Grundfakta

Media (70 st)

Originaltitel Hans Nåds testamente
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1940-12-26

Medverkande

Olof Sandborg
Hans Nåd kammarherren och översten, baron Roger Bernhusen de Sars till Rogershus

Barbro Kollberg
Blenda, hans Nåds dotter

Hjördis Petterson
änkedomprostinnan Julia "Jullan" Hyltenius, Hans Nåds syster

Willy Peters
Roger, änkeprostinnans son

John Ekman
häradshövding Abraham Björner

Ludde Gentzel
Anders Wickberg, kammartjänare

Visa alla medverkande

Handling

Hans nåd, kammarherren och översten baron Roger Bernhusen de Sars till Rogershus, Klockeberga och Björkenäs, skall fira sin 70-årsdag. Han beslutar att skriva sitt testamente och...

Visa hela handlingen

Press

Filmen, som framfördes inom ramen för Röda Kvarns 25-årsjubileum med allt vad det innebar av extra festarrangemang, fick en genomgående mycket god kritik av Stockholms recensenter. ...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Söktitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Konstnärlig rådgivare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Scenografiassistent
B-ljud
Förtexter

Medverkande

Olof Sandborg Hans Nåd kammarherren och översten, baron Roger Bernhusen de Sars till Rogershus
Barbro Kollberg Blenda, hans Nåds dotter
Hjördis Petterson änkedomprostinnan Julia "Jullan" Hyltenius, Hans Nåds syster
Willy Peters Roger, änkeprostinnans son
John Ekman häradshövding Abraham Björner
Ludde Gentzel Anders Wickberg, kammartjänare
Carl Ström Johnsson, pensionerad skogvaktare
Knut Pehrson Toni, taffeltäckare
Viran Rydkvist fru Lovisa Enberg, husföreståndarinna
Alf Kjellin Jacob, deras son
Gudrun Brost Beda, köksan
Barbro Åström Agnes, husa
Jullan Jonsson Mina, kokerskan
John Botvid Lars, kusken
Rune Halvarsson Nils, drängen
Wiktor "Kulörten" Andersson inspektorn
Ernst Brunman Kalle, fjärdingsman
- Ej krediterade:
Judit Carlborg köksa
Kerstin Ekwall husa
Stig Johanson Karlsson, dräng
Erik Forslund gratulant
Knut Frankman gratulant
Keith Hårleman gratulant som kommenterar Hans Nåds drickande
Erik Johansson prosten som utbringar ett leve
Jeanette Bonnier Agneta, den sjungande lilla flickan
Charlotte Bonnier en av Agnetas kamrater

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1940
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink Firma Carl M. Lundh AB

Handling

Hans nåd, kammarherren och översten baron Roger Bernhusen de Sars till Rogershus, Klockeberga och Björkenäs, skall fira sin 70-årsdag. Han beslutar att skriva sitt testamente och offentliggöra det på själva födelsedagen, då det blir en stor uppvaktning för honom på Rogershus.

Dit kommer också änkedomprostinnan Julia Hyltenius, Hans nåds syster, som en gång hindrade honom att gifta sig med hans ungdoms älskade, som var kammarjungfru hos henne. Julia har sin son Roger med sig och räknar med att han skall bli Hans nåds universalarvinge.

Men Hans nåd har andra planer. Han har dottern Blenda med sin ungdoms älskade och han vill att Blenda skall gifta sig med Jacob, som är son till hans italienske taffeltäckare Toni och husföreståndarinnan fru Enberg. Blenda skall ärva godset och överta det tillsammans med Jacob.

Hans nåd blir våldsamt hyllad på födelsedagen men med systern Julia kommer det till en brytning. Svårt förolämpad avreser hon och sonen Roger från Rogershus, sedan hon misslyckats med att i stället få Roger gift med universalarvingen Blenda. Hans nåd håller sin beskyddande hand över Blendas och Jacobs unga kärlek, väl minnandes sin egen ungdom och vad som då inte blev av.

