Grundfakta

Media (73 st)

Originaltitel Stål : En film om svenskt arbete
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1940-02-18

Medverkande

Tore Svennberg
brukspatron Anker på Forshyttan

Signe Hasso
Margit, Ankers brorsdotter

Olof Widgren
Bengt Anker, Ankers son, överingenjör på Hammarbruket

Carl Ström
Gouveng den äldre, smed på Forshyttan

Karin Swanström
Gouvengs hustru

Georg Rydeberg
Göran Gouveng, paret Gouvengs son, ingenjör

Visa alla medverkande

Handling

Efter flera års utlandsvistelse återvänder den unge ingenjören Bengt Anker till sitt barndomshem på Forshyttan, ett järnbruk som i flera generationer gått i arv i släkten. ...

Visa hela handlingen

Press

Filmen fick sin festliga urpremiär i Falun, i hjärtat av den svenska järn- och stålindustrins bygd och i närvaro av dess ledande män. Detta skedde dagen före stockholmspremiären och...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Regi
Manus
Idé
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Konstnärlig rådgivare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Orkesterledare
Scenografiassistent
Smink
B-ljud
Förtexter

Medverkande

Tore Svennberg brukspatron Anker på Forshyttan
Signe Hasso Margit, Ankers brorsdotter
Olof Widgren Bengt Anker, Ankers son, överingenjör på Hammarbruket
Carl Ström Gouveng den äldre, smed på Forshyttan
Karin Swanström Gouvengs hustru
Georg Rydeberg Göran Gouveng, paret Gouvengs son, ingenjör
Gunnar Sjöberg Lars Gouveng, Görans bror/uppläsare av prologen
Gudrun Brost Aina Gouveng, Görans och Lars syster, sjuksköterska
Karl-Magnus Thulstrup doktor Ramm
Erik "Bullen" Berglund Stålkoncernens ombudsman
John Ericsson Bång, smed på Forshyttan
Gabriel Alw direktör för Industribanken
Sture Baude Stålkoncernens ordförande
Knut Pehrson Andersson, fackföreningsordföranden
Magnus Kesster Mr. Brown
Bror Bügler Åkermark, ingenjör på Hammarbruket
Alf Kjellin Erik Eriksson, arbetare på Forshyttan
George Fant Berg, ingenjör på Hammarbruket
- Ej krediterade:
Martha Colliander Magda, Ankers hushållerska
Bertil Schedin verkmästaren på Hammarbruket
Britta Larsson Eriks flicka
Georg Skarstedt en arbetare
Erland Colliander Larsson
Werner Ohlson arbetare på Forshyttan, talare på fackföreningsmötet
Kurt Belfrage Kurt Belfrage, börsdirektör
Richard Lund ett börsombud i telefon
Georg Fernquist brukskamrern
Carl Ericson äldre man på fackföreningsmötet
Wilhelm Haquinius en man på festen
Helge Andersson arbetare på Hammarbruket
Oscar Åberg ledamot i Stålkoncernens styrelse
Helge Karlsson en man på fackföreningsmötet
Carl-Harald arbetare på Forshyttan
Tor Wallén arbetare på Hammarbruket
Helge Mauritz en arbetare vid Folkets Hus
David Erikson en herre på väg in till festen
Lilly Kjellström hans fru
Erik Forslund portvakt vid grindarna
Gösta Ström chaufför/ingenjör vid det misslyckade experimentet
Helga Hallén servitris på festen
Rolf Botvid ung fackföreningsklubbist
Olle Ek ledamot i Stålkoncernens styrelse
Erik Jansson arbetare på Hammarbruket
Sven-Eric Wigren arbetare på Hammarbruket
Nils Nordståhl arbetare på Hammarbruket
Birger Åsander arbetare på Hammarbruket
Sven Arvor man på festen
Gertrud Bodlund Bengt Ankers bordsdam på festen
Jean Claesson arbetare på Hammarbruket som säger "Bång har fått sparken"
Göthe Andersson man på festen
Millan Lyxell dam på festen
Helge Kihlberg äldre man på festen
Adèle Söderholm dam på festen
Julius "Julle" Sjögren man på festen
Folke Algotsson man vid grindarna vid olyckan
- Ej identifierade (några troligen bortklippta i den slutliga filmen):
Gustaf Hiort af Ornäs en man
Willy Peters en ung man
Richard Lindström en man
Hugo Bolander portvakt
Olga Appellöf en kvinna
Nils Fritz
Olof Krook
Johan Eklöf

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1940
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Handling

Efter flera års utlandsvistelse återvänder den unge ingenjören Bengt Anker till sitt barndomshem på Forshyttan, ett järnbruk som i flera generationer gått i arv i släkten.

