Strömming i Digerfallet (1999)

Bondfångaren Berra hämtar sin kvinna, Penny, som just släppts ut från kvinnofängelset Hinseberg. Han har skaffat sig ett torp i en liten värmländsk by, Älgliden, där han hoppas att komma till pengar genom lokalbefolkningens aningslöshet och naivitet. Hans svekfulla plan går ut på att locka folk att provfilma för ett eventuellt framträdande i Bingo-Lotto med "Loket". Det kostar 500 kr per person, och femtio personer nappar på hans erbjudande.

Byn, som till stor del befolkas av förmögna ungkarlar, behöver gå en ny blomstring till mötes, menar änkefrun på herrgården. Vad som behövs är rediga fruntimmer åt karlarna, och över närradiostationen sänder hon till hela Värmland ut en inbjudan till ensamma kvinnor att besöka byn för eventuellt äktenskap.

Under tiden mobiliseras de försoffade ungkarlarna, som under änkefruns överinseende får lära sig vett och etikett och sällskapsdans och dessutom tvingas till styrketräning. När de giftaslystna kvinnorna anländer, har Penny sällat sig till dem och lägger omedelbart beslag på Lars, en rik bonde. Med Berra som sleeping partner grundar hon "Mellenium-fonden", med vilken hon bluffar till sig förmögenheterna från både Lars och de övriga ungkarlarna.

Revisorn Anita har dock tidigt blivit misstänksam, och tillsammans med fotografen Foto-Otto och det tekniska snillet "Strömming" kan hon avslöja bedragarna. Alla får sina satsade pengar tillbaka. Dessutom firar sju par bröllop i den lilla byn. Byns framtid ser ljus ut. Änkefrun på herrgården har all anledning att vara belåten.

Pressreaktion Svensk filmografi

Lokalpressen uppskattade i hög grad filmen.

Eva Westberg, Nya Wermlands-Tidningen: "Strömming i Digerfallet är en riktig värmländsk skröna med frejdiga inslag och mycket humor. De värmländska dialekterna används rakt igenom filmen och kommer till sin rätt. Storyn är skriven av Åke Hermanson som också filmat och klippt. Filmning och klippning är utomordentligt välgjorda och de vackra bilderna avlöser varandra. (-) Filmmusiken är komponerad av Mats Wickén, som också sjunger tillsammans med Eva Björklund.

Det är Torleif Styffe som skrivit sångtexterna. Bra insatser i både sång, musik och texter. (-)

Ja, här finns värmländsk humor i massor, kärlek, svartsjuka och hat, spänning och lurendrejeri på många plan.

Vi får vara med om bovjakt och räddning ur brinnande hus och fritt framforsande båtar. Allt inbäddat i vackra vyer och underbar miljö vid det sköna Digerfallet. Men nog ska man vara en riktigt genuin värmlänning för att rätt uppskatta denna hejdlösa och roliga värmlandsskröna."

Mikael Svensson, Värmlands Folkblad: "Det märks att Forward har några filmer bakom sig numera. Inte minst skådespelarna känns säkrare i roller och repliker jämfört med tidigare. De står för en inspirerande insats där det känns orättvist att lyfta fram någon framför en annan.

Rent tekniskt finns heller inget att klaga på. Tvärtom. Åke Hermanson - som stått för foto, manus och ljud ¿ och regissören Margit Eklund kan vara stolta över en produktion som det vore en förolämpning att bedöma efter en skala på amatörnivå.

Men med ökad erfarenhet höjs ribban för betyget och jag tycker att historien denna gång tillåter sig pågå lite för länge. Tempot och intresset sjunker emellanåt och det är större avstånd mellan skratten."

Kommentar Svensk filmografi

Filmföreningen Forward "har till syfte att främja 16 mm:s filmkunskap med därtill hörande verksamhet, såsom filmmanus, inspelning och redigeringsteknik, musik, skådespeleri etc. Verksamheten skall spegla värmländsk kultur och särart på film. Föreningens filmproduktion skall visas för allmänheten." (Ur föreningens stadgar)

Hur föreningen kom till, berättas i pressmaterialet: "Det var en gång ett gäng glada smågrabbar som i början på 50-talet bodde i Karlstad och ville göra film. De lånade pappas smalfilmskamera och med gossen Åke Hermanson i spetsen bildade de klubben 'Forward' och gjorde sedan ett tiotal kortfilmer.

1956 fick sextonårige Åke H. ta emot en bronsmedalj i Nordisk Amatörfilmning i Oslo av dåvarande kronprins Olav och året därpå blev Forward svenska mästare och 1960 Nordiska mästare. Nu var smågrabbarna stora och gänget splittrades (-).

1992 träffades de igen och Filmföreningen Forward bildades 'på riktigt'. Föreningen växte och är idag ett trettiotal medlemmar."

Forward hade tidigare under 90-talet svarat för tre filmer, Snökejsmannen (1992), Guld och gröna skogar (1994) och Ättestupan (1997/3).

Åke Hermanson, det enda filmproffset i föreningen, är utbildad filmfotograf och innehar firman Carlstad Kulturfilm.

Se även Kommentar till Ättestupan (1997/3).

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se