Så slutar det hela med att Hans nåd sitter ensam, gammal och trött vid sitt skrivbord och sätter sitt namn under testamentet.

Censur / granskning

Censurnummer 62120
Datum 1940-11-20
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2530 meter
Kommentar Aktländer: 595-585-565-560-225 = 2530 m. Aktlängder: 595, 585, 565, 560, 225.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2530 meter
Längd i minuter 92 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen, som framfördes inom ramen för Röda Kvarns 25-årsjubileum med allt vad det innebar av extra festarrangemang, fick en genomgående mycket god kritik av Stockholms recensenter.

"En Röda Kvarn-film av högsta klass" skrev Arbetaren och fortsätter: "Det var längesedan vi njöto så helt och fullt av en svensk film som denna."

I SvD blickade Roderick tillbaka och inledde sin bedömning av filmen med: "Det har under det gångna året funnits vissa tecken som tytt på att svensk film långsamt är på väg mot en ny, fruktbar epok. Man har ofta tyckt sig skönja en nyvaknad ambition och skaparvilja. Det kunde om söndagens premiär sägas, att också den gav bestämda löften om en ny vitalitet och inte minst ett nytt kulturansvar hos den svenska filmen."

Larz i StT: "Den är vacker, ursvensk och äkta Hjalmar Bergmansk. Den har fångat något av den friska bergmanska fabuleringen och den svenska sagostämningen kring ett svenskt slott, den svenska sommaren med humlesurr och lövsus som ingen taggtråd, ingen hård beredskapsnödvändighet kunnat jaga bort."

I NDA skriver M S-g att Per Lindbergs Hans nåds testamente "är utan tvivel hans bästa film hittills. Det enda man vill invända mot är tempot, som gott kunnat vara något snabbare. Hans nåd själv är en impulsiv koleriker med rapp tunga och stor rörlighet, trots podagerna. Så länge Olle Sandborg var med i bilden tänkte man mindre på att det gick långsamt, men när han var borta märktes det desto mer."

O R-t i DN var mer kritisk mot Per Lindberg som regissör. Även om filmen har stora förtjänster, skrev han, saknar den tyvärr "mycket av just det som ger berättelsen dess tjusning: spontanitet och charm. Dessa värdefulla egenskaper präglade i hög grad Victor Sjöströms film, vilken ännu lever frisk i minnet trots alla de år som gått sedan den hade sin premiär. De återfunnos också i Lindbergs festliga iscensättning av teaterversionen på Vasan. Men här ha de kommit bort. Filmen berättas på något underligt sätt mekaniskt, kyligt och fantasilöst. Särskilt det senare överraskar, ty även om Per Lindberg sällan värmer med sin regikonst, så vill väl dock ingen förneka att han har fantasi. När den svikit honom den här gången måste det bero på att han tidigare sysslat så mycket med baron Roger -- det var ju även Lindberg som på sin tid lockade Bergman att dramatisera boken för radion -- att uppgiften inte längre har nyhetens fulla behag för honom. Och det måste naturligtvis inverka menligt på inspirationen. Det bästa i den nya filmen är de till denna tämligen direkt överflyttade scenerna ur pjäsen: hans nåds morgondispyt med den trogne Vickberg, den syrliga dialogen med syster Julia när 'lille Roger' beslutat ändra testamentet, de dråpliga bestyren före uppvaktningen på födelsedagen, skålen för 'min käraste väninna' etc. De ha allesammans den rätta Bergmanska krumelurigheten. Och de roa ännu en gång så helt och fullt att man glömmer att de mera äro teater än film."