Bengts far är nu chef för bruket, som har stora ekonomiska svårigheter, då det inte längre kan räkna med lån från sin tidigare bankförbindelse. Samtidigt vill såväl den stora Stålkoncernen som ett utländskt företag förvärva Forshyttan, det senare för att komma över en uppfinning som Bengt Anker gjort och nu håller på att vidareutveckla, ett s k lättstål.

Krisen för Forshyttan löses så att Stålkoncernen övertar bruket, lägger ner det och flyttar arbetarstammen till ett av sina andra bruk, Hammarbruket. Bengt blir överingenjör där och kan vidareutveckla sin uppfinning.

Detta sker trots protester från Margit, Bengts kusin och delägare i Forshyttan. Hon är i hemlighet kär i Bengt och den gamle brukspatronen, som vet det, försöker förgäves förena dem. Strax därpå dör han.

Margit uppvaktas energiskt av Bengts gode vän och medarbetare Göran Gouveng men utan framgång.

Omplaceringen av arbetarna till det nya bruket och arbetet där medför emellertid en rad konflikter. Olyckor händer i samband med experimenten med det nya stålet. Göran blir skadad och senare omkommer hans far, som är smed. Det ser mörkt ut för uppfinningen och ryktet börjar gå om svåra misslyckanden. Arbetarna samlas till möten. De kräver bättre skyddsåtgärder i arbetsmiljön och pensioner åt de som förolyckats i arbetet. Bengt själv är färdig att ge upp.

Det blir då Margit som tar initiativet och får Bengt att återuppta experimenten, som slutligen lyckas. Men då har han tänkt om i olika avseenden och insett att det finns inte bara arbete och stålugnar utan framför allt människor, och han och Margit hittar fram till varandra.

Censur / granskning

Censurnummer 61152
Datum 1940-03-02
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 55 meter
Kommentar Prolog till filmen "Stål". Aktlängder: 55.


Censurnummer 61066
Datum 1940-02-14
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2453 meter
Kommentar 23.2.1940 förkortades filmen till 2432 meter (89 minuter) i akt 1. Aktlängder: 544, 467, 452, 450, 540.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2453 meter
Längd i minuter 90 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick sin festliga urpremiär i Falun, i hjärtat av den svenska järn- och stålindustrins bygd och i närvaro av dess ledande män. Detta skedde dagen före stockholmspremiären och produktionsbolaget hade organiserat en bussresa till Falun med regissör Per Lindberg, Signe Hasso och stockholmstidningarnas filmrecensenter. I SocD skrev Nils Edgren att vid detta tillfälle hade "stockholmspressens representanter för första gången rest ut för att bevista en landsorts!premiär. Även hela Dalapressen liksom representanter för filmkritiken i Uppsala och Gävle hade för övrigt kommit."

Även om det inte var allra första gången som en ny film recenserades i samband med dess premiär i landsorten -- något som kan vara svårt att ostridigt konstatera -- var detta vid denna tid ytterst ovanligt.

Filmen fick genomgående mycket varma lovord. Först och främst berömmer alla recensenter det för svensk film nya ämnesvalet: "Det är första försöket att med större grepp skildra en svensk storindustri" (Larz i StT).

"Den förenar som knappast någon tidigare svensk film sociala, litterära och rent filmiska motiv. I detta avseende och i sin rättframma skildring av människor i arbete är den alldeles unik. (-) . . .för en gångs skull en svensk film för intellektuella." (Nils Edgren i SocD).

Men sedan kommer en kritik, som formuleras skif!tande av olika recensenter men i princip är densamma hos alla. Man finner manuskriptets karaktärsteckning och personernas psykologiska utveckling svagt och otillräckligt underbyggd.

Roderick i SvD: "Visserligen är det glädjande, att en diktare fått ge filmen starka och levande repliker. Men man beklagar, att konflikten dock aldrig får den rätta hettan, den hårda tillspetsningen. Scenerna kunde flätats samman starkare.

