaken -- men i stort sett är manuskriptet både rörligt, fylligt och påhittigt, och dialogen levande i sin pyttipannablandning."

Kommentar Svensk filmografi

I fråga om dekorbygge och rekvisita var detta en av 30-talets mest påkostade svenska filmer. På Råsundas gård byggdes riddarborgen och inne i ateljén gjorde man bl a en replik av tegelvalvet i Den Gyldene Fredens restaurang. Arkitekten till detta var Allan Egnell, en känd konstnär som svarat för affischer, dräkter och dekor till John W. Brunius historiska filmer på 20-talet, Karl XII och Gustav Wasa.

Nils Poppe gjorde sin filmdebut i ett kort avsnitt i Adolf Armstarke där han iklädd en björnfäll föreställde Skogens Konung under en festlighet på ett av slotten.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se