Lusten till ett liv (1999)

Media (1 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Vi har vår egen sång – en alternativ mediahändelse"

Originaltitel	Lusten till ett liv
Svensk premiärtitel	Lusten till ett liv
Videotitel i Sverige	Lusten till ett liv

Regi	Christer Engberg
Manus	John O. Olsson
Idé	Christer Engberg
Producent	John O. Olsson
Produktionsledare	Frida Asp
Foto	Anders Bohman
Musik	Christer Engberg
Scenograf	Sara Olsson
Klippning	Håkan Karlsson
Ljudtekniker	Jan Brodin Mikael Brodin
Regiassistent	Håkan Karlsson
Scripta	Ulrica Larson (som Ulrica Björnsdotter Larson)
Inspelningsledare	Magnus Theorin
Inspelningsassistent	Henrik Algestam
Runner	Lasse Johansson
Filmkonsulent	Mats Arehn (Svenska Filminstitutet)
Stillbildsfoto	Åke Ottosson
Fotoassistent	Lukas Eisenhauer
Elektriker	Björn Becker
Passare	Pontus Wikström
Musiktekniker	Spakur Dagsson
Musikkonsult	Dan Bergman
Rekvisita	Lena Petterson
Attributör	Anna Winsa
Kläder	Lena Lidman
Maskör	Mia Eriksson-Degerlund (som Mia Ericsson-Degerlund)
Mixning	Gábor Pasztor

Lotta Örnryd	Anna
Mattias Barthelsson	Affe
Nina Morin	Maria
Jonatan Lundberg	Gert
Magdalena Eshaya	Tove
Linda Nordström	Lena
Veronika Björk	Nilla
Jimmy Backman	Stefan
Patrik Johansson	Bengt
Martin Wikström	Isse
Fredrik Viklund	Klas
Pontus Wikström	Gunnar
Lena Nilsson	Karin, Marias mor
Krister Henriksson	Börje, Marias far
Lars Lindström	Van Elden
Viveka Seldahl	Maja, Affes mamma
Staffan Göthe	Bernhard
Sara Arnia	"Storuman", föreståndarinnan
Kira Roisko	Mirja
Sannamari Patjas	Sirpa
Göran Forsmark	Terje
Alf Nilsson	Arthur Mörner, kommunalråd
Mikael Odhag	Strömwall, kultursekreterare
Bjørn Sundquist	Einar Stormoen, norskt kommunalråd
Rolf Degerlund	Hervik, platschef
Marianne Mörck	läkaren
Lennart Jähkel	Ragnar, Gerts far

Produktionsbolag	Giraff Film AB		(©)(i samarb m)
Samproduktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
	Filmpool Nord AB
	Sveriges Television AB
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1998
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1999
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2001
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	SF Video	1999
Laboratorium	Johan Ankerstjerne A/S
Övrigt bolag	Kulturskolan Rosteriet		(catering)

Text: "En stad fylld av drömmar, hopp och stora visioner, expansion och hur mycket framtid som helst - ett svenskt 'Klondike'

Luleå i mitten av 70-talet"

Rockkonsert. Bandet Verket spelar "Förlorad generation". Därefter presenterar bandledaren Gert de olika medlemmarna, alla unga: Bengt, Stefan, Nilla, Affe - geniet, Tove, Lena och Maria. Som sista nummer har Affe skrivit en kritisk låt om det nya planerade stålverket. Eftersom den är nyskriven, ber han någon ur publiken komma upp och hålla textbladen. Anna ställer upp.

Anna i voice-over: "Det var så det hela började. Plötsligt satt jag där i turnébussen. Jag var överlycklig, Dom var bäst bara." Hon är upp över öronen förälskad i Affe.

Affe har fått en diktsamling refuserad av ett förlag - "det är för svart" - och tröstas av sin mamma. "Ska vi inte gå till kuratorn i alla fall," säger hon. Men han vill inte.

Anna i voice-over: "Dom höll på att bygga ett nytt, jättestort järnverk utanför stan. Det skulle bli det största i hela världen, sa dom. Från Stockholm kom det ministrar och invigde. Sen blev det fest överallt. Som karnevalen i Rio nästan."

I rockbandet finns det dissonanser. Man är oense om repertoaren. Främst är det Affe som opponerar sig mot den bristande originaliteten. Man blir till slut överens om en spelning i Narvik den 17 maj.

Föräldragenerationen firar i upprymd stämning det planerade stålverket.