Stål vill (-) skildra brytningen mellan gammalt och nytt inom bergsindustrien. (-) Uppslaget är som synes starkt. Utförandet saknar dock i vissa punkter konsekvens. (-)

Det som gör Stål till en märklig film är alltså ej intrigen utan den miljö den utspelas i. Bergslagen, traditionernas stamort i den moderna storindustriens brännpunkt, möter en här i utmärkta bilder. Åke Dahlquist har fångat hyttor och masugnar i deras viktigaste arbetsögonblick. Det larmar och sjuder i rökiga hallar. Eldsgnistorna regna ur bessemerugnarnas ginungagap. Det smältande stålet sprakar som gigantiska tomtebloss. Man blickar in i en egenartad, fängslande värld av järn och eld, av dåd och sång."

I en mycket utförlig recension går O R-t i DN filmen in på livet. Han är kritisk mot manuskriptet och det sätt på vilket personskildringen genomförs i filmens första hälft. Men sedan fortsätter han:

"Den senare hälften av Stål är verkligen levande och konstnärlig filmdikt, som tål att jämföras med det allra bästa inom den internationella filmen. Här blir också karaktärsteckningen klar och gripande. (-)

Detta är kanske den vackraste och skickligast fotograferade svenska filmen hittills. Mästaren heter naturligtvis Åke Dahlquist. Hans kameraarbete frapperar redan i ingressens montage genom sina oerhört suggestiva bilder, och det fyller en sedan ständigt med ny beundran för snart sagt varenda scen. Bilderna från de stora järnverken, där filmen utspelas i arbetets autentiska miljö och man slipper ateljéuppställningar, voro också storartat fångade."

I en för övrigt positiv recension är det främst manuskriptet Pen i Ny Dag riktar sin kritik mot: "Manuskriptet av Rudolf Värnlund är däremot rätt värnlundskt oklart, främst då det gäller de sociala problem som filmen snuddar vid. Man har dock fått vänja sig vid att skruva ner anspråken på svensk produktion i detta avseende så man är närmast angenämt överraskad av att arbetarna ändå överlag framställes som vettiga, ansvarskännande men också rättskrävande människor."

Skådespelarna får genomgående de högsta lovord. O R-t skriver att filmen spelas "utomordentligt väl in i minsta småroll". Om Olof Widgren som Bengt skriver han att han "äntligen fått en filmuppgift som är denne intelligente och intensive skådespelare värdig. Här känner man verkligen (-) närvaron av en ung, stark personlighet som sällan tidigare i svensk film."

Roderick i SvD: "Olov Widgren, en ovanligt intelligent skådespelare, vibrerande av möjligheter. Han är alldeles utmärkt som den unge intellektuelle ingenjören, en skarpskuren viljemänniska med stålklang i blick och ord."

Signe Hasso som Margit får också mycket beröm. O R-t talar om "hennes kvinnliga värme" som en stor tillgång, men mest lyrisk blev Roderick: "Hennes herrgårdsflicka har mjukhet och värme, ett skimmer av julimorgon och sval rymd."

Om Per Lindberg som regissör skrev Roderick: Hans "regi är karaktärsfull och äger stark personlig accent, den är energisk, ambitiös och stilmedveten. Hans bergslagsfilm har stålets tyngd."

O R-t sammanfattade den allmänna uppfattningen hos alla recensenter: "Per Lindberg har som filmregissör gått från klarhet till klarhet, och han har aldrig nått högre än här."

Kommentar Svensk filmografi

Stål var en av de dåtida största satsningarna inom svensk film, ett i samtiden ytterst ambitiöst försök av svensk film utöver det vanliga, såväl ifråga om ämnet som produktionstekniskt, ekonomiskt och skådespelarmässigt.

Med undantag av Konflikt (1937/1), bakom vilken stod regissören Per-Axel Branner och den unge författaren Josef Kjellgren, hade det tidigare inte förekommit några motiv av jämförbar social art och heller inga till den svenska storindustrin förlagda skildringar inom svensk film.

Det låg en lång förberedelseprocess bakom filmen Stål. I botten låg en synopsis, som författaren fil lic Bertil Lundquister (1897-1957) och Ragnar Allberg givit idén till och utarbetat tillsammans med den unge tidigt bortgångne regissören Gösta Hellström (1908--1932). Denna synopsis förvärvade SF redan 1931.

Följande år fullföljde Gösta Hellström strax innan han dog denna synopsis till ett inspelningsfärdigt manuskript med titeln "Järn". Även det förvärvade SF.

