Falkens öga (1998)

Media (1 st)

Falkens öga sammanför naturdokumentär med fågelperspektivets stilla resonemang kring människans livsvillkor. Mikael Kristerssons film om ett falkpar i Skanör hyllades av kritikerna som både underhållande och berörande.

Fågeln som motiv och metafor må vara välkänd i filmens historia. Men få brukar den lika naturligt som Mikael Kristersson. Hans filmer är som en helt egen genre i avdelningen natur och kultur. Inget tycks undgå regissörens tålmodiga och precisa blick. Från debuten Pica Pica (1987) till Ljusår (2008) går resultatet på tvärs mot alla filmens konventioner. Kanske underlättar det att spelplatsen återkommande är Kristerssons egen. Född och uppvuxen nära Falsterbos berömda fågelstation har fotografen och filmaren sedan unga år dokumenterat sitt naturintresse.

För Falkens öga (1998) riggade han en kamera inuti boet hos två falkar i Skanörs gamla kyrktorn. Här slår klockorna för en liten familj under expansion: nya ägg är på väg att kläckas, ungar att läras upp och skickas ur boet. Det är närgånget, dröjande och rörande blott som renodlad naturfilm – och med sin alldeles egen rytm, utan halsbrytande infall eller andra störningsmoment.

I Kristerssons värld finns det inga andra texter än dem som kameran registrerar för öppen ridå. Det kan vara en stillsamt komisk tilldragelse eller en medvetet symbolisk övergång mellan djur och människa – men inga ironier eller indirekta fördömanden.

Här sträcker sig regissörens lins också utanför boet, då kameraögat får sin ställföreträdare i falkens vidsträckta blick. Åskådaren tittar in hos falkarna, men framför allt är det falkarna som blickar ner på människan, ett ovanifrån- och utifrånperspektiv som noterar en kvinna som dammsuger församlingshemmet, vaktmästare som krattar gravarna, ungdomar på väg att konfirmeras, ett par som vigs, en gäng joggare som passerar förbi utanför kyrkogårdsmuren. Men vi får också se falkarnas livsnödvändiga vardag bortom boet, till exempel blixtsnabba djupdykningar efter levande föda på fälten.

Filmen fick ett varmt mottagande hos svenska kritiker, prisades på utländska festivaler och Kristersson guldbaggenomierades för bästa foto (regissören stod även för filmens klippning och ljudarbete).

Jan Aghed beskrev i Sydsvenska Dagbladet Falkens öga som årets bästa film alla kategorier: "En djurdokumentär av denna klass är i och för sig ett fotografiskt, klipptekniskt och konstnärligt kraftprov. Men Falkens öga är betydligt mer än så. Utan att någonsin överge sina huvudrollsinnehavares upphöjda utsiktspunkter vidgar Kristersson sin skildring med sociala innebörder och ett episkt berättande som dagens svenska spelfilm skulle tjäna på att tillgodogöra sig."

I filmen får åskådaren ett intryck (en illusion?) av att fåglarna med sina känsliga sinnen ser och förnimmer allt, medan människans synfält begränsas till det som utspelar sig rakt framför ögonen. Fri från berättarröst och andra tillrättalägganden, utan romantiska eller politiska avsikter, inspirerar Falkens öga till att (åter)upptäcka naturens primitiva väsen, men också att fundera kring människans egen kultur.

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Filmen, som saknar berättartext, följer ett tornfalkspar genom årstidernas skiftningar, från vinter till sommar, allt beskrivet i långa inställningar och en kontemplativ rytm.

Paret har sitt bo i en glugg på gaveln till Skanörs 1200-talskyrka, och detta näste skildrar kameran såväl utifrån som inifrån.

Allt upplevs från tornfalkarnas perspektiv. De människor som förekommer - kyrkogårdsarbetare och kyrkobesökare eller sådana som bara passerar på gatan utanför - hör vi prata, men bara som obegripligt sorl, på avstånd.

Falkarna jagar sorkar på Skanörs mader, först stillastående i luften, sen den blixtsnabba dykningen mot bytet.

På våren befruktas honan på skorstenen till kyrkan, och snart därefter börjar äggläggningen. Till slut ligger det sex ägg i boet. Paret turas om att ruva och jaga.

Äggen kläcks till påsk, och vi får i detalj ta del av ungarnas utveckling fram till försommaren då fem ungar lämnar bogluggen. De samlas på en avsats till kyrkan där de matas av föräldrarna som haft en utmattande tillvaro för deras överlevnad.

Sluttext: "Äggen kläcktes efter 28 dagars ruvning. Ungarna lämnade boet 31 dagar senare."

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen rubricerades i SDS som årets bästa film alla kategorier och fick även av övriga kritiker högt beröm.

Jan Aghed, SDS: "[Filmen] är (-) kolossalt skickligt filmad. Den är fängslande, spännande och rolig. Bilderna av de ännu inte helt flygfärdiga tornfalksbarnens beteende vid gluggkanten är en komisk fullträff.

En djurdokumentär av denna klass är i och för sig ett fotografiskt, klipptekniskt och konstnärligt kraftprov. Men Falkens öga är betydligt mer än så. Utan att någonsin överge sina huvudrollsinnehavares upphöjda utsiktspunkter vidgar Kristersson sin skildring med sociala innebörder och ett episkt berättande som dagens svenska spelfilm skulle tjäna på att tillgodogöra sig. (-)

Människolivets olika faser i fågelperspektiv. I Kristerssons film, möts dessa båda delar i ett ömsesidigt berikande, organiskt samspel, och den får härigenom en dubbel uttryckskraft - i stånd att uppamma fantasier om en originell och nyskapande humanistisk version av Alfred Hitchcocks Fåglarna. Jag vet ingenting om tornfalkars hörsel, men Kristerssons bevingade aktörer tycks föredömligt utrustade i det avseendet. Annorlunda formulerat: till filmens starka verkan bidrar en ljudbehandling av sällsynt genomarbetat och expressivt slag."

Bertil Palmqvist, AN: "Kristersson observerar sina falkar utifrån med stor skärpa och betagande bildskönhet. Men han har dessutom byggt en plattform för en kamera inne i kyrkloftet och kan därför också skildra falkfamiljen mera privat. (-)

'Jag ville göra en poetisk och subjektiv film om falkarna', säger Kristersson.

Och visst är Falkens öga poesi. Poesi i bild så djärvt avstående från filmens vanliga trick med musik och pålagt ljud. Här finns bara situationernas eget ljud och tystnad, den lantliga verklighetens avskalade men ack så händelserika ljudband.

Och visst är Falkens öga subjektiv. Det är det som är filmens verkliga styrka, detta djärva försök att möta tornfalkarnas psykologi."

Mats Weman, Nöjesguiden: "Filmen skulle kunna heta: Så går ett år i Skanör. Sett ur falkperspektiv. Vi får se dem ruva ägg, föda ett halvdussin bebisfalkar, som till slut blir stora, respektingivande djur de också. De sitter där i tornets topp och glor ner och ut, ungefär som Quasimodo i Ringaren i Notre Dame. Ibland får vi följa med falkarna på flygtur - först ser vi dem, sedan, plötsligt, intar vi deras synvinkel. Segelflyg har varit ett av Kristerssons trick att komma nära dessa fascinerande rovdjur.

Nu är det inte bara fåglar precis hela tiden. Som kontrapunkter får vi se människor döpas, giftas och begravas i kyrkan. Tidens gång, här som där, i människolivet som i falklivet. (-)

Jag har inte en aning om vem som ska gå och se den här filmen på bio. Men det är oerhört glädjande att den ska visas på stor duk. Jag har inte sett något så modigt, något så suggestivt sedan Stefan Jarls Tiden har inget namn ."

Agneta Svensson, GP: "Perspektivet skiftar (-), vilket är en av många faktorer som gör Falkens öga till en fängslande historia. Mikael Kristersson har blick för grafiska effekter. Han växlar mellan organiska former och det fyrkantiga och rätlinjiga. Havshorisonter avlöses av detaljstudier. Kameran ryttlar, för att tala tornfalksspråk.