Affe ger en serenad under Annas fönster på elevhemmet. Han klättrar upp men blir utkastad av "Storuman", föreståndarinnan. Anna hinner dock smita ut.

De går på bio där Affe pratar sönder filmen till publikens missnöje. Plötsligt ursäktar han sig. Han måste gå en sväng.

Affe söker upp Maria som blir rasande och försvinner ut. Han bjuds emellertid in på ett glas vin av hennes mamma, Karin, och träffar Marias pappa, Börje, ordentligt berusad, och en holländsk muddrarbas. Börje säger i förtroende till holländaren att det inte kommer att bli någonting av de storståtliga planerna på stålverket. Sen kollapsar han i badrummet där han blir liggande. Holländaren lämnar sällskapet, varpå Karin förför Affe.

Dagen därpå berättar Affe för Gert om sin "erövring".

Bandet gör upp med roadmanagern Terje om spelningen i Norge. Man får 20.000 plus hotell, detta tack vare Affe som ställt höga krav. Med på färden följer Anna trots visst motstånd från övriga bandmedlemmar. Det sups friskt i turnébussen och på ett rastställe kommer man i handgripligt bråk med ett dansband.

I Narvik inkvarteras bandet på ett billigt hotell med alkolholförbud och tvingas smuggla in sitt ölförråd. Man för ett jävla liv.

Men Anna är gripen av allt det nya. Hon har inte varit utomlands förut, ännu mindre bott på hotell.

Affe äter knarktabletter som han haft gömda i bussen och blir därefter oberäknelig och oregerlig. Han snattar räkor i fiskaffären och tar sig sen till hamnen, där han säger sig sitta och vänta på inspiration. Han ironiserar över "foträta brudar" och "näbbskofittor".

Konserten inleds av högstämda tal av kommunalråden i de båda vänorterna, Narvik och Luleå. Därefter släpper bandet loss. Affe som anlänt sent, uppenbart drogpåverkad, drar mitt under konserten - "jag fixar inte det här" - men kommer sen tillbaka och ställer till med skandal när han kallar publiken dum som ställer sig bakom USA-imperialismen. Han tas om hand av polisen men släpps eftersom inget knarkinnehav kunnat påvisas.

På bussen hem till Luleå är Affe allmänt stökig till den grad att han kastas av bussen mitt på fjället varifrån han får ta sig hem bäst han kan.

På sjukhuset konstaterar läkaren att Affe på nytt har gonorré och ålägger honom ett strängt "kärleksförbud", något han verkar ta lätt på.

Börje, Marias pappa, som fattat förtroende för Affe berättar för denne om svek, om hur det planerade stålverket gått åt helvete och frågar Affe hur han hade kunnat hålla tyst om vad han visste. Han hade ju åhört Börjes samtal med den holländske muddrarbasen. "För fan, du är ju poet," säger han, "vad skriver du om? Rådjur i snö?"

I TV förklarar statsminister Palme att det inte kommer att finnas en marknad för de produkter som Stålverk 80 skulle producera. Därför inställs bygget av det. Detta gör Gerts pappa Ragnar så ursinnig att han kastar ut TV-apparaten genom fönstret.

Affe stjäler en skivspelare från Anna för att komma över knark och syns sedan bland A-lagare i en park där han, drogad, spelar och sjunger.

Hemma demolerar han sitt rum. Att mamman meddelar att ett förlag vill ge ut hans diktsamling kan han inte ta in.

Börje, Marias pappa, har för sig att flytta till Borlänge med familjen. Karin, mamman, är gravid. "Mycket olämpligt," är Börjes kommentar.

I bandet har Affe ersatts med Klas, men ingen har haft modet att berätta det för Affe. När denne dyker upp, säger Tove: "Du har fått din chans och missat den." Bara Anna står upp för honom: "Dom kommer att ångra sig." Sedan bandet lämnat replokalen, framför Affe en egen komposition. Sedan han förgäves bett Anna om pengar, avlägsnar han sig.

Anna i voice-over: "Det var det sista jag såg av Affe. Han var redan långt borta. Utom räckhåll. Min kärlek räckte inte till."

Affe begravs. Alla är där liksom på en efterföljande friluftskonsert som bandet ger. Gert annonserar: "Nu ska vi köra en låt som är tillägnad våran kompis Affe, 'Lusten till ett liv'.