I SvD är Roderick mer positiv till Per Lindberg som filmregissör: "Per Lindbergs filmregi har tidigare burit väl starka spår av teatralisk stilisering, den har varit forcerad och tvungen. Det förefaller emellertid nu som om han definitivt lärt sig bemästra filmens språk utan att för den skull offra sin personliga särprägel. Hans nåds testamente är nog Lindbergs jämnaste filmarbete hittills, fritt från överdrifter och chosigheter. Stina Bergmans manuskript har kanske en del blottor i scenernas uppläggning men den säkra regien skyler dem."

Recensenterna ägnar genomgående stort utrymme åt Olof Sandborgs rolltolkning av filmens "Hans nåd", som alla finner utmärkt även om alla betonar att den i första hand hör hemma på teatern och inte i film. M S-g karakteriserar den i NDA som "genial" och tillägger: "Det var en oefterhärmlig krumelur i Hjalmar Bergmans anda. En artistisk blandning av troll och människa, av kall cynism och mänsklig värme."

Roderick är lite utförligare i SvD: "Olof Sandborgs konjaksöverste av oscarianskt snitt är en lysande rollskapelse och lever under sin tunga maskering med ett förunderligt facetterat liv. Här framstår en svensk grand seigneur, godmodigt patriarkalisk mot underlydande, världsvist ironisk mot sig själv, full av gikt och gubbnycker. I tonfall, gester och resning är hans nåd en svensk aristokrat och på samma gång en oförglömmeligt bergmansk 'krumelur'. Lika svensk, lika genuin och på kornet är Ludde Gentzel som Vickberg, i sin diskreta självutplåning på något sätt förkroppsligande trotjänarens idé."

Inte bara Roderick berömmer som ovan Ludde Gentzel i betjänten Vickbergs roll. O R-t, som f ö är så kritisk mot Hans nåds testamente i DN, jämför honom med Olof Sandborg och skriver: "Ludvig Gentzels Vickberg var sig lik, han är direkt stigen ur boken, men han är ändå film helt och hållet."

Som sagans bägge ungdomar får Alf Kjellin och Barbro Kollberg också vackra lovord.

Nils Edgren i SocD lägger till: "Han får utmärkt fram det brådmogna i ynglingens förhållande till flickan."

Men samtidigt är han tveksam inför Per Lindbergs sätt att skildra ung förälskelse: "Per Lindbergs regi får lätt ett drag av buskteater när regissören (-) aldrig tycks kunna undvara hångel och sänghalmserotik i sina ungdomsskildringar. Här bryter erotiken sönder ramen och stämningen på något sätt. Lindberg trycker, tycker man, onödigt hårt på Blendas och Jacobs kärleksmöten i jaktstugans britsar. De unga äro alldeles för unga i filmen för att ha sådant för sig. Det berövar dem en del av deras charm och barnsliga friskhet."

Om Barbro Kollberg som den unga Blenda skriver Larz i StT att hon "är så svenskt ungflicksblond och sommarförälskad någon kan vara, precis den rätta blandningen av barn och kvinna" och Roderick i SvD tillägger: "Hon får bra fram det barnsligt omedelbara och dunigt kvinnliga hos gestalten."

För ovanlighetens skull uppmärksammar flera av recensenterna även filmens fotograf, Åke Dahlqvist. Nils Edgren skriver att filmen är "utomordentligt vackert fotograferad", och i StT säger Larz: "Fotografen Åke Dahlquist är (-) värd sitt eget kapitel; det måste till stor del vara hans förtjänst att Hans Nåd-filmen blivit så underbart vacker och äkta i tonen."

