Adolf klarar skivan (1938)

Media (36 st)

Originaltitel	Adolf klarar skivan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Adolf Jahr
Manus	Gus Morris
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Ajafilm AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1938-02-14

Medverkande

Adolf Jahr
Adolf Jansson alias greve von Jahn

Artur Cederborgh
fabrikör August Petterson

Anna Hillberg
Adele Petterson, hans fru

Eleonor de Floer
Susette Petterson, deras dotter

Hilding Gavle
greve Sixten von Jahn

Charley Paterson
direktör Sirius Jansson, ägare till Sydsvenska Chokladtrusten

Visa alla medverkande

Handling

På en platsförmedling i Stockholm kallad Allmänna Förmedlingsbyrån, får en gammal gumma inte upplysning om en ny plats därför att hon inte har två kronor att betala...

Visa hela handlingen

Press

DN (Jerome): "Utgångspunkten för historien är annars den att Jahr går omkring och söker arbete -- scenerna på förmedlingsbyrån äro för resten roligt gjorda, betydligt bättre än vad...

Visa all press

Relaterat

På en platsförmedling i Stockholm kallad Allmänna Förmedlingsbyrån, får en gammal gumma inte upplysning om en ny plats därför att hon inte har två kronor att betala förmedlingsavgiften med. Den snälle Adolf Jansson, en annan platssökande, ger henne två enkronor och gumman får sin plats. Elaka platsförmedlaren Berg smädar en gammal järnvägsman och ger sedan Adolf, som tydligen är hans älsklingsplatssökande, en del ströjobb för dagen: han skall läsa högt för en kommerserådinna, vara lekfarbror i en sandlåda, gå ut och rasta en hund. Vi ser hur han läser idrottsnytt för den gamla nåden samt rastar en grand danois utefter Strandvägen bort mot Djurgårdsbron. Under sista uppdraget ser han för första gången unga vackra Susette Pettersson rasta en mindre hund. Den unga damen tittar nedlåtande på honom.

Tillbaka till platsbyrån där Adolf får veta att i just den damens familj behövs nu en hovmästare. Han får jobbet och hamnar hos fabrikör Pettersson och hans fordrande, struntförnäma fru. Allt går tämligen väl för Adolf, han blir omtyckt av alla utom Susette. Vid en affärsmiddag får Adolf uppträda som greve, därför att en verklig greve lämnat återbud.

Till slut avslöjas Adolf Jansson som greve Adolf von Jahn som i tre år processat om ett arv. Han har nu vunnit i Högsta Domstolen och fått dels en förmögenhet, dels Jansta slott. Man har upphittat ett testamente som hade förkommit på sin tid. Susette, som före detta avslöjande förälskat sig i hovmästaren Adolf, kommer med slutrepliken (enligt manus): "Kyss mig annars skriker jag!"

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Jerome): "Utgångspunkten för historien är annars den att Jahr går omkring och söker arbete -- scenerna på förmedlingsbyrån äro för resten roligt gjorda, betydligt bättre än vad som presterades i Skicka hem n:r 7 -- och blir till slut hovmästare hos den mycket nyrika familjen Pettersson. Resten ger sig själv, eftersom det finns en dotter i huset (Eleonor de Floer); hovmästaren och den unga damen förälska sig naturligtvis i varandra. Det är upplösningen på denna lilla historia som inte håller måttet. Den bygger på struntförnämitet och adelsfjäsk som komiska stöttepelare, vilket vi allt kommit bra långt ifrån nu för tiden. Och Jahrs grevskap förefaller vara litet löst påsmetat, det kan nu icke hjälpas."

SocD (Nils Edgren): "När Adolf Jahr lämnade Irefilm för att starta sin egen filmproduktion, trodde man att han tröttnat på menlösa uppgifter och ville hugga i ordentligt. Efter att ha sett hans första film av eget fabrikat, Adolf klarar skivan, anar man andra bevekelsegrunder: han har kanske velat gå genaste vägen till svenska folkets plånböcker? Adolf Arbetslöse etablerar sig som hovmästare i en stockholmsk uppkomlingsfamilj, i vilka, som man vet, det finns gott om hovmästarjobb. Där förvandlas han till Adolphe med det kvicka och ofta uttalade e:et i ändan. Herrn i huset är ett beskedligt smygsupande kräk under sin societetstokiga hustrus toffel, dottern ett obeskrivligt våp, som inte ens en ännu bättre skådespelare än hr Jahr skulle kunna bli övertygande förälskad i, och flickorna i köket ha utrustats med samma intelligens som i vilken annan svensk genomsnittsfilm som helst."

StT (Robin Hood): "Det är inte så säkert att Adolf klarar skivan -- men måtte han göra det. Han är så trevlig, sympatisk och glad. Men någon durkdriven filmregissör är han ännu inte. Det är icke så lätt att bära fram en poäng -- bra på papperet -- så att den slår från vita duken. Ett par scener har han lyckats utmärkt med, exempelvis den lilla sagoläsande flickan -- förtjusande -- kysscenen med Eleonor de Floer, originellt och chablonfritt utformad, och Hilding Gavles grevebravader. (-)

Regissören Jahr har inte haft tid att tänka så mycket på sig själv. Han har tänkt mera på de andra, och låtit Hilding Gavle och Eleonor de Floer blomma på bekostnad av sig själv. Synd att Eleonor fotograferats så ofördelaktigt. Hon bör absolut lägga om frisyren. Ty hon är pigg och skicklig -- och bör bli en god förstärkning i svensk film, om herrar fotografer, belysningsmästare och frisörer komma bättre underfund med henne.

Bra sångschlager."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den första ljudfilm som Adolf Jahr (1893-1964) regisserade på egen hand (d v s han hade Thure Alfe som regiassistent). Tidigare hade han samarbetat med Edvard Persson under deras tid på Hippodromen i Malmö om flera stumfilmer, som dessa herrar gjorde i kompanjonskap, av dessa står han som regissör till en, Kvick som Blixten (1927). Det skulle dröja 20 år innan han än en gång vågade sig på regi igen. Det blev Ebberöds Bank (1947).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se