Text: "Filmen tillägnad Per-Olov, Hasse och alla andra kompisar från förr¿"

Censurnummer	135876
Datum	1999-02-08
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2738 meter
Kommentar	Aktlängder: 560-520-547-589-522

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet av filmen var motsägelsefullt. Av vissa kritiker berömdes den för att precist ha träffat tonen, vad gäller beskrivningen av 70-talet och den ungdom som befolkade decenniet. Andra irriterades över regissören Engbergs klåfingriga pekpinnar och övertydligheter.

Annika Gustafsson, SDS: "Lusten till ett liv är på flera plan en film om den förlorade oskulden, både på politiskt och privat plan, en film hur drömmar och förhoppningar slås i spillror och en naiv tro rämnar inför en krass, delvis cynisk, verklighet. Det speglas både i spelet kring Stålverk 80 och i den sönderfallande solidariteten i rockbandet.

Vildängel led av ett visst pedagogiskt drag som inte finns i den nya filmen. (-) Ännu är det för tidigt att tala om några bildmässiga kännetecken i Engbergs verk. Det som däremot förenar hans båda filmer är en påtaglig fräschör, ett naturligt tonfall, helt enkelt en autenticitet. Det senare är vi inte bortskämda med i svensk film."

Sven E Olsson, AN: "När Christer Engberg nu återkommer med Lusten till ett liv (-) är visserligen perspektiven och horisonterna breddade, men här finns åter en autenticitet hos gestalterna och deras yttre villkor som jag vill applådera.

Tonträffning, kan jag ju kalla det. Eller ett säkert gehör för, framför alla, de unga aktörernas uttryck i tal, kropp ¿ och musik. (-)

Storyn är, för att säga det vänligt, något rapsodisk, och dess spretiga struktur lyckas inte riktigt övertygande hålla samman skeendet på det närmre personplanet med det ideologikritiska panoramat där bakom. Allra bäst fungerar filmen faktiskt när den centrerar enbart kring ungdomarna; som i skildringen av deras på en gång dråpliga och katastrofala konsert på 17 maj i Narvik.

Det är en ambitiös film. Andra kanske rentav vill kalla den för angelägen."

Anders Hansson, GP: "Med musikantens känsla för frasering, tempo, snabba inpass och inte minst variation fogar Engberg samman en resa genom livslusten, genom den falnade svenska drömmen, genom hjärtat på åskådaren (-)

Engbergs film återger tonsäkert de stämningar som låg i luften, koderna för umgänget, jargongen - på en gång präktig och naiv - och klär det inte bara i musik som bitvis är knäckande bra utan också i ett häpnadsväckande exakt bildspråk: Det besynnerligt osorterade flöde som själva tiden tycktes utgöra detta kaotiska decennium då inget var säkert och ännu allt var möjligt."

Johan Croneman, DN: "När nu Christer Engberg återkommer med en mer traditionellt sammansatt film, mer filmepik än experiment, har han tyvärr utvecklat avigsidorna av sina tidigare erfarenheter.

De egna kraven på äkthet finns kvar, mycket av det tidstypiska 70-talet träffar han, energin hos skådespelarna kan han också trolla fram - men all välvilja i världen kan inte, vare sig från hans eller vår sida, skyla det faktum att han ytterligare förstärkt sitt norrländska patos, ibland på gränsen till det genant pinsamma, andra gånger rentav parodiskt. (-)

Dialogen hackar sig fram som ett ekipage strax innan ett förödande bensinstopp, ja vi väntar snart, vi längtar länge, efter upplösningen - den oundvikliga final som Christer Engberg tack vare en misslyckad, övertydlig, voice over sålt in under så gott som hela resan.

Det blir yxigt, kantigt, konstigt.

Temposkiftena fungerar inte alls: Titt som tätt klampar farsen okänsligt, med dunder och brak, in i sköra scener som kräver största möjliga tystnad. De många norrländska karikatyrerna, två finska groupies och några norska poliser (på nära håll släkt med Pippis knas-konstaplar) kunde vi också lätt ha klarat oss förutan.

Jag tror att Christer Engberg har 'förstått' allting lite för bra, vad som hände då, vad som händer nu. Han vill också gärna visa att han förstår unga människor.

Problemet är att unga människor inte behöver vuxna som förklarar, förenklar, förtydligar. Lusten till ett liv är ju inte detsamma som lusten till det enda svaret."