O R-t i DN och Larz i StT avslutar sina respektive recensioner med följande reflexioner:

"Apropå atmosfären kan man till sist undra om det inte varit lyckligt, ifall handlingen denna gång lagts några decennier tillbaka i tiden. Hela filmen hade bestämt på detta sätt kommit Hjalmar Bergmans fantasivärld närmare och därigenom alldeles på köpet fått ett plus av charm och älskvärdhet. Den passade inte riktigt i 1940-talskostymen." (O R-t)

"Vem skriver nu för tiden så märgfulla, kostliga och fantasifulla repliker som Hjalmar Bergman?" (Larz)

Till skillnad från dagspressens recensenter hade Georg Svensson i BLM längre tid på sig för att formulera sitt omdöme, som flöt in i januarinumret för 1941, fr o m vilket regelbundna filmrecensioner av i första hand honom och Artur Lundkvist publicerades. Georg Svensson lägger en mer litterär aspekt på filmen än dagspressens recensenter brukar göra. Sålunda skriver han att ämnet kunde "inte gärna ha kommit i pietetsfullare händer. Filmen förtjänar också ett högt betyg i detta speciella avseende. Den är nästan fri från förvanskande eftergifter åt den breda publikens smak och följer ganska noga romanen med någon förenkling av persongalleriet."

Om Olof Sandborgs "Hans nåd" heter det:

"Därmed har en av de sista decenniernas bästa svenska skådespelarprestationer blivit räddad undan förgängelsen, och däri ligger främst filmens värde. Det är inte lätt att förkroppsliga Hjalmar Bergmans hisk!liga karikatyr av den värkbrutne och spattige men på detta livets goda och diverse sattyg alltjämt begivne herren till Rogershus på ett sådant sätt att inte det fantastiska och groteskt imposanta hos figuren försvinner; å andra sidan inbjuder rollen till chargeringar. Olof Sandborgs skapelse har både det mänskligt rörande och det monstruösa i övertygande blandning. Att masken inte alltid tålde den skarpa filmbelysningen är inte skådespelarens fel. Filmen kräver en annan maskeringsteknik än teatern, det är något som man ännu inte tycks ha fått klart för sig i Sverige. Dött påsmetade näsor och klart skönjbara perukskarvar bidra inte till att förhöja illusionen, och illusion är filmkonstens a och o."

Även i fortsättningen är han kritisk, nu mot "de två vildvuxna ungdomarnas" framställare: "Fastän den sydländskt krullhårige Alf Kjellin och den knubbiga Barbro Kollberg presterade ett ambitiöst arbete gick mycket av lyriken och den underfundiga bergmanska psykologien kring detta kärlekspar bortom gott och ont förlorat. (-) Filmatiskt verkar inte Hans Nåds testamente fullt up to date. Stämningen är grund och entydig. Det smyger ingen Pan i skogen och parken kring detta Rogershus, och i gemaken har det inte blivit mången skum och trivsam vrå över åt familjespöket och de ljusskygga minnen som baronens slott var så rikt på."

Kommentar Svensk filmografi

Hjalmar Bergmans (1883--1931) "Hans nåds testamente" kom ut som roman 1910. Medan ämnet sålunda bara förelåg som roman filmades det 1919 av Viktor Sjöström med den danske skådespelaren Karl Mantzius i titelrollen. Sjöström och Bergman samarbetade den gången om filmmanuskriptet.

Tio år senare förmådde Per Lindberg (1890--1944), bror till Bergmans hustru Stina Bergman (1888--1976), författaren att göra en radioversion, vilken Lindberg iscensatte i svensk radio. Denna radiopjäs överfördes mer eller mindre direkt till vridscenen på Vasa-teatern i Stockholm och fick, fortfarande i Per Lindbergs regi, premiär där den 25 august 1931. Både radio- och scenversionen är sedermera tryckta.

Föreställningen på Vasa-teatern födde tanken på en nyinspelning av stumfilmen Hans nåds testamente, (1919) nu som ljudfilm (talfilm, hette det den gången). SF köpte snabbt filmrätten, vidtalade Olof Sandborg, som givetvis gärna ville göra rollen på film också, samt uppdrog åt regissör Gunnar Klintberg att på grundval av roman, radio- och scenpjäs utarbeta ett filmmanuskript. Hans ytterst omsorgsfullt genomarbetade scenario blev emellertid föremål för intern kritik, som torde ha bidragit till att inspelningen sköts på framtiden. Den gången avsåg man inte att förlägga handlingen till modern tid, även om förslag härom framkastades.

