En man för mycket (1941)

Media (39 st)

Originaltitel	En man för mycket
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Stevens
Manus	Gösta Stevens
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Films
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1941-11-03

Medverkande

Håkan Westergren
Julius Berge, direktör, kallad Julle

Birgit Tengroth
Sonja, Julles hustru

Sture Lagerwall
Kurt Dal, reklamchef, kallad Kurre

Hilding Gavle
zigenarprimas

Anna-Lisa Baude
Teruska, hans hustru

Betty Bjurström
mannekäng

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia...

Visa hela texten

Handling

Julius ("Julle") Berge har tillsammans med sin hustru Sonja en reklamfirma i Stockholm. Mannen med idéerna på firman är emellertid "Kurre", Kurt Dal, tidigare förlovad med Sonja och i dag...

Visa hela handlingen

Press

Stockholms kritiker var genomgående mycket negativa till filmen. "Ett mycket enkelt svenskt lustspel med enstaka älskvärda och roliga scener (-) men ännu fler fadäser", skrev Filmson i AB....

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia eller förekomsten av original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Förlorade svenska ljudfilmer.

Julius ("Julle") Berge har tillsammans med sin hustru Sonja en reklamfirma i Stockholm. Mannen med idéerna på firman är emellertid "Kurre", Kurt Dal, tidigare förlovad med Sonja och i dag familjens bästa vän.

Firman har en stor serie som löper kontinuerligt, "Lyckliga familjen". Med den reklameras för en rad olika varor. De två som figurerar i bild i denna lyckliga familj är Kurre och Sonja. Man ser dem överallt i annonser, på affischpelare o s v.

Men denna ménage-à-trois kan inte undgå att ställa till med missförstånd, trassligheter och slutligen svartsjuka. Det blir Sonja, som gör slag i saken. Hon säger att hon kan inte vara gift med två stycken, en i arbetet och en i verkligheten. Hon ställer som ultimatum att Kurre skall gifta sig inom en viss dag, eljest tar hon ut skilsmässa från Julle, vilket betyder att firman sprängs.

Men Kurre trivs med sitt ungkarlsliv. Han vill inte gifta sig. Då kommer han på idén att engagera en mannekäng som föregiven fästmö. När den kritiska dagen för bröllop närmar sig, skall hon ställa till med skandal på en stor fest, så Kurre slipper gifta sig med henne.

Fästmön ställer även till en nätt skandal på Sonjas och Julles stora släktmiddag, och då ger Sonja slutligen med sig. Kurre slipper gifta sig, hon skiljer sig inte från Julle och firman kan leva vidare som förut.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms kritiker var genomgående mycket negativa till filmen. "Ett mycket enkelt svenskt lustspel med enstaka älskvärda och roliga scener (-) men ännu fler fadäser", skrev Filmson i AB.

"Ett erbarmligt försök att efterapa de amerikanska dialogkomedierna i crazystil", skrev Chat i SocD och fortsatte: "Var finns dialogen, pepprad med intelligenta vitsar och roliga vändningar, inför vars sprakande fyrverkeri man förgäter storyns orimlighet. Var är den eleganta erotiska kurragömmaleken, som elektrifierar triangeln? Var den smidiga, snabba regin, som håller borta eftertankens kranka blekhet . . . Ja, allt detta saknas."

O R-t i DN: "Ändå är inte själva uppslaget till Stevens nya film alls så oävet i och för sig. Utan att vara särskilt originellt rymmer det en komediidé som det borde kunnat bli en trivsam film av, om manuskriptet trimmats bättre och om regin varit fyndigare och lyckats anslå en mera !otvunget glättig ton. Det som saknas i En man för mycket (-) är någonting som är mycket väsentligt i en komedi av det lilla intima format Stevens här velat göra: c h a r m. Bara i en enda liten scen blir filmen ursprunglig och äkta: den där Solveig Hedengran några korta ögonblick presenterar en rar liten giftaslysten fjolla. Eljest är hela komedin trist och charmlös lustspelsmekanik."

I SvD kallar Roderick filmen en "färglöst stockholmsmondän historiett" och fortsätter: "Stevens saknar helt förmågan att fabulera friskt och gemytligt för att ge situationerna färg, liv, munter rytm. Hans fantasi är torrt geometrisk. En triangel har tre spetsar, ergo låter författaren personerna i trion i matematisk följd bli i tur och ordning svartsjuka, rymma fältet och först efter menlösa utsvävningar snällt återvända till status quo.

Författaren varierar inte uppslagen, han trumfar systematiskt sönder dem. Han anstränger sig så hårt att vara uppsluppen att det också blivit en verklig ansträngning att le åt denna komedi. Några av replikerna äga förresten skämd andedräkt. Inte heller spelet gör något för att lätta stämningen. Knappast en enda av de agerande är riktigt bra. Håkan Westergren agerar överdrivet och olustigt, Sture Lagerwall ointresserat, Birgit Tengroth har blivit illa fotograferad. Betty Bjurström är mannekäng -- alltigenom. (-) Efter några matta ansatser faller denna leksaksballong platt till marken, tanig, tyngd av sin överväldigande tomhet."

Endast -m i Arbetaren är litet positiv. Han kallar filmen "oförarglig", den är "en lätt filmbagatell, serverad utan alla anspråk på att betraktas som något annat." Det är förresten ingen "pilsnerfilm", skriver han, snarare en "champagnefilm" och tillägger: "fast champagnehumöret ej blev alltför överväldigande."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen får betraktas som ett försök att bygga vidare på den typ av filmkomedier med lätt flugiga inslag, som började med Vi två (1939/09), fortsatte med Vi tre (1940/25) och Nygifta (1941/06), i vilka alla Sture Lagerwall spelade huvudrollerna och sedan obetydligt varierades i Så tuktas en äkta man (1941/10), där Birgit Tengroth och Håkan Westergren hade de ledande rollerna.

En man för mycket var Gösta Stevens' andra självständiga regiuppgift. Den motgång, som filmen rönte, först hos kritiken, senare hos publiken, kom honom att dröja i över sju år, innan han beslöt sig för att åter regissera en film.

Filmens folk är ibland obarmhärtiga mot varandra. På Filmstaden i Råsunda, där Gösta Stevens var en välkänd, men i umgänget kanske en aning reserverad medarbetare, kom filmen En man för mycket snart på ett oförklarligt sätt att omnämnas som "En film för mycket".

Mannekängen, som gjorde en så effektiv skandal på den stora festen genom att uppträda i enbart raffiga underkläder, var Betty Bjurström, Miss China 1941, inte den första men säkerligen den mest kända av alla i raden.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se