Sedan vilade projektet några år. I maj 1935 fick Stina Bergman i uppdrag att utarbeta ett nytt manuskript och i september 1935 inköptes en novell av författaren och journalisten Ivar Thor Thunberg (f 1888). Denna avsågs att som synopsis läggas till grund för en ny bearbetning av stoffet. Därvid kopplades den på SF som manuskriptförfattare fast anställde Carlo Keil-Möller in och han utarbetade tillsammans med skådespelaren Edvin Adolphson ett manuskript 1935 och ett nytt 1938. Bägge inköptes av SF, som dock inte ansåg någotdera moget för inspelning.

I stället engagerades proletärförfattaren Rudolf Värnlund (1900--1945) och med biträde av Per Lindberg utarbetade han ett helt nytt manuskript på grundval av tankegångar i tidigare manuskript. Senare bearbetade han detta ytterligare.

De olika manuskripten underställdes bl a författarna Johannes Edfelt och Vilhelm Moberg för bedömning. Bägge fann Värnlunds (första) manuskript bra utom ifråga om viss dialog (som alltså senare omarbetades av honom samtidigt som de helt utdömde Adolphsons/Keil-Möllers manuskript. Adolphson, som själv hade tänkt sig spela den roll som sedan Olof Widgren gjorde, opponerade sig energiskt men förgäves.

På detta stadium granskades det slutliga manuskriptet även av författaren Johan-Olof Johansson, som bidrog med några strofer till "Balladen om järnet", den sång i filmen som skrivits av Bertil Lundquister och funnits redan i hans och Hellströms synopsis och egendomligt nog lyckats överleva alla omarbetningar.

Filmens ämne, sådant det nu förelåg, har kanske ingen formulerat bättre än den anonyme filmrecensenten i tidningen Arbetaren: "Just nu lever man i en brytningstid, de gamla bruken stoppa inte i konkurrensen; det sker ingen nydaning, allt förblir vid det gamla. Den gamle brukspatronen förstår inte detta. Han tror på människan som individ i produktionen, sonen vet bara av nummer det och det, som skall användas för att få fram de resultat tiden kräver. Då inte fadern får lån till att förverkliga sonens experiment med en ny metod för att smälta stål och göra lättare stål, så föreslår sonen att bruket skall säljas till den mäktiga koncernen som äger bruken intill. Fadern och kusinen kämpa emot. Men tiden, den nya revolutionerande tiden kräver sitt och det anrika bruket säljes. (-) Det gamla tränges åt sidan och det nya i tiden segrar."

Filmen spelades in under våren och sommaren 1939. Man började redan i mitten av mars (ej maj, som tidigare felaktigt uppgivits) och höll på till slutet av juli på en rad mellansvenska och norrländska industrier, där på många håll inte bara exteriörer utan även interiörer på plats togs, bl a i gruvmuséet i Falun, i laboratoriet i Bolidens kopparverk och i olika "representativa" bruks- och bolagsinteriörer. Under inspelningarna i Domnarvets Jernverk hände flera svåra olyckor, ingen dock med dödlig utgång. Svårast skadades skådespelarna Jean Claesson och Carl Ström, den förre så allvarligt att hans roll, smeden Bång, fick övertas av John Ericsson.

En nyhet för vilken Per Lindberg tidigare i olika uttalanden gått i bräschen, var att man vid inspelningen använde så litet smink som möjligt hos skådespelarna och helst inte alls i de i olika miljöer medverkande arbetarnas ansikten. Helt gick det inte att undvika, men i stor utsträckning lyckades man.

Filmen fick efter den i pressen mycket uppmärksammade premiären i Falun en bred och energiskt genomförd lansering i hela Sverige. Bertil Lundquister hade skrivit en prolog till filmen, vilken han personligen föredrog såväl i Falun som vid stockholmspremiären dagen efter. Denna prolog filmades sedan, varvid en skådespelare läste texten, och erbjöds av SF som kostnadsfri inledning till huvudfilmen.

SF arrangerade även en stor reklamtävling för Sveriges biografägare om exploateringen av filmen. Tävlingen väckte stort uppseende, fick bred anslutning och ganska mycket publicitet, i första hand i landsortspressen.

Om filmens utlandsdistribution, något som givetvis var svårt under krigsåren, vet man bara att filmen hade premiär i Norge under titeln Stål och i Danmark 1942 under titeln Staalets mænd.

Några dagar efter premiären klipptes filmen på bolagets initiativ ner med 21 meter i första akten, varvid en seg och sentimental scen mellan den gamle brukspatronen och Margit kortades.

En noggrann dokumentation av Stål, dess tillkomsthistoria, inspelning och exploatering föreligger i en seminarieuppsats i ämnet Filmvetenskap ht 1973 vid Stockholms universitet. Viveca Löfgren: "Stål". Dokumentation om en film.