Hösten 1935 tog SF åter upp tanken på en nyinspelning, och Stina Bergman fick i december uppdraget att utarbeta ett manuskript. Men det dröjde till vintern 1939--40 innan planerna på en nyinspelning fick fast form. Stina Bergman, som nu var engagerad vid SF:s manuskriptavdelning, skrev på grundval av i första hand radio- och scenpjäsen ett nytt, första scenario, som blev färdigt i mars 1940 och sedermera med endast smärre ändringar lades till grund för inspelningen, som skedde under maj och juni 1940 med exteriörerna förlagda till Sandemars slott och park vid Dalarö. Nu var handlingen flyttad fram till nutid.

Förlaga

Originaltitel Hans nåds testamente (Roman)
Författare Hjalmar Bergman


Originaltitel Hans nåds testamente (pjäs) (Pjäs)
Författare Hjalmar Bergman


Inspelning

Sverige 1940-05-08 1940-06-27
Filmstaden Råsunda Sverige
Sandemar, sydväst om Dalarö Haninge Sverige

Visningar

Stockholmspremiär 1940-12-29 Röda Kvarn Stockholm Sverige 92 min
Sverigepremiär 1940-12-26 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 92 min
1940-12-26 Cosmorama Göteborg Sverige 92 min
1940-12-26 Kaparen Göteborg Sverige 92 min
1940-12-26 Amiralen Malmö Sverige 92 min
1940-12-26 Scania Malmö Sverige 92 min
1940-12-26 Skandia Norrköping Sverige 92 min
1940-12-26 Röda Kvarn Uppsala Sverige 92 min
1940-12-26 China Örebro Sverige 92 min
TV-visning 1984-07-31 TV2 Sverige 89 min
1991-06-21 TV2 Sverige 89 min
SVT1 Sverige 89 min
Urpremiär 1940-12-26 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 92 min
1940-12-26 Cosmorama Göteborg Sverige 92 min
1940-12-26 Kaparen Göteborg Sverige 92 min
1940-12-26 Amiralen Malmö Sverige 92 min
1940-12-26 Scania Malmö Sverige 92 min
1940-12-26 Skandia Norrköping Sverige 92 min
1940-12-26 Röda Kvarn Uppsala Sverige 92 min
1940-12-26 China Örebro Sverige 92 min

Musikstycken

Originaltitel Lilla Ludde
Sångare Carl Ström


Originaltitel Andante amoroso
Kompositör Gunnar Johansson (1940)


Originaltitel Vår Gud är oss en väldig borg
Kompositör Martin Luther (1529)
Textförfattare Martin Luther (tysk text 1528)
Johan Olof Wallin (svensk text 1816)
Olaus Petri (svensk text 1536)
Sångare kör


Originaltitel Ja, må han leva!
Sångare Jeanette Bonnier
kör


Originaltitel Intermezzo pastoral
Kompositör Gunnar Johansson


Originaltitel Rullan går
Sångare Carl Ström (här med texten "Jullan kommer, Jullan går")


Ämnesord

Barn/utomäktenskapligt
Betjänter
Dalarö/Sandemar
Födelsedag/70 år
Godsägare
Husor
Kokerska
Krumelur
Kuskar
Skräcktant
Slott
Storgods
Teatergubbe

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2517


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ivar Hæggströms lito


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel HANS NAADS TESTAMENTE
Tryckeri Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S
Affischdesign [?] Lundvald


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Hans Nåds testamente
Omfång Kappa i svart crèpe med broderad persian


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Hans Nåds testamente. Efter Hjalmar Bergmans roman, filmatiserad av Stina Bergman.
Omfång 146 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Hans nåds testamente. Efter en roman och pjäs av Hjalmar Bergman.
Omfång 39 s. + 1 s. produktionsuppgifter och rollista.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?