Jeanette Gentele, SvD: "Helst skulle jag vilja förbigå den här filmen med tystnad och bara betrakta den som ett olycksfall i arbetet. (-)

Det glada 70-talet framställs som en enda fylleorgie. Inte en bild av de medverkande utan cigg i munnen och ölsejdel i handen. Alla skriker oavbrutet i munnen på varandra.

I centrum står rocksångaren Affe, som inte bara är bandets stjärna utan även kvinnornas gunstling. Både blonda Maria och mörkhåriga Anna tillber honom. Som om det inte vore nog får han även ihop det med Marias mamma. De vuxnas förhållande till varandra och ungdomarna är obegripligt.

Under en spelning i Narvik på 17 maj, som i filmen framställs som vore det ett gig på Wimbledon i London, ballar Affe ur. Samtidigt slår filmen över i gammal upplysningsdito där en 'voice over' varnar för farorna med skörlevnad. De pekoralistiska replikerna faller som järnpellets i huvudet på den hukande publiken.

Regissören och manusförfattaren Christer Engberg vill berätta alldeles för mycket samtidigt på ett minst sagt splittrat sätt.

Dra ett streck över Lusten till ett liv och kom igen med något som tar vid där Vildängel slutade."

Kommentar Svensk filmografi

Christer Engberg (f 1957) långfilmsdebuterade med Vildängel (1997/20). I denna liksom i Lusten till ett liv arbetade han med tidigare elever på kulturskolan Rosteriet i Luleå, där han, utbildad kulturpedagog, är lärare i musik och teater sedan lång tid tillbaka.

"Lusten till ett liv utspelar sig i slutet på 70-talet mot bakgrund av den optimistiska stämning som rådde i Luleå och Norrbotten inför det kommande Stålverk 80. Beskedet om att projektet stoppats chockade invånarna. Christer Engberg var på den tiden plåtslagare och trodde att han hade sitt på det torra många år framöver. I stället fick han sparken.

Är din film ett sätt att bearbeta det som hände i Norrbotten då Stålverk 80 inte förverkligades?

¿ Nej, det kan jag inte säga. Fokus ligger på kärlekshistorien mellan filmens Affe och Anna. (-) Men jag tycker det är viktigt med en tydlig social och politisk dimension i filmen. (-)

Christer Engberg är rockmusiker med bakgrund i en rad olika 70-talsband, främst Anton Svedbergs Swänggäng, där han spelade tillsammans med bland andra Dan Bergman, Ted Ström och P Å Åsberg. Deras musik hörs i filmen. (-)

¿ [På Rosteriet] får jag mitt syre, säger han. Utan det kan jag inte överleva. Manus- och förberedelsearbetet har jag hunnit med på fritiden och sen tog jag tjänstledigt under inspelningen förra våren.

I motsats till många filmare arbetar han inte utifrån något filmmanus utan startar med repetitionerna, ungefär som det vore teater.

¿ Skådespelarna måste få ordentligt spelrum och känna sig delaktiga. Jag tycker om när det händer något mellan dem som överraskar mig. Så småningom tar jag in fotografen och tillsammans med honom går jag igenom hur bilderna ska tas. Hittills har det fungerat bra" (SDS 1.4.1999).

Lusten till ett liv tilldelades det nordiska filmpriset vid Göteborg Film Festival 1999.

Se även Kommentar till Vildängel (1997/20).

			(våren och sommaren)	1998	1998
	Luleå med omnejd	Sverige
	Narvik	Norge

Sverigepremiär	1999-04-01		Göteborg	Sverige	100 min
	1999-04-01		Malmö	Sverige	100 min
	1999-04-01	Filmstaden Sergel	Stockholm	Sverige	100 min	(samt ytterligare 7 platser)
Videorelease	1999-10			Sverige	96 min
TV-visning	2003-05-29	SVT1		Sverige	96 min
	2003-06-02	SVT1		Sverige	96 min
	2004-03-28	SVT1		Sverige	96 min

Göteborg Film Festivals Nordiska Filmpris	Göteborg	1999			(100 000 kr + statyett Filmräven))

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2738

Typ	Printmaster
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Giraff film presenterar LUSTEN TILL ETT LIV
Affischdesign	Annons & Reklambyrån

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Giraff film presenterar LUSTEN TILL ETT LIV
Affischdesign	Annons & Reklambyrån

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Version 2.
Omfång	122 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Version 8
Omfång	103 s. Musikförteckning ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Originalmanuskript (V;12). Av John O. Olsson i sammarbete med Christer Engberg.
Omfång	128 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	6
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska