Åh, en så'n grabb! (1939)

Media (48 st)

Originaltitel	Åh en så'n grabb
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Gösta Rodin Erik Asklund
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wivefilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-10-25

Medverkande

Elof Ahrle
Loffe Larsson, bilmekaniker

Sickan Carlsson
Eva Blomberg

Gösta Cederlund
konsul Axel Blomberg, Evas far, ägare till Blomberg & Co. Kommanditbolag

Elsa Carlsson
fru Blomberg, Evas mor

Åke Engfeldt
Kurt "Kurre" Lindberg, bilmekaniker, Loffes kollega

Eivor Landström
Marianne Blomberg, Evas syster

Visa fler

Handling

Loffe är bilmekaniker i ett stort garage ägt av konsul Blomberg. Dit kommer också konsulns barn, döttrarna Marianne och Eva samt sonen Carl-Bertil, i olika ärenden. Marianne lämnar in sin...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Om läsaren kan tänka sig en serviceman på en bensinstation med vita änglavingar på overrallryggen så är det Elof Ahrle i denna film. Han är så renhårig och ädel...

Visa all press

Loffe är bilmekaniker i ett stort garage ägt av konsul Blomberg. Dit kommer också konsulns barn, döttrarna Marianne och Eva samt sonen Carl-Bertil, i olika ärenden. Marianne lämnar in sin bil på reparation efter att ha kört en aning vårdslöst, vilket Loffe påpekar när hon ska hämta bilen. Han framhåller vikten av trafikvett vilket förtörnar henne. Hon tar bilen och kör sin väg. Hon plockar senare upp sin pojkvän Gunnar Lundgren, som arbetar på Blombergs kontor.

De två lever ett vidlyftigt och dyrbart uteliv på Stockholms inneställen, vilket frestar på Gunnars privatekonomi, då han ju bara är en vanlig, lågavlönad kontorsanställd. Detta iakttas något bekymrat av Loffe, som är gammal barndomsvän till Gunnar. Det framgår också att Blombergs son är en riktig slarver.

Loffe intresserar sig för konsulns andra dotter Eva, som är mer rekorderlig än sina syskon. Hon arbetar på kontoret, vill lära sig köra bil och ber Loffe att ge henne lektioner. De kommer allt närmare varandra och hon bjuder hem honom på lunch hos familjen, till moderns förfäran. Hon försöker trycka ner Loffe genom att prata om sina förnäma bekanta. Loffe ger då en lektion i moderna trafikfrågor och kan meddela att en av de s k "förnäma" vännerna just då sitter inne en månad för rattfylleri. Han säger att var tredje fånge i landet är av sådant slag.

Evas och Loffes vänskap fördjupas. Han berättar om sina framtidsplaner att läsa och komma sig upp i samhället. Till hennes förvåning visar han upp en mekanikerhandbok på tyska. Han säger att han läser tyska på högskolan för att kunna ta del av denna. Konsuln har också tagit del av Loffes bildningsambitioner, och uppmuntrar honom. Loffe tar med Eva på Skansen där de dansar den nya modedansen Palais Stroll. Samtidigt ser vi Gunnar tillsammans med Marianne på ett mer fashionabelt ställe.

Gunnar har problem med pengar och ber Loffe om hjälp. Loffe lånar honom en summa. Följande dag får Blombergs kassör Bengtsson inte kassan att stämma. Det fattas 2.000 kr och det är bara han och Gunnar bland personalen som har tillgång till kassaskåpet. När Loffe får reda på detta tar han av sina egna pengar och ber Eva lägga dem i kassaskåpet, för om Gunnar blir misstänkt kommer han att bli avskedad.

Men när konsuln återvänder från en resa framkommer det att han haft bråttom vid avresan, och varit tvungen att låna av sig själv, men glömt att lägga in något kvitto. Han blir därför först mycket förvånad när Bengtsson säger att kassan stämmer. Men Eva lyckas varna Bengtsson så han får det att framstå som om han faktiskt saknat de tvåtusen kronorna, men att nu när konsuln sagt som det är, så stämmer kassan. Bengtsson säger myndigt till konsuln att inte göra så i fortsättningen.

Vid midsommar kommer Carl-Bertil till garaget, och säger att han behöver en bil. Han är något beskänkt och trots Loffes protester tar han faderns bil som varit inne på reparation och kör sin väg. Eftersom det är helg är trafikpolisen i farten, och han blir jagad när han uppträder i trafiken på ett uppseendeväckande sätt. Han kör igenom ett par järnvägsbommar men hinns upp av Loffe, som tagit upp jakten, innan polisen hinner anlända. Han skickar hem Carl Bertil och när polisen kommer fram säger han att det var han som kört bilen.