Kristersson arbetar genomgående med motsatspar, ljus och mörker, död och liv, luft och vatten. Så skapas kontraster, så görs film som fångar uppmärksamheten från första till sista rutan."

Bo Ludvigsson, SvD: "Falkens öga genomsyras (-) av Mikael Kristerssons osvikliga känsla för tempo och bildkomposition. Varsamt förs åskådaren in i den värld som är tornfalkparets verklighet ¿ och inte någon dramatisering för den underhållningsindustri som, vilket Kristersson har påpekat, även tagit ett grepp om naturfilmen. (-) Kristersson zoomar och panorerar med säker hand, klipper sin film med lugn andhämtning. (-)

Tystnaden, dvs ljud som uppstår där falkar bor och människor verkar, bryts aldrig av något ovidkommande. Mikael Kristerssons kameraöga ger oss helt enkelt chansen att uppleva något unikt."

Kommentar Svensk filmografi

Mikael Kristersson (f 1947) är verksam som oberoende filmare, filmfotograf och redigerare. Från början av 70-talet har han gjort sig känd för sina naturfilmer, av vilka han ägnat merparten åt studiet av olika fågelarter. Hans tjugotalet kortfilmer har mestadels visats i TV liksom serierna Fågelnära och Människonära (båda 1986-87). Den uppmärksammade Pica Pica (1987/7), om skator i Vällingby, var hans långfilmsdebut.

"[Han] vet inte hur många timmar han har tillbringat i sina gömställen, både inne och ute på taket vid tornet i Skanörs kyrka för att fånga tornfalkarnas liv.

- Jag skriver inget regelrätt manus utan utgår från en arbetshypotes, förklarar han. Formen, det vill säga bildspråket och mitt sätt att berätta, är klart från första början. Det innebär att jag måste vänta till dess att jag får de bilder som jag mer eller mindre bestämt mig för. Det kan bli en långdragen process där naturligtvis även väder och ljusförhållanden spelar in.

Efter en kort provfilm 1994 började Mikael Kristersson på allvar filma tornfalkarna 1995. TV i Sundsvall frågade om han hade förslag på någon film och kontrakt för en kortfilm om tornfalkarna i tornet på Skanörs vitkalkade 1200-talskyrka skrevs.

- Så småningom växte det ut till en långfilm, om 89 minuter (-).

Varken Falkens öga eller (-) eller Pica Pica (-) är försedd med speakertext eller pålagd musik. Däremot finns alla de realistiska ljuden från djuren, naturen och i den aktuella filmen också från människorna runt kyrkan samt orgelmusik vid bröllop, skolavslutning med mera.

- Genom att välja falkarnas bildperspektiv försöker jag berätta om tillvaron på ett annorlunda sätt. Vissa människor går från mina filmer efter tio, femton minuter. Jag klandrar dem inte. De lyckas inte komma in i filmens rytm. De som däremot sitter kvar brukar ofta bli förvånade över att filmen plötsligt är slut.

Mikael Kristersson vill hellre att det sker något i bilden i stället för att han ska manipulera fram det med klippningens hjälp.

- Men visst finns det action också i falkarnas liv. Det gäller att hitta balansen under klipprocessen.

Som mest använde han fyra kameror samtidigt för att kunna registrera ungarnas flygningar ut ur boet." (SDS 18.12.1998)

Om sin teknik berättade Kristersson i Expr 25.12.1998, bl a hur han filmade inne i falkboet: "Jag förberedde mej länge. På vintern byggde jag ett gömsle under taknocken i kyrktornet. Runt boplatsen i torngluggen spände jag svart tyg. Jag har stått bakom skynket och filmat, utan att fåglarna sett mej. Dom vande sej vid mina ljud. Jag kunde också fjärrstyra en kamera från ett gömsle på kyrktaket.

[Flygbilderna över falkarnas jaktmarker fångade jag] med ett litet hängplan, där jag satt bakom piloten. Det var inte farligt - man kunde glida ner och nödlanda. Det hade aldrig stämt med att filma med helikopter."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se