Om man nu efteråt vill försöka sätta in Stål i sitt tidssammanhang, finner man följande:

Stål var en film som i en viss utsträckning sysselsatte sig med sociala förhållanden och problem inom en svensk basindustri. Filmen såg dessa förhållanden uppifrån, ur de ägandes och styrandes synpunkt, ur en "kapitalistisk" synvinkel, inte nedifrån, ur de anställdas, arbetarnas synvinkel. Den i filmens inledning förda diskussionen om tradition och förnyelse, om den lokala industrins ringa möjligheter att överleva och dess nödvändighet att uppgå i en större enhet, bleknade även snabbt bort. I stället koncentrerade filmen intresset mer och mer kring två personliga öden, den unge ingenjören-uppfinnaren och hans vackra kusin, som var förälskad i honom. Ur en miljö, till brädden fylld av socialt sprängstoff, steg som bärare av filmens story två individuella öden fram, två personer som dessutom bägge representerade företagsledningen och ägandeförhållandena. Det sociala förblev bara en effektfull bakgrund till en film, uppbyggd efter konventionella, borgerliga mönster.

Inspelning

1939-03 1939-07-21
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
Domnarvets Jernverk Borlänge Sverige
Fagersta Sverige
Gruvmuseet Falun Sverige
Laboratoriet i Bolidens kopparverk Boliden Sverige
Stockholm Sverige
Söderfors Tierp Sverige
Gysinge Sandviken Sverige
Österbybruk Östhammar Sverige
Forsmark Östhammar Sverige
Rönnskärsverken Skelleftehamn Sverige

Visningar

Stockholmspremiär 1940-02-19 Röda Kvarn Stockholm Sverige 90 min
Sverigepremiär 1940-02-18 Falan Falun Sverige 90 min
TV-visning 1982-12-09 TV1 Sverige 86 min
1991-11-11 Kanal 1 Sverige 86 min
1997-05-08 SVT2 Sverige 86 min
Urpremiär 1940-02-18 Falan Falun Sverige 90 min

Musikstycken

Originaltitel Balladen om järnet
Kompositör Jules Sylvain (1939)
Textförfattare Bertil Lundquister (1931)
Johan-Olov Johansson (1939 - kompletterande text)
Sångare kör
John Ericsson (repris)


Originaltitel Sonat, piano, nr 8, op. 13, c-moll, "Pathétique"
Kompositör Ludwig van Beethoven (publ. 1799)
Instrumentalist Signe Hasso (piano - dubbad av ?)


Originaltitel En arbetarsång
Kompositör Louis Clausen
Textförfattare Oskar Hansen (dansk text)
Sångare kör


Originaltitel An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1867)


Ämnesord

Arbetskonflikter
Arbetsolycka
Boliden
Brukspatroner
Brukssamhällen
Domnarvet
Experiment
Fackföreningar
Fagersta
Falun
Forsmark
Gysinge
Hembiträden
Industrimiljö
Järnbruk
Järnindustri/svensk
Rönnskär
Stålindustri
Stålugnar
Söderfors
Österbybruk

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2435


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2477


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2477


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2477


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Storlek Större än 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Järn. Version Februari 1939.
Omfång 158 s. Rollista (3 s.) ingår + 26 s. tillägg, löst i ett ex.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Järn. Version Februari 1939.
Omfång 158 s. Rollista (3 s.) ingår + 3 s. ändrat manus, inklistrat.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Acciaio.
Omfång 23 s.
Språk Italienska


Typ Dialoglista
Manustitel Stahl. Ein Film über schwedische Arbeit nach einer Idée von Bertil Lundqvister und Ragnar Allberg.
Omfång 24 s. + 1 s. produktionsuppgifter och rollista.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Stahl.
Omfång 24 s. + 1 s.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Acciaio. (Stål).
Omfång 1 s.
Språk Italienska


Typ Synopsis
Manustitel Acciaio. (Stål).
Omfång 1 s.
Språk Italienska


Typ Synopsis
Manustitel Stahl. (Stål).
Omfång 1 s.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Stahl. (Stål). Ein Film über schwedische Arbeit nach einer Idée von Bertil Lundqvister und Ragnar Allberg.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Steel. (Stål).
Omfång 1 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Steel. (Stål).
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Stål. Censurbeskrivning.
Omfång 2 s. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Stål.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Stål.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?