Polisen kommer hem till det Blombergska hemmet med konsulns bil och Loffe, som är misstänkt för fortkörning. Konsuln blir mycket arg på Loffe, men denne håller en predikan för familjen. När han på franska citerar ett gammalt ordspråk om att rikedom förpliktar, erkänner Carl-Bertil att han är skyldig. Loffe ger också Marianne en läxa för att hon förlett Gunnar till ett dyrbart uteliv och uppmanar henne att sänka anspråken. Konsuln ångrar sig och tycker att det var bra rutet. Loffe har visat sig vara en bra karl allt igenom och även konsulinnan måste medge detta.

Eva tittar förälskat på honom när han ska ge sig av igen och ber att få följa med. Men han säger att hon måste ge sig till tåls och vänta på honom. Hon får dock en innerlig kyss av honom.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Om läsaren kan tänka sig en serviceman på en bensinstation med vita änglavingar på overrallryggen så är det Elof Ahrle i denna film. Han är så renhårig och ädel att renhårigare finns inte, även med champonering morgon, middag, kväll.

Denna änglalika ädelhet är egentligen vad man har att anmärka på i filmen. Man förstår filmbolaget: våra hjältar på vita duken ha så länge varit larvar, flabbar och mähän utan mera ryggrad än en strömmingsflundra, så det är bara aktningsvärt om man söker lansera en grabb med ruter och rent hår. Hårtvätten hade dock inte behövt vara fullt så steriliserande som när det gäller mjölk åt spädbarn.

I övrigt är filmen både trevlig och bra. Det rör sig mycket kring bilar, och regissör Ivar Johanson har tydligen satt sig in i miljön ordentligt. Biltermerna, bilslangen och bilolyckorna verkar inte löst påklistrade, utan växa fram organiskt ur miljön. Vilket är en bra sak. Amerikanerna ha skämt bort oss i den punkten."

SocD (Edg): "Skulle den lättrörde åskådaren någon gång känna något vått i ögonvrårna inför Loffes gränslösa ädelmod, så tar Loffe fram sin gamla specialitet från Folkets hus, 'ishockeyspelare' i modern version, och beskriver en 'matts', så att det eventuella vemodet ögonblickligen tar sig uttryck i glädjetårar. Det är alltså inget ont att säga om Elof Ahrle i och för sig. Men till nästa gång kan det väl sättas en gräns för präktigheten?

Detta skulle ju också kunna tänkas för Sickan Carlssons chefsdotter, som i sin tur äger alla kvinnliga dygder och dessutom är så söt så man vet inte vad. Även hon visar sig emellanåt mäktig att lägga bort det glada leendet."

AB (Filmson): "Åh, en så'n grabb, kan man verkligen utbrista. Elof Ahrle är förstås storartat bra som en äkta stockholmspojk med skallen på skaft och hjärtat där det ska sitta men Ivar Johanson och hans författare ha gett honom lite för stora änglavingar på overallen. Det är så i regel med svenska filmare: de bli lätt alltför ambitiösa och nog tycker jag det blir lite påträngande i längden med allt bilvettspredikande i filmen.

Annars är det hedersvärt att filmen har en rejäl linje och håller sig till den. Är det Erik Asklund som putsat den röda tråden från garaget till konsulvillan, liksom Kar de Mumma hyfsat dialogen? Enkelt och naturligt, roligt och riktigt blir det mesta i filmen som rent tekniskt är den labile Ivar Johansons allra bästa. Den flyter jämnt men kommer då och då med lyckade vändningar, precis som det ekensnack som kniper några av filmens kraftigaste applåder. Sickan Carlson, rund och rar och hjärtans renhårig som bara just hon kan vara, ser i alla fall till att 'kisen' snackar vårdat när det behövs.

Hon sitter på kontor hos pappa, Gösta Cederlund, vilken inte på länge varit så trivsam som här. Börjar han finna formen på film liksom han alltid haft den på scenen? Gratulerar! Elsa Carlsson är också rolig i synnerhet i en av filmens bästa scener, där hon placerar ett fytusan mitt i prick, men annars är hon en av de få figurer filmen onödigt chargerar. Så där klumpiga är man mera sällan i 'finare' familjer och man undrar ibland om svenska filmkockar nånsin satt sin fot i ett s. k. bättre hem. Skulle det inte räcka med att konsulsonen är en knöl och en bildrulle som hellre bort ha ett kok stryk på stående fot än ett i grunden inställsamt beskydd av hederspaschan Ahrle?"

Kommentar Svensk filmografi

Kar de Mumma anges både i förtexter och program som "manusmedarbetare" vilket han själv å det bestämdaste förnekade i den pressdebatt som uppstod kring filmen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se